Att inte klara av sitt jobb, klänningar och vänsterskor

 

Tågen till Stockholm och Uppsala gick som tåget, men att gå upp kl 05 är inte min melodi, även om jag avstod från Nobelfesten kvällen före. Ett ärende på dagordningen var dock färgat av ett Nobelpris och så fick jag Sara Danius klänning refererad till kaffet. I fjol var det ju kulturministerns klänning som diskuterades, den var det dock inte så många meter tyg i.

En av mina kollegor är mamma till Ebba Busch Thor, hon orkade inte bry sig om omröstningar i riksdagen längre, sa hon. Hon avvek tidigare för tillsyn av barnbarnen, andra avvek också, så till slut fick ingen lämna för då skulle vi inte bli beslutsmässiga. Klockan gick och mitt tåg från Uppsala skulle gå för att jag skulle hinna med sista Karlstadtåget. Tänk att man kan bli så nervös!

Bussen till Uppsala C skulle gå 9 minuter i 17, och Stockholmståget 17:09. Rödljus. Men så kom jag fram, tack och lov att jag inte tagit högklackade stövlar på eller skickat högerskon till Annie Lööf, för 17:05 satt jag djupt flåsande på tåget.

På Stockholms Central packade jag om litet, tog av kartongen på något jag köpt och fick ner det i väskan. Väl på tåget kom jag att fundera på vart jag gjort av skräpet, det måste vara kvar på bordet där jag suttit!  Jag skämdes faktiskt, men så kom jag på att det är de som glömmer värre saker… som vad de lovade i valrörelsen eller att bilda regering. Nu börjar folket, kommun- och regionpolitiker faktiskt bli litet irriterade. https://www.aftonbladet.se/.../ni-klarar-inte-av-ert-jobb...   


I julrosens tid

 

På kvällstidningens annons stod att Centerpartiets väljare höll med Annie Lööf om att välja Stefan Löfven. Jag blev litet förvånad, för de centerpartister jag känner är landsbygdsbor och tillhör inte Stureplansfalangen.

Kan det vara så att man gör som ledaren säger? Krav på ÖKAD invandring för att släppa fram Stefan Löfven som statsminister, låter ju inte präglat av något som helst bondförnuft precis.

Larmen om skjutningar, våldtäkter och otrygghet måste ju även ha nått politikerna. Problem inom sjukvård, skola och polis likaså, för att nu inte tala om pensionerna, som är bland Europas lägsta. Gamla människor har arbetat hela sitt liv får tillbringa sina sista år som hemlösa.

Marja i Myrom har varit på Stadsmissionen i Karlstad och hon vädjar nu om natthärbärgen för behövande. Hon samlade in pengar till ett vintertält och vintersovsäck till en man som blev överlycklig över att slippa frysa ihjäl.

Mer än 24 procent av ”svenskarna” är födda utomlands eller har föräldrar som är det. De har sin kultur med sig också, en kultur som i många fall klassas högre än svensk lag. Jag har en medförfattare från Sudan som verifierat detta. (”Halva Europa är islamistiskt, det kommer att bli hela”).

Man kan bara undra vad detta på sikt kommer att innebära för Sverige? Vad kommer detta att innebära för den jämlikhet vi i århundranden kämpat för? Som kvinna är man ju mindre värd bland islamister.


www.authoringridfredriksson.com kråkor och korpar

 

Bilden på kråkorna är novembergrå, men litet gladare blev jag när jag kollade på www.authoringridfredriksson.com  som är en ny hemsida om min senaste bok. Annars är det litet besvärligt, åtminstone för mig, att få ordning på min svenska hemsida www.ingridfredriksson.com Jag skulle ju lägga in mina nya böcker där också, men det vill sig inte riktigt…

För övrigt funderar jag litet över fake news. Är det någon liten detalj som inte är hundra utropas allt som FAKE NEWS, och man blir ett offer för korparna, dvs de som bara reagerar när de har något att anmärka på. Och Viralgranskaren är heller inte att lita på. Vi har fått en polarisering i Sverige som inte är av denna världen! Fake news är för mig något som helt och hållet är uppdiktat, och sådant delar jag INTE. Jag brukar också kolla språket, för jag anser inte att svordomar hör hemma i dagligt tal, åtminstone inte skrift.

