Författare på New York börsen - och utanför
Nästa dag, fredag, skulle menas Kafatos tala. Jag måste ju prata med honom och han måste ja få en bok ”Aspects of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind”, men mina böcker hade ju inte kommit. Den bok jag hade tagit med mig och haft på posterutställningen hade Henri (professor från Indien) fått låna. Knackar på, men inget svar. Äntligen hade hans dörr kommit upp på en glänt. Knackar på igen och nu kommer Henri klädd i badlakan och lämnar tillbaka boken.
På eftermiddagen när Deepak Chopra skall prata blev vi hänvisade till rummet vid sidan av – med TV bild på talaren, men vi vägrade. Nu hade mina böcker kommit! River upp paket, plockar upp böckerna och lägger dem på bordet. Sätter mig på lådan… men då kommer man in med stolar. Deepak pratar och håller meditation. Efteråt tar jag två böcker och skrev ett brev till Deepak där jag ville att han skulle hjälpa till att marknadsföra ”Aspects of Consciousness” samt skriva ett förord eller något till nästa bok där Menas var med. Jag bad också Menas att fråga Deepak, Menas ville ha sin bok skickad, det skall han få. Vi fick gå ut för nästa talare skulle börja… Men Deepak kom ihåg att jag skulle publicera en bok, det hade jag sagt i Arizona i fjol, och han var glad över att få en. Skickar vidare min kamera så att jag får ett kort på två författare varav den ene är bästsäljare på New Yorks bokbörs.
Även Stuart Hameroff och Vishal Shani fick var sin bok. Sedan när jag kom ut frågade ett amerikanskt par om boken var fri. Nej, McFarland tar $ 65 för den men jag hade tänkt att ta 40. Jag får dedicera deras bok och får $ 40. En annan kommer och lämnar tillbaka sin bok och det blir den enda jag har kvar för bordet var tomt… Ja, det kvittar ju, boken var spridd till intresserade…
Mycket nöjd med dagen!
På eftermiddagen när Deepak Chopra skall prata blev vi hänvisade till rummet vid sidan av – med TV bild på talaren, men vi vägrade. Nu hade mina böcker kommit! River upp paket, plockar upp böckerna och lägger dem på bordet. Sätter mig på lådan… men då kommer man in med stolar. Deepak pratar och håller meditation. Efteråt tar jag två böcker och skrev ett brev till Deepak där jag ville att han skulle hjälpa till att marknadsföra ”Aspects of Consciousness” samt skriva ett förord eller något till nästa bok där Menas var med. Jag bad också Menas att fråga Deepak, Menas ville ha sin bok skickad, det skall han få. Vi fick gå ut för nästa talare skulle börja… Men Deepak kom ihåg att jag skulle publicera en bok, det hade jag sagt i Arizona i fjol, och han var glad över att få en. Skickar vidare min kamera så att jag får ett kort på två författare varav den ene är bästsäljare på New Yorks bokbörs.
Även Stuart Hameroff och Vishal Shani fick var sin bok. Sedan när jag kom ut frågade ett amerikanskt par om boken var fri. Nej, McFarland tar $ 65 för den men jag hade tänkt att ta 40. Jag får dedicera deras bok och får $ 40. En annan kommer och lämnar tillbaka sin bok och det blir den enda jag har kvar för bordet var tomt… Ja, det kvittar ju, boken var spridd till intresserade…
Mycket nöjd med dagen!
Taj Mahal
På torsdag em är det Taj Mahal för ett fåtal ”invited speakers”. Hade haft på känn att jag ändå skulle komma med. -Då inviterar jag dig, säger Peter Walling. Oh, vad glad jag blev! Vi får åka i en liten taxi till Hotel Marina (där en vakt står utanför i röd uniform och med jättestora vaxade mustascher). Där släpps vi av och så skiljs agnarna från vetet. Professor Walling ropas upp, men inte jag. Sista bilen åker den indiske samordnaren och kvar står ett billass och väntar, och väntar… Några, däribland BBC-killen, tar en Tuck-Tuck till Taj Mahal men den franska frun vågar inte utan ber sin man ringa på en taxi.
