Kallt så att smågästerna fryser ihjäl
Hem från Indien.Flyger först över jordbruksmark. Sedan blir det över Himalaya, vita fjäll med mörka streck. Oj, nu kom de närmare… Förmodligen var vi över en av topparna toppen på Himalaya. Jordbruk i dal, sedan vita fjäll igen, gula floden? Ja, en flod var det i alla fall. Vattnet slingrar sig medan vägarna är raka. Litet bebyggelse sedan berg, berg och några hus, gröna fläckar mellan bergen, gröna sluttningar, sjö, (rund), samhällen, Islamabad skulle vi flyga över. Sen mycket vägar, samhällen och sjöar under oss.
Jordbruk sedan stad under oss. Jag ser de gröna fälten och de bruna. Sedan blev det berg och öken. Öken, öken, länge varade det med öken som försvinner i molnen.
Nu klarnar det, över ett snöigt Ryssland. Platta och tydligt åtskilda åkrar med träd mellan. Perm, Kazar och Novgorod flög vi över. Vi flög norr om Moskva och söder om Ladoga. Skog och sjöar – vi var på väg till Helsingfors!
Jag hade en granne på flyget, en indier som hade sin fru på Filippinerna och skulle till Trondheim. Du är läkare sa jag! Självklart var han det!
Så landar vi i Helsingfors, men min romflaska fick jag inte ta med mig. Man fick liksom inte föra in skattefritt i EU så jag blev rekommenderad att checka in en väska med flaskan i till Stockholm. Huvaligen, inte gå på transfer utan checka in på nytt. Men jag fick göra det på egen risk för jag skulle ev. inte hinna. Jag tog chansen! Det gick bra! Tack alla snälla människor som lät mig gå före!
Arlanda, väskan och Arlanda Express. Där tar jag upp telefonen som jag laddat i Delhi. Tomt batteri! Fick låna en telefon av snäll finländare och ringa hem och tala om att jag kommer klockan 22:00 till Karlstad.
På Arlanda ramlar jag med min packning i rulltrappan. Men det gick bra. Låser in alla väskor på rätt ”nivå” och går ut på stan. Jag tänkte ju att jag skulle köpa den fantastiska skinnimpregnering en doktor i skinn gjort reklam för när jag åkte till Indien. ”Doktor” fräste affärsinnehavaren, ”nej den skojaren bara luras och stoppar pengarna i egen ficka, det är jag som äger affären” och impregneringen var slut.
Jag tar ut pengar i bankomaten, växlar tillbaka mina rupies för 87 kronor, men de kändes litet använda ut. Dollarna och euron behöll jag. Går tillbaka till järnvägsstationen och får hjälp ut till spår 11. Men här håller jag på att frysa ihjäl! Det hade varit + närmare 30 grader på morronen och nu var det – 10 och snålblåst!
Äntligen kommer tåget! Jag satt bredvid en tjej från Katrineholm och berättade något av min historia och visade några bilder för henne. Hon kände sig privilegierad över berättelsen. Roligt!
Maken möter i Karlstad och halv 12 på kvällen var vi hemma. Väskorna med kläderna får vila ute och kläderna jag har på mig likaså för jag tar ett varmt bad och tar på mig rena kläder, utan smågäster. Det var så kallt ute, så de frös säkert ihjäl!
Jag är lyckligt hemma efter en fantastisk konferens!
Jordbruk sedan stad under oss. Jag ser de gröna fälten och de bruna. Sedan blev det berg och öken. Öken, öken, länge varade det med öken som försvinner i molnen.
Nu klarnar det, över ett snöigt Ryssland. Platta och tydligt åtskilda åkrar med träd mellan. Perm, Kazar och Novgorod flög vi över. Vi flög norr om Moskva och söder om Ladoga. Skog och sjöar – vi var på väg till Helsingfors!
