Allergier mot bockar

Tjugondedag Knut slog allergin till på allvar. Jo, jag vet att många drabbas redan innan nyår, men först då slog min allergi till mot tomtar, bockar och allt som har med julen att göra. Så nu får Urpos björnar klara sig ensamma när bockarna intar sommaridet.
Skjutningar, våldtäkter och sprängningar skall jag inte tala om i dag utan om roligare saker. Min bror kommenterade de tre könen som nu skall införas med att det fanns redan tre kön. Det hade han sett i travprogrammet: Sto, hingst och valack.
Fick mail från en bekant som befann sig på universitetet i Tucson och planerade en studie om vatten. Eftersom han visste att jag har haft posters om vatten frågade han mig och fick tips på min vetenskapliga artikel i Universal Journal of Psychology 4(4): 178-183, 2016 DOI:10.13189/ujp.2016.040402 samt om min bok om vatten: ”H2O Bara vanligt vatten” som också finns som ebok på engelska. www.ingridfredriksson.com På omslaget finns Hans Arnolds sista illustration, en ”Arnoldsk” vattendroppe.
Schauberger är ju vattentrollkarlen från Österrike, som menat att vattnet är en levande organism och att vattnets naturliga rörelse är en virvel. Något som inspirerat både forskare och företagare, som ex. Watreco, där Curt Hellberg är civilingenjör. Masaru Emoto har jag träffat men hans arbete är inte vetenskapligt erkänt.
Jag nämnde också Benny Johansson, disputerad klinisk kemist som säger att virvlingen i vattnet åstadkommer energiförändringar i det lösta syret vilket påverkar vattenmolekylerna.
Mina upplysningar föll tydligen i god jord, Watreco hade ju verksamhet också i Kalifornien, så nu kommer studien förmodligen att handla om hur stress påverkas om en hel kommun får virvlat vatten. Jag fick också ge förslag på matematiker, och några har ju examina i det mesta.

Ingen har hela sanningen

Till och med vanligtvis långa januari bara flyger iväg. Jag kommer ihåg när jag var tonåring och brukade åka till kyrkan på trettondagen. Och det snöade så kyrkbilen höll på att bli sittande fast i snödrivorna. Helt uppgiven tänkte jag nej, det kan inte bli 13 snöyror till innan våren! Det var ju så det hette, enligt bondepraktikan i alla fall.
Nu har vi ingen snö med halka har blivit allt vanligare. Blir det 13 sandningar till innan våren? Jag ger inga nyårslöften och får finna mig i att jag inte kan springa i halkan men motvilligt måste jag ju erkänna att på löpbandet skulle det ju gå bra. 10 minuter har jag sprungit i några dagar och tro det eller ej, men det känns faktiskt bra i kroppen.
Så måste jag erkänna att jag inte kan låta bli att skratta åt en del saker även om det inte är PK. Som när Lars Ohly tvättade de röda tröjorna med Stalin och ”kommunist” på eller när ”alla” vill få stopp på våldet och någon kommenterar Dan Eliasson ”vad skall han skriva på armbanden nu då?” Eller 17 åringen som hade två yngre bröder 21, och 23 år gamla.
Min vana trogen brukar jag alltid höra på båda sidor. De som bara lyssnar till vad som sägs om Sverige här hemma eller från ett håll får liksom inte hela sanningen även om de tror sig veta allt. Tino Sanandaji är mycket mera känd utomlands där han numera tippas som kommande Nobelpristagare. Det är inte utan att jag alltmer gillar Leif GW Persson och tittar med förtjusning på ”Den döende detektiven” trots att jag inte gillar deckare.
Men ingen har hela sanningen, som biskop em. Bengt Wadensjö sa.

Stjärnor, sierskor och skrömt

2017 och 2018 kommer lögner att avslöjas har stjärnorna sagt. Hm, de verkar ha rätt, åtminstone denna gång. Jag behöver väl bara säga #metoo, politiker och medier som de flesta nu verkar nyktra till, om än i grevens tid.

