Påsk- eller novemberkaktus?
I dag fick mina lata ben litet motion. Ja, jag kom äntligen iväg på 11 km rondan. Grusvägen var rätt torr och fin och inga älgar var heller ute, för att nu inte tala om vargar… Däremot var det fåglarnas afton, i pölen på åkern där det förra gången var två svanar var det nu två par änder. Ett par kanadagäss stod och tittade på mig medan tranparet skränande lyfte och flög förmodligen till nästa åker.
Det verkade som om lättjan skulle släppa något… Jag springer ju inte på vintern, men nu är det länge sedan jag kunde skylla på snö och is. Jo, snö låg kvar i dikena efter senaste plogningen. Men det kändes att det var vår! Och dagarna har blivit så långa, ja idag blev det en hel timme längre… På hösten blir ju dagarna kortare och kortare och till sist måste man springa iväg mitt på eftermiddagen om man skall hinna före mörkret. Och så när sommartiden upphör blir det ju "natta direkt".
Men jag känner mig så nöjd… även om jag inte borde vara nöjd med den tid det tog. Men det är endorfinerna, de kroppsegna morfinerna som gör det. Det är minsann inte så dumt med litet knark i alla fall, åtminstone inte om man låter kroppen själv skapa det!
Och på kaktusen blir jag inte riktigt klok… den blommar i november och sedan blommar den till påsk. Är de en novemberkaktus eller en påskkaktus? Eller är det både - och? Rätt fin är den i alla fall både i november och nu. Och i november får man ju tänka på " Den vår de svage kallar höst!"
Det verkade som om lättjan skulle släppa något… Jag springer ju inte på vintern, men nu är det länge sedan jag kunde skylla på snö och is. Jo, snö låg kvar i dikena efter senaste plogningen. Men det kändes att det var vår! Och dagarna har blivit så långa, ja idag blev det en hel timme längre… På hösten blir ju dagarna kortare och kortare och till sist måste man springa iväg mitt på eftermiddagen om man skall hinna före mörkret. Och så när sommartiden upphör blir det ju "natta direkt".
Men jag känner mig så nöjd… även om jag inte borde vara nöjd med den tid det tog. Men det är endorfinerna, de kroppsegna morfinerna som gör det. Det är minsann inte så dumt med litet knark i alla fall, åtminstone inte om man låter kroppen själv skapa det!
Och på kaktusen blir jag inte riktigt klok… den blommar i november och sedan blommar den till påsk. Är de en novemberkaktus eller en påskkaktus? Eller är det både - och? Rätt fin är den i alla fall både i november och nu. Och i november får man ju tänka på " Den vår de svage kallar höst!"
Tjejkväll - bara för tjejer
I veckan har jag varit på tjejkväll på Travmuseet i Årjäng. Jag hade väl inga speciella förväntningar på kvällen men oj vilket drag! Alla var där - ja, bara tjejer förstås!
Vi utställare hade bord utställda och jag fick till och med hjälp att hänga upp Rosa, ja lakanet som Marja i Myrom har målat med Rosa Lyckans ko. Jättesnällt!
Jag kommer ihåg på bokmässan i Göteborg, där en man tyckte att "Rosa Lyckans ko" var litet för enkel och hur jag då tog fram "Aspects of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind" och räckte över till honom. Då blev han tyst…
Det visades frisyrer och talades hälsa vid sidan av alla utställare också. Sedan var det gott käk. Tjejkäk. Stora fat med små bitar, spritsad laxmousse, god ost med stark korv och vindruva och så var det räksallad i litet glas. Fruktfat och kaffe med kaka fick avsluta.
Jag gjorde affärer av mina Clara-grannar också. Jag hade kvällen till ära ont i mina fötter så jag köpte ett par "Aloevera-sockar" med aloevera och jojobaolja av Birgitta Andersson. De skulle göra fötterna släta som barnrumpor, sades det. Och ta mig katten, jag har nu haft sockarna i några dygn - väderleken är som gjord för stickade sockar - och jag tror minsann att de gör skillnad!