Om regeringsfrågan kan man bara säga ”att vara eller inte, det är frågan”. Den som lever får se. Min pappa dog när jag var åtta år, och mamma tog över jordbruket. Men det fanns ju inga pengar över för någon fin utbildning. Jag har varit kartritare, läst elteknik, varit landstingspolitiker (i 22 år) och läst folkhälsovetenskap, och elektronikåtervinnare efter kursen i miljömedicin. Så ramlade jag in på en konferens om medvetande 2006 och efter det blev jag ”medveten”. Det blev konferenser en eller ett par gånger om året. Och så böcker förstås!

I Salzburg träffade jag Karl Pribram, som kommenterade Stuart Hammeroff, (prof. em) om hologrammen, med att ”det där sa jag innan du var född. Medvetandet har också tagit mig över nästan hela världen, till kaktusar och skallerormar i Tucson, Arizona, till Hongkong, San Francisco, Helsingfors, San Diego och Indien. Men allra bäst tycker jag att det är i Värmland!


På väg någonstans

 

Vi börjar närma oss slutet på november och nu var det ju den viktiga dagen när Annie Lööf skulle rapportera hur det gått med sondringsuppdraget. Efter att pressen fått vänta i trekvarts timma fick de sedan höra valtal innan det kröp fram att ingen ville rösta på Annie som statsminister, S och M röstar bara på sig själva de fulingarna!

Jag kan inte låta bli att dra på munnen, detta är min svaghet som jag måste erkänna, att jag kan inte låta bli att skratta när det är något tokigt och detta uppfyllde VÄL kraven för mig. Men Sverige  behövde sannerligen en regering som kunde ta hand om både det ena och det andra!

I brittiska tidningar kan man läsa om terrorhotet mot Sverige och som gammal kärring kan man ju bli fastbunden på en stol medan tjuvarna letar efter guld och värdesaker. Lycka till, säger jag bara!

Jag har varit på både Värmlands bokfestival och Julmarknaden på Tjolitta med mina tre nya böcker. Det blev ju en ny kobok igen, en sista, ”Kornas bästa tid är nu” och så blev ju ”Essays on Consciousness: Toward a New Paradigm” äntligen klar. Jag måste snabbt skicka en bok till en medförfattare, Alexander Graur, som skall hålla en konferens nu.

Sedan målade ju Marja i Myrom den nära-döden upplevelse hon fick när hon ramlade 3,5 m mer i asfalten vid Teaterbiografen i Sunne. Hon berättar själv i boken ”Fan vad ont det kommer att göra när jag slår i asfalten. Men döm om min förvåning när jag slog i backen. Det kändes som ett varmt duntäcke lades runt hela mig. Och jag flög 14 meter upp över skorstenarna och såg hela väggmålningen uppifrån. Men då hör jag mig själv säga. –Marja du har inte målat klart ännu”.

Det var nog tur att Marja inte var klar med målningen, för då hade hon nog flugit vidare och vi behöver minsann Marja, som målar så alla blir glada.


Tre nya böcker och en batikhäxa i Katthult

 

Två ex av ”Essays on Consciousness” har kommit från USA och till tisdag skall jag få ”Änglar finns?” och ”Kornas bästa tid är nu”. Jag kommer alltså att ha tre nya böcker med på bokmässan, eller Bokfestivalen i Karlstad, som det numera kallas. Talartid har jag ingen i år, men då slipper ju kulturredaktören försvinna efter några minuter av mitt tal.

”Essays on Consciousness” är ju min tredje bok om medvetande med medförfattare från hela världen, bl a professor Olle Johansson, som är en väckarklocka när det gäller farorna med elektromagnetiska fält bl a  5G. Själv har jag skrivit om ”Can Consciousness Influence our Epigenetics and can Epigenetics Influense our Consciousness”.

I ”Änglar finns?” har Marja i Myrom målat sin nära-döden upplevelse när hon gjorde en Muralmålning på Teaterbiografen i Sunne. I en av hennes berättelser talar hon om hur hon trodde att det skulle göra så himla ont att slå i asfalten, men i stället blev det ljus och värme. Jag är så glad över Marjas målningar och speciellt att få med hennes NDU!