I Kina har brottsligheten halverats tack vare intelligenta övervakningskameror. Likadant är det i Storbritannien. Jag kommer ihåg hur jag gick i London på kvällen och kände mig helt trygg också i tunnlar. Jag visste ju att kamerorna såg mig. Här i Sverige tjafsas det om kameror. Det heter att det stör vår integritet. Det stör våldtäktsmännen och bovarnas möjlighet att göra sånt som inte skall synas, säger jag. Vi andra får ju bara möjlighet att känna oss trygga.

Anna-Lena Vikström skriver om en världskänd sierska som dog 1996, Baba Vanja, som förutsåg IS och andra saker. Hon sa också att Barack Obama skulle bli USAs sista president. Och Trump vill ju vara mer diktator än president så det stämmer nog, säger Anna-Lena.
Sierskan förutsåg också tsunamin och 9/11 attacken, och det gjorde hon på 1950 talet.
Hon förutsåg en muslimsk invasion av Europa, precis som IS ville det skulle bli om de inte hade blivit besegrade. Så det visar att det går att förändra förutsägelser, säger Anna-Lena.

Jag undrar bara om faran är över?

I min barndom talades om en synsk gammal kvinna som hade sagt att vargen kommer att vara tillbaka om hundra år. Man kunde ju inte tro annat än att hon hade haft fel. Då var ju björn, varg och lo sådant som bara fanns på skansen.

Avvecklad etik

Solen går ned och så här på årets sista dagar är det dags för bokslut. Både ekonomiskt och världsligt.
Sverige har varit ett kristet land, i tusen år varade det. Först var vi katoliker under påven i Rom men Gustav Vasa hade börjat närma sig den protestantiska läran, kanske berodde det på att han hade ett gott öga till kyrkans tillgångar. År 1524 bröt i alla fall Sverige de officiella kontakterna med Rom och prästerna underställdes den världsliga lagen. År 1536 var statskyrkan ett faktum. Vi hade blivit protestanter.
Hade jag levt på 1660 talet hade jag kanske blivit dömd som häxa. Först 1779 avskaffades straffet för trolldom i lagboken.
En stor tänkare som klarade sig under denna tid var Emanuel Swedenborg. Hans kvarlevor finns sedan 1908 i en sarkofag i Uppsala domkyrka. Jag brukar ”hälsa på” honom ibland när jag är i Uppsala.
1952 fick vi religionsfrihet och den som inte längre vill tillhöra Svenska kyrkan kunde begära utträde, något som många gjort de senaste åren när kyrkan blivit alltmer politiserad.
Mycket av vår etik och vår lagstiftning härrör ju från 10 Guds bud som Gud gav till mänskligheten genom Moses i Sinai öknen.
Skolans kristendomsundervisning är sedan länge ersatt med religionskunskap, Koranen har jämställts med Bibeln om man så vill och får allt större inflytande i vårt land. Vad detta på sikt kommer att innebära för vår etik, som vilar på kristen grund, är det ingen som reflekterat över. Lagens tillämpning har ju blivit alltmer svajig, finns det kanske ett samband?

Älgar, vargar och vägglöss

Så har då både skog och älgar flyttat till Sergels torg. Vargen har ju tidigare urbaniserats, och får nu leva i godan ro utan jakt och andra hemskheter. Jo, man skulle jaga för det var ju en 08-varg och därför var den farlig men då kom vargskyddarna fram till dess räddning.
Själv är jag lyckligt hemma från årets sista sammanträde i Etikprövningsnämnden i Uppsala, så nu har jag ”bara” julstöket kvar. Jag kunde konstatera att domkyrkans tak lyste vitt av snö denna decemberdag. Skönt var det att komma ”hem” till vandrarhemmet vid Hötorget efter denna l-å-n-g-a dag. Eftersom det inte är jag själv utan staten som betalar så väljer jag billigaste övernattningsstället. Men jag har i alla fall ett enskilt rum!
Denna gången hade det kommit ut en varning på FB för vägglöss just på detta ställe. Vad gör man? Jo jag hade malpåsar med där jag hängde in kläderna så fort jag tog dem av mig och även resväskan packades in över natten. Väl hemkommen ställde jag ut väskan i kylan. Litet kall och frisk luft skadar inte! Så gjorde jag när jag kom från Indien också. Tänker på den stackars forskaren från USA som hade sin egen pillow, kudde, med…
Det blir ju allt vanligare med vägglöss som är ett elände att bli av med. De finns även på en del hotell, nu skall jag inte skylla på något jag inte har bevis för, men de ”nya svenskarna” hade liksom intagit vandrarhemmet. Kan det ha något samband? Gott julstök alla!

