Vår i de glittrande vattnens land

I dag lyser solen med sin frånvaro men björkarna lyser ljusgröna och det är vår. Sjön ligger glittrande nedanför och jag fortsätter min exposé över vattnet.Det är fantastiskt egentligen att i Sverige har vi massor med sjöar och vattendrag. När jag flög från Tucson i Arizona till Dallas såg jag inte en enda sjö eller älv förrän vi kom till Dallas. Däremot var det gröna cirklar, det var jordbruksbygder som bevattnats, förmodligen genom djupborrning.
Det finns ju också planer på att bygga en stor vattenledning och leda vatten från norr om San Francisco söderut.

Vår tekniska standard gör det möjligt att tillfredsställa höga krav på bekvämlighet. Vi föredrar exempelvis vattentoaletter i stället för tunnor som måste tömmas. Men det kan samtidigt innebära ett hot mot vattentäkter och dricksvatten. Vi kräver också ständig tillgång på vattenledningsvatten av god kvalitet. Egentligen kunde kvaliteten vara olika hög för olika användningar, så att t.ex. vatten för tvätt och annan rengöring inte behövde renas utan bara göras bakteriefritt. Men vi har valt att ha endast en vattentyp och då måste den duga som dricksvatten. I de flesta andra länder bör vattenledningsvatten inte användas som dricksvatten.

PS Det var f. ö. Rolf Edberg, som var landshövding i Värmland som skrev om "De glittrande vattnens land".

Samma gamla vatten

Har du tänkt på att det inte finns något nytt vatten på vår jord? Det vatten som finns har alltid funnits och kommer alltid att finnas i ständig cirkulation mellan jordyta och atmosfär. Vi lånar dricksvatten för att strax därpå återlämna det till den eviga cirkulationen. Under detta kretslopp utsätts vattnet för föroreningar, orsakade både av naturen och människan.

Den naturliga föroreningen sker när t.ex. regnvatten tränger igenom jordytan och på sin väg genom marken löser upp mineral och för med sig oorganiska och organiska ämnen. Den förorening som människan orsakar kan drabba alla vattentillgångar. Föroreningar i atmosfären, industriutsläpp i vattendrag och avlopp från samhällen påverkar både ytvatten och grundvatten.

Neuropeptider eller elektromagnetiska fält?

Forskarna har flera förklaringar på fenomenet att en del patienter som genomgått hjärttransplantation återupplever donatorns dödsögonblick. Den naturvetenskapliga förklaringen tar sin utgångspunkt i de så kallade neuropeptiderna. Det är små korta proteinkedjor som används som signalsubstanser i hjärnan och bidrar till att vidarebefordra information från en nervcell till nästa. Neuropeptiderna produceras av nerver i hela kroppen, och de är aktiva i många olika organ. En och samma neuropeptid kan dessutom ha olika funktioner i kroppen. Exempelvis bidrar neuropeptiden NPY både till att reglera aptiten, som bestäms i hjärnan, och till att reglera hjärtats pumpaktivitet.

Den andra teorin bygger på att både hjärnan och hjärtat genererar starka elektriska och elektromagnetiska fält, som skapar grundvalen för deras funktion. Hjärtats elektromagnetiska fält är så starkt att det med känslig mätapparatur kan registreras på över 30 meters avstånd. Därmed kan hjärtat möjligtvis påverka hjärnan. Det finns emellertid inga vetenskapliga försök som har dokumenterat att hjärtat kan lagra minnen eller ändra personlighetsdrag i hjärnan.

Gary Schwartz och Linda Russek är förespråkare för en tredje teori, som säger att cellerna och deras molekyler kan lagra information genom mikroskopiska förändringar av formen. Liksom ett fotspår i sanden kan vittna om vem som har gått i strandkanten, menar anhängarna av denna teori att informationen om en persons liv lämnar avtryck i alla kroppens organ. Enligt teorin, som kallas systematiskt eller cellulärt minne, är hjärnan alltså långtifrån ensam om att minnas utan kan ta emot nya minnen genom ett transplanterat hjärta och bearbeta dem som om det vore dess egna minnen.

Ja, vad skall man tro? Personligen lutar jag åt den tredje teorin,att kroppens celler minns.
Helt klart behöver dessa kontroversiella fenomen studeras mera. Ur den synpunkten är det litet synd att det i Sverige är förbjudet att upplysa om donatorns identitet. Tyska undersökningar visar på att nästan en tredjedel visar personlighetsförändringar efter en hjärttransplantation. I Sverige skulle detta motsvara dryga tiotalet per år.