Jag hade en granne på flyget, en indier som hade sin fru på Filippinerna och skulle till Trondheim. Du är läkare sa jag! Självklart var han det!
Så landar vi i Helsingfors, men min romflaska fick jag inte ta med mig. Man fick liksom inte föra in skattefritt i EU så jag blev rekommenderad att checka in en väska med flaskan i till Stockholm. Huvaligen, inte gå på transfer utan checka in på nytt. Men jag fick göra det på egen risk för jag skulle ev. inte hinna. Jag tog chansen! Det gick bra! Tack alla snälla människor som lät mig gå före!
Arlanda, väskan och Arlanda Express. Där tar jag upp telefonen som jag laddat i Delhi. Tomt batteri! Fick låna en telefon av snäll finländare och ringa hem och tala om att jag kommer klockan 22:00 till Karlstad.
På Arlanda ramlar jag med min packning i rulltrappan. Men det gick bra. Låser in alla väskor på rätt ”nivå” och går ut på stan. Jag tänkte ju att jag skulle köpa den fantastiska skinnimpregnering en doktor i skinn gjort reklam för när jag åkte till Indien. ”Doktor” fräste affärsinnehavaren, ”nej den skojaren bara luras och stoppar pengarna i egen ficka, det är jag som äger affären” och impregneringen var slut.
Jag tar ut pengar i bankomaten, växlar tillbaka mina rupies för 87 kronor, men de kändes litet använda ut. Dollarna och euron behöll jag. Går tillbaka till järnvägsstationen och får hjälp ut till spår 11. Men här håller jag på att frysa ihjäl! Det hade varit + närmare 30 grader på morronen och nu var det – 10 och snålblåst!
Äntligen kommer tåget! Jag satt bredvid en tjej från Katrineholm och berättade något av min historia och visade några bilder för henne. Hon kände sig privilegierad över berättelsen. Roligt!
Maken möter i Karlstad och halv 12 på kvällen var vi hemma. Väskorna med kläderna får vila ute och kläderna jag har på mig likaså för jag tar ett varmt bad och tar på mig rena kläder, utan smågäster. Det var så kallt ute, så de frös säkert ihjäl!
Jag är lyckligt hemma efter en fantastisk konferens!
Kokosnötter i liggaren och erbjudandet
Nu går vi mot mörkare tider, som min son sade en midsommarafton för några är sedan! Men det är sommar och "vintern" är i alla fall grön!
Jag har ett par avsnitt kvar från Indien, bl a om "helkroppsmassage" och "kokosnötter". Nu kommer erbjudandet jag fick!
In kommer portiern och erbjuder helkroppsmassage. –Är det på hotellet? –Nej, utanför. Jag tackar vänligt men bestämt nej och säger att jag skall gå och lägga mig för jag skall upp tidigt. Återigen, när jag klätt av mig för att duscha, knackar det på dörren. Sveper in mig i en handduk. Det är givetvis portiern igen som nu skall ha numret på TV boxen. Han skriver länge och väl och sen frågar han återigen om jag inte vill ha helkroppsmassage. Nej, tack!!!!!
Sover skönt sedan luftkonditioneraren är inställd på litet svalare. Vaknar och beställer frukost direkt för det brukar ta litet tid… är resklar och checkar ut 08:10. En man (researrangören på hotellet) kommer och föreslår taxi för 650 rupies, nej, jag vill åka Airport Express, den snabbaste vägen till flygplatsen! En äldre man kommer och talar om att jag skulle ge Tuck-tuck föraren 200 rupier så skulle han köra mig till en buss. Jag hade ju förut checkat av stationen och skulle givetvis ha gått till Airport Express om det inte varit för mitt tunga bagage!
