IngridFredriksson

Jag är ingen höstmänniska, men jag måste erkänna att i dag var det en vacker höstdag. Lövträden lyser i gult och rött mot den mörkgröna barrskogen. Hösten blev också litet mindre dyster sedan min dotter föddes denna dag. När vi sedan döpte henne på Domsöndagen, tyckte vår präst att det var så roligt att det blev folk i kyrkan den söndagen också, ”för nästa söndag är det ljus, och glitter och kyrkkaffe”. Ja, så sa han, salig prost.  Nu är han borta han också, som så många andra.

Nej, nu får vi inte bli nostalgiska, utan i stället se på allt positivt som händer. Jag har fått flera färdiga uppsatser veckan som gått och svar från andra där de lovar att skriva. En sak jag har lärt mig är att en deadline aldrig håller… Det blir många deadlines innan det är klart…

Nu på höstkanten kommer älgarna fram och käkar äpplen i trädgården. Ja, de hade faktiskt varit och ätit upp en hög äpplen på verandan, där vi lagt dem för att älgarna inte skulle ta dem. De lär ju bli berusade av äpplen också, ett år såg jag en stor älgtjur som låg alldeles bredvid vägen när jag var ute och sprang. Jag motstod dock frestelsen att gå fram och klia honom bakom öronen.

Men vad älgflugor jag har fått i håret efter skogspromenaden! Huj, det kryper överallt. Det får bli ett bad tydligen, men först skall jag försöka springa litet grand… Jag lade ut en ny vattenflaska efter ”springvägen” i dag – de brukar försvinna!

Vad glad man kan bli över några email! Som emailet från Karl Pribram, där han gratulerade till min nya bok och såg fram mot att få läsa den! Albert Einstein hade en diskussionspartner, David Bohm, som i sin tur hade en diskussionspartner, Karl Pribram. Karl Pribram höll ett charmant föredrag i Salzburg 2007, där han hade sina glasögon som han lade framför overhead apparaten och då kom bilden fram. Vid ett annat tillfälle reser han sig upp och säger till Stuart Hameroff, prof. em. : ”Det där sade jag innan du var född”!

Andra emailare som gjort mig glad i veckan är Abi Montefiore, allt i allo på universitetet i Tucson,som liksom Gustav Bernroider  på universitetet i Salzburg gratulerade till ”Aspects of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind”. Gustav lovade också att nu skulle det bli av, han skulle skriva en uppsats till uppföljaren, som jag planerar.

Ett annan email som gjorde mig glad var från Richard L. Amoroso. Han berättade att boken redan fanns på tio bibliotek i USA och med denna hastighet skulle den inom ett halvår finnas på 100 bibliotek. Det är förlaget, McFarland, som är ett akademiskt förlag, som är duktiga på att få ut sina böcker på (universitets)biblioteken.

Annars har det varit höstdagjämning och dagarna blir allt kortare och kyligare. Jag är nog ingen höstmänniska egentligen. Vi människor borde nog göra som fåglarna – flytta söderut på vintern. Ja, jag såg länge ladu- och hussvalor, men de satt på telefontrådarna, de samlade väl ihop sig, för nu är de borta. Eller varför inte som björnarna, gå i idé? Men först måste man äta upp sig och sedan måste det bli ”björntork”, så att mossan blir torr. Björnen vill inte ha vått underlag när han samlar ”sänghalm” inför vintern. Vi får väl se hur det blir…   

I fredags när jag gick ut får jag se en räv, i yvig vinterpäls, sitta och titta upp i grannens äppleträd med sommarfrukt. Inte en enda sommarfrukt låg det på backen, både grannen och älgarna gillar dem skarpt. Då gick Mickel vidare till vinterfrukten, lägger sig ned och börjar äta av äpplena! Jag hade bakhåll med kameran, som jag snabbt sprungit in efter, men när jag försökte mig fram försvann räven blixtsnabbt. Jag visste inte att rävar åt äpplen – men de är ju i alla fall inte lika sura som rönnbär!

I går kväll hörde jag älgarna i trädgården, de var vid ”åkerapeln” så jag smyger mig fram för att åtminstone få se siluetterna av dem i mörkret. I detsamma smäller ett skott av! Hörde hur älgarna flydde ner över åkern och när jag tittar efter i dag var stängslet helt nedrivet. Undra på det! Jag blev ju litet rädd jag också!

Annars har det fortsatt gått i ”Medvetandets” tecken, jag har lämnat in böcker till Claras, köpt vadderade påsar och frimärken och skickat iväg en del böcker. Sedan fick jag ett email från Elizabeth Raucher där hon gärna ville ha posters att göra litet reklam med. Och så är det min kommande bok jag har en hel del arbete med. Men jag hade inte hört något om bokmässan, utan jag (e)mailade och frågade. Då hade brevet där jag anmälde mig till båda bokmässorna inte kommit fram! Posten kommer inte längre som ett ”brev på posten” och tåget går inte längre ”som tåget”. Det var nog bättre förr!

Vilken strålande sensommar/tidig höstdag vi har! Själv har jag äntligen landat vid min dator nu efter förra veckans östkust och helgens västkust. Jag har känslan av att jag har många bollar i luften samtidigt och då gäller det att passa alla.

Det blev i alla fall en mycket lyckad tur till Stockholm/Uppsala. På bussen ”upp”, ja, vi säger ”upp” när vi åker till Stockholm, var jag precis så asocial jag behövde, så jag fick sitta fram, kunde ”bre ut” mig och läsa handlingar på vägen upp. Väl framme var det en väninna jag skulle till innan jag hämtade ut min väska ur förvaringsskåpet och gick  med ”Aspect of Consciousness”, ”Det finns ingen död” och ”H2O Bara vanligt vatten” till en bokhandel, där de glatt tag emot dem.

Dagen därpå skulle jag som sagt till Uppsala, så jag gick och köpte biljett och klippte mig innan tåget gick. Väl framme blev det under kaffet litet diskussion om hur statliga myndigheter hanterar våra skattepengar. Jag kunde då inte låta bli att dra mig till minnes hur det serverats underhållning, vin till maten och avec till kaffet, statligt betalt, i ett sammanhang där jag varit med, hur jag våndats men beslutat att hålla tyst. Det var på den tiden en viss kvinna var generaldirektör i den församlingen.

-Det är min syster det, sa mannen till höger om mig. –Ja, visst var det väldigt trevligt på den tiden, sa jag.

Efter sammanträdet gick jag till universitetsparken, för där skulle det finnas runstenar, bl. a. en med en triquetra på. En triquetra sedan 973 e. Kr.,  triquetra betyder ”treenighet” eller 12 dimensioner enligt en tysk professor. Den kan också ritas utan att lyfta pennan. Jag fotade runstenen och domkyrkotornen bakom Gustavianum.  Jag gick också in i domkyrkan och tittade på Emanuel Swedenborgs sarkofag.  ”Att människan efter döden är i besittning av alla sina sinnen och av varje minne, tanke och känsla som hon åtnjöt i världen, och att hon inte lämnar någonting kvar utom sin jordiska kropp”, sade Swedenborg (1688 – 1772).

Jätteroligt att denne store man vilar i Uppsala domkyrka!