Sega lönnar, finsk sisu och värderingar

-Jag var så seg så jag klarade mig från att bli ved! Det kommer allt fler och fler rapporter om att växter har någon form av medvetande, och det är nog vad detta lönnträ skulle säga.
Annars behöver man minsann ha sisu som en finne för att hänga med. Det senaste var ju att Svenska akademin var inblandat i fastighetsmygel också. De hade köpt dyra fastigheter i Stockholms innerstad och Gamla Stan och sedan givit attraktiva lägenheter till ledamöter och närstående. ”De styrs av sina värderingar, som någon sa” och då kan man ju undra hur dessa ljusskygga värderingar är de som kommit att ta över i princip hela landet.
Jag avundas faktiskt Finland. Jag var i Helsingfors på konferens en vecka i juni 2015 och det var bara glada finländare på uteserveringarna. Man behövde inte vara orolig för att gå ensam genom staden på kvällen. Jo, det fanns en "tiggare", som sålde liljekonvaljer! Inget våld, inga brinnande bilar och inga våldtäkter. Och inga ”nya finländare” heller.
Det finns inga Mölllevågstorg i Finland!

Katter och bockar

Jo, det blev allt sex sorters lussekatter i år också. Med äkta smör och vetemjöl Special. För 25 år sedan hade allt vetemjöl en proteinhalt på 12 procent, nu är måste man köpa dubbelt så dyrt mjöl för att komma upp i detta.
En (jul)fluga kryper på fönstret när klockan är kvart i tre och ”skymningen sakta sig sänker”. Ja, det blir ljusare redan till fredag när adventsbelysningarna tänds och när de släcks i januari blir det ljusare på riktigt.
Det känns faktiskt bra att ha lämnat politiken för där syns minsann ingen ljusning. Vänstern kastar ut en riksdagsledamot som kämpat mot hedersvåld, (s) och (Mp) har gjort upp att de ensamkommande får stanna – en synnerligen konstig överenskommelse. Förre statsministern liknar flyktingmottagandet vid att få barn – ”det går åt en massa blöjor nu, men det är givetvis en investering”. Han tycks ha drabbats av en omvänd Lidnersk knäpp, som någon sa, tyvärr tror jag centerns Annie Lööf också är i farozonen att drabbas av detta virus.
I Gävle säljer Biltema julbockar och tändstickor i samma stapel. Ja, man kanske skall nöja sig med att elda upp en liten bock i år. De riktigt stora bockarna har redan fått det hett om öronen av #metoo. Trevlig advent!

Kränkt novembersol

Kortvarig och blek är novembersolen, men det lättar ändå upp när den kommer fram. Nu har det blivit halt på grusvägen så jag kan inte pigga upp mig med endorfin heller. Men det är ju rätt skönt att vara lat… Jag behövde förstås springa ifrån min migrän, men det får bli när jag inte riskerar att stå på öronen.
Jag var på en begravning i går efter en man som gått i varannandagsskola och lediga dagar hade han kört med häst i skogen. Han var född i Sillerud och begravdes i Sillerud. En verklig arbetsmänniska hade han varit men kroppen hade förstås tagit stryk. Glimten i ögat hade dock aldrig slocknat.
Prästen talade om ord som aldrig blivit sagda, så är det för alla, det är så mycket man skulle ha sagt men som man bara tänkt. Det är många sörjande som med dåligt samvete tänker på sådana saker –”om jag bara hade sagt…” Kanske kan vi bli litet bättre på att säga sådant vi tycker, innan det blir för sent? Själv lutar jag åt att själen uppfattar det ändå.
Vi har fått ett nytt modeord också, ”KRÄNKT”, alla är tydligen kränkta. Förr hörde man aldrig talas om detta ord, är det kanske något som importerats eller kommit med alla nya svenskar? Hur som helst, om detta ord tycker jag definitivt inte!