Tuck-tucken kör åt fel håll! Stannar och frågar några engelsktalande ungdomar och gör sedan en sväng och en sväng innan han kommer åt rätt håll. Oh, vad långt! Kommer han aldrig fram! Jo, till slut kommer han till Airport Express. Där får man gå igenom tullen. Jag har packat lock-tången i fickan på resväskan, för det var ju den de anmärkte på när jag kom. Men nu säger de ”glas”. Jaha, var det de små whiskyflaskorna? Nej det var längre ner i väskan. Det var palmrötterna de såg på röntgen! Gud hjälp mig! Detta går nog inte bra! Jag förklarade att det var kokosnötter och rev upp påsarna, till den sista. De klämmer och klämmer och diskuterar. -To eat? Yes! Så får jag skriva upp mig i liggaren: ”Ingrid Fredriksson, kokosnötter”.
Jag har ett par avsnitt kvar från Indien, bl a om "helkroppsmassage" och "kokosnötter". Nu kommer erbjudandet jag fick!
In kommer portiern och erbjuder helkroppsmassage. –Är det på hotellet? –Nej, utanför. Jag tackar vänligt men bestämt nej och säger att jag skall gå och lägga mig för jag skall upp tidigt. Återigen, när jag klätt av mig för att duscha, knackar det på dörren. Sveper in mig i en handduk. Det är givetvis portiern igen som nu skall ha numret på TV boxen. Han skriver länge och väl och sen frågar han återigen om jag inte vill ha helkroppsmassage. Nej, tack!!!!!
Sover skönt sedan luftkonditioneraren är inställd på litet svalare. Vaknar och beställer frukost direkt för det brukar ta litet tid… är resklar och checkar ut 08:10. En man (researrangören på hotellet) kommer och föreslår taxi för 650 rupies, nej, jag vill åka Airport Express, den snabbaste vägen till flygplatsen! En äldre man kommer och talar om att jag skulle ge Tuck-tuck föraren 200 rupier så skulle han köra mig till en buss. Jag hade ju förut checkat av stationen och skulle givetvis ha gått till Airport Express om det inte varit för mitt tunga bagage!
Tuck-tucken kör åt fel håll! Stannar och frågar några engelsktalande ungdomar och gör sedan en sväng och en sväng innan han kommer åt rätt håll. Oh, vad långt! Kommer han aldrig fram! Jo, till slut kommer han till Airport Express. Där får man gå igenom tullen. Jag har packat lock-tången i fickan på resväskan, för det var ju den de anmärkte på när jag kom. Men nu säger de ”glas”. Jaha, var det de små whiskyflaskorna? Nej det var längre ner i väskan. Det var palmrötterna de såg på röntgen! Gud hjälp mig! Detta går nog inte bra! Jag förklarade att det var kokosnötter och rev upp påsarna, till den sista. De klämmer och klämmer och diskuterar. -To eat? Yes! Så får jag skriva upp mig i liggaren: ”Ingrid Fredriksson, kokosnötter”.
Helkroppsmassage...
Rena High-Chaparall hemma i Värmland i dag, men jag var ju inte riktigt klar med min berättelse från Indien.
Det knackar på dörren. Portiern kommer in och frågar om jag vill ha öl, eller två och vodka. Nej tack, ingen vodka, men en öl skulle nog smaka bra. Kommer in med två öl och vill ha 500 rupier. Få se två äpplen 80 rupier, en klase bananer 50 rupier, tåget de 20 milen från Agra och Raja Ki Mandi 65 rupier. Det tar nog litet tid att lära sig vad allt kostar…
Tar en cykelriksha till Red Fort, men det var ju stängt så jag kommer inte in. Tar en cykelriksha en tur i Gamla Delhi, där jag ser ett jättefint halsband på ett ställe men då var jag så irriterad på den som körde att jag inte brydde mig om att be honom stanna. Tar en Tuck-tuck tillbaka till hotellet och går sedan ut till vin och spritbutiken och köper 2 x 2 dl whisky till present när jag kommer hem. En västerländsk man varnar mig, var det något fel på spriten här? Nej, han trodde naturligtvis att jag skulle gå ut på stan och dricka upp det själv… Och då hade det nog funnits anledning att varna.
