Gladposter, kor och Marja i Myrom
Det var inte helt obekanta Annétthe Zettergren, sjukgymnasten från Likenäs, som fick mig att kliva av landstinget efter 22 år. Hon fick en ”gladpost”, ni vet med fast månadslön, och blev utsedd till förste ”man” i landstingsstyrelsen, men hon pratade ju i ett, om de mest ovidkommande saker, så då kände jag att under henne kunde jag inte koncentrera mig och göra ett bra jobb utan jag valde att sluta och det är jag väldigt glad för. Nu får jag mera tid att skriva!
I morron åker jag till Stockholm för en heldag på Galleri So i Kungsträdgården i Stockholm på tisdag. Det är mitt förlag Siljans Måsar som håller i ett bokvernissage och konferencier är Ma Oftedal, som också har en konstutställning där.
Tvärvetenskapligt utbildad och intresserad som jag är har det blivit en hel del böcker. Jag har skrivit om vårdköer, energi (sol, vind, vatten och kärnkraft, Stirlingmotorn och bränsleceller), om liv och död, men framför allt om MEDVETANDET. Men ett år i julbrådskan blev jag ”överfallen” av Rosa.
”Du måste bara berätta om hur det varit på landet för en ko från 1940-talet till nutid” sa rösten. Så jag satte mig ner och skrev Rosa Lyckans ko, för mitt barndomshem hette ju Lyckan.
Det blev en sann historia om kor. Om hur livet förändrats från en tid då de flesta på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Den innehåller allt som du som stor eller liten behöver veta om hur livet för en ko under dessa år. Om hur det förr ystades och kärnades på gårdarna, sen började mjölkbilen gå med mjölkflaskor på flaket till nutid då mjölkbilen blivit en mjölktankbil. Och Gamla Rosa har blivit en modern ko, nr 430, med plastnummer i örat och mjölkas numera av en robot.
Sen frågade jag Hans Arnold, skräckens mästare ni vet, som brukade illustrera Veckans Chock i Vecko-Revyn, om han kunde rita kor. –Jo, det kunde han nog… men när jag kom till Kåkbrinken nästa gång sa han, ”Nej, det blir inga kor, jag ser bara råttor…” Då måste jag skratta, det var väl inte konstigt om han såg råttor, så många råttor som han ritat…
Hans Arnold dog samma dag jag cyklade över Golden Gatebron i San Francisco.
Så det blev vår härliga värmländska konstnär Marja i Myrom, som fick göra korna levande. Sedan har vi haft kosläpp och kovallning litet hit och dit och nu skall Rosa till Kungliga Hufvudstaden och Kungsträdgården. Där kommer hon att trivas!
Har ni vägarna förbi så VÄLKOMNA in och kika!
I morron åker jag till Stockholm för en heldag på Galleri So i Kungsträdgården i Stockholm på tisdag. Det är mitt förlag Siljans Måsar som håller i ett bokvernissage och konferencier är Ma Oftedal, som också har en konstutställning där.
Tvärvetenskapligt utbildad och intresserad som jag är har det blivit en hel del böcker. Jag har skrivit om vårdköer, energi (sol, vind, vatten och kärnkraft, Stirlingmotorn och bränsleceller), om liv och död, men framför allt om MEDVETANDET. Men ett år i julbrådskan blev jag ”överfallen” av Rosa.
”Du måste bara berätta om hur det varit på landet för en ko från 1940-talet till nutid” sa rösten. Så jag satte mig ner och skrev Rosa Lyckans ko, för mitt barndomshem hette ju Lyckan.
Det blev en sann historia om kor. Om hur livet förändrats från en tid då de flesta på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Den innehåller allt som du som stor eller liten behöver veta om hur livet för en ko under dessa år. Om hur det förr ystades och kärnades på gårdarna, sen började mjölkbilen gå med mjölkflaskor på flaket till nutid då mjölkbilen blivit en mjölktankbil. Och Gamla Rosa har blivit en modern ko, nr 430, med plastnummer i örat och mjölkas numera av en robot.
Sen frågade jag Hans Arnold, skräckens mästare ni vet, som brukade illustrera Veckans Chock i Vecko-Revyn, om han kunde rita kor. –Jo, det kunde han nog… men när jag kom till Kåkbrinken nästa gång sa han, ”Nej, det blir inga kor, jag ser bara råttor…” Då måste jag skratta, det var väl inte konstigt om han såg råttor, så många råttor som han ritat…
Hans Arnold dog samma dag jag cyklade över Golden Gatebron i San Francisco.
Så det blev vår härliga värmländska konstnär Marja i Myrom, som fick göra korna levande. Sedan har vi haft kosläpp och kovallning litet hit och dit och nu skall Rosa till Kungliga Hufvudstaden och Kungsträdgården. Där kommer hon att trivas!
Har ni vägarna förbi så VÄLKOMNA in och kika!
Kommentarer
Trackback
