Gamla Rosa och nya kor
Hemma igen med koutsikt genom fönstret. Ja, det hade jag ju faktiskt i Indien också, men det var inga kor som jag kände. Nu är jag hemma från en fantastiskt rolig bokmässa i Göteborg! Förra veckan var jag ju i Stockholm och ”blev av med min identitet”, ja, jag blev bestulen för första gången i mitt liv. Men plånboken hade hittats av en korvförsäljare vid Hötorget som ringde och skickade den till mig. Givetvis var den tömd på kontanter – jag hade ju just flyttat över pengarna från bokförsäljningen till plånboken när den blev stulen och det spärrade Visakortet var väck – men alla andra kort var kvar! Så även mitt nya körkort, jag hade just förnyat mitt körkort och hade det gamla kvar i plånboken… Nu fick tjuvarna bara rätt mycket kontanter men ett spärrat Visakort och ett utgånget körkort. Lycka till!
Nu har jag fått ett nytt Visakort och blivit en människa igen! Det kom också ett sms från Hötotgsgrillen med tack för lappen jag skickade. Det var roligt!
Oh, vad mycket människor man träffar på bokmässan. Alla är där! Håkan Juholt kom förbi och fick min ”Rosa”, en del tyckte boken var litet för enkel, men då tog jag fram mina andra böcker bl a ”Aspect of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind”, så jag hade något som passade alla.
”Rosa Lyckans ko” blev utsedd till något som alla barn skulle få kunskap om och jag fick skriva ”Till alla skolbarn, en resa i bokens värld”. En kvinna skulle köpa en bok men det tog tvärstopp när jag läste ”fråga farmor – hon vet”. –Nej, farmor visste inget om detta, för hon hade aldrig sett en ko…
Jag var litet ledsen över att jag inte fått någon tid att tala i Värmlandsmontern för jag hade ju en ny bok och hade anmält detta under sommaren, men tiderna var fulltecknade… Men när jag kom till Värmlandsmontern pratade en vänsterpartistisk riksdagsman båda dagarna. Sista dagen besökte jag montern två gånger och båda gånger pratade han. Ja, han måste ha skrivit åtminstone tre nya böcker, vad vet jag…
Men jag ångrar att jag inte tog namnet på den biblioteksanställde mannen från Haparanda som berättade om en händelse när en speldosa börjat spela mitt i natten. Han stängde av den. Dosan började spela igen så han måste gå upp och ta ut batterierna. På måndagen flaggades på halv stång. En liten hjärtsjuk pojke hade dött. Jag reagerade starkt på detta, eftersom jag har en liknande historia med mig. Han berättade också att hans fru såg också saker som andra inte såg, exempelvis en passagerare i bilen. –Vem var det du hade med dig? Mannen hade kört ensam…
Ja,det var många intryck, jättehärliga författarkollegor och supertrevliga montergrannar…
Nu har jag fått ett nytt Visakort och blivit en människa igen! Det kom också ett sms från Hötotgsgrillen med tack för lappen jag skickade. Det var roligt!
Oh, vad mycket människor man träffar på bokmässan. Alla är där! Håkan Juholt kom förbi och fick min ”Rosa”, en del tyckte boken var litet för enkel, men då tog jag fram mina andra böcker bl a ”Aspect of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind”, så jag hade något som passade alla.
”Rosa Lyckans ko” blev utsedd till något som alla barn skulle få kunskap om och jag fick skriva ”Till alla skolbarn, en resa i bokens värld”. En kvinna skulle köpa en bok men det tog tvärstopp när jag läste ”fråga farmor – hon vet”. –Nej, farmor visste inget om detta, för hon hade aldrig sett en ko…
Jag var litet ledsen över att jag inte fått någon tid att tala i Värmlandsmontern för jag hade ju en ny bok och hade anmält detta under sommaren, men tiderna var fulltecknade… Men när jag kom till Värmlandsmontern pratade en vänsterpartistisk riksdagsman båda dagarna. Sista dagen besökte jag montern två gånger och båda gånger pratade han. Ja, han måste ha skrivit åtminstone tre nya böcker, vad vet jag…
Men jag ångrar att jag inte tog namnet på den biblioteksanställde mannen från Haparanda som berättade om en händelse när en speldosa börjat spela mitt i natten. Han stängde av den. Dosan började spela igen så han måste gå upp och ta ut batterierna. På måndagen flaggades på halv stång. En liten hjärtsjuk pojke hade dött. Jag reagerade starkt på detta, eftersom jag har en liknande historia med mig. Han berättade också att hans fru såg också saker som andra inte såg, exempelvis en passagerare i bilen. –Vem var det du hade med dig? Mannen hade kört ensam…
Ja,det var många intryck, jättehärliga författarkollegor och supertrevliga montergrannar…
Bestulen och utraderad
Jag var ju i Kungsträdgården i veckan på bokvernissage med Ma Oftedal. Jättetrevligt och bra organiserat av förlaget, Siljans Måsar! När jag skulle gå hem tog jag pengarna för sålda böcker och stoppade ner i väskan, men vips var väskan försvunnen! I väskan låg dessutom bilnyckeln och bilen stod 10 mil hemifrån, på järnvägsstationen i Karlstad. Reservnyckel? Jag hade en aning om att den skulle ligga i en annan väska, men min man hittade den inte…
Vägrade först tro att det var sant, jag har ju varit i Hongkong, fyra gånger i USA och i år har jag varit i Indien och Holland utan att bli bestulen på en krona! Men det var tyvärr sant! Goda vänner lånade mig litet pengar, bjöd på middag och skjuts dit jag bodde och så fick jag hjälp att spärra mitt kort. Gjorde också en anmälan till polisen.
