Inget utan ände

Även långa torra och varma somrar har ett slut. Måsarna, som i det längsta tiggt bröd av mig, har nu försvunnit de också. För en dryg vecka var vi ute och badade i det ljumma vattnet men nu har Charlotte kommit upp ur sjön och kvällarna blir allt mörkare. En trevlig avslutning på sommaren var dock Bellman Brothers på vackra Sjösala, arrangerat av tre duktiga flickor. Det är inte så ofta jag kommer ut och får dansa numera, men desto roligare är det ju när det sker.

Skogsbränderna har avlösts av bilbränder, 100 bilar eldades upp på en enda natt. Försäkringsbolagen betalar förstås, men bolagen tar givetvis ut kostnaden av kunderna, så nu vi kan ju räkna med höjda försäkringspremier.

Vem var det då som tände på? Extremvänstern skyller som vanligt allt på extremhögern. Finns det extremhöger i förorternas no-go zoner? Vad vi fick veta var att poliserna pratade med föräldrarna genom tolk. Jag som trodde att alla poliser pratade svenska!

 

De bara drog...

 

Tornsvalorna kom tidigt i år, det har varit en mycket torr sommar så nu är barnen flygfärdiga och då har de bara dragit. Det var väl på onsdagskvällen för en vecka sedan jag hörde en unge flygträna i boet bakom vindskivan, men så flög han ut och då var det tydligen dags att dra till Afrika.

Himlen blir allt mer mörkblå och jag känner vemod över att nu får jag inte höra deras ”sri, sri” förrän nästa maj. Den torra och varma juli har passerat och det är nog trots allt höst…  

Hela juli månad är jag förresten folkskygg. Det är ett arv efter politikertiden. Då var juli sammanträdesfri och det var så himla skönt. Nu är jag fri från politiken, får tycka vad jag vill och säga vad jag tycker och det kan bli en hel del det.

Efter att i princip ha fötts med ett politiskt intresse – min mor var den första kvinnan i fullmäktige på sin tid, och ha följt den politiska utvecklingen tål jag heller inga vallöften numera. ”Löftena kunna ej svika”, heter det. Om politikerna i stället öppet deklarerade att ”Löften är till för att svikas”, skulle de bli mycket trovärdigare.

Är det varmt så kan vi kyla ner oss med minnen från sommaren i fjol, den kallaste på 155 år. Det kommer garanterat kyla igen och blåst skall det ju bli, så det gäller att hålla i sig!


Det var en gång ett hem för många

 

Alla bilarna har nu åkt i väg, det såg ett tag ut att vara Årjängs marknad att döma av alla fordon på vår snustorra åker. Men det gick bra, parkeringsvakter dirigerade det hela och inget antände tack och lov.

Det har varit gårdsauktion på grannstället – ett helt hem har nu skingrats. Det blivit så definitivt att det är någon som fattas oss här i byn. Det blir en känsla av vemod och tomhet, som datasonen så fint beskrev det.

Alla ”nya”, icke uppackade saker, som grannen skulle spara, alla fina broderade dukar och lakan och  ett 10-tal paradhanddukar har nu fått nya ägare.

Vi får hoppas att det blir bra med nya bofasta grannar å småningom och tro att ”det blir nya tag där på stället man aldrig glömmer bort i Gyltenäs”, som sonen sa.

Högafflarna är sålda, det var en tre-tandad lätt, som ”barnen” brukade slåss om, den ville alla ha, når höet skulle köras in.

De tre hästräfsorna som nye ägaren önskade står kvar liksom några barkspadar och en använd gödselgrep, som nog skall städas bort. Barkspadar är nog inte så användbara i dag, de hör till en svunnen tid.


Det var en gång ett hem för många

Alla bilarna har nu åkt i väg, det såg ett tag ut att vara Årjängs marknad att döma av alla fordon på vår snustorra åker. Men det gick bra, parkeringsvakter dirigerade det hela och inget antände tack och lov.

Det har varit gårdsauktion på grannstället – ett helt hem har nu skingrats. Det blivit så definitivt att det är någon som fattas oss här i byn. Det blir en känsla av vemod och tomhet, som datasonen så fint beskrev det.

Alla ”nya”, icke uppackade saker, som grannen skulle spara, alla fina broderade dukar och lakan och  ett 10-tal paradhanddukar har nu fått nya ägare.

