Marja i Myrom, Rosa och jag
Via facebook följer jag SAND-konferensen i San Jose söder om San Francisco. Nästa år skall jag vara med! Men jag var ju talare på SAND-konferensen i Doorn i Holland i juni och var med på Toward a Science of Consciousness konferensen i Indien i våras, där Menas Kafatos och Deepak Chopra m fl medverkade...
Annars går allt sin gilla gång. Älgköttet har jag hämtat och frusit in. Färsen malen och de fina bitarna uppmärkta med "ytterlår", "innanlår", "fransyska" och "file". Bara att stoppa ned och vet ni vad, jag som varit så less på att min nya frysbox inte blev tillräckligt kall, fann plötsligt en knapp att trycka in för "infrysning". Hur dum får man vara egentligen? Nej, detta tänker jag inte tala om!
Till fredag och lördag är det bokmässa i Karlstad. Ja, se bokmässor är mitt liv det! Då skall Marja i Myrom, Rosa Lyckans ko och jag dit. Håller detta vädret i sig behöver jag inte vara rädd för någon frosthalka heller. Putin tyckte ju det var bra med västhuseffekten, ibland håller man med. Men det skulle ju bli orkan de närmaste dagarna... Hoppas inte lönnarna ramlar ned över huset... Nej, nu skall man väl inte ta ut något elände i förskott, det räcker så väl när det är ett faktum...
Skjuten älgtjur och kojakt
Nu har sorken fått sina lökar och älgen är skjuten. Ja, det var inte jag som sköt den utan min son. Efter andra drevet när jag kom till sonens pass skulle vi gå vidare till de andra jägarna. Sonen var litet sur för jag hade ju inte haft telefonnumret till min kollega som drevkvinna, utan ringt till honom som heller inte hade numret... Han hade i sin tur ringt till min kusin när denne var omringad av älgar...
Telefoner och teknik är ju inte min starkaste sida men jag försökte vända på misslyckandet och säga att "vad bra, då har vi ju älgen kvar". Ögonblicket därefter tecknar sonen åt mig, så jag sätter mig ned och då smäller det. Sonen springer framåt och där ligger älgtjuren! Spännande!
Spännande blev det också att få ut älgen ur skogen. Där var liksom djupa spår eller floder efter gallringsmaskiner som kusinen jagat på flykt för att de gjorde större skada än nytta. Nu blev det i alla fall kusinen som med jordbrukstraktor fick försöka att bärga älgen. Han lyckades!
Sedan har jag tagit itu med mina böcker. Jag har e-mailat och fått svar från de flesta medförfattarna till "Essays on Consciousness". Deepak Chopra och Menas Kafatos träffas ju på SAND-konferensen i San José, nedanför San Francisco kommande vecka. Jag hade velat vara med!!!!! Men då hade det ju inte blivit någon älg och så kostar det ju både tid och pengar...
Korna har också kommit hem från sommarbetet. En kväll i veckan kom det en djurbil med släp. Det var som två järnvägsvagnar att fälla ner och upp så att de kunde gå ut nedför trappan. Men vilket liv det blev! De ville ju träffa dem som varit kvar här hemma.
Nästa morron blev det kojakt! Fullt med kor i grannens trädgård och gamla Blondie hade gått en km åt fel håll... Till slut var i alla fall alla samlade och fick höbalar att smaska på. Blondie gick sakta mot de fem övriga Katrineholms-damerna och så var alla sex samlade. Ordningen var återställd!
Telefoner och teknik är ju inte min starkaste sida men jag försökte vända på misslyckandet och säga att "vad bra, då har vi ju älgen kvar". Ögonblicket därefter tecknar sonen åt mig, så jag sätter mig ned och då smäller det. Sonen springer framåt och där ligger älgtjuren! Spännande!
Spännande blev det också att få ut älgen ur skogen. Där var liksom djupa spår eller floder efter gallringsmaskiner som kusinen jagat på flykt för att de gjorde större skada än nytta. Nu blev det i alla fall kusinen som med jordbrukstraktor fick försöka att bärga älgen. Han lyckades!
Sedan har jag tagit itu med mina böcker. Jag har e-mailat och fått svar från de flesta medförfattarna till "Essays on Consciousness". Deepak Chopra och Menas Kafatos träffas ju på SAND-konferensen i San José, nedanför San Francisco kommande vecka. Jag hade velat vara med!!!!! Men då hade det ju inte blivit någon älg och så kostar det ju både tid och pengar...
Korna har också kommit hem från sommarbetet. En kväll i veckan kom det en djurbil med släp. Det var som två järnvägsvagnar att fälla ner och upp så att de kunde gå ut nedför trappan. Men vilket liv det blev! De ville ju träffa dem som varit kvar här hemma.
Nästa morron blev det kojakt! Fullt med kor i grannens trädgård och gamla Blondie hade gått en km åt fel håll... Till slut var i alla fall alla samlade och fick höbalar att smaska på. Blondie gick sakta mot de fem övriga Katrineholms-damerna och så var alla sex samlade. Ordningen var återställd!