Jesus

Det är dock inte bara minnet och personligheten som verkar sätta avtryck i hjärtat. En del patienter som genomgått hjärttransplantation återupplever donatorns dödsögonblick gång på gång:
En 56-årig lärare upplevde som enda anmärkningsvärda förändring efter transplantationen att han både dag och natt hade en syn där han såg Jesus framför sig. Därefter såg han en skarp ljusglimt och kände intensiv värme i ansiktet. Hustrun till den 34-årige polis som donerade hjärtat berättade att mannen dog i tjänsten, då han skulle gripa en narkotikahandlare och på nära håll blev skjuten i ansiktet. Den förmodade gärningsmannen hade långt hår, uttrycksfulla ögon och påminde på det hela taget om Jesus. Läraren som tog emot polisens hjärta återupplevde i sina drömmar det sista synintryck som donatorn hade haft innan han dödades.

Lesbisk blir heterosexuell

Under en tioårig period har psykologen Paul Pearsall vid University of Hawaii tillsammans med kollegorna Gary E Schwartz och Linda G Russek vid University of Arizona genomfört omfattande intervjuer med 23 patienter, som genomgått en hjärttransplantation samt med deras familjer och donatorns anhöriga. Under samtalen har psykologerna funnit många exempel på att en del av donatorns personlighet eller minne verkar ha följt med hjärtat över i mottagaren.

Exempel på detta är en 24-årig lesbisk kvinna med stor förkärlek för hamburgare och annan skräpmat upplevde hur hon efter en hjärttransplantation plötsligt blev vegetarian och kände sig sexuellt attraherad av män i stället för kvinnor. Dessutom upplevde hon varje kväll efter operationen en fysisk smärta i bröstet, som läkarna menade inte hade något med transplantationen att göra. Under intervjuer med donatorns mor fick forskarna veta att den 19-åriga kvinna som hjärtat donerats från efterlevde hippiens alla ideal: hon var vegetarian, hade egen hälsokostrestaurang och praktiserade "fri kärlek" med många män. Hon omkom vid en bilolycka, och på sin dödsbädd hade hon berättat för
modern att hon fortfarande kunde känna smärtan i bröstet, där bilen träffade henne.

I ett annat fall verkade det som om den unga kvinna som tog emot hjärtat även tog över en del av donatorns minne:
En 18-årig kvinna fick sitt nya hjärta från en jämnårig musiker, som själv skrev musik och texter. Kvinnan träffade senare musikerns föräldrar, som spelade hans musik för henne. Trots att det var första gången hon hörde musiken, kunde hon sjunga med i texterna, som om hon hade hört dem förut. En av sångerna hette ?Danny, mitt hjärta tillhör dig? (originaltitel: "Danny, my heart is yours") och den unga kvinna som hade fått hans hjärta hette ironiskt nog Danny.

Transplanterad personlighet?

Ett nytt grishjärta gör oss knappast till grisar, men många upplever märkliga saker efter en transplantation som att deras personlighet förändras eller att de minns saker som de aldrig upplevt. Under lång tid har dessa förändringar förklarats antingen som psykiska reaktioner efter en omfattande operation eller som biverkningar av de starka mediciner som efter operationen är livsnödvändiga för att förhindra att det nya hjärtat stöts bort av immunsystemet. I USA är det emellertid tradition att få information om organdonatorns identitet, och ofta träffar donatorns familj efteråt den patient som tagit över donatorns hjärta. Detta har gett upphov till en lång rad aha-upplevelser, där patienten plötsligt inser att den nya personligheten stämmer helt överens med den döde givarens.

Undersökningar av personer som har tagit emot ett nytt hjärta genom transplantation visar att många faktiskt tar över en del av donatorns personlighet och minnen. Forskarnas undersökningar har lett till att flera teorier om hur hjärtat kan innehålla dessa egenskaper, som man annars menar hör till hjärnan.

Apvänskap - ett fall för Sheldrake

Vilken underbar dag det är i dag! Men jag kan fortfarande inte låta bli att tänka på Rupert Sheldrake. Det var ett TV-program i Sverige för ett tag sedan om en kvinna som levde tillsammans med apor i en svensk djurpark. När hennes far hade dött och hon var ledsen kom den stora aphannen och höll om henne. Han kände på sig att hon var ledsen. Djur är ofta mer känsliga än vi människor. Har vi förlorat någon förmåga?