Bokfestival med böcker för prinsar och prinsessor

Hemma efter en fantastisk Bokfestival på Nöjesfabriken i Karlstad. Och man kan väl inte säga annat än vi hade tur med vädret, för när man kom ut från bokmässan var det halkigt. Uj, uj, tänkte jag, hur skall detta gå? Jag tänkte att här gäller det att inte följa biskop Wadensjös elfte bud: ”Inga bilar före mig”. Men E 18 var saltad så det var inga problem. Men i natt kom snön…
Det var så trevligt att träffa gamla bekanta, två tjejer från Siljans Måsar var där och Jennyli hade åkt ända från Halmstad. Många andra trevliga människor träffade jag också. Det är så att man får intryck och kunskap med sig hem.
Vykorten som jag hade fått upptryckta med bilder ur mina böcker var efterfrågade. Albert Einstein har jag på skrivbordet och han ber mig hälsa - det känner jag på mig. Annars var det väl bilderna på Higland Cattle och Marja i Myroms härliga bilder som människorna ville ha. Marjas bilder utstrålar glädje, ja hon är verkligen en riktig glädjespridare. På bokmässan hade hon dock att göra, hon målade live när vi hade vår scentid och så hade hon ju fullt upp med att signera Elis i Taserud, som hon gjort massor med fina teckningar i. En och annan ”Rosa” fick hon också signera, då blev det inte med Elis på cykel utan med en kossa förstås.
Kronprinsessan Viktoria vandrade ju i Glaskogen samtidigt som vi hade scentid på bokmässan, men vi fick möjlighet att skicka med böcker till alla kungabarnbarnen. Marja ritade förstås i böckerna till prinsessan Estelle och prins Oscar, till prinsessan Leonore och prins Nicolas samt till prinsarna Alexander och lille prins Gabriel, som ännu inte är döpt.
Ja, det är böcker för prinsar och prinsessor, för förskolor och äldreboenden, dokumenterade berättelser hur kor levde och lever sett ur en kos perspektiv. Gamla Rosa är nu nr 430, med plastnummer i örat och mjölkbilen har blivit en mjölktankbil. Själv skakar jag på huvudet och undrar vart tar tiden vägen?

Helt nakna!

För en månad sedan var de så fina, nu är det november och lövträden är helt nakna. Dagens ljusa tid blir allt kortare. Vår lanthandlare funderade en gång på varför man egentligen skulle ha november, vore det inte bättre att ha två månader maj i stället?
Kanske är det så att vi skall sätta värde på adventsbelysningarna som snart tänds? Och vi får ju vara glada att det inte blir som i fjol i Stockholm, SNÖ, SNÖ, SNÖ.
Domherrarna har kommit fram och de spår ju snö, enligt bondepraktikan i alla fall. Övriga vinterfåglar har vaknat också likaså de påpassliga skatorna. Jag kommer ihåg grannen som kallade mig ”skata nol i gårn”. Ja, jag hade kanske litet svårt att hålla mig för skratt ibland.
I går kväll satt katten, Tigra, på verandan och spejade. Något var det! Efter ett tag ser jag ett långsmalt djur som sprang genom trädgården. Förmodligen var det en grävling.
Nu har jag undvikit nyheterna och den obskyra granskningen också av kronprinsessan som i verkligheten gör ”allt för Sverige” och bröllopsresan borde ju vara preskriberad vid det här laget. Men som min bror sa, ”du får skicka med en kopia av deklarationen” när jag skulle skicka ko-böcker till kungabarnbarnen.
Jag skulle önska er en trevlig helg, men litet rädd är jag för att jag då låter som en agent, dvs inte menar något med vad jag säger, utan bara vill sälja. Och kallar alla för ”mina vänner” och sedan skäller på dem som inte tycker som jag. Men de har ju fel! Eller hur? 
Astrid Lindgren i Tegnerlunden får bli dagens bild. Trevlig helg!