Annars går allt litet långsammare så här i november. Momsen skall bokföras också, men jag är i alla fall glad att jag så återbud till Etikprövningsnämnden i Uppsala denna månad. För nio veckor sedan var det val och vi står ännu längre från en regering nu än på valnatten. Då går det bättre med regeringen här hemma. Sotis var dock försvunnen sedan eftermiddagen och en hel natt. Jag var ute och lockade hela natten. På morronen tyckte jag höra ett svagt pip, då fick jag se Sotis högt upp på en gren i lönnen att hämtas ner med stege. Gamla Tigra leker numera med lille Sotis, och jag undrar om hon inte är på väg att bli en batikhäxa.


Snöstorm, åska, endorfiner och kafferep

 

Så kom jag då äntligen ut för att jaga litet endorfiner. Efter snöstorm och åska kom så solen, men innan jag hann iväg började det duggregna. Jag tittade i diket där nattviolen brukar blomma på sommaren men nu hade till och med de fina höstlöven ramlat med. Det såg alltmer ut som grå november. En stor älg såg jag dock korsa över en åker. Men nu när sommartiden var slut kom ju mörkret ännu tidigare, så det blev allt lägga benen på ryggen för att komma hem.

Man hinner tänka en del när man springer. Jag tänkte på regeringsbildningen, eller det stora kafferepet om ni vill. Vi behövde sannerligen ha en handlingskraftig regering för nu börjar jag faktiskt tro att min islamistiska medförfattare hade rätt när hon sa ”att halva Europa är islamistiskt och det skall bli hela”.

Jag skulle ha varit helt lugn om det varit Fälldin och Bohman som diskuterat regering, men frikort för 30 miljoner ytterligare islamister får nog den gode Fälldin att rotera i sin grav och Bohman att känna efter om kniven är med.

Enligt en studie gäller koranen över svensk lag för mer än hälften av alla svenska islamister. Kommer vi låta den jämställdhet vi kämpat för i hundratals år bara att gå förlorad? Danmark kräver nu EU:s ingripande mot Iran. I ett program om Finland sa föreläsaren att demokrati förutsätter yttrandefrihet, oberoende media och fria val.

Kan vi säga vad vi tycker utan att bli ifrågasatta? Hur oberoende är media? Det förekom väl inget valfusk?


Tre böcker trycks nu

Efter mycket om och men, många resor i ”molnet”, har äntligen ”Essays on Consciousness: Towards a New Paradigm” nu gått i tryck i USA. Detta är min tredje bok om medvetande. Svenska konstnären Annica Andersson står för omslaget och 10 forskare från hela världen har skrivit ett kapitel var.

Sen har det blivit en ny kobok, ja du läste rätt, det är ingen kokbok utan men fjärde kobok, ”Kornas bästa tid är nu”. Jag kom på titeln en måndagskväll när jag funderade på om jag som vanligt skulle se på Vetenskapens värld eller ”Vår bästa tid är nu”. (Tack koskötaren Sofia för hjälp med boken).

Jag kommer ihåg på bokmässan i Göteborg när en högdragen karl tyckte koboken ”var litet för enkel” och jag räckte honom boken om medvetande. Tänk då blev han knäpp tyst!

Sedan frågade jag Marja i Myrom om hon kunde måla sin nära döden - upplevelse. Den kommer i boken ”Änglar finns?”. För visst finns änglar, åtminstone när man ramlar från en stege rakt ner i asfalten, men man klarar sig ”för man är inte klar med målningen”.

Det blir också litet fler berättelser, Marja berättar om eterflaskan hon hade i handbagaget, jag skriver om prästen som försvann (tack Sofie Flood för den vackra bilden på kyrkan) och litet mera smått och gott. Mest gott, för det är klart att änglar finns!

Listan på böcker kommer att utökas med de tre som trycks nu. www.ingridfredriksson.com

 

När dimman lättar

 

Fortfarande ligger en tung dimma över regeringsbildningen, det enda som förändrats sedan valet är att mycket vi inte skulle veta innan valet nu kommer fram. Som exempelvis att regeringen ”räknat fel” så att a-kassans pengar nu är slut, eller att regeringen anställt en massa nya svenskar på låtsasjobb (skattebetalda) för att bättra på statistiken.

Försäkringskassan har (enligt uppgift) haft lönepåslag för ju fler som mister rätt till sjukskrivning. Människor tar sina liv i förtvivlan. Äldrevården räcker inte till, utan par som varit gifta i 50 år tvingas flytta isär. Detta är om något en ättestupa!