Vi får hoppas att det blir bra med nya bofasta grannar å småningom och tro att ”det blir nya tag där på stället man aldrig glömmer bort i Gyltenäs”, som sonen sa.

Högafflarna är sålda, det var en tre-tandad lätt, som ”barnen” brukade slåss om, den ville alla ha, når höet skulle köras in.

De tre hästräfsorna som nye ägaren önskade står kvar liksom några barkspadar och en använd gödselgrep, som nog skall städas bort. Barkspadar är nog inte så användbara i dag, de hör till en svunnen tid.


Svarta kanter

 

Hörde i Värmlandsnytt en man berätta från Gustavsfors i norra Värmland att 1933 var det lika torrt och ännu varmare än nu. Då brann det också i hela Sverige och Nordvärmland hade två stora skogsbränder, som försvaret, 2000 man från Värmlands och Dalarnas regemente hade släckt på ett dygn, utan brandslang, flygplan eller helikoptrar. Det var inte bara en man som mindes, utan allt var dokumenterat också.

 

Bränder startar av åsknedslag, tåg, ovarsamhet med eld och av pyromaner inte av värmen i sig, oavsett vad ”de som vet bäst” säger. Bilbränder startas i huvudsak av att ”folk” som tänder på.

 

Det tycks också vara så att de största miljöivrarna är de som kör mest, med eller utan tunga stenar.  

 

 I fjol var det kallaste sommaren på 155 år. Jag tror inte termometern nådde 25 grader en enda dag på hela "sommaren". Men minnet är kort. Ett mannaminne räcker i tre år, sa en gammal skollärare. Det förefaller bli kortare. I fjol sa min bror att vi hade betalat för mycket i koldioxidskatt, för det är väl så att skatten är bra för miljön?

 

Vi får dock vara tacksamma över alla som släcker, oavsett om samordningen inte är som den skall. All kunna släcka bränder har väl som att kunna försvara sig blivit något av ett ”SÄRINTRESSE”, något som regeringar har kunnat spara pengar på. Pensionärer har ju också blivit ett särintresse i Sverige med nordens, ja t o m Europas fattigaste pensionärer. Men så har vi ju levt upp till ”HUMANITÄR STORMAKT!”.

 

Nej, nu får det vara slut på klagomål, jag njuter i alla fall av det vackra vädret, de underbara sommarkvällarna och att fladdermössen överlevt den gångna vintern också. Jodå, när jag var ute och kollade läget i natt, var det ingen brandrök men rikligt med fladdermöss, de kan ju trassla in sig i ljust hår, men jag klarade mig.

 

Och i kväll har vi fullmåne och en l-å-n-g månförmörkelse. Den får vi ta vara på!


Svarta kanter

 

Hörde i Värmlandsnytt en man berätta från Gustavsfors i norra Värmland att 1933 var det lika torrt och ännu varmare än nu. Då brann det också i hela Sverige och Nordvärmland hade två stora skogsbränder, som försvaret, 2000 man från Värmlands och Dalarnas regemente hade släckt på ett dygn, utan brandslang, flygplan eller helikoptrar. Det var inte bara en man som mindes, utan allt var dokumenterat också.

 

Bränder startar av åsknedslag, tåg, ovarsamhet med eld och av pyromaner inte av värmen i sig, oavsett vad ”de som vet bäst” säger. Bilbränder startas i huvudsak av att ”folk” som tänder på.

 

Det tycks också vara så att de största miljöivrarna är de som kör mest, med eller utan tunga stenar.  

 

 I fjol var det kallaste sommaren på 155 år. Jag tror inte termometern nådde 25 grader en enda dag på hela "sommaren". Men minnet är kort. Ett mannaminne räcker i tre år, sa en gammal skollärare. Det förefaller bli kortare. I fjol sa min bror att vi hade betalat för mycket i koldioxidskatt, för det är väl så att skatten är bra för miljön?

 

Vi får dock vara tacksamma över alla som släcker, oavsett om samordningen inte är som den skall. All kunna släcka bränder har väl som att kunna försvara sig blivit något av ett ”SÄRINTRESSE”, något som regeringar har kunnat spara pengar på. Pensionärer har ju också blivit ett särintresse i Sverige med nordens, ja t o m Europas fattigaste pensionärer. Men så har vi ju levt upp till ”HUMANITÄR STORMAKT!”.