Den ståndaktiga björken

Den ståndaktiga björken vägrar att acceptera den höst som nu oundvikligen är över oss. Solen tittade fram i morse men drog sig sedan tillbaka och efterlämnade en jämngrå himmel. Det är väl som det skall vara på Allhelgonahelgen, den tid på året vi tänker extra mycket på dem som inte längre finns bland oss.
Jag var till Karlstad och hämtade vykorten med motiv från mina böcker. Vykorten skall jag ha med till Värmlands bokfestival 17 -18 november. Den 17 november var jag inbjuden att vandra med kronprinsessan i Glaskogen också, något jag gärna skulle ha gjort om det inte varit för att Marja och jag skall på bokfestivalen. Marja kommer att gå (eller cykla) mellan Göran Bryntessons och min monter, för Marja har ju målat boken om Elis i Taserud också. Undrar om hon kommer cyklande på Elis gamla cykel?
Elis var ju en historieberättare av Guds nåde. När han kom på cykeln hojtade polisen efter honom att han skulle stanna för det var inget ljus på cykeln. –Ur vägen, skrek Elis, ”det är inga bromsar heller”. Ja, det är mycket man skulle ha, ”en skulle ha ett par vanter också” som Elis sa när det var kallt.
Sedan var jag till Skäggebols gård och hämtade en jättefin tavla på korna och sjön, som Göte Andersson hade målat åt mig. Jag blev också guidad runt om i den fina herrgården. Undervåningen var troligen byggd redan på 1600-talet och sedan var övervåningen påbyggd på 1700-talet någon gång. Jag åkte också färja, riktigt spännande, för den som inte är van.
Tillbaka till Allhelgona och Highland Cattle som numera bara finns på vykorten, men som fattas oss liksom många av våra släktingar och vänner. Lugnet sänker sig och vi tänder ljus för att minnas.
Mina böcker finns på Bokus, Adlibris och Amazon com: www.ingridfredriksson.com

Att sopa trappor nerifrån och upp

Förra fredagen tillbringade jag med papper i Tegnerlunden, där både Strindberg och Astrid Lindgren finns avbildade. Många av Astrids berättelser har också anknytning till platsen. Astrid Lindgrens böcker tror jag faktiskt är mer spridda än bibeln. Trots detta är Strindbergs staty större, men han är ju man…
Män ja, män som tittar, tafsar och tar för sig kommit i ropet kan väl ingen ha undgått. Att Aftonbladsmannen själv hamnat i klistret får mig, skadeglad som jag tyvärr är, att dra på munnen.
Dock är jag rädd att hela debatten tar ljuset från det verkliga problemet, våldtäkter och gruppvåldtäkter. Ofta läggs de ner, det finns inga vittnen! Och hur lätt är det att bli trodd? Våldtäkter får unga flickor att ta sina liv och lämnar trauman för hela livet!
Inte får våldtäktsmännen något ordentligt straff heller. Icke svenskar skulle ju utvisas med detsamma och inte som nu, få stanna kvar för ”det är för osäkert i hemlandet”!
#Metoo sopar trapporna nerifrån och upp! Genom att föra samman gruppvåldtäkter och tafsande under samma kategori ”spär man ut” den ökande medvetenheten om att en allt större del av den stora våg av sexualbrott som drabbat vårt land kan hänföras till senare års invandrings- och flyktingpolitik. De utomnordiska gärningsmännens stora dominans inom den mycket grova sexualbrottsligheten blir plötsligt ett problem som kan knytas till ”alla” män, oavsett vart de kommer ifrån. Är det inte att sopa trappan nerifrån och upp, så vet jag inte!


Uppsala slott och Amazonas shamaner

Laddaren låg på soffan när jag kom hem. Lika bra det. Gick upp 04.50 på onsdag (långt innan skam fått på sig tofflorna), signalfel på tåget så jag hann inte lämna in väskan utan fick dra den med mig till Uppsala, där jag tittade på slottet efter mötet. Sedan blev det Stockholm och Tegnérlunden denna gången också.
På lördag var Edwin May, en kollega till Russell Targ, han som skickade första kapitlet till min första bok om consciousness, som jag kommit på att jag skulle ge ut när jag var i Hongkong. Jag hade givetvis en bok med mig till Dr May. Hur USA använde Star-Gate projektet, direkt i kontakt med presidenterna. Ryssland hade ett liknande projekt och staterna spionerade på varandra. Genom Remote Viewing lades upp latitud och longitud var ett hemligt mål befann sig, sedan ritades bilder på detta. På så sätt fick man hemlig information. Edwin May är numera vän med Rysslands Remote-Viewer forskare och tillsammans har de skrivit om detta. Förlag: McFarland – mitt förlag i North Carolina!
En deltagare berättade ang. PSI att han varit I Amazonas hos shamanerna. De frågade sig ”vad skall vi ha till middag idag”. En apa kanske? Då tar de kraft och sänder ut en linje till en apa sitter i ett träd. Apan förlamas i 30 minuter så att den kan skjutas med pilbågen. Middagen var fixad!
Han hade lärt sig att kontrollera flygplan t.ex. genom deras metod. Vid ett tillfälle hade han en god vän, som skulle fira sin högtidsdag i Thailand och då skulle de överraska honom där. Det var bara det att vännen skulle flyga med ett flygplan som skulle få bränsleläckage. Men vännen trodde inte ett dugg på sådant. Ha ha… Han försökte även förvarna SAS, men de trodde naturligtvis inte heller på honom.
När planet gick ned för mellanlandning i Helsingfors sprutade bränslet åt alla hålla. Haveriet var ett faktum. Efteråt fick deltagaren ett brev där SAS förklarade ”att planet lyckosamt evakuerats och att ingen hade skadats”.
Vi skulle lära oss mer av naturfolken i ställen för att pådyvla dem vår så kallade kultur!