På torsdag, när jag var hemma, ringde en man från en korvkiosk i Kungsträdgården. Han hade hittat min plånbok, givetvis utan pengar men med körkort och andra kort kvar. –När kommer du och hämtar den, frågade han. Jag bad honom skicka den, men ännu har den inte kommit.
Och väskan sedan, en stor svart skinnväska full i privata tillhörigheter, bl. a. en digitalkamera, så i dag blir det inga bilder, och ett A4 block fullt i kladd, men för mig var det viktiga anteckningar om ex. händelsehorisonten, köpebrev och mail till mina medförfattare ute i världen.
Även min e-legitimation var försvunnen på internet. Inte har jag något körkort heller… Jag finns helt enkelt inte… Men jag hoppas att de snälla och ärliga upphittarna av plånboken skickar den.
På onsdag skall jag till bokmässan i Göteborg. Det blir med viss nostalgi… Jag stod ju vid Korsvägen och väntade på spårvagnen när jag bodde i Göteborg…
Vägrade först tro att det var sant, jag har ju varit i Hongkong, fyra gånger i USA och i år har jag varit i Indien och Holland utan att bli bestulen på en krona! Men det var tyvärr sant! Goda vänner lånade mig litet pengar, bjöd på middag och skjuts dit jag bodde och så fick jag hjälp att spärra mitt kort. Gjorde också en anmälan till polisen.
På torsdag, när jag var hemma, ringde en man från en korvkiosk i Kungsträdgården. Han hade hittat min plånbok, givetvis utan pengar men med körkort och andra kort kvar. –När kommer du och hämtar den, frågade han. Jag bad honom skicka den, men ännu har den inte kommit.
Och väskan sedan, en stor svart skinnväska full i privata tillhörigheter, bl. a. en digitalkamera, så i dag blir det inga bilder, och ett A4 block fullt i kladd, men för mig var det viktiga anteckningar om ex. händelsehorisonten, köpebrev och mail till mina medförfattare ute i världen.
Även min e-legitimation var försvunnen på internet. Inte har jag något körkort heller… Jag finns helt enkelt inte… Men jag hoppas att de snälla och ärliga upphittarna av plånboken skickar den.
På onsdag skall jag till bokmässan i Göteborg. Det blir med viss nostalgi… Jag stod ju vid Korsvägen och väntade på spårvagnen när jag bodde i Göteborg…
Gladposter, kor och Marja i Myrom
Det var inte helt obekanta Annétthe Zettergren, sjukgymnasten från Likenäs, som fick mig att kliva av landstinget efter 22 år. Hon fick en ”gladpost”, ni vet med fast månadslön, och blev utsedd till förste ”man” i landstingsstyrelsen, men hon pratade ju i ett, om de mest ovidkommande saker, så då kände jag att under henne kunde jag inte koncentrera mig och göra ett bra jobb utan jag valde att sluta och det är jag väldigt glad för. Nu får jag mera tid att skriva!
I morron åker jag till Stockholm för en heldag på Galleri So i Kungsträdgården i Stockholm på tisdag. Det är mitt förlag Siljans Måsar som håller i ett bokvernissage och konferencier är Ma Oftedal, som också har en konstutställning där.
Tvärvetenskapligt utbildad och intresserad som jag är har det blivit en hel del böcker. Jag har skrivit om vårdköer, energi (sol, vind, vatten och kärnkraft, Stirlingmotorn och bränsleceller), om liv och död, men framför allt om MEDVETANDET. Men ett år i julbrådskan blev jag ”överfallen” av Rosa.