Tisdag, hela dagen i Delhi. Först till Sai Babas Tempel med Tuck-tuck. Men det var ju inte den riktige Sai Baba! Tar av skorna och går in. Det var svastikor i hörnen! Det måste jag tala om för min dotter! Får blomma, gul ros, som jag sedan återlämnar. En man protesterar över mina bara ben, drar dem under mig och så ut igen. Tuck-tuck till Lotusblomman, det nya templet byggt i marmor i form av en lotusblomma, där var allt var rent och fint. Tar av skorna innan jag får gå in. Behöver toalett –den indiska maten – kommer in på en Europisk toalett, frågar efter papper, det finns inte bara vatten…
Tar taxi till Red Fort, killen stannar vid affärer men jag är inte intresserad. Stannar också vid minnesplatser osv. så att jag får ta bilder. Kommer så småningom till Red Fort, ja, det var ett Red Fort i Agra också men detta skulle vara större. Tvåhundrafemtio rupier kostar entrén. Betalar med 20 $ och får rupier tillbaka. Här var det museer och försäljare och litet av varje. Ett par killar ville bli fotograferade tillsammans med mig. Ekorrarna låter sig fotograferas, de var mindre rädda här. Köper ett par snapsglas med Taj Mahal på.
Chaufförerna överfaller mig, till slut slår jag ut med händerna och ryter ”lämna mig ifred!” Försöker hitta till Old Delhi, och det fina halsbandet jag såg dagen innan, men det är förgäves. En man ligger och sover bakom en bil hans hund ligger under bilen. Här såg det allt litet ruffigt ut. Försäljare som säljer gamla elmotorer, ser ut att vara sen 50-talet, gamla kylskåp och Gud vet allt. Ger till slut upp och tar en cyckeriksha, som åker runt i hela Old Delhi. Till slut får han klart för sig att det är en guldsmed jag söker och åker på en gata med bara guldsmeder. Men det var ju inte rätt.
Ger upp till slut, betalar honom 200 rupier men han vill ha mer, får några slantar jag har i myntfacket och jag tänker åka metron ”hem”. Går fram och tillbaka. Kommer så småningom till Airport Express, men då får jag ju lösa biljett till flygplatsen även om jag går av i Delhi, kostar 150 rupier. Jag går upp igen, det får bli en Tuck-Tuck ”hem” för 200 rupier.
In kommer portiern och erbjuder helkroppsmassage. –Är det på hotellet? –Nej, utanför. Jag tackar vänligt men bestämt nej och säger att jag skall gå och lägga mig för jag skall upp tidigt. Återigen, när jag klätt av mig för att duscha, knackar det på dörren. Sveper in mig i en handduk. Det är givetvis portiern igen som nu skall ha numret på TV boxen. Han skriver länge och väl och sen frågar han återigen om jag inte vill ha helkroppsmassage. Nej, tack!!!!!
Det knackar på dörren. Portiern kommer in och frågar om jag vill ha öl, eller två och vodka. Nej tack, ingen vodka, men en öl skulle nog smaka bra. Kommer in med två öl och vill ha 500 rupier. Få se två äpplen 80 rupier, en klase bananer 50 rupier, tåget de 20 milen från Agra och Raja Ki Mandi 65 rupier. Det tar nog litet tid att lära sig vad allt kostar…
Tar en cykelriksha till Red Fort, men det var ju stängt så jag kommer inte in. Tar en cykelriksha en tur i Gamla Delhi, där jag ser ett jättefint halsband på ett ställe men då var jag så irriterad på den som körde att jag inte brydde mig om att be honom stanna. Tar en Tuck-tuck tillbaka till hotellet och går sedan ut till vin och spritbutiken och köper 2 x 2 dl whisky till present när jag kommer hem. En västerländsk man varnar mig, var det något fel på spriten här? Nej, han trodde naturligtvis att jag skulle gå ut på stan och dricka upp det själv… Och då hade det nog funnits anledning att varna.