Centern har också haft en ”målvakt”, en man som inte finns, som öst ut blogginlägg som gjort det omöjligt att stödja en moderatledd regering. Valfusk diskuteras alltmer. I Sverige har vi ju kunnat lita på våra myndigheter, men nu kommer tvivlet alltmer.

Det var längesedan man skojade om svenska zloty. Svenska kronan är så lågt värderad att en polsk zloty nu kostar nästan tre svenska kronor.

Nej, nu blir det för negativt! Vi kan väl tala om att Umeå universitet nu utsett Carina Bergfeldt till hedersdoktor, hon som vägrade tro att Trump skulle vinna valet, och som vid varje intervju inte klarat av att dölja sina egna känslor. -Den mest okunniga och naiva SVT-korre som jag upplevt under min livstid, säger dr Lars Bern. Jag kan inte annat än att hålla med.


HÖST i politiken

 

Tigra (Annie) och Sotis (Jimmie) kommer allt bättre överens även om de inte delar sovrum ännu. Värre är det med den riktiga regeringsbildningen, där Annie fortfarande tror på Alliansen och nu skall det tydligen pratas med MP. Carl Bildt twittrade om att var det någon som hade trott att S skulle stödja en Alliansregering var det dags att söka läkare. Inte lätt med sådana vårdköer som vi har!

SD vill man ju inte ta i ens med en l-å-n-g tång. Varför? Naziströtterna skyller vänstern på och ALLA tycks tro på det. För att ta reda på verkligheten hörde jag på partiledarintervjun av Jimmie Åkesson. Där kom det fram att en gång när partiet var nytt hade det kommit med ett gäng som hade bråkat och slagit sönder saker. De hade givetvis omgående fått lämna partiet men ”rötterna” lever fortfarande kvar. Jodå, det har funnits icke rumsrena personer inom SD men det är f.ö. det enda parti som har nolltolerans mot nazism. Det har inget annat parti, för att inte tala om hur det är inom den judehatande islamismen, som har många företrädare inom politiken. Andra partier tar efter SD:s idéer mer och mer. Då är plötsligt åsikterna helt okej.

Vårt land fick ju en icke socialistisk majoritet, skall man inte ta vara på den?  Nej, tydligen inte, i stället stöder man sig på vänsterpartiet kommunisterna, som det hette långt in på 1970-talet. Vice talman blev ju en kvinna som varit med på kommunisttiden. Ett annat problem är islamiseringen av Sverige, som går allt fortare och fortare. Sharialagar tillämpas inom våra domstolar och få gruppvåldtäktsmän får lämna landet. Ramadan skall ju bli en svensk helg anser bl.a. ledande centerpartister.

Nej, då går regeringsförhandlingarna mycket mer vuxet till hemma hos oss. Nykomlingen, Sotis, som ligger på skrivbordet, tycker det är toppen att gå in och ut som han vill och sköter sig exemplariskt, nja, han bet visserligen av laddningskabeln till mobilen men litet svinn får man väl räkna med! Och så blev han först mobbad av Tigra, och om mobbning tycker jag INTE!


Litet mager om bena...

 

Jag är litet mager om bena, tillika om armar och hals… Det är vad jag tänker när jag går förbi Nils Ferlin vid Clara kyrka. Men denna gång var det något som drog mig in i kyrkan, och vad får jag se om inte två änglar på var sin sida om altartavlan.

En dam kom och hälsade och presenterade sig som diakonissa i församlingen. Vi pratade den goda atmosfären i kyrkan och hon hörde att jag var värmländska. Själv var hon från Säffle och hade bott några år i på Carl Ugglas gata i Svaneholm, några km från mitt barndomshem.

Det var nästan som när jag väntade på flyget från Los Angeles till Tucson och en dam pratade högljutt i telefonen på bästa svenska. Det är vid sådana tillfällen man kommer på att världen är allt bra liten ändå. Och så har jag lärt mig att man skall aldrig säga något ofördelaktigt om någon på svenska oavsett var man än är.

Just nu ligger Sotis bakom mig i stolen. Men jag funderar på om han skulle hetat Jimmie i stället. Sotis är en svart kattunge som blir mobbad av husets inbodda Tigra. Men det går bättre och bättre för varje dag. Han är så nyfiken på Tigra, men det är bäst att hålla litet avstånd. Tigra är som Annie, inte att leka med precis, hur gärna man än vill.

