Att sopa trappor nerifrån och upp

Förra fredagen tillbringade jag med papper i Tegnerlunden, där både Strindberg och Astrid Lindgren finns avbildade. Många av Astrids berättelser har också anknytning till platsen. Astrid Lindgrens böcker tror jag faktiskt är mer spridda än bibeln. Trots detta är Strindbergs staty större, men han är ju man…
Män ja, män som tittar, tafsar och tar för sig kommit i ropet kan väl ingen ha undgått. Att Aftonbladsmannen själv hamnat i klistret får mig, skadeglad som jag tyvärr är, att dra på munnen.
Dock är jag rädd att hela debatten tar ljuset från det verkliga problemet, våldtäkter och gruppvåldtäkter. Ofta läggs de ner, det finns inga vittnen! Och hur lätt är det att bli trodd? Våldtäkter får unga flickor att ta sina liv och lämnar trauman för hela livet!
Inte får våldtäktsmännen något ordentligt straff heller. Icke svenskar skulle ju utvisas med detsamma och inte som nu, få stanna kvar för ”det är för osäkert i hemlandet”!
#Metoo sopar trapporna nerifrån och upp! Genom att föra samman gruppvåldtäkter och tafsande under samma kategori ”spär man ut” den ökande medvetenheten om att en allt större del av den stora våg av sexualbrott som drabbat vårt land kan hänföras till senare års invandrings- och flyktingpolitik. De utomnordiska gärningsmännens stora dominans inom den mycket grova sexualbrottsligheten blir plötsligt ett problem som kan knytas till ”alla” män, oavsett vart de kommer ifrån. Är det inte att sopa trappan nerifrån och upp, så vet jag inte!


Uppsala slott och Amazonas shamaner

Laddaren låg på soffan när jag kom hem. Lika bra det. Gick upp 04.50 på onsdag (långt innan skam fått på sig tofflorna), signalfel på tåget så jag hann inte lämna in väskan utan fick dra den med mig till Uppsala, där jag tittade på slottet efter mötet. Sedan blev det Stockholm och Tegnérlunden denna gången också.
På lördag var Edwin May, en kollega till Russell Targ, han som skickade första kapitlet till min första bok om consciousness, som jag kommit på att jag skulle ge ut när jag var i Hongkong. Jag hade givetvis en bok med mig till Dr May. Hur USA använde Star-Gate projektet, direkt i kontakt med presidenterna. Ryssland hade ett liknande projekt och staterna spionerade på varandra. Genom Remote Viewing lades upp latitud och longitud var ett hemligt mål befann sig, sedan ritades bilder på detta. På så sätt fick man hemlig information. Edwin May är numera vän med Rysslands Remote-Viewer forskare och tillsammans har de skrivit om detta. Förlag: McFarland – mitt förlag i North Carolina!
En deltagare berättade ang. PSI att han varit I Amazonas hos shamanerna. De frågade sig ”vad skall vi ha till middag idag”. En apa kanske? Då tar de kraft och sänder ut en linje till en apa sitter i ett träd. Apan förlamas i 30 minuter så att den kan skjutas med pilbågen. Middagen var fixad!
Han hade lärt sig att kontrollera flygplan t.ex. genom deras metod. Vid ett tillfälle hade han en god vän, som skulle fira sin högtidsdag i Thailand och då skulle de överraska honom där. Det var bara det att vännen skulle flyga med ett flygplan som skulle få bränsleläckage. Men vännen trodde inte ett dugg på sådant. Ha ha… Han försökte även förvarna SAS, men de trodde naturligtvis inte heller på honom.
När planet gick ned för mellanlandning i Helsingfors sprutade bränslet åt alla hålla. Haveriet var ett faktum. Efteråt fick deltagaren ett brev där SAS förklarade ”att planet lyckosamt evakuerats och att ingen hade skadats”.
Vi skulle lära oss mer av naturfolken i ställen för att pådyvla dem vår så kallade kultur!

Älgar, höstlöv och biskopen

Höstlöven faller liksom älgarna denna vecka. I helgen matade jag sorkarna, ja jag grävde ned några (100-tal) tulpanlökar och tittade länge på förpackningarnas fina bilder. Det är mitt sätt att njuta av blommorna.
Ja sorkarna får i alla fall mat, och skulle de till äventyrs ha blivit portade så att tulpanlökarna sticker upp då kommer rådjuren. Då måste det till elstängsel för att skydda några stackars lökar.
Annars tror vi på ”de sanningar” vi matas med. Jag är så tacksam att det pratades politik hemma när jag växte upp och att mamma var politiskt intresserad och blev första kvinnan i fullmäktige. När jag var åtta år dog min pappa och arbetarbarnen blev min överklass. Jag är också väldigt tacksam över att jag fått möjlighet att resa på konferenser och träffa folk runt om i världen och även kan ta del av internationell press, så jag har litet motgift mot svenska medier. För det kan behövas. Jag läste biskopens krönika ”Gäller människors lika värde?” i husorganet NWT i lördags.
Sören Dalevi berömmer Obama, som efter att han slutat som president, åkte till kyrkodagarna i Tyskland och hade ett samtal med Angela Merkel om medmänsklighet och tolerans som kristna ideal.
Biskopen fortsätter: ”Allt detta är dock fåniga och svaga ideal som Donald Trump skrattar åt. Han är en man som utan at blygas älskar pengar, objektifierar kvinnor och uppenbarligen struntar i fånigheter som människovärde och demokrati”.
Biskopen tycks tro att Trump är muslim.

Gräsänklingar på bete i oktoberdimman

Tjurarna går så lugnt och betar, inte ett ljud ger de ifrån sig heller. Det är som om de tyckte det var skönt att vara gräsänklingar. Oktoberdimman har lättat och det är en strålande dag också, för första gången denna höst är luften hög och klar.
Vädret är dock alldeles för fint för att göra något nyttigt, jo, jag vet det är bokföring och inläsning av en massa sidor, men det får vänta. Jag har skickat ett bokmanus till Hay House denna förmiddag, ja, inte hela bokmanuset för det är för stort, men jag fick en förfrågan om jag ville ge ut boken och det ville jag förstås. Så nu får jag nog ta data-sonen till hjälp för att ”förminska” det så att jag kan skicka det hela.
Jag fick se foton från Värmlands Bokfestival här på FB. Det var en gammal kärring på största bilden, men det var något bekant med henne. Hon hade ju likadana kläder som jag och bakom henne var Marjas tavla med den röda fina Värmlandsstugan och var det inte Dan som satt där bakom? Och boken hon bläddrade i var ju ”Rosa Lyckans ko”. Men kärringen såg så gammal ut, det måste vara min mormor!
Nej, nu skall jag försöka springa litet och samla kroppsegna morfiner, allt medan solen är framme. Det blir ju mörkt allt tidigare och tidigare och ännu värre blir det när klockan vrids tillbaka. Ett år trodde jag att det skulle bli ljusare på kvällarna då men huvaligen vad jag bedrog mig!

RSS 2.0