Tisdag, hela dagen i Delhi. Först till Sai Babas Tempel med Tuck-tuck. Men det var ju inte den riktige Sai Baba! Tar av skorna och går in. Det var svastikor i hörnen! Det måste jag tala om för min dotter! Får blomma, gul ros, som jag sedan återlämnar. En man protesterar över mina bara ben, drar dem under mig och så ut igen. Tuck-tuck till Lotusblomman, det nya templet byggt i marmor i form av en lotusblomma, där var allt var rent och fint. Tar av skorna innan jag får gå in. Behöver toalett –den indiska maten – kommer in på en Europisk toalett, frågar efter papper, det finns inte bara vatten…
Tar taxi till Red Fort, killen stannar vid affärer men jag är inte intresserad. Stannar också vid minnesplatser osv. så att jag får ta bilder. Kommer så småningom till Red Fort, ja, det var ett Red Fort i Agra också men detta skulle vara större. Tvåhundrafemtio rupier kostar entrén. Betalar med 20 $ och får rupier tillbaka. Här var det museer och försäljare och litet av varje. Ett par killar ville bli fotograferade tillsammans med mig. Ekorrarna låter sig fotograferas, de var mindre rädda här. Köper ett par snapsglas med Taj Mahal på.
Chaufförerna överfaller mig, till slut slår jag ut med händerna och ryter ”lämna mig ifred!” Försöker hitta till Old Delhi, och det fina halsbandet jag såg dagen innan, men det är förgäves. En man ligger och sover bakom en bil hans hund ligger under bilen. Här såg det allt litet ruffigt ut. Försäljare som säljer gamla elmotorer, ser ut att vara sen 50-talet, gamla kylskåp och Gud vet allt. Ger till slut upp och tar en cyckeriksha, som åker runt i hela Old Delhi. Till slut får han klart för sig att det är en guldsmed jag söker och åker på en gata med bara guldsmeder. Men det var ju inte rätt.
Ger upp till slut, betalar honom 200 rupier men han vill ha mer, får några slantar jag har i myntfacket och jag tänker åka metron ”hem”. Går fram och tillbaka. Kommer så småningom till Airport Express, men då får jag ju lösa biljett till flygplatsen även om jag går av i Delhi, kostar 150 rupier. Jag går upp igen, det får bli en Tuck-Tuck ”hem” för 200 rupier.
In kommer portiern och erbjuder helkroppsmassage. –Är det på hotellet? –Nej, utanför. Jag tackar vänligt men bestämt nej och säger att jag skall gå och lägga mig för jag skall upp tidigt. Återigen, när jag klätt av mig för att duscha, knackar det på dörren. Sveper in mig i en handduk. Det är givetvis portiern igen som nu skall ha numret på TV boxen. Han skriver länge och väl och sen frågar han återigen om jag inte vill ha helkroppsmassage. Nej, tack!!!!!
Apor vid Ria Ki Mandi, Holland i syrenernas tid
I syrenernas och liljekonvaljernas tid är jag hemma igen efter en fantastisk Science and Nonduality konferens i Doorn i Holland. Denna gång flög jag från Gardermoen, det blir faktiskt litet närmare än Arlanda. När maken skjutsade mig till Oslobussen fick vi punktering på bilen... Oj, oj, men däcket blev bytt lika fort som de byter däck på en rallybana!
Men, jag är ju inte färdig med min berättelse från Toward a Science of Consciousness, konferensen i Indien.