Svarta katter och inmålade hörn

Jag har alltid älskat svarta katter, ändå hade jag framtill i förrgår bara Tigra. Ja, ni hör, inte är hon svart inte. Hon är inte rödhårig heller, annars skulle jag kalla henne Annie. Hon var född hos grannen och ratad av sin mamma till förmån för två större kattungar. När jag kom hem från Hongkong 2009 hämtades hon hem, men här frästes bara åt henne. Hon var så liten så jag hade henne i tröjärmen och trodde inte hon skulle överleva. Men det gjorde hon och när hon blev stor började hon fräsa tillbaka och efter ett tag hade både gamla mamma och svarta Fina flyttat ner på sommarstugeområdet. Jag gick dit med mat och satt och pratade med Fina, som sista gången oroligt tittade upp mot himlen.

Nästa gång jag kom med mat var hon försvunnen, men så fick jag se en stor örn i en grantopp och fick misstankar om att det var Finas baneman. Så hade min vän Annelie en liten svart mästerjägare, Sotis, som blev min på en parkeringsplats i Årjäng. Sotis och Tigra har skilda sovrum och hålls fortfarande litet åtskilda även om de kan vara i samma rum samtidigt, så ännu har det inte varit någon direkt närkontakt, men det får ta sin tid. Kommer de att bli vänner?  Och kommer vi att få någon ny regering? Vem kommer först fram ur de inmålade hörnen, som de bara befäster allt mer? Frågorna är många, svaren är få.

 

Ebba Busch Thors mamma och Ebbas mamma

 

-De dricker mest kaffe, var svaret på min fråga hur det går med nya regeringen. En kollega till mig i Uppsala är mamma till Ebba Busch Thor, som nu lyft sitt parti ordentligt. Ebba har norskt påbrå och det var därifrån hon hade fått sin frimodighet, sa mamman. På frågan vad som skulle hända med SKL:s hus om sjukvården förstatligades hade en läkare lösningen: Pensionärsbostäder åt dagens politiker.

Annars gick allt sin gilla gång. Jag satt i Tegnérparken och läste handlingar, men där hade en  uteliggare bytt om, en täckjacka, en uppsättning underkläder, två par strumpor, en nagelklippare och en tub med klister att sätta fast tänderna med. Då kommer en tiggare med glest mellan tänderna och skramlade med en mugg. -Är det du som bor här, frågade jag. Nej, men han skulle ha pengar till mos. Varpå jag motsträvigt tömde mitt myntfack med några kvarblivna USA-cent. Men en del straffar Gud meddetsamma, nu visade datorn texten på fel ledd! Några ungdomar på en bänk blev störda i sina ömhetsbetygelser och lyckades hjälpa mig att få datorn rätt.

Det började skymma när jag gick förbi Adolf Fredriks kyrka förbi Ebbas grav och ”hem”. Nu satt det mer högljudda män och drack öl där förmodligen Ebbas mamma suttit tidigare på dagen och tittat på sin dotters grav. Inte ens Ebbas grav får vara i fred för skadegörelse! Nu hade dock nallarna tak över huvudet. Som vanligt går jag alltid fram till gravstenen, står stilla ett tag tänker på Ebba, som helt oskyldig föll offer för Akilov, som jobbat svart åt Özz Nujen och inte skulle varit i Sverige. Jag vinkar alltid till lilla Ebba när jag går. Andra personer går fram till Olof Palmes grav på samma kyrkogård. 


Matnyttigt eller högerextremt som Astrid Lindgren?

 

Extremhögern skyller på valfusk, läser jag på FB. Jag blev moderat sedan jag gift mig med en entreprenör som jobbade nästan 80 timmars vecka och skruvade på helgerna. Jo, han tjänade bra, men efter skatt blev det mindre kvar än om han haft ett industriarbete. Detta var på den tiden Astrid Lindgren räknade ut att skatten kunde bli 102 procent. Detsamma sa Ingegärd Troedsson (m), så jag blev moderat.

Jag har alltid tyckt att rätt skall vara rätt. När Kjell Olof Feldt talade om att han som ung lämnat in råttsvansar och fått skottpengar för dem, sedan hade han fått se de utslängda råttsvansarna och gått in och fått skottpengar för dem en gång till. Eller när fritidsgrannfrun deklarerat ”Ja fuskade gjorde man ju!”.  Efter detta sjönk deras anseende hos mig.