Birgitta hade varit i Falun under VM hon och berättade många roliga saker därifrån, bl. a. hade norrmännen flaggor att vifta med, men när Northug låg efter bl. a. Halvardsson stacks flaggorna ner i snön… När sedan den gode Northug sprintade om de andra på upploppet kom de snöiga flaggorna fram igen. Ja det var nyheter från Mördarbacken det, Birgitta hade ju kameran med, men det var ingen idé att plåta för det gick ju utför och blev bara streck…
Mitt emot stod Lena med sina smycken och bjöd på chokladägg. Hon har drottning Silvia som mannekäng för sina smycken hon… Inte dåligt!
Sedan handlade jag en jättefin schal av Gitta Bretsch. Ja, det har sina fördelar med bara tjejer emellanåt…
Vi utställare hade bord utställda och jag fick till och med hjälp att hänga upp Rosa, ja lakanet som Marja i Myrom har målat med Rosa Lyckans ko. Jättesnällt!
Jag kommer ihåg på bokmässan i Göteborg, där en man tyckte att "Rosa Lyckans ko" var litet för enkel och hur jag då tog fram "Aspects of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind" och räckte över till honom. Då blev han tyst…
Det visades frisyrer och talades hälsa vid sidan av alla utställare också. Sedan var det gott käk. Tjejkäk. Stora fat med små bitar, spritsad laxmousse, god ost med stark korv och vindruva och så var det räksallad i litet glas. Fruktfat och kaffe med kaka fick avsluta.
Jag gjorde affärer av mina Clara-grannar också. Jag hade kvällen till ära ont i mina fötter så jag köpte ett par "Aloevera-sockar" med aloevera och jojobaolja av Birgitta Andersson. De skulle göra fötterna släta som barnrumpor, sades det. Och ta mig katten, jag har nu haft sockarna i några dygn - väderleken är som gjord för stickade sockar - och jag tror minsann att de gör skillnad!
Birgitta hade varit i Falun under VM hon och berättade många roliga saker därifrån, bl. a. hade norrmännen flaggor att vifta med, men när Northug låg efter bl. a. Halvardsson stacks flaggorna ner i snön… När sedan den gode Northug sprintade om de andra på upploppet kom de snöiga flaggorna fram igen. Ja det var nyheter från Mördarbacken det, Birgitta hade ju kameran med, men det var ingen idé att plåta för det gick ju utför och blev bara streck…
Mitt emot stod Lena med sina smycken och bjöd på chokladägg. Hon har drottning Silvia som mannekäng för sina smycken hon… Inte dåligt!
Sedan handlade jag en jättefin schal av Gitta Bretsch. Ja, det har sina fördelar med bara tjejer emellanåt…
Ambassadör
Då är jag hemma igen, hemma till min plats på jorden. Jag har ju varit i Kungliga Hufvudstaden några dagar. Den här gången var det ingen minister med på Tillväxtverkets konferens om "Företagande på lika villkor" i Munchenbryggeriet. Olle Stenström från Näringsdepartementet började med att beklaga sig för att förra gången hade varit där var på socialdemokraternas valvaka 2006 och då hade det inte varit alltför muntert… Dessutom pratade han om "kvinnligt företagande" det sätter liksom en etikett på "kvinnors företagande" som Ambassadörsprojektet, där jag varit med från början 2008, handlat om.
Mest handlade dagen om statliga bidrag, som gick till män. Men det kom i alla fall en spontan fråga från publiken "varför man skulle stoppa alla enskilda företag inom vård och omsorg". Applåder följde.
Det var inget forum för att fråga om "Företagande på lika villkor" men jag lyckades i alla fall ställa några frågor om social trygghet.
1. Om en företagare blir sjuk - även kvinnliga företagare kan ju bli sjuka och vad händer då? Blir företagaren långvarigt sjuk är det stor risk att företaget "går under".