 

Nej, nu får det vara slut på klagomål, jag njuter i alla fall av det vackra vädret, de underbara sommarkvällarna och att fladdermössen överlevt den gångna vintern också. Jodå, när jag var ute och kollade läget i natt, var det ingen brandrök men rikligt med fladdermöss, de kan ju trassla in sig i ljust hår, men jag klarade mig.

 

Och i kväll har vi fullmåne och en l-å-n-g månförmörkelse. Den får vi ta vara på!


Sveriges beredskap är inte god

 

Sommaren går vidare utan regn, i år behöver man inte minsann inte frysa, 30,9 grader är det i skuggan. Det är litet skillnad mot i fjol när det knappt gick upp till 25 grader någon dag. Än värre är det med bränderna, det brinner ju på 40-60 ställen i Sverige och en del bränder sprider sig okontrollerat.

Stackars människor som måste fly från hus och hem, som de kanske aldrig får återse! Jag tänker också på alla djur, alla djurbesättningar som måste flyttas och alla vilda djur som far illa i bränderna.

Vi kan bara konstatera att Sveriges beredskap mot katastrofer är allt annat än god. Man blir ju ledsen över allt annat som det satsats på och så har det inte funnits pengar till brandsläckningsplan. Bidraget till elcyklar hade ju räckt till två stora brandflygplan per år. Hur mycket CO2 släpps inte ut av skog som brinner? Och nedbrunnen skog gör inte om någon CO2 till syre heller.

Själv har jag återigen fått en uppmaning att skicka en vetenskaplig artikel,”Can consciousness influence our epigenetics and can  epigenetics influence our consciousness” som jag föreläste om i Arizona, till en vetenskaplig tidskrift. Det är ju i sig roligt, men det innebär ju arbete med att förklara att artikeln kommer ut i en bok som håller på att tryckas nu, ”Essays on Consciousness: Towards a New Paradigm.  Det är min tredje bok om medvetande, och den innehåller ett tiotal artiklar av forskare från hela världen, bl a Olle Johansson, som skriver om mobila användningens hälsorisker och Rupert Sheldrake från UK, som skriver om ”The Extended Mind”.  

Sen har jag i dag fått inbjudan till en konferens ”Life and Consciousness” i Bangalore i Indien, låter roligt, men det har jag varken tid eller råd till för vår svenska krona kan väl snart jämföras med indiska rupier.


Sveriges beredskap är inte god

Sommaren går vidare utan regn, i år behöver man inte minsann inte frysa, 30,9 grader är det i skuggan. Det är litet skillnad mot i fjol när det knappt gick upp till 25 grader någon dag. Än värre är det med bränderna, det brinner ju på 40 - 60 ställen i Sverige och en del bränder sprider sig okontrollerat.

Stackars människor som måste fly från hus och hem, som de kanske aldrig får återse! Jag tänker också på alla djur, alla djurbesättningar som måste flyttas och alla vilda djur som far illa i bränderna.

Vi kan bara konstatera att Sveriges beredskap mot katastrofer är allt annat än god. Man blir ju ledsen över allt annat som det satsats på och så har det inte funnits pengar till brandsläckningsplan. Bidraget till elcyklar hade ju räckt till två stora brandflygplan per år. Hur mycket CO2 släpps inte ut av skog som brinner? Och nedbrunnen skog gör inte om någon CO2 till syre heller.

Själv har jag återigen fått en uppmaning att skicka en vetenskaplig artikel,”Can consciousness influence our epigenetics and can  epigenetics influence our consciousness” som jag föreläste om i Arizona, till en vetenskaplig tidskrift. Det är ju i sig roligt, men det innebär ju arbete med att förklara att artikeln kommer ut i en bok som håller på att tryckas nu, ”Essays on Consciousness: Towards a New Paradigm.  Det är min tredje bok om medvetande, och den innehåller ett tiotal artiklar av forskare från hela världen, bl a Olle Johansson, som skriver om mobila användningens hälsorisker och Rupert Sheldrake från UK, som skriver om ”The Extended Mind”.  

Sen har jag i dag fått inbjudan till en konferens ”Life and Consciousness” i Bangalore i Indien, låter roligt, men det har jag varken tid eller råd till för vår svenska krona kan väl snart jämföras med indiska rupier.