”Du måste bara berätta om hur det varit på landet för en ko från 1940-talet till nutid” sa rösten. Så jag satte mig ner och skrev Rosa Lyckans ko, för mitt barndomshem hette ju Lyckan.
Det blev en sann historia om kor. Om hur livet förändrats från en tid då de flesta på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Den innehåller allt som du som stor eller liten behöver veta om hur livet för en ko under dessa år. Om hur det förr ystades och kärnades på gårdarna, sen började mjölkbilen gå med mjölkflaskor på flaket till nutid då mjölkbilen blivit en mjölktankbil. Och Gamla Rosa har blivit en modern ko, nr 430, med plastnummer i örat och mjölkas numera av en robot.
Sen frågade jag Hans Arnold, skräckens mästare ni vet, som brukade illustrera Veckans Chock i Vecko-Revyn, om han kunde rita kor. –Jo, det kunde han nog… men när jag kom till Kåkbrinken nästa gång sa han, ”Nej, det blir inga kor, jag ser bara råttor…” Då måste jag skratta, det var väl inte konstigt om han såg råttor, så många råttor som han ritat…
Hans Arnold dog samma dag jag cyklade över Golden Gatebron i San Francisco.
Så det blev vår härliga värmländska konstnär Marja i Myrom, som fick göra korna levande. Sedan har vi haft kosläpp och kovallning litet hit och dit och nu skall Rosa till Kungliga Hufvudstaden och Kungsträdgården. Där kommer hon att trivas!
Har ni vägarna förbi så VÄLKOMNA in och kika!
I morron åker jag till Stockholm för en heldag på Galleri So i Kungsträdgården i Stockholm på tisdag. Det är mitt förlag Siljans Måsar som håller i ett bokvernissage och konferencier är Ma Oftedal, som också har en konstutställning där.
Tvärvetenskapligt utbildad och intresserad som jag är har det blivit en hel del böcker. Jag har skrivit om vårdköer, energi (sol, vind, vatten och kärnkraft, Stirlingmotorn och bränsleceller), om liv och död, men framför allt om MEDVETANDET. Men ett år i julbrådskan blev jag ”överfallen” av Rosa.
”Du måste bara berätta om hur det varit på landet för en ko från 1940-talet till nutid” sa rösten. Så jag satte mig ner och skrev Rosa Lyckans ko, för mitt barndomshem hette ju Lyckan.
Det blev en sann historia om kor. Om hur livet förändrats från en tid då de flesta på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Den innehåller allt som du som stor eller liten behöver veta om hur livet för en ko under dessa år. Om hur det förr ystades och kärnades på gårdarna, sen började mjölkbilen gå med mjölkflaskor på flaket till nutid då mjölkbilen blivit en mjölktankbil. Och Gamla Rosa har blivit en modern ko, nr 430, med plastnummer i örat och mjölkas numera av en robot.
Sen frågade jag Hans Arnold, skräckens mästare ni vet, som brukade illustrera Veckans Chock i Vecko-Revyn, om han kunde rita kor. –Jo, det kunde han nog… men när jag kom till Kåkbrinken nästa gång sa han, ”Nej, det blir inga kor, jag ser bara råttor…” Då måste jag skratta, det var väl inte konstigt om han såg råttor, så många råttor som han ritat…
Hans Arnold dog samma dag jag cyklade över Golden Gatebron i San Francisco.
Så det blev vår härliga värmländska konstnär Marja i Myrom, som fick göra korna levande. Sedan har vi haft kosläpp och kovallning litet hit och dit och nu skall Rosa till Kungliga Hufvudstaden och Kungsträdgården. Där kommer hon att trivas!
Har ni vägarna förbi så VÄLKOMNA in och kika!
Mo-dagen
Nu har jag och Rosa varit på Mo-dagen. - Har du en riktig ko med dig, frågade en granne, som också är ”granne” till ett femtiotal av sonens djur. – Nej, skrattade jag, det är mina böcker. Jag berättade om Rosa Lyckans ko, en sann historia om min barndoms kor och att mitt barndomshem hette Lyckan, eller Löcka, som man sa.
Marja i Myrom skulle givetvis ha varit med, men Marja var i Domkyrkan i Karlstad denna dag, där det var musik tillsammans med sonen David Engström och Marja skulle förstås måla live. Rosa hade hon med sig, jag hade signerat tre ex. skulle överlämnas till en dam från Karlstad. Men, när jag signerar blir det bara med en dålig namnteckning, Marja ritar ett nytt motiv för varje bok hon!