Älgar, höstlöv och biskopen

Höstlöven faller liksom älgarna denna vecka. I helgen matade jag sorkarna, ja jag grävde ned några (100-tal) tulpanlökar och tittade länge på förpackningarnas fina bilder. Det är mitt sätt att njuta av blommorna.
Ja sorkarna får i alla fall mat, och skulle de till äventyrs ha blivit portade så att tulpanlökarna sticker upp då kommer rådjuren. Då måste det till elstängsel för att skydda några stackars lökar.
Annars tror vi på ”de sanningar” vi matas med. Jag är så tacksam att det pratades politik hemma när jag växte upp och att mamma var politiskt intresserad och blev första kvinnan i fullmäktige. När jag var åtta år dog min pappa och arbetarbarnen blev min överklass. Jag är också väldigt tacksam över att jag fått möjlighet att resa på konferenser och träffa folk runt om i världen och även kan ta del av internationell press, så jag har litet motgift mot svenska medier. För det kan behövas. Jag läste biskopens krönika ”Gäller människors lika värde?” i husorganet NWT i lördags.
Sören Dalevi berömmer Obama, som efter att han slutat som president, åkte till kyrkodagarna i Tyskland och hade ett samtal med Angela Merkel om medmänsklighet och tolerans som kristna ideal.
Biskopen fortsätter: ”Allt detta är dock fåniga och svaga ideal som Donald Trump skrattar åt. Han är en man som utan at blygas älskar pengar, objektifierar kvinnor och uppenbarligen struntar i fånigheter som människovärde och demokrati”.
Biskopen tycks tro att Trump är muslim.

Gräsänklingar på bete i oktoberdimman

Tjurarna går så lugnt och betar, inte ett ljud ger de ifrån sig heller. Det är som om de tyckte det var skönt att vara gräsänklingar. Oktoberdimman har lättat och det är en strålande dag också, för första gången denna höst är luften hög och klar.
Vädret är dock alldeles för fint för att göra något nyttigt, jo, jag vet det är bokföring och inläsning av en massa sidor, men det får vänta. Jag har skickat ett bokmanus till Hay House denna förmiddag, ja, inte hela bokmanuset för det är för stort, men jag fick en förfrågan om jag ville ge ut boken och det ville jag förstås. Så nu får jag nog ta data-sonen till hjälp för att ”förminska” det så att jag kan skicka det hela.
Jag fick se foton från Värmlands Bokfestival här på FB. Det var en gammal kärring på största bilden, men det var något bekant med henne. Hon hade ju likadana kläder som jag och bakom henne var Marjas tavla med den röda fina Värmlandsstugan och var det inte Dan som satt där bakom? Och boken hon bläddrade i var ju ”Rosa Lyckans ko”. Men kärringen såg så gammal ut, det måste vara min mormor!
Nej, nu skall jag försöka springa litet och samla kroppsegna morfiner, allt medan solen är framme. Det blir ju mörkt allt tidigare och tidigare och ännu värre blir det när klockan vrids tillbaka. Ett år trodde jag att det skulle bli ljusare på kvällarna då men huvaligen vad jag bedrog mig!

RSS 2.0