Jag må vara extremhöger men jag tycker inte det är rätt att Sverigedemokraternas valsedlar försvunnit på ambassader, och i svenska vallokaler, att män gått med sina fruar och andra människor in i valbåsen och hjälpt dem att rösta ”rätt”, att valsedlar försvunnit med Postnord, att människor röstat med flera identiteter, att personal hjälpt omsorgstagare att rösta rätt osv. Inget av detta är rätt. Utländska valobservatörer är också bekymrade över det svenska valet.

Nej, om alla vore som min vän Stina, pensionerad som måste jobba för sitt uppehälle som assistent hos ”ensamma”. En Alzheimerdrabbad kvinna ville rösta på Stina, men Stina vägrade hjälpa till. Hon tyckte inte det var rättvist. Stina är nog också en av de extrema, nu tillhörande MED. Jag frågar bara hur många andra hade nekat?

Nu är valet över och vi har ett valresultat där övriga partier vägrar att tala med SD, fastän de som ledaren för DI sa, har samma åsikter i de flesta frågor. Kim Jong Un och president Trump kan samtala men inte Sveriges partiledare. Om det vore med kommunister de vägrade samtala skulle jag ha viss förståelse för detta men kommunister får vara inne i värmen. SD har naziströtter sägs det på fullaste allvar. SD har nolltolerans! Några mer eller mindre ”tokiga” har alltså fått lämna detta parti, medan islamismen breder ut sig alltmer i andra partier. Antisemiterna som tände på synagogan i Göteborg liksom våldtäktsmän får stanna i Sverige och sharialagar tillämpas i domstolar. Är detta rätt?

Nu skall jag på kurs i STHLM och sammanträde i Uppsala så Årjäng får hålla marknad mig förutan!


Giftig valrörelse

 

Sommaren har tagit slut och valrörelsen sjunger på sista versen. Jag tror man behöver ha några år på nacken och ha litet kontakter utanför Sveriges gränser för att förstå vad det handlar om. Som när jag var i Tucson och min medförfattare talade om att ”en muslim kan inte anpassa sig, för oss gäller Koranen”. Hon sa också att halva Europa var islamistiskt, ”men det skall bli hela”.

Jag tog väl inte så allvarligt på det då, men 1,2 miljoner av Sveriges 10 är islamister. Om några år är det 2 miljoner 1/5 av Sveriges befolkning, enligt SCB. Här pratas om att vi måste värna demokratin, självklart, men det förutsätter ju att islamisterna anpassar sig till Sveriges lag, vilket de flesta inte gör. Annie Lööf tycker ju att vi skall ta emot 30 miljoner islamister. Då får hon nog ta på sig slöjan…

Några försökte ju köpa mark till en moské genom att lova (M) 3000 röster. Sharialagar råder i vissa domstolar med muslimska lagmän. Hedersmord förekommer och 250 000 ungdomar lever under hederskultur. En kvinna som vägrade ta chefen i hand fick 40.000 i skadestånd. Bilar och skolor bränns och många av sommarens bränder var anlagda.

Aftonbladet klippte ut 25 sek ur en två timmars debatt som kunde vändas mot ett visst parti osv. Jag trodde media skulle vara neutrala. ”Det är bara en sida som är blå”, sa NWT, när jag klagade på något som stått i tidningen. Och så skall det naturligtvis vara!

Allra värst tycker jag att mordhotet mot Jimmie Åkesson och hans fyraårige son är. Kliver inte Jimmie av inom en vecka skall han få se på när IS skär huvudet av Nils. Detta hot har inte nämnts i TV! Inte heller av övriga partiledare.

Vi får väl se hur det går EFTER valet. Alla partiledare sitter ju inmålade i sina hörn…


Mo-dag och Ko-dag

I dag var det återigen den traditionella Mo-dagen, med vackert väder för det har arrangörerna beställt. Men Mo-dagen har numera fått konkurrens då många andra också valt denna dag for sina aktiviteter. (Obs. Fjolårets bild, i är funkade inte kameran)

Jag tycker att det är så roligt att komma till Mo och få träffa dem man inte träffat på l-ä-n-g-e. Det var på en Mo-dag jag träffade en gammal skolkamrat som jag tänkt på i alla år. Jag hade varit med och mobbat henne helt enkel för att jag inte VÅGAT gå emot en annan kamrat. Nu fick jag i alla fall krama om henne fall be om förlåtelse, men jag VET vad mobbning ställer till med.

