IngridFredriksson

Så kom jag då äntligen ut för att jaga litet endorfiner. Efter snöstorm och åska kom så solen, men innan jag hann iväg började det duggregna. Jag tittade i diket där nattviolen brukar blomma på sommaren men nu hade till och med de fina höstlöven ramlat med. Det såg alltmer ut som grå november. En stor älg såg jag dock korsa över en åker. Men nu när sommartiden var slut kom ju mörkret ännu tidigare, så det blev allt lägga benen på ryggen för att komma hem.

Man hinner tänka en del när man springer. Jag tänkte på regeringsbildningen, eller det stora kafferepet om ni vill. Vi behövde sannerligen ha en handlingskraftig regering för nu börjar jag faktiskt tro att min islamistiska medförfattare hade rätt när hon sa ”att halva Europa är islamistiskt och det skall bli hela”.

Jag skulle ha varit helt lugn om det varit Fälldin och Bohman som diskuterat regering, men frikort för 30 miljoner ytterligare islamister får nog den gode Fälldin att rotera i sin grav och Bohman att känna efter om kniven är med.

Enligt en studie gäller koranen över svensk lag för mer än hälften av alla svenska islamister. Kommer vi låta den jämställdhet vi kämpat för i hundratals år bara att gå förlorad? Danmark kräver nu EU:s ingripande mot Iran. I ett program om Finland sa föreläsaren att demokrati förutsätter yttrandefrihet, oberoende media och fria val.

Kan vi säga vad vi tycker utan att bli ifrågasatta? Hur oberoende är media? Det förekom väl inget valfusk?

Efter mycket om och men, många resor i ”molnet”, har äntligen ”Essays on Consciousness: Towards a New Paradigm” nu gått i tryck i USA. Detta är min tredje bok om medvetande. Svenska konstnären Annica Andersson står för omslaget och 10 forskare från hela världen har skrivit ett kapitel var.

Sen har det blivit en ny kobok, ja du läste rätt, det är ingen kokbok utan men fjärde kobok, ”Kornas bästa tid är nu”. Jag kom på titeln en måndagskväll när jag funderade på om jag som vanligt skulle se på Vetenskapens värld eller ”Vår bästa tid är nu”. (Tack koskötaren Sofia för hjälp med boken).

Jag kommer ihåg på bokmässan i Göteborg när en högdragen karl tyckte koboken ”var litet för enkel” och jag räckte honom boken om medvetande. Tänk då blev han knäpp tyst!

Sedan frågade jag Marja i Myrom om hon kunde måla sin nära döden - upplevelse. Den kommer i boken ”Änglar finns?”. För visst finns änglar, åtminstone när man ramlar från en stege rakt ner i asfalten, men man klarar sig ”för man är inte klar med målningen”.

Det blir också litet fler berättelser, Marja berättar om eterflaskan hon hade i handbagaget, jag skriver om prästen som försvann (tack Sofie Flood för den vackra bilden på kyrkan) och litet mera smått och gott. Mest gott, för det är klart att änglar finns!

Listan på böcker kommer att utökas med de tre som trycks nu. www.ingridfredriksson.com

Fortfarande ligger en tung dimma över regeringsbildningen, det enda som förändrats sedan valet är att mycket vi inte skulle veta innan valet nu kommer fram. Som exempelvis att regeringen ”räknat fel” så att a-kassans pengar nu är slut, eller att regeringen anställt en massa nya svenskar på låtsasjobb (skattebetalda) för att bättra på statistiken.

Försäkringskassan har (enligt uppgift) haft lönepåslag för ju fler som mister rätt till sjukskrivning. Människor tar sina liv i förtvivlan. Äldrevården räcker inte till, utan par som varit gifta i 50 år tvingas flytta isär. Detta är om något en ättestupa!

Centern har också haft en ”målvakt”, en man som inte finns, som öst ut blogginlägg som gjort det omöjligt att stödja en moderatledd regering. Valfusk diskuteras alltmer. I Sverige har vi ju kunnat lita på våra myndigheter, men nu kommer tvivlet alltmer.

Det var längesedan man skojade om svenska zloty. Svenska kronan är så lågt värderad att en polsk zloty nu kostar nästan tre svenska kronor.

Nej, nu blir det för negativt! Vi kan väl tala om att Umeå universitet nu utsett Carina Bergfeldt till hedersdoktor, hon som vägrade tro att Trump skulle vinna valet, och som vid varje intervju inte klarat av att dölja sina egna känslor. -Den mest okunniga och naiva SVT-korre som jag upplevt under min livstid, säger dr Lars Bern. Jag kan inte annat än att hålla med.

Tigra (Annie) och Sotis (Jimmie) kommer allt bättre överens även om de inte delar sovrum ännu. Värre är det med den riktiga regeringsbildningen, där Annie fortfarande tror på Alliansen och nu skall det tydligen pratas med MP. Carl Bildt twittrade om att var det någon som hade trott att S skulle stödja en Alliansregering var det dags att söka läkare. Inte lätt med sådana vårdköer som vi har!

SD vill man ju inte ta i ens med en l-å-n-g tång. Varför? Naziströtterna skyller vänstern på och ALLA tycks tro på det. För att ta reda på verkligheten hörde jag på partiledarintervjun av Jimmie Åkesson. Där kom det fram att en gång när partiet var nytt hade det kommit med ett gäng som hade bråkat och slagit sönder saker. De hade givetvis omgående fått lämna partiet men ”rötterna” lever fortfarande kvar. Jodå, det har funnits icke rumsrena personer inom SD men det är f.ö. det enda parti som har nolltolerans mot nazism. Det har inget annat parti, för att inte tala om hur det är inom den judehatande islamismen, som har många företrädare inom politiken. Andra partier tar efter SD:s idéer mer och mer. Då är plötsligt åsikterna helt okej.

Vårt land fick ju en icke socialistisk majoritet, skall man inte ta vara på den?  Nej, tydligen inte, i stället stöder man sig på vänsterpartiet kommunisterna, som det hette långt in på 1970-talet. Vice talman blev ju en kvinna som varit med på kommunisttiden. Ett annat problem är islamiseringen av Sverige, som går allt fortare och fortare. Sharialagar tillämpas inom våra domstolar och få gruppvåldtäktsmän får lämna landet. Ramadan skall ju bli en svensk helg anser bl.a. ledande centerpartister.

Nej, då går regeringsförhandlingarna mycket mer vuxet till hemma hos oss. Nykomlingen, Sotis, som ligger på skrivbordet, tycker det är toppen att gå in och ut som han vill och sköter sig exemplariskt, nja, han bet visserligen av laddningskabeln till mobilen men litet svinn får man väl räkna med! Och så blev han först mobbad av Tigra, och om mobbning tycker jag INTE!

Jag är litet mager om bena, tillika om armar och hals… Det är vad jag tänker när jag går förbi Nils Ferlin vid Clara kyrka. Men denna gång var det något som drog mig in i kyrkan, och vad får jag se om inte två änglar på var sin sida om altartavlan.

En dam kom och hälsade och presenterade sig som diakonissa i församlingen. Vi pratade den goda atmosfären i kyrkan och hon hörde att jag var värmländska. Själv var hon från Säffle och hade bott några år i på Carl Ugglas gata i Svaneholm, några km från mitt barndomshem.

Det var nästan som när jag väntade på flyget från Los Angeles till Tucson och en dam pratade högljutt i telefonen på bästa svenska. Det är vid sådana tillfällen man kommer på att världen är allt bra liten ändå. Och så har jag lärt mig att man skall aldrig säga något ofördelaktigt om någon på svenska oavsett var man än är.