Sveriges beredskap är inte god

 

Sommaren går vidare utan regn, i år behöver man inte minsann inte frysa, 30,9 grader är det i skuggan. Det är litet skillnad mot i fjol när det knappt gick upp till 25 grader någon dag. Än värre är det med bränderna, det brinner ju på 60 ställen i Sverige och en del bränder sprider sig okontrollerat.

Stackars människor som måste fly från hus och hem, som de kanske aldrig får återse! Jag tänker också på alla djur, alla djurbesättningar som måste flyttas och alla vilda djur som far illa i bränderna.

Vi kan bara konstatera att Sveriges beredskap mot katastrofer är allt annat än god. Man blir ju ledsen över allt annat som det satsats på och så har det inte funnits pengar till brandsläckningsplan. Bidraget till elcyklar hade ju räckt till två stora brandflygplan per år. Hur mycket CO2 släpps inte ut av skog som brinner? Och nedbrunnen skog gör inte om någon CO2 till syre heller.

Själv har jag återigen fått en uppmaning att skicka en vetenskaplig artikel,”Can consciousness influence our epigenetics and can  epigenetics influence our consciousness” som jag föreläste om i Arizona, till en vetenskaplig tidskrift. Det är ju i sig roligt, men det innebär ju arbete med att förklara att artikeln kommer ut i en bok som håller på att tryckas nu, ”Essays on Consciousness: Towards a New Paradigm.  Det är min tredje bok om medvetande, och den innehåller ett tiotal artiklar av forskare från hela världen, bl a Olle Johansson, som skriver om mobila användningens hälsorisker och Rupert Sheldrake från UK, som skriver om ”The Extended Mind”.  

Sen har jag i dag fått inbjudan till en konferens ”Life and Consciousness” i Bangalore i Indien, låter roligt, men det har jag varken tid eller råd till för vår svenska krona kan väl snart jämföras med indiska rupier.


Charlotte i sjön och en god tjänare men fruktansvärd herre

 

Charlotte klarade potatislandet och kom till slut i sjön denna alldeles för torra men båtvänliga sommar. Tack snälla grannar för båtplats! Det är nu en temperatur som gör att det känns skönt med bad och att det fläktar litet runt kroppen. Sommaren brukar ju annars vara en dag, i bästa fall en vecka, men i år tycks det bli h-e-l-a sommaren som är SOMMAR.

Åskan svänger förbi också, ja, det är väl i sig tur, men vi behövde ju åskregnet. Det var ju åskväder med en massa nedslag i går så nu gäller det att se upp så att det inte blossar upp de närmaste dagarna. Som tur är håller brandflyget litet uppsikt i år. Eldningsförbud är det också, men det gäller  inte för Tor.

Jag kommer ihåg i fjol när jag några dagar efter ett åskväder fick se rök rakt i öst. Vi bor ju rätt högt, ingen annan såg tydligen detta. Jag ringde räddningstjänsten flera gånger men så skickade de upp ett flygplan och kollade. Det var en skogsbrand och det var väl tur att jag fick se röken, men synd att elden hann att sprida sig innan brandbekämpningen kunde börja. Man blir förtvivlad när man ser röken breda ut sig och ingen hittar var det brinner. Ingen rök utan eld. Detta gäller i alla sammanhang… Elden är en god tjänare men en fruktansvärd herre.

Ja, jag sa ju att det var i riktning mot ”Skogen” det brann, och det tror katten att det var i skogen!  


Charlotte i sjön och en god tjänare men fruktansvärd herre

 

Charlotte klarade potatislandet och kom till slut i sjön denna alldeles för torra men båtvänliga sommar. Tack snälla grannar för båtplats! Det är nu en temperatur som gör att det känns skönt med bad och att det fläktar litet runt kroppen. Sommaren brukar ju annars vara en dag, i bästa fall en vecka, men i år tycks det bli h-e-l-a sommaren som är SOMMAR.

Åskan svänger förbi också, ja, det är väl i sig tur, men vi behövde ju åskregnet. Det var ju åskväder med en massa nedslag i går så nu gäller det att se upp så att det inte blossar upp de närmaste dagarna. Som tur är håller brandflyget litet uppsikt i år. Eldningsförbud är det också, men det gäller  inte för Tor.