2. Kvinnor som föder barn kan inte vara barnlediga utan tvingas ta barnet med på jobbet. Det går ju bara inte att lägga ned företaget under barnledigheten för då försvinner snabbt kundunderlaget och företaget måste läggas ned.
3. Vid "arbetsbrist" - som företagare har man trots tecknade försäkringar ingen trygghet så länge "man är bunden till företaget". Har du bildat AB är du som grundare och firmatecknare den siste som lämnar företaget. Vem skall annars underteckna företagets papper?
På detta fick jag givetvis inget svar för "det var en politisk fråga". Hmm… Regeringen är tydligen inte "politisk"?
Dagens behållning kom delvis från Norge. Maria Almi från Givar, en liten ort i Nordnorge trodde att i framtiden är det frihet och mångfald man söker, och det kan man få i glesbygden. Hon nämnde också Björgen, Johaug och Northug kommer alla från landsbygd där man naturligt åker skidor. Försvinner denna landsbygd försvinner också förutsättningarna för att skapa vinnare. "Det språk man talar formar världen man ser". Hmm…
Mest imponerad blev jag av Marit Sundin, en kvinna som hade åkt spark ut på en väg och blivit påkörd av en lastbil när hon var tre år. Men det glada humöret hade hon behållit, fått tillverkat en skida - hon ville ju gå på skidor när övriga barn gick på skidor. Detta hade förärat henne ett antal guldmedaljer i Paralympics. Hon hade också utifrån erfarenheter om sin egen kropp tillverkat en rullstol, som inte alls såg ut som någon rullstol och planerade få den CE märkt och såld över hela världen. Hon hade något som de flesta saknar i dag, erfarenhetskunskap!
Mest handlade dagen om statliga bidrag, som gick till män. Men det kom i alla fall en spontan fråga från publiken "varför man skulle stoppa alla enskilda företag inom vård och omsorg". Applåder följde.
Det var inget forum för att fråga om "Företagande på lika villkor" men jag lyckades i alla fall ställa några frågor om social trygghet.
1. Om en företagare blir sjuk - även kvinnliga företagare kan ju bli sjuka och vad händer då? Blir företagaren långvarigt sjuk är det stor risk att företaget "går under".
2. Kvinnor som föder barn kan inte vara barnlediga utan tvingas ta barnet med på jobbet. Det går ju bara inte att lägga ned företaget under barnledigheten för då försvinner snabbt kundunderlaget och företaget måste läggas ned.
3. Vid "arbetsbrist" - som företagare har man trots tecknade försäkringar ingen trygghet så länge "man är bunden till företaget". Har du bildat AB är du som grundare och firmatecknare den siste som lämnar företaget. Vem skall annars underteckna företagets papper?
På detta fick jag givetvis inget svar för "det var en politisk fråga". Hmm… Regeringen är tydligen inte "politisk"?
Dagens behållning kom delvis från Norge. Maria Almi från Givar, en liten ort i Nordnorge trodde att i framtiden är det frihet och mångfald man söker, och det kan man få i glesbygden. Hon nämnde också Björgen, Johaug och Northug kommer alla från landsbygd där man naturligt åker skidor. Försvinner denna landsbygd försvinner också förutsättningarna för att skapa vinnare. "Det språk man talar formar världen man ser". Hmm…
Mest imponerad blev jag av Marit Sundin, en kvinna som hade åkt spark ut på en väg och blivit påkörd av en lastbil när hon var tre år. Men det glada humöret hade hon behållit, fått tillverkat en skida - hon ville ju gå på skidor när övriga barn gick på skidor. Detta hade förärat henne ett antal guldmedaljer i Paralympics. Hon hade också utifrån erfarenheter om sin egen kropp tillverkat en rullstol, som inte alls såg ut som någon rullstol och planerade få den CE märkt och såld över hela världen. Hon hade något som de flesta saknar i dag, erfarenhetskunskap!