Vuxna måste lära barn att inte mobba, hur nu detta skall gå till när politiker och media mobbar som de gör och det finns människor som accepterar detta. Barn gör som vuxna GÖR, inte som de säger! Utan att stödja något parti tänker jag närmast på hur Jimmie Åkesson utsätts och beskylls for än det ena än det andra. Ingen annan partiledare utsätts för någonting i närheten av detta! Åkesson är som jag Israelvän, men likaväl beskylls han för att vara nazist. Alltid orkar man leta upp någon SD nå någon lista i någon kommun som är litet tveksam. Det är ju likadant i alla andra partier också, men det skiter media i.

Vi måste ta upp kampen mot islamismen, säger Lars Adaktusson. Han har både kunskap och erfarenhet. Det vore önskvärt för hela vårt land om litet fler kunde lyssna till hans varningar.

I ett FB inlägg (även i förra veckans blogg)  skrev jag om Amna och fick följande svar[IF1] :

Your co - author of "Mysteries Of Consciousness", Amna ... is ABSOLUTELY CORRECT in her statements about Islam...
Therefore, they (extremists or not...) that address themselves as believers of the Qur'an have NO BUSINESS being in a CHRISTIAN country like SWEDEN (or any OTHER CHRISTIAN country for that matter...).
The ONLY reason that ANY kind of ISLAMIST shows up in a CHRISTIAN country in EUROPE, is to quietly INFILTRATE and eventually HIJACK a culture they care NOTHING about...
WAKE UP, and COME to Your SENSES, people!
LONG LIVE Moder Swea!

 

Anpassning och spår

Vilken fin väg! E18 för vem? Tydligen är det flera och de har gått många gånger i bägge riktningarna. Naturligtvis är det kossorna! Nu har de flyttat till ett annat bete, men spåren finns kvar. Nu till en annat ämne.

Det finns i dag 1,2 miljoner islamister i Sverige. Om några få år är de enligt statistiken 2 miljoner, dvs en femtedel av landets befolkning. Sharialagar har ju redan börjat tillämpas och kommer islam att tillåta dans i Sverige?  

Förra gången min dotter och jag var i Tucson träffade vi en av medförfattarna till min bok "Mysteries of Consciousness", Amna som är barnläkare och professor i Sudan. Amna var islamist, hon tog avstånd från det extrema men förklarade att halva Europa var islamistiskt och att det skulle bli hela Europa.
"Ja, till Sverige får de gärna komma, bara de anpassar sig", sa min dotter. "Nej, nej, en islamist kan inte anpassa sig, för oss gäller koranen", sa Amna.
Diskussionen tog fart. Jag hade faktiskt tänkt göra något annat den dag jag var ledig efter konferensen… Så kom jag på det, "det finns bara en Gud oavsett vad vi kallar honom, Allah eller något annat sa jag". Alla blev nöjda och frukosten kunde avslutas.
Vi har i vårt land rätt många flyktingar för vilka koranen och deras tolkning av densamma är viktigare än svensk lag. Sunni och shiamuslimer som är i fejd med varandra blir inte vänner bara för att de kommer till Sverige. I många fall är deras tro rent medeltida i våra ögon.
Att Islam inte går ihop med yttrandefrihet märker vi av genom att det som muslim är förbjudet att kritisera eller ifrågasätta sin egen religion (4:65, 24:63) På arabiska heter det Fitnah.

 

Inget utan ände

Även långa torra och varma somrar har ett slut. Måsarna, som i det längsta tiggt bröd av mig, har nu försvunnit de också. För en dryg vecka var vi ute och badade i det ljumma vattnet men nu har Charlotte kommit upp ur sjön och kvällarna blir allt mörkare. En trevlig avslutning på sommaren var dock Bellman Brothers på vackra Sjösala, arrangerat av tre duktiga flickor. Det är inte så ofta jag kommer ut och får dansa numera, men desto roligare är det ju när det sker.