Vi sitter och väntar. De frågar vad jag pratat om och jag tar upp en kopia av min poster, som jag har i väskan. Men fransmannen tyckte inte alls om landsmannen Nobelpristagaren Luc Montagnier, ”det värsta jag hört”, sa han om Luc Montagniers tal i Stockholm. Så var fanns då medvetandet på min poster? Jag bad om hjälp med ett bättre ord på vattnet. -Det kommunicerar! Jag tackade för detta!
Så kommer taxin, körd av en chaufför och hans bror som guidade oss på Taj Mahal. Han inte bara guidade oss, han höll borta alla oseriösa försäljare också. Taj Mahal, detta fantastiska palats i Agra, var byggt av den store Moghal Emperor Shah Jahan till minne av hans älskade hustru som dog i barnsäng. Innan sin död hade hon tre önskningar, den ena var Taj Mahal. Det byggdes av vit marmor som fraktades dit på kameler. Byggtiden varade i 22 år från 1632 och 20.000 byggnadsarbetare deltog i detta fantastiska och helt symmetriska bygge, som ser likadant ut från alla fyra väderstreck.
Efter Taj Mahal åker vi till Röda Fortet och där på bron sitter en liten smutsig grabb med förlamade ben och ber om pengar. Min plånboken kom fram… ”Överfölls” av försäljare när vi gick ut, fick med mig en bok om Taj Mahal, på franska! Sedan ville chauffören och guiden ta oss med till en hantverksbutik men då sa det franska paret nej. Tack och lov! Vi körde genom det gamla Delhi, oj vad fattigt det var!
I Indien finns många religioner, men de tycks leva i fred med varandra. Chauffören och hans bror var båda muslimer, de åt kor också men inte kor som skadats eller så utan kor som slaktats genom halal! Stackars djur!!!!
Det franska paret gick av vid Hotel Marina och betalade 1000 rupier men jag skulle ju vidare till Dayalbagh Logde, det skulle kosta 300 rupier. Men de visste ju inte vägen… hade jag någon skriven adress med mig? Ja, jag hade för visumansökan, Vishal Shanis telnr, det ringde de, frågade efter mitt namn och pratade förmodligen hindi och sedan stannade de utanför mitt hotell. Tack och lov! Jag var ”hemma” igen och hade tack vare Peter Walling fått se det underbara Taj Mahal! Men när jag skulle betala hade jag en 500 rupiersedel men ingen växel utan jag lämnade fram ett 500 lapp till. Det var jämnt!!!!! De hade barn och det var inte deras bil. Sanningen var förstås att jag var västerlänning och sådana har hur mycket pengar som helst. Så tror man i Indien!
Men jag hade i alla fall kommit tillbaka till hotellet och jag hade fått se Taj Majhal.
Vi sitter och väntar. De frågar vad jag pratat om och jag tar upp en kopia av min poster, som jag har i väskan. Men fransmannen tyckte inte alls om landsmannen Nobelpristagaren Luc Montagnier, ”det värsta jag hört”, sa han om Luc Montagniers tal i Stockholm. Så var fanns då medvetandet på min poster? Jag bad om hjälp med ett bättre ord på vattnet. -Det kommunicerar! Jag tackade för detta!
Så kommer taxin, körd av en chaufför och hans bror som guidade oss på Taj Mahal. Han inte bara guidade oss, han höll borta alla oseriösa försäljare också. Taj Mahal, detta fantastiska palats i Agra, var byggt av den store Moghal Emperor Shah Jahan till minne av hans älskade hustru som dog i barnsäng. Innan sin död hade hon tre önskningar, den ena var Taj Mahal. Det byggdes av vit marmor som fraktades dit på kameler. Byggtiden varade i 22 år från 1632 och 20.000 byggnadsarbetare deltog i detta fantastiska och helt symmetriska bygge, som ser likadant ut från alla fyra väderstreck.