Jag kommer ihåg i fjol när jag några dagar efter ett åskväder fick se rök rakt i öst. Vi bor ju rätt högt, ingen annan såg tydligen detta. Jag ringde räddningstjänsten flera gånger men så skickade de upp ett flygplan och kollade. Det var en skogsbrand och det var väl tur att jag fick se röken, men synd att elden hann att sprida sig innan brandbekämpningen kunde börja. Man blir förtvivlad när man ser röken breda ut sig och ingen hittar var det brinner. Ingen rök utan eld. Detta gäller i alla sammanhang… Elden är en god tjänare men en fruktansvärd herre.

Ja, jag sa ju att det var i riktning mot ”Skogen” det brann, och det tror katten att det var i skogen!  


Ringaren i Visby och skyddsvärda individer

 

I går följde jag en hjälpsam granne till sista vilan. Nu är det ytterligare en granne som inte finns mer. Prästen talade om det korta människolivet. Framtiden verkar kanske lång då man är ung men ett människoliv går fort så det gäller verkligen att ta vara på varje dag.

I dag var det en sådan dag som jag skulle ta vara på. Datasonen hade dock inte lämnat in sin företagsdeklaration! Och jag som är allergisk mot deklarationer vid den här tiden på året! Nu blev det i alla fall gjort och allergin gick över utan allergimedicin. Det var ju trevligt att få besök.

På TV hörde jag abortgränsen nämnas. När jag läste etik i början på 1990-talet talade professorn om sina erfarenheter av sena aborter. Som ung sköterskeelev hade hon varit med under en abort där ett  barn med gripreflexer föddes fram. Det placerades i kylskåp. Hon hade gått och kikat i kylskåpet sedan, men gripreflexerna var kvar. Chefsjuksköterskan var barsk. Så kommer vaktmästaren, lägger barnet i en gråpåse och vrider om.

Jag mådde fruktansvärt illa! Jag hade reagerat, oavsett om det kostat mig min plats på sköterskeskolan! Detta är en historia det heller inte går att glömma men förmodligen var detta rutin bland dåtidens aborter.

Sedan 1975 har vi en lagstiftning som ger den gravida kvinnan rätt att själv bestämma om hon vill ha abort eller ej. Efter vecka 18 – 22 skall Socialstyrelsens tillstånd ges. Alltfler för tidigt födda barn kan numera räddas och gränsen för detta tangerar nu gränsen för abort, därför bör lagstiftningen revideras i Sverige som den har gjorts i fler andra länder. 10 – 12 veckor borde vara en ”säker” gräns.

”Kvinna och foster är två skyddsvärda individer”, lärde jag mig på etikutbildningen därför ryser jag fortfarande när jag hör kvinnor skrika om fri abort (oavsett tidpunkt) och rätten till sin egen kropp!

Jag avrundar med att Silleruds kyrkklockor, som i går ringde till vila, låter vackrare än de i Visby stift och att måsarna fortfarande kommer och tigger hembränt.


Åskmoln över ankdammen

 

I dag gol göken. Ja, han (eller hon, kanske hen, för är det inte en höna är det i alla fall en fågel), skall ju gala tills han första hässjan ser”.  Hässjor ser man numera inte, så det är väl inget onormalt att göken gal 29 juni.

Sommaren går vidare, likaså den kontroversiella islamismen. Försvarshögskolan rapporterar om att på flera platser i svenska städer påverkar salafister numera vardagen genom hat och hot. Radikala predikanter skrämmer till lydnad, moralpoliser bevakar kvinnor och barn hindras från att leka med barn av annan tro. Samtidigt byggs allt fler moskéer och allt fler städer får böneutrop.  

Forskarna påpekar att Sverige haft en förhållandevis stor andel resande till jihadistgrupper utomlands samt två terrordåd på Drottninggatan i Stockholm på mindre än tio år. Lägger man därtill de avvärjda hoten, bland andra en skola i Strömsund och Åhléns i Uppsala, blir det ännu mer graverande.

Det är ett misslyckande att vi inte förstått problematiken, men också inte tagit tag i det, säger Magnus Ranstorp.

Han har så rätt! TV och media i Sverige har inte precis varit till alltför stor hjälp i denna viktiga fråga. Utomlands har det dock varit annorlunda. Där har tidningarna översvämmats av svenska skjutningar, gruppvåldtäkter och svensk otrygghet.

”Om man lever i en ankdamm, och är fullständigt tillfreds – tror man snart att gölen är en ocean”, visdomsord delat av Marja i Myrom.


