IngridFredriksson

Tjurarna går så lugnt och betar, inte ett ljud ger de ifrån sig heller. Det är som om de tyckte det var skönt att vara gräsänklingar. Oktoberdimman har lättat och det är en strålande dag också, för första gången denna höst är luften hög och klar.
Vädret är dock alldeles för fint för att göra något nyttigt, jo, jag vet det är bokföring och inläsning av en massa sidor, men det får vänta. Jag har skickat ett bokmanus till Hay House denna förmiddag, ja, inte hela bokmanuset för det är för stort, men jag fick en förfrågan om jag ville ge ut boken och det ville jag förstås. Så nu får jag nog ta data-sonen till hjälp för att ”förminska” det så att jag kan skicka det hela.
Jag fick se foton från Värmlands Bokfestival här på FB. Det var en gammal kärring på största bilden, men det var något bekant med henne. Hon hade ju likadana kläder som jag och bakom henne var Marjas tavla med den röda fina Värmlandsstugan och var det inte Dan som satt där bakom? Och boken hon bläddrade i var ju ”Rosa Lyckans ko”. Men kärringen såg så gammal ut, det måste vara min mormor!
Nej, nu skall jag försöka springa litet och samla kroppsegna morfiner, allt medan solen är framme. Det blir ju mörkt allt tidigare och tidigare och ännu värre blir det när klockan vrids tillbaka. Ett år trodde jag att det skulle bli ljusare på kvällarna då men huvaligen vad jag bedrog mig!