Blackberries i North Carolina
Dagarna går allt fortare, men det är väl för att vädret är vackert, antar jag. Fick svar på mitt e-mail till David Alff på McFarland i dag. Jag hade frågat om varför inte innehållsförteckningen var med i reklamen för ”Aspects of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind”. Jag har ju dessutom fått en ny katalog från McFarland där min bok var med, men det är ju inte en kotte som känner Ingrid Fredriksson från Sverige där borta i USA. Det står visserligen att ledande vetenskapsmän och författare har bidragit, men det skulle väl inte ha skadat att sätta ut namnen på alla dessa kändisar, tyckte jag.
David svarade att när boken kommer ut ( i september) kommer ”the table of content”, innehållsförteckningen, med och sedan skrev han att the blackberries, björnbären, mognade i Nord Carolina så att det blev mycket goda bär och sylt.
Här har det blivit körsbär både till rårörd saft och sylt. Jag har ett recept på likör också, men då skall det vara brännvin att lägga ner bären i och där skall de ligga ett halvår, helst, innan de silas av.
Sedan har jag sprungit litet grand på kvällarna. En kväll såg jag massor med djur, ja det började med att jag mötte en mördarsnigel, det var två km bort med den var på väg hitåt. Jag tar upp en sten från vägen och träffar! Mordiskt, men vad gör man? Sen var det två tranor som flyger upp och fyra rådjur, två kid med sin mamma och pappa (?). Två älgtjurar gick vid skogskanten med fina hornkronor och det sista djuret jag mötte var en grävling som sprang över vägen. Det har sin tjusning att bo på landet!
Älgar och datorer
I går var det en heldag framför datorn, en dag då jag faktiskt fick ganska mycket gjort.
Jag hade ju också fått ett e-mail från en av medförfattarna till "Aspects of Consciousness Essays on Physics Death and the Mind". Han skrev att nu hade jag sex böcker på Amazon.com och detta gratulerade han till. "KUDOS" från Richard Amoroso!
Men vad gör man efter en dag vid datorn då man är helt nollställd? Jag lyckades komma över lättjan och beslöt mig för att springa. Jag såg som vanligt rådjur och nu var det spår av älgar också. Och när jag var nästan framme där jag brukar vända hör jag det välkända ljudet av när en häst blåser ut luften ur näsborrarna.
Det var naturligtvis en älg! Jag tänker mig en stor älgtjur framför mig när det började skymma, jag tittar åt sidorna in mellan granarna men ser inget. Tack och lov!
De flesta älgarna brukar vara rätt skygga, men det finns undantag! För några¨år sedan hade vi en helt orädd älg i trädgården. Älgen bara kom emot en tills den blev motad med ett järnspett. "Kom du farbror", varpå älgen i sista stund vek undan.
Men nu kom jag i alla fall lyckligt hem!
NDU-upplevelser
Sedan beslöt jag mig för att skriva ned en berättelse jag fått av en väninna i vintras.Ja, jag fick två berättelser med denna var om en nära-döden-upplevelse som jag skall försöka ta fram vetenskapliga bevis för. -Ja, då har jag att göra, kanske ni tänker. Visst är det så, men det får inte skrämma en.
Väninnan berättar hur hon gift sig och fått barn, men under graviditeten hade hon drabbats av havandeskapsförgiftning och under förlossningen var hon ganska dålig. När barnet väl var framfött och ligger med navelsträng och allt förlorar hon plötsligt medvetandet. Allt är så ljust, fridfullt och vackert! Men så tittar hon ner och ser på sin son och sin man. ”–Nej, inte kan jag överge dem nu!”
Hon ser en sköterska klappa henne allt hårdare på kinderna. Nej, hon måste tillbaka, motvilligt, för det var ju så ljust, kärleksfullt och vackert! När hon väl beslutat sig för att återvända vaknade hon upp och hör sköterskan fråga: ”Var var du nu?
Ja, var hade hon varit?
Smultron vid vägkanten
Smultronen lyste lockande röda på vägkanten i dag när jag sprang. Nej, tänkte jag, det är säkert vägdamm och avgaser på dem. Men i natt hade det ju regnat så inte var det något damm inte och så är det ju inte så mycket trafik heller så avgaserna kunde man nog leva med. Jag lyckas dock behärska min lust att stanna och plocka smultron genom att titta år andra hållet när vägkanterna blev för röda.
Hade fått ett tips av en författarvän och antecknat namnet på fysikern Dana Zohar när jag läste citat av henne i en bok i går kväll. Det är sådana där sammanträffanden jag råkar ut för, synkronicitet kallar jag det. Kanske en fysiker till att fråga om hon vill vara medförfattare i Consciousness II? Brian Greene brukar svara så snabbt, men nu har jag inte hört av honom, däremot har Edward Witten svarat att "han inte har något av värde att bidra med". Vem skall då ha det, kan man undra?
Det är ju momsdeklarationsdags nu igen så nu gäller det att bokföra i kapp och sköta om momsdeklarationerna. -Hur mycket får jag tillbaka den här månaden, frågar sonen. Han vet förstås hur man skall reta morsan. Jag försöker förklara att får han pengar tillbaka har det gått med förlust och det är inget bra. Själv har jag varit med om bådadera och vet mycket väl att skall man betala in en massa pengar i moms och avgifter, då går det bra. Får man moms tillbaka har man gjort stora inköp eller också går det mindre bra...
Nu är det i alla fall sommar - och det är bra!
Hirkumpirkum - för att bli glad
Skulle ta en springtur i dag. Då börjar det att regna så jag kände hur lättjan kom krypande. Nej men det regnar, då går det ju inte att springa. Men sedan tänkte jag efter, det duggregnade ju bara och det brukar vara rätt skönt när man springer.
Nattviolerna stod vid vägkanten, slåttergubbarna blommade och sedan var det stora röda smultron, väldigt frestande att stanna och äta. Ja,jag tog ett par stycken vid min vätskekontroll, d v s där jag har vattenflaskan gömd.
Man kommer så nära naturen när man springer på en liten grusväg, förbi några hus, men mest är det åker och skog. Blommorna skiftar hela sommaren, nu kommer johannesörten som man kan krydda brännvin med och få rött Hirkumpirkum. Det skulle de gamla ta en matsked innan de gick upp på morronen. Det var bra mot stelhet, sas det. Johannesört säljs ju också i tabletter på hälsokosten mot depression. Men man kanske blir gladare av Hirkumpirkum. Det är bara det att det inte smakar speciellt gott. Men det kanske är tur, för annars bleve man väl för glad kanske.
Tänkte när jag sprang på mitt nya projekt, Consciousness II där jag redan har rätt många författare klara. Gustav Bernroider från Universitetet i Salzburg skriver om fysik, men jag skulle ha någon mera. Då kom jag på att jag kan ju alltid fråga Brian Greene, som har skrivit "Ett utsökt universum" ,det gjorde jag till första boken men då var han så upptagen att han inte hade tid. Han önskade mig i alla fall all lycka med min bok. Ja, jag kom en bit på väg på flera sätt genom min springtur!