Sju eller nio?

 

Sju sorters blommor- eller var det nio? För några år sedan var det en livlig diskussion om detta. Men drömde man inget under den korta midsommarnatten berodde det så klart på att man plockat fel antal blommor och placerat under huvudkudden.

Det är vanligt svenskt midsommarväder också. Det är väl nästan det enda svenska som får vara kvar för det är det ingen som rår på, hur PK man än är. Visserligen skyllde Lisa i Torp på Palme när det regnade i höskörden, men ändå. Högsommaren hade vi i maj, då det var det torraste jag minns. Så det är väl bara att välsigna regnet. Det är bra för havren och ”potätera”, sa man i min barndom.

Måsarnas tre ungar har tagit språnget ner på backen, ledsagare av sina föräldrar, och gjort tredagarsvandringen ner till sjön, men föräldrarna kommer fortfarande och vill ha frukost. Ibland är det fler måsar men då brukar de jagas och under tiden snor skatan en brödbit.

Ja visst ja, jag lovade att berätta om Barbro Vesterholm och hennes inlägg i folkhälsodebatten. När jag gick på Hälsovårdshögskolan i Göteborg planerade Edgar Borgenhammar och jag en etikkonferens där just Barbro Vesterholm skulle delta. Barbro har erfarenhet och kunskap. Hon pratade om alla äldre med livserfarenhet som bör tas tillvara, och så känner sig den litet äldre behövd också. Otroligt viktigt! Det behövs också boende där man kan få litet hjälp och tillsyn när man så behöver. Klokt! Barbro, f ö. mamma till Johan Vesterholm, Ledarsidorna, har åldern inne och vet vad hon talar om.

Riksdagen skall ju spegla befolkningen, de äldre är kraftigt underrepresenterade! Det skulle inte bli så mycket tokigheter annars!

GLAD MIDSOMMAR!


Telefonförsäljning, etik och Ebba

Vaknade kl. 05 med världens migrän. På byvägen får jag stanna för en fotgängare, en älgko, följd av två rödbruna och vingliga kalvar. Tåget gick som tåget och vips var jag i Uppsala. På hemvägen tog jag en tur till domkyrkan och hälsade på Swedenborg, vars rejäla sarkofag finns där.
Jag tog en tur bakom Gustavianum och skådade triquetran på en runsten sedan 973 innan jag tog tåget tillbaka till huvudstaden. Denna gång var det inget enkelrum ledigt men tjejrummet med kristallkronor fick duga. Det är ju ni som betalar! Tror inte det spelar någon roll, många andra spenderar nog vad jag sparar, men jag vill i alla fall vara ett gott exempel.
Kände behov att gå ut och bara sitta på en bänk. Något drar i mig så jag går in till Adolf Fredriks kyrka. Där faller mina ögon på Ebbas gravsten. Ebba som dog 7 april 2017 och som skadestånd har staten erbjudit föräldrarna ynka 60000. Skall aldrig glömmas, står det på gravstenen. Tor Modén låg till höger om henne. Hoppas att han fortfarande skämtar litet. Det kan behövas!
Dagen därpå är jag LEDIG. Det blir Gamla Stan, men på väg dit hejdar jag mig vid riksdagshuset. På programmet stod ”Telefonförsäljning” och ”Folkhälsa”. För att komma in måste man gå igenom en säkerhetsspärr – precis som när man skall flyga och så får man inte säga bä eller bu på läktaren.
Jag fick äran att lyssna till bl.a. Lars Beckman, som är min FB-vän, och som hedersamt tackade väster- partisten för att ha hållit med Alliansen för hårdare tag mot oseriös telefonförsäljning. Egentligen skulle det förbjudas! Fick ett säljsamtal, som jag lade på när jag handla i kiosken. Det var bra gjort, sa expediten och berättade om sin pappa som fått kronofogden på sig för att han var opererad i halsen och inte orkade säga NEJ när Postkodlotteriet ringt och sålt ett dyrt avtal. Just sådana saker pratade de om i riksdagen innan folkhälsodebatten, men den och Barbro Vesterholm (L) får jag ta nästa gång.
Medan jag varit borta hade jag fått tillökning också. Äggen hade kläckts i måsboet! Nu går det åt hembakt!