Med koppartråd om stortån
Man brukar tala om manisk/depressiv. I dag är jag nog depressiv eller rättare sagt passiv. Det blir absolut ingenting. Jo, jag har sett på Vasaloppet - eller var det Vansbrosimmet? Skit samma. Jag hade ju tänkt att jag skulle ut och springa, dryga milen. Inte har det blivit någon mil inte! Jag hade alltför ont i huvudet. Migrän.
Det beror på att jag är för ojordad sägs det. Men inte kan väl gå ut och gå barfota om vintern? Jag har också hört att man kan linda en koppartråd om stortån och dra ut denna genom fönstret. Då skall man bli jordad. Det låter för komplicerat… Så jag får nog finna mig i att ha ont i huvudet.
Jag kommer ihåg hur jag hade migrän när jag var ung och skulle ha en skrivning. Men jag var helt lugn för jag visste ju att om några dagar skulle det gå över och då var det bara att läsa in vad jag skulle kunna.
Nu måste jag vara pigg i veckan för då skall jag till Kungliga Hufvudstaden. Jag skall dit i egenskap av Ambassadör för kvinnors företagande och nu är det avslutning med Mikael Damberg. Jag har ju varit med sedan 2008 då Maud Olofsson startade det hela. Det känns som om hon hade mera känsla för detta än vad den gode Damberg har. Om nu någon bryr sig om företagande längre.
Men fyra av fem som anställs gör ju detta av småföretagare. Skall man inte vara rädd om dessa då? Jo, det borde man rimligtvis vara om man hade några små grå att tänka med! Men det är man inte! Politiker tycks tro att de skall ordna arbetstillfällen trots att politiker aldrig ordnar några arbetstillfällen! De kan bara underlätta eller försvåra för företagare. Helst försvåra.
Jag är nog depressiv, i alla fall… Hade jag varit positiv hade jag sagt att politiker saknar erfarenhetskunskap om vad de skall besluta om. För det är just hela sanningen!
Det beror på att jag är för ojordad sägs det. Men inte kan väl gå ut och gå barfota om vintern? Jag har också hört att man kan linda en koppartråd om stortån och dra ut denna genom fönstret. Då skall man bli jordad. Det låter för komplicerat… Så jag får nog finna mig i att ha ont i huvudet.
Jag kommer ihåg hur jag hade migrän när jag var ung och skulle ha en skrivning. Men jag var helt lugn för jag visste ju att om några dagar skulle det gå över och då var det bara att läsa in vad jag skulle kunna.
Nu måste jag vara pigg i veckan för då skall jag till Kungliga Hufvudstaden. Jag skall dit i egenskap av Ambassadör för kvinnors företagande och nu är det avslutning med Mikael Damberg. Jag har ju varit med sedan 2008 då Maud Olofsson startade det hela. Det känns som om hon hade mera känsla för detta än vad den gode Damberg har. Om nu någon bryr sig om företagande längre.
Men fyra av fem som anställs gör ju detta av småföretagare. Skall man inte vara rädd om dessa då? Jo, det borde man rimligtvis vara om man hade några små grå att tänka med! Men det är man inte! Politiker tycks tro att de skall ordna arbetstillfällen trots att politiker aldrig ordnar några arbetstillfällen! De kan bara underlätta eller försvåra för företagare. Helst försvåra.
Jag är nog depressiv, i alla fall… Hade jag varit positiv hade jag sagt att politiker saknar erfarenhetskunskap om vad de skall besluta om. För det är just hela sanningen!
Bland Galllskrikor och Vättar i Marjas sagoskog
Jag har varit på invigning av Marja i Myroms Sagoskog. Invigningstalare var ingen mindre än ishockeylegenden Ulf Sterner som var där med frun Pia, världsmästare i tyngdlyftning.