Skogsbränderna har avlösts av bilbränder, 100 bilar eldades upp på en enda natt. Försäkringsbolagen betalar förstås, men bolagen tar givetvis ut kostnaden av kunderna, så nu vi kan ju räkna med höjda försäkringspremier.

Vem var det då som tände på? Extremvänstern skyller som vanligt allt på extremhögern. Finns det extremhöger i förorternas no-go zoner? Vad vi fick veta var att poliserna pratade med föräldrarna genom tolk. Jag som trodde att alla poliser pratade svenska!

 

De bara drog...

 

Tornsvalorna kom tidigt i år, det har varit en mycket torr sommar så nu är barnen flygfärdiga och då har de bara dragit. Det var väl på onsdagskvällen för en vecka sedan jag hörde en unge flygträna i boet bakom vindskivan, men så flög han ut och då var det tydligen dags att dra till Afrika.

Himlen blir allt mer mörkblå och jag känner vemod över att nu får jag inte höra deras ”sri, sri” förrän nästa maj. Den torra och varma juli har passerat och det är nog trots allt höst…  

Hela juli månad är jag förresten folkskygg. Det är ett arv efter politikertiden. Då var juli sammanträdesfri och det var så himla skönt. Nu är jag fri från politiken, får tycka vad jag vill och säga vad jag tycker och det kan bli en hel del det.

Efter att i princip ha fötts med ett politiskt intresse – min mor var den första kvinnan i fullmäktige på sin tid, och ha följt den politiska utvecklingen tål jag heller inga vallöften numera. ”Löftena kunna ej svika”, heter det. Om politikerna i stället öppet deklarerade att ”Löften är till för att svikas”, skulle de bli mycket trovärdigare.

Är det varmt så kan vi kyla ner oss med minnen från sommaren i fjol, den kallaste på 155 år. Det kommer garanterat kyla igen och blåst skall det ju bli, så det gäller att hålla i sig!


Det var en gång ett hem för många

 

Alla bilarna har nu åkt i väg, det såg ett tag ut att vara Årjängs marknad att döma av alla fordon på vår snustorra åker. Men det gick bra, parkeringsvakter dirigerade det hela och inget antände tack och lov.

Det har varit gårdsauktion på grannstället – ett helt hem har nu skingrats. Det blivit så definitivt att det är någon som fattas oss här i byn. Det blir en känsla av vemod och tomhet, som datasonen så fint beskrev det.

Alla ”nya”, icke uppackade saker, som grannen skulle spara, alla fina broderade dukar och lakan och  ett 10-tal paradhanddukar har nu fått nya ägare.

Vi får hoppas att det blir bra med nya bofasta grannar å småningom och tro att ”det blir nya tag där på stället man aldrig glömmer bort i Gyltenäs”, som sonen sa.

Högafflarna är sålda, det var en tre-tandad lätt, som ”barnen” brukade slåss om, den ville alla ha, når höet skulle köras in.

De tre hästräfsorna som nye ägaren önskade står kvar liksom några barkspadar och en använd gödselgrep, som nog skall städas bort. Barkspadar är nog inte så användbara i dag, de hör till en svunnen tid.


Det var en gång ett hem för många

Alla bilarna har nu åkt i väg, det såg ett tag ut att vara Årjängs marknad att döma av alla fordon på vår snustorra åker. Men det gick bra, parkeringsvakter dirigerade det hela och inget antände tack och lov.

Det har varit gårdsauktion på grannstället – ett helt hem har nu skingrats. Det blivit så definitivt att det är någon som fattas oss här i byn. Det blir en känsla av vemod och tomhet, som datasonen så fint beskrev det.

Alla ”nya”, icke uppackade saker, som grannen skulle spara, alla fina broderade dukar och lakan och  ett 10-tal paradhanddukar har nu fått nya ägare.

Vi får hoppas att det blir bra med nya bofasta grannar å småningom och tro att ”det blir nya tag där på stället man aldrig glömmer bort i Gyltenäs”, som sonen sa.

Högafflarna är sålda, det var en tre-tandad lätt, som ”barnen” brukade slåss om, den ville alla ha, når höet skulle köras in.

De tre hästräfsorna som nye ägaren önskade står kvar liksom några barkspadar och en använd gödselgrep, som nog skall städas bort. Barkspadar är nog inte så användbara i dag, de hör till en svunnen tid.


Tidigare inlägg
RSS 2.0