Etik, Ebba och telefonförsäljning

Vaknade kl. 05 med världens migrän. På byvägen får jag stanna för en fotgängare, en älgko, följd av två rödbruna och vingliga kalvar. Tåget gick som tåget och vips var jag i Uppsala. På hemvägen tog jag en tur till domkyrkan och hälsade på Swedenborg, vars rejäla sarkofag finns där.
Jag tog en tur bakom Gustavianum och skådade triquetran på en runsten sedan 973 innan jag tog tåget tillbaka till huvudstaden. Denna gång var det inget enkelrum ledigt men tjejrummet med kristallkronor fick duga. Det är ju ni som betalar! Tror inte det spelar någon roll, många andra spenderar nog vad jag sparar, men jag vill i alla fall vara ett gott exempel.
Kände behov att gå ut och bara sitta på en bänk. Något drar i mig så jag går in till Adolf Fredriks kyrka. Där faller mina ögon på Ebbas gravsten. Ebba som dog 7 april 2017 och som skadestånd har staten erbjudit föräldrarna ynka 60000. Skall aldrig glömmas, står det på gravstenen. Tor Modén låg till höger om henne. Hoppas att han fortfarande skämtar litet. Det kan behövas!
Dagen därpå är jag LEDIG. Det blir Gamla Stan, men på väg dit hejdar jag mig vid riksdagshuset. På programmet stod ”Telefonförsäljning” och ”Folkhälsa”. För att komma in måste man gå igenom en säkerhetsspärr – precis som när man skall flyga och så får man inte säga bä eller bu på läktaren.
Jag fick äran att lyssna till bl.a. Lars Beckman, som är min FB-vän, och som hedersamt tackade väster- partisten för att ha hållit med Alliansen för hårdare tag mot oseriös telefonförsäljning. Egentligen skulle det förbjudas! Fick ett säljsamtal, som jag lade på när jag handla i kiosken. Det var bra gjort, sa expediten och berättade om sin pappa som fått kronofogden på sig för att han var opererad i halsen och inte orkade säga NEJ när Postkodlotteriet ringt och sålt ett dyrt avtal. Just sådana saker pratade de om i riksdagen innan folkhälsodebatten, men den och Barbro Vesterholm (L) får jag ta nästa gång.
Medan jag varit borta hade jag fått tillökning också. Äggen hade kläckts i måsboet! Nu går det åt hembakt!

Diplomatbil, torka och två kronor

Även om litet moln nu tornar upp sig, håller torkan i sig. Det vackra vädret var ju att föredra, för oss människor i alla fall, under skolavslutningarna. Nu var det inte lillpojken utan hans dotter som fick den vita mössan.
Jag kommer ihåg sonens bil, en mörkblå Mercedes kompakt, (eller vad de nu heter) med blågula flaggor. Ja, det såg minsann ut som en riktig diplomatbil. Om det nu inte varit för att flaggstängerna var nedstoppade i rosthålen på skärmarna, för det har nog inte diplomater.
Fina Mikaela blev i alla fall uppvaktad och efter det traditionella flak-åkandet blev det middag på Alsters fina herrgård där ”dungen som göken gol i” står kvar. Göken gol dock inte i går annars har han varit trägen denna försommar. Kanske har han misskött familjelivet mer än vanligt i år?
Själv har jag kämpat med permission för ett citat av Albert Einstein, det var något som den gode Albert skrivit i ett brev 1951 och det hade inte Princeton University hand om utan det blev The Albert Einstein Archives, The Hebrew University of Jerusalem. Nu ä-n-t-l-i-g-e-n blev det klart. För 120 dollar = 428.216 Israel Shekel och 1069 skr. Undrar vart värdet på svenska kronan tar vägen? Tre kronor är ju numera bara två. Hur kommer det att gå för fotbollslaget två kronor?