Det var helt enkelt fantastiska erfarenheter kvinnan hade. -Men, sade hon, jag är ingen vetenskapsman.Det är Rupert Sheldrake. Han skulle säkert bli mycket intresserad av fallet. Men jag kommer inte ihåg vilken djurpark det var eller vad kvinnan hette. Kan någon hjälpa mig?

Rupert Sheldrake fick min bok

På konferensens sista dag, lördag, var det då dags för Rupert Sheldrake.
Han pratade givetvis om "att hundar vet när deras ägare kommer hem" samt att detta även gäller katter. Jag behövde således inte fråga om katterna.
Sheldrake fick dock min bok "The Power of Thought". Den säljs på Amazon.com men också på Ad Libris i Sverige. Han skulle läsa den på planet hem sade han.

Påm kvällen var det avskedsfest. Vid mitt bord satt sex personer från sex olika länder. Där var en rolig tysk, någon från Nederländerna och sedan mannen från Brasilien. Det enda jag kom på att fråga honom var om Pele. Men det var helt rätt! Då sken han verkligen upp. "Det kommer aldrig att finnas någon mer som Pele", sa han. Han hade också förvånansvärt bra uttal. Många pratar ju engelska på sin egen dialekt liksom. Där var italiensk engelska, rysk engelska osv.

Så kom en mycket gammal man fram till vårt bord. Han stödde sig på en krycka. Helt plötsligt slänger han kryckan och bjuder upp till dans. Helt otroligt! Han kunde ju verkligen dansa! Efter dansen utropar han segerglatt "I am still living".

Hoppas vi alla, hur gamla vi än blir, får ha den känslan av att fortfarande leva!

Quantum Mechanisms in Neurons and Brain

Oh,vad underbart vårväder det är i dag. Ser i alla fall tillbaka på min tid i Arizona.

Första dagen på konferensen - var höjdpunkten givetvis "Quantum Mechanisms in Neurons and Brain". Talare i detta ämne var inga mindre än Stuart Hameroff,(University of Arizona), Gustav Bernroider,(University of Salzburg)and Daniel Sheehan. Hameroff talade bland annat om att livet äör baserat på kolkedjan,om kemiska bindningar, om Schrödingers protein och tid-rum.

Bernroider talade om consciousness och fysik, kvantumskalan i hjärnan och neuronala signaler medan Sheehan fortsatte med "Tiden och hjärnan" samt "T-Planck-skalan".

Ja, detta hände första dagen och hela veckan fortsatte på samma tema.

American Airlines skall vara "rädda om sina knän"

I går kväll kom det en taxi med min väska. På den hade American Airlines skrivit en varning till personalen "att de skulle vara rädda om sina knän". För en svensk tycker jag att det låter litet tufft, men det är klart American Airlines är hårt pressat efter fadäsen med MD80-planen och de 1000-tals avgångar som fick ställas in medan de bytte någon vajer. Även från Tucson var en rad avgångar inställda ett par dagar för det var just MD80 plan vi flög med därifrån.

I dag är jag barnvakt och har litet stökigt runt mig men jag skall berätta mer om konferensen en annan dag.

Dallas och T-shirt med självlysande skallerormar

Väntar fortfarande på min resväska. När jag skulle checka in den i Tucson vägde den för mycket så jag fick plocka ur en del T-shirts jag köpt för att slippa betala tilläggsavgift. Sedan när jag bytte flygplan - den här gången i Dallas var det litet kort om tid, 50 minuter bara. Dallas var den till ytan största flygplatsen men den mest välorganiserade. Den var byggd i form av en åtta. På planet talade de om på vilken gate man kom in och från vilken gate de olika anslutningsflygen gick. Jag kom in på gate A15 och skulle vidare till D45. Det var bara att åka med Skylink.
Men det är klart, väskan hann inte med. Det var likadant när jag var i Salzburg i Österrike i fjol. Då hade jag väldigt kort tid för byte i Wien med påföljd att väskan kom i taxi ett dygn efter.Nu verkar det ta litet längre tid, men jag sökte på internet och fick reda på att den kommit med ett flyg till Arlanda dagen därpå. Sedan ringde jag och fick reda på att den skickats till Karlstad i går. Så det är väl bara att vänta på taxin. Tur att jag packat ur mina T-shirts i alla fall. Barnbarnen var jättelyckliga, så glada man bara kan bli om man är fyra år och får en T-shirt med självlysande skallerormar, skorpioner och annat gott på eller för tjejen glittriga hästar på en rosa T-shirt.

