IngridFredriksson

Hemkommen från ett snöigt Uppsala och en lika snöig hufvudstad njuter jag av vårvintersolen och korpens rop. Sverige har ju aldrig varit tryggare, heter det. Men en sak har gått förlorad, nämligen tryggheten och tilliten. Nu är jag rädd att tågen, tunnelbanan eller centralstationen skall vara bombhotade. Jag håller ögon öppna åt alla håll. Håller mig på tryggt avstånd från gänget med marockanska pojkar. I Helsingfors gick jag ensam genom stan sena kvällar. Jag kände trygghet, för där fanns ju bara finnar som drack öl på uteserveringar… Det närmaste man kunde komma tiggare var två personer som sålde liljekonvaljer på gatan.
Många av 1980 och 90 talets invandrare har startat pizzerior eller skomakerier och nyckelbutiker. På min rymliga väska, inköpt efter skinnväskan som blev snodd i Kungsträdgården, hade dragkedjan till facket där jag brukar ha plånboken gått sönder. Den lagades i skomakeriet i Tunnelbanan liksom fickan på lilla resväskan inköpt på Femte Avenyn. Jo, det låter lyxigt, men det är det inte alls. Jag hade ”fått för mycket” handbagage i San Francisco och så fick jag vänta på SAS planet i New York en hel dag som spenderades med buss till Byrons park, Times Square och Empire State Building. Då passade jag på att köpa en kabinväska i stället för den polska dokumentportföljen vars handtag började säga upp.
Annars är Sverige tudelat, som torget i Uppsala med den gamla fina byggnaden och Åhle´ns rostfria byggnad. Det var väsen om byggnaden redan för 40 år sedan, när den hette Tempo och hade en udda fasad med stora runda hål. Nu var fasaden ombyggd och påminner om en tvättmaskinstrumma.
Samma känsla får man nu när det sägs att Sverige aldrig varit tryggare. Jag litar inte längre på vad som sägs i TV eller på vad som skrivs i tidningarna. Jag har förlorat tilliten. Det känns olycksbådande som korpen och jag säger som Elisabet Höglund ”Jag vill ha tillbaka det fina, trygga Sverige som vi hade förut, där kvinnor kunde gå ut på stan utan att riskera att bli våldtagna och där unga pojkar inte blir avrättade med maskingevär när de står och väntar på bussen”.

Denna vecka har Deepak Chopra gjort reklam för sin och Menas Kafatos nya bok ”You are the Universe”. När Deepak gör reklam för något är det nog många som köper, men Menas Kafatos är ju min medförfattare också i ”Mysteries of Consciousness”.
Det var ju meningen att Deepak skulle skriva ett förord till min bok också och han kom emot mig i Tucson och sade ”jag skall skriva” innan jag hade hunnit fråga ens. Nu är det tydligen inte bara vi värmlänningar som lôver och lôver, för det kom aldrig något. Den gode Deepak har väl litet annat att göra förstår jag, så han är förlåten!
Jag kan dock inte låta bli att nämna det för litet stolt är jag allt över mina medförfattare! Dr Amit Goswami t ex i ”Aspects of Consciousness”, som nu sänder live från ett universitet på Hawaii och värmlänningen Göte Andersson som skall till Stockholm i veckan och prata om PSI-spåret, för att bara nämna ett par.
Men vi skall ha klart för oss att 95 procent av framgången som författare avgörs inte av ens böcker utan av reklamen för dem. Därvidlag är nog Deepak mer framgångsrik än jag någonsin kommer att bli! Tack för att ni är snälla och delar när jag lägger ut litet reklam på Facebook.
www.ingridfredriksson.com

För drygt 15 år sedan skrev jag och varnade för infektioner, att det fanns en uppenbar risk att infektioner återigen skulle bli nästa stora folksjukdom. ”Om några år blir en banal infektion dödlig”, läser vi i dag. Och det är verkligen allvarligt för medan antibiotikan höjde medelåldern med tio år skulle vi bara vinna tre år om all cancer kunde botas. Det är ju cancer som många fortfarande ser som det stora hotet.
Allt fler bakterier blir resistenta och kan inte längre bekämpas med antibiotika. En bakterie lever en kort tid, under denna tid kan den anpassa sig till nya villkor. Vår generation tar många gånger längre tid på sig till nästa generation. Bakterier blir snabbt multiresistenta och har således ett övertag över oss människor.
Vi köper glatt det billigare danska fläsket, men tänker inte på att 88 procent av alla danska svin är smittade med den farliga resistenta stafylokocken MRSA och 80 – 100 procent av stafylokockerna är resistenta mot de flesta antibiotika i sydamerikanska länder.
Så pratas det om bombhot och kaos på Göteborgs och Stockholms Central. Samtidigt hör vi att ”Sverige har aldrig varit tryggare”. Det är förstås litet kärvt för unga och medelålders som inte tror att de kommer att kunna leva på sin pension… Då kan det vara bra om man har litet skog, men det får inte finnas bombmurklor där för då får man inte avverka. Nu lyckades väl bombgruppen avvärja detta hot men annars skall ju myndighetsbeslutet gälla ”oavsett överklagande”.

Jag kan inte undgå att nämna vad alla pratar om just nu, USAs valde president. Men USAs demokratiska val uppskattas tydligen inte av alla. Jag som tidigare stött upprop för misshandlade djur får ideliga mail att jag skall skriva på mot Trump. Varför? USAs demokratiska val är väl inget jag kan göra något åt, även om presidenten kanske inte äger höjden av diplomati är han i alla fall folkvald.
Nu till något helt annat. Böcker. När jag var inne på Vattumannens bokhandel och mina böcker tittade på mig drogs mina ögon till en bok av Stefan Einhorn, Vägar till visdom. Nej, tänkte jag, jag har ju läst Konsten att vara snäll, så detta är väl inget nytt. Boken var till överkomligt pris, så den följde i alla fall med. Den var mycket läsvärd.
När jag läste tyckte jag mig se Stefan Einhorn själv berätta om hur visdom i grunden handlade om mänsklighetens förmåga om sin framtid. Lyckas vi har vi en framtid, men utan visdom har människan små möjligheter att överleva som art.
Dagen efter att jag kommit hem fick jag mig till att springa (1 km) på löpbandet varpå en massa böcker ramlade ned. Kvar blev Ulric Janssons bok ”När livet brinner”. Den hade kommit i min ägo när vi bytt böcker på någon bokmässa och då får man ju många böcker med hem så Ulrics hade av någon oförklarlig anledning inte blivit läst. Men då var det något som sa mig att jag skulle titta litet närmare på den.
Och vilken bok! Skriven med en blandning av vetenskap och norrländsk naturlig visdom. Ja, det var en bok jag bara sträckläste. När den stora katten Svortfresn vägdes i ett tygstycke fastkrokat i besmanet. Vikten blev 12 kilo inkl. tyg. Om flourtanten och den livsfarliga natriumflouriden, om tallkottkörteln och DMT, dimethyltryptamine, den andliga molekylen använd av shamaner.
Här är några av Ulrics goda råd: Undvik transfetter eller härdfetter eller vad de för närvarande kallas. Använd hellre smör och olivolja än de fetter som köps in i stora lass för att göra matfetter och smörjmedel för entreprenadmaskiner av. Stäng av mobila nätverk på natten samt sätt telefonen i flygplansläge för att inte sova bredvid skadlig strålning. Använd örsnäcka. Prata med din katt eller hund samt Håll dig långt ifrån poliser, advokater, politiker och människor med vita rockar. Det är visdom som heter duga det!