Med koppartråd om stortån
Man brukar tala om manisk/depressiv. I dag är jag nog depressiv eller rättare sagt passiv. Det blir absolut ingenting. Jo, jag har sett på Vasaloppet - eller var det Vansbrosimmet? Skit samma. Jag hade ju tänkt att jag skulle ut och springa, dryga milen. Inte har det blivit någon mil inte! Jag hade alltför ont i huvudet. Migrän.
Det beror på att jag är för ojordad sägs det. Men inte kan väl gå ut och gå barfota om vintern? Jag har också hört att man kan linda en koppartråd om stortån och dra ut denna genom fönstret. Då skall man bli jordad. Det låter för komplicerat… Så jag får nog finna mig i att ha ont i huvudet.
Jag kommer ihåg hur jag hade migrän när jag var ung och skulle ha en skrivning. Men jag var helt lugn för jag visste ju att om några dagar skulle det gå över och då var det bara att läsa in vad jag skulle kunna.
Nu måste jag vara pigg i veckan för då skall jag till Kungliga Hufvudstaden. Jag skall dit i egenskap av Ambassadör för kvinnors företagande och nu är det avslutning med Mikael Damberg. Jag har ju varit med sedan 2008 då Maud Olofsson startade det hela. Det känns som om hon hade mera känsla för detta än vad den gode Damberg har. Om nu någon bryr sig om företagande längre.
Men fyra av fem som anställs gör ju detta av småföretagare. Skall man inte vara rädd om dessa då? Jo, det borde man rimligtvis vara om man hade några små grå att tänka med! Men det är man inte! Politiker tycks tro att de skall ordna arbetstillfällen trots att politiker aldrig ordnar några arbetstillfällen! De kan bara underlätta eller försvåra för företagare. Helst försvåra.
Jag är nog depressiv, i alla fall… Hade jag varit positiv hade jag sagt att politiker saknar erfarenhetskunskap om vad de skall besluta om. För det är just hela sanningen!
Det beror på att jag är för ojordad sägs det. Men inte kan väl gå ut och gå barfota om vintern? Jag har också hört att man kan linda en koppartråd om stortån och dra ut denna genom fönstret. Då skall man bli jordad. Det låter för komplicerat… Så jag får nog finna mig i att ha ont i huvudet.
Jag kommer ihåg hur jag hade migrän när jag var ung och skulle ha en skrivning. Men jag var helt lugn för jag visste ju att om några dagar skulle det gå över och då var det bara att läsa in vad jag skulle kunna.
Nu måste jag vara pigg i veckan för då skall jag till Kungliga Hufvudstaden. Jag skall dit i egenskap av Ambassadör för kvinnors företagande och nu är det avslutning med Mikael Damberg. Jag har ju varit med sedan 2008 då Maud Olofsson startade det hela. Det känns som om hon hade mera känsla för detta än vad den gode Damberg har. Om nu någon bryr sig om företagande längre.
Men fyra av fem som anställs gör ju detta av småföretagare. Skall man inte vara rädd om dessa då? Jo, det borde man rimligtvis vara om man hade några små grå att tänka med! Men det är man inte! Politiker tycks tro att de skall ordna arbetstillfällen trots att politiker aldrig ordnar några arbetstillfällen! De kan bara underlätta eller försvåra för företagare. Helst försvåra.
Jag är nog depressiv, i alla fall… Hade jag varit positiv hade jag sagt att politiker saknar erfarenhetskunskap om vad de skall besluta om. För det är just hela sanningen!
Kommentarer
Trackback