I flyg över USA

I natt kom jag hem igen från Tucson. Eftersom tidsskillnaden är nio timmar blev det en lång resa, tidsmässigt i alla fall. Men vad roligt det har varit!
Konferensen var fantastisk och resan sedan! Jag hade fönsterplats i alla flygplanen och eftersom ditresan gick över Chicago och hemresan gick över Dallas fick jag se mycket av det stora landet från ovan.

Jag fick verkligen se snö och is på vägen till Chicago. På O´Hare flygplatsen mötte jag min dotter som kom i ett plan från Frankfurt, jag hade mellanlandat
i London. Sen fick vi åka sista biten till Tuscon tillsammans.Temperaturen där var mellan 30 - 40 grader Celcius! Tucson har ochså 350 soldagar om året.
Mer i morron.

Vi möts i Chicago O´Hare

Vilken härlig dag! Har varit ute och sprungit före frukost. Såg tre tranor på en åker, några andpar och tofsvipor. Sen i skogen slog den härliga doften emot mig igen. Jag hade trott att den kom från avverkat virke, men icke. Jag brukar känna denna doften i skogen på våren men jag vet inte var den kommer ifrån. Vilt, sött och lätt. Så skulle förmodligen skogsrån dofta.

Börjar visst få litet resfeber nu. Min dotter fick ledigt så hon följer med till Tucson. Hon fick dock inte samma resplan, men vi skall träffas på flygplatsen i Chicago för gemensam resa sista biten till Tucson.

Jag får faktiskt litet dåligt samvete över flygets koldioxidutsläpp. För hundra år sedan reste många härifrån också till Amerika. Då tog de båten från en brygga i Östra eller Västra Silen och åkte Dalslands kanal till Göteborg där de tog Amerikabåten och efter några veckor möttes av frihetsgudinnan.

I morgon åker jag alltså till Stockholm, där skall jag först träffa de kinesiska läkarna (inget örtte tack!)och på lördagmorron bär det i väg.

Mina katter börjar bli väldigt keliga. Känner de på sig att det är något särskilt? Detta måste jag prata med Rupert Sheldrake om.

Nu blir det ingen mer blogg förrän jag kommer hem. Ha det så bra!

Skallerormar, aprilskämt och Remote Viewing

Äntligen kom jag in på bloggen! I dag är det första april och jag tänker tillbaka på forna aprilskämt. Det började när jag var åtta år. Min mamma dikterade ett brev från en ungmö till en granne som var ungkarl. Mamma dikterade och jag skrev "Jag kan hjälpa till i hushålet om Du vill, annars betalar jag gärna. Venligen Rosa". Stavfelen kom liksom av sig själv.Grannen gick på det!

Mitt andra aprilskämt var att företagets dator skulle hjälpa de anställda med personliga problem. Min chef tyckte det var så bra så det gick både till systerkontoren i Malmö och Stockholm.

Mitt tredje var också ett brev, nu till skolchefen där han erbjöds att bli rektor för (den illa sedda)friskolan. Också han gick på detta, så jag fick avslöja att det var ett skämt.

I helgen började jag packa min resväska för lördag morron åker jag från Stockholm till Tucson. Jag är litet rädd för skallerormar, men annars skall det bli fantastiskt roligt. (Och skallerormarna lär ju hålla sig i skuggan.) Stuart Hameroff kommer att medverka på konferensen som handlar om medvetande,consciousness. Det gör också bland andra Bernhard Baars och Giuseppe Vitiello (han med vattnet, Walter Freeman och Rupert Sheldrake. Ja, jag ser verkligen fram mot detta.

Nu skulle jag ju skriva litet mer om Remote Viewing. Några av de viktigaste personerna som deltog vid de första årens experiment var, bortsett från Ingo Swann, Pat Prince och Uri Geller. Uri Geller knöts till SRI efter det att i en rapport framhållits för sin stora kapacitet på det paranormala området. Han antogs till SRI av Andrija Puharich med bistånd av astronauten Edgar Mitchell, som deltog i Apollo 14-experimenten. Användandet av en signalfyr hade sina uppenbara begränsningar för att kunna användas för spionage med hjälp av Fjärrsyn. Ett sådant arrangemang krävde närvaron av en agent i målområdet, vilket var praktiskt ogenomförbart. Ingo Swann konsulterade vetenskapsmän utanför SRI för att finna en lösning på problemet. Efter ett förslag från Jaques Vallée att använda en adress som fokus utvecklade Swann en metod som utgick från kartkoordinater, longituder och latituder, vilket kom att ge namn åt hela projektet, Projekt SCANATE, SCANning med co-ordinATE. Flera av dessa första experiment har blivit legendariska.

RSS 2.0