Farligt vackert

Det är så farligt vackert. Vackert för att det är varmt och skönt långt inpå kvällarna. Riktigt sådana sommarkvällar man minns. De andra minnas man ju bara inte. I dag tittade jag på en akleja som slagit ut. Jag blir så glad över gammaldags blommor som överlevt när ägarna skulle ha nyare och modernare blommor. De gammeldags rosorna som inte ersatts med rododendron gillar jag också skarpt.
Men det är också farligt torrt i markerna. Hur skall det gå med bete och vinterfoder för djuren? Tåget tände ju på efter en lång sträcka. Var det verkligen ordentligt synat och godkänt före avfärd?
I dagarna har vi också fått broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Vårt land som aldrig har varit tryggare? Eller har ”särintresset” blivit något att ta på allvar? Det uppstod ju när andra länder rustade upp, då skulle vårt land rusta ned.
Nu talas plötsligt om krisberedskap, hur vi skall överleva utan det mesta, som vi i dag tar för givet. Undrar om de små vattenkraftverken som finns runt oss kan kopplas bort från det stora nätet och ge ström till bygden? Undrar hur mycket beredskapstänk det finns kvar i vårt land. Skyddsrummen har ju tagits i bruk för annat.
På 1940-talet sökte sig ju massor med människor ut på landet, ”där de hade sina rötter”. ”Det var nog i mitt potatisland de hade de mesta rötterna”, var det en man som sa. Självförsörjningsgraden är väl det första man borde tänka på. Så låg som den är i Sverige hjälper det nog inte så värst mycket med aldrig så nyttiga broschyrer. Och så räcker det ju med en st. av lede Fi för att stänga av strömmen i hela Sverige, säger min bror. Han har nog rätt! Utan ström kan vi inte handla i affärerna heller och kontanter har vi inga. Vatten har de flesta inte…
Nej, vi får nog hoppas att kriget eller krisen aldrig kommer. Men vi borde nog vara litet bättre förberedda på det i alla fall!

Lyckad Tjejkväll på Sjösala

I går kväll var jag inbjuden till en fantastiskt lyckad tjejkväll på Gerds vackra Sjösala. Arrangörerna, de duktiga tjejerna Anna, Julia och Mikaela tog emot och hjälpte till med bord utomhus i det beställda vackra vädret.
Nya Stuket kom och bjöd på en Stuket-blus, det fick jag som utställare, så det var bara att skifta om. Jätteskön var den att ha på sig! Jag hade förstås några av mina böcker med, mest ko-böcker och vykorten förstås, med motiv ur böckerna.
Marja i Myrom, illustratören fick jättemycket beröm för sin målning, hon hade ju gjort Rosa och de andra korna levande. Och vet ni, när det regnar på prästen så duggar det allt på klockarn, så jag fick också beröm för mina foton, Blondie solbadar vid Östra Silen, när det kliar på svansroten och de andra.
När klockan blev nio på kvällen var det fortfarande varmt oh skönt. Ja det är så vackert på sommar- kvällarna att man vill inte gå och lägga sig. Det märktes när jag kom upp i dag för då satt herr mås på taket och väntade på frukost. När brödet serverades lockade han på sin ruvande fru och de åt som vanligt gemensam frukost. Hembakat gillar de allra bäst och jag förstår dem! ”Hembränt” (bröd) är bäst!

I dag kom tornsvalorna - sommar i tre månader

I dag kom tornsvalorna. Sriii, hörde jag i morse och sedan fick jag se dem. Underbart, då är det sommar i tre härliga månader. De kom till syrener och fruktträd i vackraste blom, ja även liljekonvalj och rönn blommar denna verkligen hänryckande PINGST. Nu är det årets vackraste tid även om skomakarens semester är slut. ”Mellan hägg och syren” är det ju som skomakaren sägs ha sin semester. Veterinären också, p-pillren var ju slut till vår lilla Tigra och när han kom tillbaka var de slut i hela Sverige. Något som förmodligen kommer att synas i katt-födelsestatistiken framöver. Mjau.
Måsparet har lagt sig på uthustaket, ja det kanske bara är på prov för jag är inte säker på att de har några ägg ännu. Men de är i alla fall trogna och tar sin fulla del av ruvningen både herre och fru. En dag kom det en rival, men då samlade herr mås tre andra måsar som kom och jagade bort inkräktaren. Inte heller korpen är välkommen. Han jagas intensivt och finner bäst att fly fältet.
Lika trogen är inte flugsnapparen. Han hade två fruar med sig till holken, som han förmodligen snodde från talgoxen. Är det de nya svenskarna han försöker efterapa? De kan ju ha fyra fruar de.
Göken gal i väster och sedan i alla håll. Det är litet speciellt när man hör göken, men dess familjeliv är kanske litet knepigt. Nej, gökarna är som bäst att bara lyssna på. När det gäller familjeliv så tacka vet jag måsarna!

Tidigare inlägg
RSS 2.0