Älgjakt, sorkar och Highland Cattle
Nu närmar sig älgjakten och man känner sig något splittrad mitt emellan bokmässorna. Denna vecka blir det i alla fall älgjakten som tar överhanden. Båda frysboxarna är avfrostade och klara för kött... men nu skall man ju inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten... älgen var det... Vi får väl se vad det går... Vädret är i alla fall inget att klaga på! I går var vi bjudna på Waterside, jättefin restaurang i Töcksfors. Efteråt var vi bjudna till Blomskog, med hemfärd i månskenet. Man behöver koppla av ibland tillsammans med goda vänner! I dag var det meningen att jag skulle plantera lökar, men så långt har jag inte hunnit! Så sorken får inga lökar ännu, det är inte mer än rätt åt honom att han får vänta litet! Djuren börjar också samlas efter sommaren. En svart Highland Cattle har kommit hem till gården men han blev ju släppt i fel gäng! Han brukar ju gå tillsammans med Katrinehoms-damerna, Maja, Kajsa, Tingeling och Miss Piggy men allra helst med Blondie, fast nu är Blondie på ett annat sommarbete... Ja, det ordnar nog upp sig när alla kommer tillsammans igen. Och i morron får Highland Cattle det oroligt när det börjar driva runt dem, en älgjakt rymde de i dimman och återfanns först på kvällen. Nu är i alla fall jägarna häromkring förvarnade. Nej, då var det nog säkrare för djuren när sonen hade tre tjurar gående på en åker som korsades av en drevkarl. Det gillade inte tjuren utan drevkarlen fick fly upp i en björk och där fick han sitta tills tjuren tröttnade på honom efter några timmar... Det är förenat med vissa äventyr att jaga älg!
Marja i Myrom och Värmländsk Bokmässa
Härliga Marja i Myrom, värmlands-konstnären ni vet, kommer med på den Värmländska Bokmässan 1 – 2 november. Då skall hon måla Rosa live, d v s hon skall måla under tiden hon pratar för publik. Jätteroligt! Jag skall hämta henne i Fjöle, sedan åker vi till bokmässan.
Vi har redan haft mycket roligt gemensamt med ”Rosa Lyckans ko”, som ”överföll” mig ett år i julbrådskan. ”Du måste bara berätta om hur det varit på landet för en ko från 1940-talet till nutid” sa rösten. Så jag satte mig ner och skrev Rosa Lyckans ko, för mitt barndomshem hette ju Lyckan.
Det blev en sann historia om kor. Om hur livet förändrats från en tid då de flesta på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Den innehåller allt som du som stor eller liten behöver veta om hur livet för en ko under dessa år. Om hur det förr ystades och kärnades på gårdarna, sen började mjölkbilen gå med mjölkflaskor på flaket till nutid då mjölkbilen blivit en mjölktankbil. Och Gamla Rosa har blivit en modern ko, nr 430, med plastnummer i örat och mjölkas numera av en robot.
Sen frågade jag Hans Arnold, skräckens mästare, som brukade illustrera Veckans Chock i Vecko-Revyn, om han kunde rita kor. –Jo, det kunde han nog… men när jag kom till Kåkbrinken nästa gång sa han, ”Nej, det blir inga kor, jag ser bara råttor…” Då måste jag skratta, det var väl inte konstigt om han såg råttor, så många råttor som han ritat…
Så det blev vår härliga värmländska konstnär Marja i Myrom, som fick göra korna levande. Sedan har vi haft kosläpp och kovallning litet hit och dit och Rosa har varit i såväl till Kungliga Hufvudstaden som på bokmässan i Göteborg. Den 1 och 2 november kommer hon tillsammans med sin ”levandegörare” till den Värmländska Bokmässan! Muu…
Vi har redan haft mycket roligt gemensamt med ”Rosa Lyckans ko”, som ”överföll” mig ett år i julbrådskan. ”Du måste bara berätta om hur det varit på landet för en ko från 1940-talet till nutid” sa rösten. Så jag satte mig ner och skrev Rosa Lyckans ko, för mitt barndomshem hette ju Lyckan.
Det blev en sann historia om kor. Om hur livet förändrats från en tid då de flesta på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Den innehåller allt som du som stor eller liten behöver veta om hur livet för en ko under dessa år. Om hur det förr ystades och kärnades på gårdarna, sen började mjölkbilen gå med mjölkflaskor på flaket till nutid då mjölkbilen blivit en mjölktankbil. Och Gamla Rosa har blivit en modern ko, nr 430, med plastnummer i örat och mjölkas numera av en robot.
Sen frågade jag Hans Arnold, skräckens mästare, som brukade illustrera Veckans Chock i Vecko-Revyn, om han kunde rita kor. –Jo, det kunde han nog… men när jag kom till Kåkbrinken nästa gång sa han, ”Nej, det blir inga kor, jag ser bara råttor…” Då måste jag skratta, det var väl inte konstigt om han såg råttor, så många råttor som han ritat…
Så det blev vår härliga värmländska konstnär Marja i Myrom, som fick göra korna levande. Sedan har vi haft kosläpp och kovallning litet hit och dit och Rosa har varit i såväl till Kungliga Hufvudstaden som på bokmässan i Göteborg. Den 1 och 2 november kommer hon tillsammans med sin ”levandegörare” till den Värmländska Bokmässan! Muu…