Efter Taj Mahal åker vi till Röda Fortet och där på bron sitter en liten smutsig grabb med förlamade ben och ber om pengar. Min plånboken kom fram… ”Överfölls” av försäljare när vi gick ut, fick med mig en bok om Taj Mahal, på franska! Sedan ville chauffören och guiden ta oss med till en hantverksbutik men då sa det franska paret nej. Tack och lov! Vi körde genom det gamla Delhi, oj vad fattigt det var!
I Indien finns många religioner, men de tycks leva i fred med varandra. Chauffören och hans bror var båda muslimer, de åt kor också men inte kor som skadats eller så utan kor som slaktats genom halal! Stackars djur!!!!
Det franska paret gick av vid Hotel Marina och betalade 1000 rupier men jag skulle ju vidare till Dayalbagh Logde, det skulle kosta 300 rupier. Men de visste ju inte vägen… hade jag någon skriven adress med mig? Ja, jag hade för visumansökan, Vishal Shanis telnr, det ringde de, frågade efter mitt namn och pratade förmodligen hindi och sedan stannade de utanför mitt hotell. Tack och lov! Jag var ”hemma” igen och hade tack vare Peter Walling fått se det underbara Taj Mahal! Men när jag skulle betala hade jag en 500 rupiersedel men ingen växel utan jag lämnade fram ett 500 lapp till. Det var jämnt!!!!! De hade barn och det var inte deras bil. Sanningen var förstås att jag var västerlänning och sådana har hur mycket pengar som helst. Så tror man i Indien!
Men jag hade i alla fall kommit tillbaka till hotellet och jag hade fått se Taj Majhal.
I Indiska tullen
Paketet med mina böcker, "Aspects of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind" som jag skickat för 20 dar sedan hade ju inte kommit! Ser ett postkontor mitt emot universitetet. Går dit och frågar i luckan. Nej… jag ombeds komma in… i ett kontor som påminner om den gamle bankkamreraren i Årjäng, ”Pissen” och den kammare där han huserade. Det var bara det att det såg 100 år äldre ut. Papperslappar och damm på golvet, en dator som såg ut att vara från Returns elektronikåtervinning. Och liggare med fransiga pärmar. Det såg ut uråldigt ut! Två killar skulle ta hand om mitt bekymmer. Man kommer med ett platt paket, men nej mitt är större. Till slut får jag låna den gamla datorn och skall mejla till min datason och fråga när det är skickat. Men killarna frågar om jag är gift, hur många män jag har och om min man är ung eller gammal. Ung, svarar jag! Men litet skärrad är jag allt när jag mejlar till sonen…
Får dock svar att de har kollat med avsändningslappen och det visar sig att bokpaketet är fast i indiska tullen… Okej, det är bara att hoppas att jag får det innan konferensen är slut!
Nästa dag fortsätter det med öst – väst. Talare är bl. a. John Hagelin, en av medförfattarna till ”The, Secret”, den fantastiska storsäljande boken, som jag har på mitt skrivbord.
Menas Kafatos har sin fru med, en ung söt koreanska. Menas talar så att man inte blir nervös av att höra på honom, det blir man ju av en del talare… På torsdag följer ett förträffligt föredrag av Jack Tuszynski, där han talar om att nu är det möjligt att skräddarsy mediciner mot cancer och andra sjukdomar –vi är ju alla olika individer. Min fråga när detta skulle bli en möjlighet för alla och envar hann jag inte ställa klart innan Jack svarade vad jag inte hunnit uttrycka, att detta är en politisk fråga, det behövs ett systemskifte först… Att ändra systemet är kanske lättare sagt än gjort...
Får dock svar att de har kollat med avsändningslappen och det visar sig att bokpaketet är fast i indiska tullen… Okej, det är bara att hoppas att jag får det innan konferensen är slut!
Nästa dag fortsätter det med öst – väst. Talare är bl. a. John Hagelin, en av medförfattarna till ”The, Secret”, den fantastiska storsäljande boken, som jag har på mitt skrivbord.