Hon var ju av samma längd som jag, så Ulf frågade "hur vi hade det där nere?" Ulf och Pia förärades också en tavla av Marja, en tavla som det skulle vara ett motiv till i om de tröttnade på varandra.
Där var också Gunnel Waljestål, med sina fina påskkäringar och påskägg. Jag fick ett påskägg, handgjort med otroligt mycket arbete nedlagt på. Det var kvastarna som var det viktigaste på påskkäringarna, sa Gunnels make Sven, som var kvastmakare. Sven var också den som grundade Vikingarna och den 12 april skall han vara med och spela i Bingolotto.
I sagoskogen fanns också Gallskrikan och de underfundiga skogsfigurerna som Victoria Heintz hade tovat. En såg så levande ut så man hajade till på väg uppför trappan i skogen.
På väggen i trappan är det också en Ferguson Grålle och en PV 444. Marja målade dem till en fortsättning på "Rosa Lyckans ko", en sann berättelse om kor från 1950- talet till nu. Pappa dog när jag var åtta år och mamma gifte så småningom om sig med en man som hade en PV, som han som bonde bytte bort mot en Ferguson Grålle.
Marja målade live och berättade när hon övergivit sin andre make, hon stod inte ut med att begränsas till "fru Hallstensson". Marja hade ju ett eget liv även om det krävde att bryta upp. Och det gjorde Marja genom att ge sig av på en trampcykel…
Det var ju sommar och varmt. Hon knackade på hos några vänner halv sju på morgonen. "Men vad roligt, Erik fyller 70 år i dag! Men vad har du på dig?" Marja fick låna en kjol som blev långkjol… och hur det gick med underbyxorna får Marja själv berätta…
Ensam på en trampcykel! Men hon kunde MÅLA! Det var då Marja började måla live! En underbar egenskap som följt med henne i VÄRMLANDS MINSTA KONSTMUSEUM, huset vid Skasåsbron som var till salu och som hon klarade av att köpa tack vare sina penslar.
Hon var ju av samma längd som jag, så Ulf frågade "hur vi hade det där nere?" Ulf och Pia förärades också en tavla av Marja, en tavla som det skulle vara ett motiv till i om de tröttnade på varandra.
Där var också Gunnel Waljestål, med sina fina påskkäringar och påskägg. Jag fick ett påskägg, handgjort med otroligt mycket arbete nedlagt på. Det var kvastarna som var det viktigaste på påskkäringarna, sa Gunnels make Sven, som var kvastmakare. Sven var också den som grundade Vikingarna och den 12 april skall han vara med och spela i Bingolotto.
I sagoskogen fanns också Gallskrikan och de underfundiga skogsfigurerna som Victoria Heintz hade tovat. En såg så levande ut så man hajade till på väg uppför trappan i skogen.
På väggen i trappan är det också en Ferguson Grålle och en PV 444. Marja målade dem till en fortsättning på "Rosa Lyckans ko", en sann berättelse om kor från 1950- talet till nu. Pappa dog när jag var åtta år och mamma gifte så småningom om sig med en man som hade en PV, som han som bonde bytte bort mot en Ferguson Grålle.
Marja målade live och berättade när hon övergivit sin andre make, hon stod inte ut med att begränsas till "fru Hallstensson". Marja hade ju ett eget liv även om det krävde att bryta upp. Och det gjorde Marja genom att ge sig av på en trampcykel…
Det var ju sommar och varmt. Hon knackade på hos några vänner halv sju på morgonen. "Men vad roligt, Erik fyller 70 år i dag! Men vad har du på dig?" Marja fick låna en kjol som blev långkjol… och hur det gick med underbyxorna får Marja själv berätta…
Ensam på en trampcykel! Men hon kunde MÅLA! Det var då Marja började måla live! En underbar egenskap som följt med henne i VÄRMLANDS MINSTA KONSTMUSEUM, huset vid Skasåsbron som var till salu och som hon klarade av att köpa tack vare sina penslar.
