IngridFredriksson

Oj, aldrig har väl veckan mellan jul och nyår gått så fort som nu! Det är förstås för att jag har att göra. Manuskriptet till boken om Consciousness skall ju vara skickad så att McFarland har den 15 januari.

Och med vanlig post tar det väl i alla fall en vecka från Sverige till Nord Carolina, USA.

Dagen efter julbesöken tills nu har jag hela tiden suttit framför datorn – som inte gör som jag vill!

Men jag har i alla fall fått vara hemma och inte blivit insnöad på någon flygplats eller järnvägsstation denna vintriga jul. Kerstin Segerberg är fortfarande försvunnen. I förmiddag hördes åter helikoptern som var ute och sökte. Bilen borde ju i alla fall återfinnas! Helt klart är att något hänt för Kerstin skulle aldrig frivilligt ha lämnat sin katt som var instängd i bostaden.

Lille Alexander blev i alla fall glad åt tomteluvan med blinkande stjärnor runt om huvudet. Och försäljaren i Sturegallerian blev glad. Själv är jag nöjd med året som gått och nu går vi in i ett nytt år, 2011. Tänk vad åren går!

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Nu är det jul! Jag skulle slå in några julklappar, men rim-hjärnan funkar inte. I vanliga fall brukar jag få till det, men inte nu. Vad skriver man på en bikinitjej tryckt på en vit T-shirt? Prinsessan Lilian hade en sådan, köpt i San Francisco.

Jordache-jeansen sedan? Och 1000-lapparna som toapapper från Buttericks?

Annars är människorna i min hemförsamling litet dämpade nu. Kerstin Segerberg, som var präst här tidigare och som fortfarande vikarierar emellanåt är försvunnen sedan en dryg vecka. Hon skulle köra ur församligens julgåvor och kom aldrig tillbaka. Vad har hänt? Polisen har sökt, man har finkammat Glaskogen, så gott det nu går för det är ett stort område som det är lätt att köra vilse i.

Jag har själv kört vilse en kväll jag hade samåkt med Moa Bern och sedan skulle köra hem. Jag kom inte hem. Jag körde och körde... Till slut kom jag till något som såg ut som ett Folkets Hus och jag har väl aldrig blivit så glad över att se ett Folkets Hus någon gång. Slutligen kom jag så ut på E 18 fem mil längre bort. Så jag har verkligen respekt för Glaskogen. Men vacker är den i vinterskrud. Med detta vill jag önska er alla en riktigt lugn och fridfull jul! Hoppas att ingen behöver fira jul i väntan på tåg.

Brevet från Russel Targ med "signed release" gjorde mig extra glad denna vecka. Likaså emailet från Amit Goswami som befann sig i Indien. Han har nog litet skönare klimat där än vi har här. Men dagarna går ju så himla fort i alla fall!

Nu börjar i alla fall pappren bli ordnade till jul. Och i går kväll var det julfest i skolan, numera friskolan där mina barnbarn gått och mina barnbarn numera huserar. De skriver egna pjäser och spelar upp för publiken. I år handlade det om Signebytomten, en grabb som gömde sig i en stor och något sliten resväska som hade adresslapparna och den röda lappen med "heavy" kvar. Tomten reste över hela världen och mötte olika jultraditioner.

Ja, det var förstås min resväska som lånats ut. Men litet spännande är det... Undrar om litet tomtekänsla finns kvar i väskan... Det känns i alla fall så när jag fick den tillbaka.

Vädret skall vi bara inte tala om - åtminstone inte om man som jag gillar sommaren bättre. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är vackert. I går kväll var det rent och vitt med snöböjda björkar ned över vägen. Jodå, det blev strömlöst ett tag i natt också men det var lagat i morse, så nu har vi ljus och värme. Nu går vi verkligen mot jul också.Trots terrorhot hoppas jag på en lugn och fridsam jul över hela världen.

I dag är det tredje advent. En riktig vinterdag med snö och strålande sol. Men, i TV är det extrarapporter om självmordsbombaren som tack och lov misslyckades får man väl säga. Bara en av sju laddningar hade exploderat. Vad är det för läror som ligger bakom? Inte i någon religion talas det om våld och skada som ett sätt att göra det goda.

Förra lördagseftermiddagen gick jag just på Drottninggatan och Olof Palmes gata. Det är nog rätt skönt att vara hemma i Värmland igen! Även om det är julstök och papper så in i norden. Jag är nog litet slarvig för det blir liksom allting överst. Och så städar jag skrivbordet och pappershögarna några gånger om året. Då blir man påmind om ett och annat som hänt under året.

Nu börjar jag bli litet nervös också för direkt efter jul måste jag ha alla kapitel med biografier och "signed releases" klara och skicka in mitt manus Consciousness Through the Looking Glass till McFarland. Men det var så sant, jag måste hitta på ett mer talande namn för den ville McFarland. Oj, oj vad skall det vara?

Matbröd (60 matbrödskakor) och lussekatter i alla former har jag bakat och i går var barnbarnen här och vi gjorde julkorv. De var jätteduktiga! I dag har jag mailat till Amit Goswami och Elizabeth Raucher ang. "signed release". Klockan tre vaknar de väl och får en hälsning från vintriga gamla Sverige.

Ja, då var jag lyckligt hemma i Värmland från Kungliga Hufvudstaden. Bussarna går i alla fall! Men det var snöslask och grus som fastnade i hjulen på resväskan. Och böcker är tungt det! Så jag tänkte att jag skulle gå igenom tunnelbanan där det i alla fall var barmark. Förra gången gick det bra, men jag kunde ju inte låta bli att tänka på sketchen där någon skulle gå igenom tunnelbanan men blev stoppad för man måste ha biljett först.

Vet ni vad som hände? Jo, jag fick betala 40 kr för att komma till Centralen! Annars fanns det ju en gata att gå på! Jag försökte förklara att det gick inte för hjulen på väskan, men enligt reglerna skulle jag betala. Laglydig (och bekväm) som jag är betalade jag! Man kan ju undra vad man får för pengarna!

Det blev i alla fallen mycket lyckad författarafton! Efteråt gick vi och åt på Söders Hjärta, jättegott var det och trevlig personal. Sedan följdes de flesta av oss till tunnelbanan, jag gick av vid Åhlens och gick Drottninggatan fram. En nästan folktom Drottninggata! Men där står några personer och bjuder på kaffe och Nya Testamentet med berättelser från tidigare missbrukare och utslagna.

Jag kan inte låta bli att beundra dessa människor som förmodligen på grund av sin tro är ute på stan på natten. För det var ju mitt i natten! Jag hade inte tänkt på vad klockan var annars hade jag väl tagit en taxi men det gick ju bra i alla fall.

På lördagen var jag på Vattumannen och kollade om min bok "Det finns ingen död" fanns där. De har ju annonserat med den så den borde ju finnas. Jodå, där var den!