Menas Kafatos har sin fru med, en ung söt koreanska. Menas talar så att man inte blir nervös av att höra på honom, det blir man ju av en del talare… På torsdag följer ett förträffligt föredrag av Jack Tuszynski, där han talar om att nu är det möjligt att skräddarsy mediciner mot cancer och andra sjukdomar –vi är ju alla olika individer. Min fråga när detta skulle bli en möjlighet för alla och envar hann jag inte ställa klart innan Jack svarade vad jag inte hunnit uttrycka, att detta är en politisk fråga, det behövs ett systemskifte först… Att ändra systemet är kanske lättare sagt än gjort...
Utkast: Apr. 14, 2013
Bland marknadsstånd, kor och cykelrikshor
Chauffören frågar efter vägen, får mitt kvitto och ringer och sedan kör han raka vägen till hotellet. Checkar in och får mitt rum. Indier bär upp väskan. Det fanns varmvatten men inget kylskåp och ingen varmvattenkokare. Oh, vad skönt jag är framme! Men min telefon fungerar inte här! Faceboken tycks fungera, försöker förgäves slå av, men det går ju inte. Nu kommer jag att få vara rädd ända tills räkningen kommer. Det kan ju kosta upp till 100.000 kr att vara uppkopplad från Asien… Huvaligen!!!!!
Går ut på gatan, bland kor och marknadsstånd och tar en cykelriksha till universitetet där en trevlig dam i bil hjälper mig att registrera mig så att jag får ut både namnlapp och broderad väska ”Toward a Science of Consciousness 2013, Dayalbagh Institute” osv. Hon kör mig sedan tillbaka till hotellet där jag duschar och somnar gott.
Söndag morron på universitetet i Dayalbagh klockan halv åtta får jag hjälp av volontärer att hänga upp mina postrar, min bok ”Aspects of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind” och mina visitkort.
Rätt mycket folk, de flesta håller med, en säger att vi har precis samma uppfattning, någon frågar efter protein – som jag borde haft med på min poster men det blev litet trångt. Jag måste fördjupa mig mer i proteinet och proteinbildningen och ta med detta i mitt föredrag i Holland i maj-juni. Jag fick ju meddelande att jag hade antagits som talare till SAND konferensen och detta kom kvällen innan jag skulle åka till Indien! Det var ju föredrag samtidigt med posterutställningen men Russell Hebert tyckte att det var tortyr att lyssna på föreläsaren p g a dennes dialekt, ”painful”.
Dagen därpå hade Stuart Hameroff sitt föredrag. Det mesta hade jag hört några gånger tidigare, men det var några nya bilder med! Men det är på det här viset de gör, de stora föredragshållarna, de har sitt föredrag klart och sen kör de repriser på detta på nya ställen. De gör inte som stackars jag, försöker ha något nytt för varje ställe!
Går ut på gatan, bland kor och marknadsstånd och tar en cykelriksha till universitetet där en trevlig dam i bil hjälper mig att registrera mig så att jag får ut både namnlapp och broderad väska ”Toward a Science of Consciousness 2013, Dayalbagh Institute” osv. Hon kör mig sedan tillbaka till hotellet där jag duschar och somnar gott.
Söndag morron på universitetet i Dayalbagh klockan halv åtta får jag hjälp av volontärer att hänga upp mina postrar, min bok ”Aspects of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind” och mina visitkort.
Rätt mycket folk, de flesta håller med, en säger att vi har precis samma uppfattning, någon frågar efter protein – som jag borde haft med på min poster men det blev litet trångt. Jag måste fördjupa mig mer i proteinet och proteinbildningen och ta med detta i mitt föredrag i Holland i maj-juni. Jag fick ju meddelande att jag hade antagits som talare till SAND konferensen och detta kom kvällen innan jag skulle åka till Indien! Det var ju föredrag samtidigt med posterutställningen men Russell Hebert tyckte att det var tortyr att lyssna på föreläsaren p g a dennes dialekt, ”painful”.
Dagen därpå hade Stuart Hameroff sitt föredrag. Det mesta hade jag hört några gånger tidigare, men det var några nya bilder med! Men det är på det här viset de gör, de stora föredragshållarna, de har sitt föredrag klart och sen kör de repriser på detta på nya ställen. De gör inte som stackars jag, försöker ha något nytt för varje ställe!