Måndag morgon vaknar jag halv fem. Detta är ju stora resedagen då jag skall resa till Delhi! Går ut kvart i sex. En kille som ligger och sover i ett glashus vid entrén glashuset kommer upp. Det är fortfarande mörkt… Ingen kan engelska, men jag försöker att tala om att jag skall bli hämtad… Tar upp pappret från resebyrån som lovat hämta mig och ordna biljett. Ger det till killarna men de vinkar på tuck-tuck. Jag protesterar men det hjälper inte. Till slut, när klockan är tio minuter i sex åker jag iväg i en tuck-tuck, som inte vet vart han skall.
Folk ligger på vägkanterna och sover. Jag skall ju till Raja Ki Mandi, det är ju bara ett par km bort. Så stannar han och visar pappret för en annan man på gatan, vänder och jag kommer så småningom till Raja Ki Mandi. Där står jag tungt lastad, utan biljett. Betalar med 100 rupies, ställer mig i en kö. Byter kö, men det var förstås som hemma i kön på Ica, den kö jag hamnat i tog längst tid. Till slut var det bara jag kvar. Men tänk, det fanns biljetter till Delhi! Tåget skulle gå klockan sju och en bärare tog hand om min väska. Jag skulle betala honom med tio rupies, men han ville ha 100. Ja, det var trappor upp och ned så det behövde han nog.
Står och väntar på Raja Ki Mandis järnvägsstation när en flock apor dyker upp. Mamma apa grinade hotfullt åt mig, då tar jag upp två bananer och slänger den ene till henne. Hon greppar den snabbt och sticker i väg på bron över spåren. Så kommer en gammal tant och tigger, men då hade jag ju en banan kvar så den får hon.
Får sittplats på tåget med överslafar där man sover. På höger sida finns två damer som läser böner, äter och sover om vartannat. En ung man äter frukost och erbjuder mig artigt dela hans bröd. ”Madam”, säger han. Jag kunde inte vara artig, utan skämdes faktiskt när jag skakade på huvudet och sa ”no, thank you”. Men jag vågade inte…
Ett äldre kraftigt par kommer in på tåget. Vi åker förbi fält, torkad koskit i kakor, kvinnorna gör kakor av koskiten som de sedan har att elda med. Vi åker förbi ett litet skogsparti, fullt av apor i trädtopparna. Håller de på att trängas ut av människor som odlar markerna? Vi åker förbi bostadsområden bestående av små skjul med plåt, däck och tegelstenar på taken. Den äldre kvinnan somnar och snarkar ljudligt…
Där håller man på att bygga ut järnvägen, arbetare med en korp och andra arbetare med slipers och krokar. Där går kor och en stor svart gris. En flock grisar till… De trivdes tydligen att böka i den blöta jorden, för här var det sankmark. Överallt var det papper och plast…
Så säger den kraftige mannen som pratade engelska att tåget inte gick till Delhi utan skulle jag till Delhi var det bäst att gå av på nästa station och ta en taxi till Delhi. Jag gjorde som han sa. Förmodligen var det Hinsamuddin. Jag går av tåget och ”överfalls” av bärare, en får bära min väska men han ”överfalls” i sin tur av taxichaufför som skall köra mig. Ett tag är det fullt av folk runt mig. Bäraren vill ha 200 rupies för väskan var tung! Protesterar med bestämd min men jag är omringad av indier…
Sitter så småningom i taxin. Vilken lång väg det verkar vara! Men efter chaufförens ringande och mitt visande av hotelladress kommer jag slutligen rätt, till Hotel Grand Plaza. Betalar, han skulle ha 550 rupier men jag får bara 350 tillbaka på 1000. Där såg det i alla fall litet mer civiliserat ut. Andas ut. Men gardinen är neddragen, den drar jag upp och får se att utanför lyxhotellet bodde folk i utrymmen med plåtar på taken.
Går igenom mina papper och får se att det inte alls var kvittot från den indiska resebyrån jag visat upp utan ett kvitto från APS kopiering av postern...
Inte så konstigt att de inte förstod att jag skulle till Ria Ki Mandi!!!!!