Me det var roligt att vara på Mo-dagen! Jag träffade gamla skolkamrater som jag inte sett sedan dess. Förste ko-köpare var Bengt, som jag faktiskt var litet förtjust i på den tiden det begav sig, sen kom Sonja, som kände igen mig från folkhögskolan i Färgelanda och så kom Maj från sjuan. Att få träffas efter alla år! Maj bad jag om förlåtelse, för att jag hade inte haft kurage att ta hennes parti i skolan och det har suttit som en tagg i hjärtat i alla år. Underbart att få träffas och rätta till misstag efter alla år! Men mobbning bär man med sig hela livet! Och mobbning förekommer minsann inte bara på Lundsberg!
Jag fick även sälja av mina ”riktiga” böcker, ja, alla handlar ju om verklighet, men lite mer eller mindre självklart. Men det var roligt att i Mo få sälja ”Aspect of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind”. Och Mo-dagen har ju verkligen blivit något stort. “De är på väg att ta över Årjängs marknad”, som någon sade. Jag ångrar nästan att jag inte tackade ja till att få köra T-Ford dit. Men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen ”östom åsen”…
Marja i Myrom skulle givetvis ha varit med, men Marja var i Domkyrkan i Karlstad denna dag, där det var musik tillsammans med sonen David Engström och Marja skulle förstås måla live. Rosa hade hon med sig, jag hade signerat tre ex. skulle överlämnas till en dam från Karlstad. Men, när jag signerar blir det bara med en dålig namnteckning, Marja ritar ett nytt motiv för varje bok hon!
Me det var roligt att vara på Mo-dagen! Jag träffade gamla skolkamrater som jag inte sett sedan dess. Förste ko-köpare var Bengt, som jag faktiskt var litet förtjust i på den tiden det begav sig, sen kom Sonja, som kände igen mig från folkhögskolan i Färgelanda och så kom Maj från sjuan. Att få träffas efter alla år! Maj bad jag om förlåtelse, för att jag hade inte haft kurage att ta hennes parti i skolan och det har suttit som en tagg i hjärtat i alla år. Underbart att få träffas och rätta till misstag efter alla år! Men mobbning bär man med sig hela livet! Och mobbning förekommer minsann inte bara på Lundsberg!
Jag fick även sälja av mina ”riktiga” böcker, ja, alla handlar ju om verklighet, men lite mer eller mindre självklart. Men det var roligt att i Mo få sälja ”Aspect of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind”. Och Mo-dagen har ju verkligen blivit något stort. “De är på väg att ta över Årjängs marknad”, som någon sade. Jag ångrar nästan att jag inte tackade ja till att få köra T-Ford dit. Men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen ”östom åsen”…
ner kommer man alltid...
Denna vecka har jag varit i Draknästet. Tre ambassadörer för kvinnors företagande fick agera jury när elever för Thoren Business School skulle lösa en uppgift. Det var inget lätt uppdrag! Alla elever hade löst uppgiften på litet olika men mycket kreativa sätt. Vi utsåg dock en vinnare.
Men jag har ju sluttampen kvar av min resa till Holland…
Klockan blev 11 på kvällen innan jag var duschad och ”packad” och kom i säng för att vakna kl fyra. Grr… Efter min stroke för 15 år sedan behöver jag sova, ganska mycket t o m.
Men, man får väl vara glad att man är som man är när man inte är som man skall!
Kl 6,40 stod taxin utanför hotellet. Ett par till skulle med. Taxichauffören ville ha nio euro men hade ingen växel att ge tillbaka på min 50 euro sedel. Jag hade åtta euro löst men han skulle ha nio. Till slut fick han växla i en affär, men det var trappor att gå nedför och uppför på stationen. Väskan kändes blytung. Det var liksom inte gjort för den som har en ”heavy suitcase”. Jag slet och fick sällskap med en tjej från Sydafrika. Hon undrade om vi var framme i Schiphol, men det var stationen före.
Vad många flygplan det var från KLM! Äntligen SAS!
Köpte tulpaner (av trä) i Amsterdam samt litet godis som presenter. Boardingen var försenad. När flyget skulle gå fanns fortfarande ingen där… Men äntligen… en svensk och en norsk pilot skulle köra hem. ”Om 10 minutter är vi på bakken”, säger norske piloten i högtalaren, när vi närmade oss Oslo. Det lät ju betryggande! Ner kommer man alltid!
Fick vänta på Gallerian Oslo, men vad gör väl det! Är otroligt nöjd med min konferens!
Bra reklam för mina böcker som sålts alla dagar på konferensen! Många vetenskapsmän hade ju gett ut böcker i egen regi men jag hade ju fått ”Aspects of Consciousness: Essays of Physics, Death and the Mind” utgiven av McFarland i North Carolina USA, och har ett kontrakt på ytterligare en bok ”Essays of Consciousness”. Ja, jag kände mig faktiskt som en riktig FÖRFATTARE!
.
