Taj Mahal
På torsdag em är det Taj Mahal för ett fåtal ”invited speakers”. Hade haft på känn att jag ändå skulle komma med. -Då inviterar jag dig, säger Peter Walling. Oh, vad glad jag blev! Vi får åka i en liten taxi till Hotel Marina (där en vakt står utanför i röd uniform och med jättestora vaxade mustascher). Där släpps vi av och så skiljs agnarna från vetet. Professor Walling ropas upp, men inte jag. Sista bilen åker den indiske samordnaren och kvar står ett billass och väntar, och väntar… Några, däribland BBC-killen, tar en Tuck-Tuck till Taj Mahal men den franska frun vågar inte utan ber sin man ringa på en taxi.
Vi sitter och väntar. De frågar vad jag pratat om och jag tar upp en kopia av min poster, som jag har i väskan. Men fransmannen tyckte inte alls om landsmannen Nobelpristagaren Luc Montagnier, ”det värsta jag hört”, sa han om Luc Montagniers tal i Stockholm. Så var fanns då medvetandet på min poster? Jag bad om hjälp med ett bättre ord på vattnet. -Det kommunicerar! Jag tackade för detta!
Så kommer taxin, körd av en chaufför och hans bror som guidade oss på Taj Mahal. Han inte bara guidade oss, han höll borta alla oseriösa försäljare också. Taj Mahal, detta fantastiska palats i Agra, var byggt av den store Moghal Emperor Shah Jahan till minne av hans älskade hustru som dog i barnsäng. Innan sin död hade hon tre önskningar, den ena var Taj Mahal. Det byggdes av vit marmor som fraktades dit på kameler. Byggtiden varade i 22 år från 1632 och 20.000 byggnadsarbetare deltog i detta fantastiska och helt symmetriska bygge, som ser likadant ut från alla fyra väderstreck.
Efter Taj Mahal åker vi till Röda Fortet och där på bron sitter en liten smutsig grabb med förlamade ben och ber om pengar. Min plånboken kom fram… ”Överfölls” av försäljare när vi gick ut, fick med mig en bok om Taj Mahal, på franska! Sedan ville chauffören och guiden ta oss med till en hantverksbutik men då sa det franska paret nej. Tack och lov! Vi körde genom det gamla Delhi, oj vad fattigt det var!
I Indien finns många religioner, men de tycks leva i fred med varandra. Chauffören och hans bror var båda muslimer, de åt kor också men inte kor som skadats eller så utan kor som slaktats genom halal! Stackars djur!!!!
Det franska paret gick av vid Hotel Marina och betalade 1000 rupier men jag skulle ju vidare till Dayalbagh Logde, det skulle kosta 300 rupier. Men de visste ju inte vägen… hade jag någon skriven adress med mig? Ja, jag hade för visumansökan, Vishal Shanis telnr, det ringde de, frågade efter mitt namn och pratade förmodligen hindi och sedan stannade de utanför mitt hotell. Tack och lov! Jag var ”hemma” igen och hade tack vare Peter Walling fått se det underbara Taj Mahal! Men när jag skulle betala hade jag en 500 rupiersedel men ingen växel utan jag lämnade fram ett 500 lapp till. Det var jämnt!!!!! De hade barn och det var inte deras bil. Sanningen var förstås att jag var västerlänning och sådana har hur mycket pengar som helst. Så tror man i Indien!
Men jag hade i alla fall kommit tillbaka till hotellet och jag hade fått se Taj Majhal.
Vi sitter och väntar. De frågar vad jag pratat om och jag tar upp en kopia av min poster, som jag har i väskan. Men fransmannen tyckte inte alls om landsmannen Nobelpristagaren Luc Montagnier, ”det värsta jag hört”, sa han om Luc Montagniers tal i Stockholm. Så var fanns då medvetandet på min poster? Jag bad om hjälp med ett bättre ord på vattnet. -Det kommunicerar! Jag tackade för detta!
Så kommer taxin, körd av en chaufför och hans bror som guidade oss på Taj Mahal. Han inte bara guidade oss, han höll borta alla oseriösa försäljare också. Taj Mahal, detta fantastiska palats i Agra, var byggt av den store Moghal Emperor Shah Jahan till minne av hans älskade hustru som dog i barnsäng. Innan sin död hade hon tre önskningar, den ena var Taj Mahal. Det byggdes av vit marmor som fraktades dit på kameler. Byggtiden varade i 22 år från 1632 och 20.000 byggnadsarbetare deltog i detta fantastiska och helt symmetriska bygge, som ser likadant ut från alla fyra väderstreck.
Efter Taj Mahal åker vi till Röda Fortet och där på bron sitter en liten smutsig grabb med förlamade ben och ber om pengar. Min plånboken kom fram… ”Överfölls” av försäljare när vi gick ut, fick med mig en bok om Taj Mahal, på franska! Sedan ville chauffören och guiden ta oss med till en hantverksbutik men då sa det franska paret nej. Tack och lov! Vi körde genom det gamla Delhi, oj vad fattigt det var!
I Indien finns många religioner, men de tycks leva i fred med varandra. Chauffören och hans bror var båda muslimer, de åt kor också men inte kor som skadats eller så utan kor som slaktats genom halal! Stackars djur!!!!
Det franska paret gick av vid Hotel Marina och betalade 1000 rupier men jag skulle ju vidare till Dayalbagh Logde, det skulle kosta 300 rupier. Men de visste ju inte vägen… hade jag någon skriven adress med mig? Ja, jag hade för visumansökan, Vishal Shanis telnr, det ringde de, frågade efter mitt namn och pratade förmodligen hindi och sedan stannade de utanför mitt hotell. Tack och lov! Jag var ”hemma” igen och hade tack vare Peter Walling fått se det underbara Taj Mahal! Men när jag skulle betala hade jag en 500 rupiersedel men ingen växel utan jag lämnade fram ett 500 lapp till. Det var jämnt!!!!! De hade barn och det var inte deras bil. Sanningen var förstås att jag var västerlänning och sådana har hur mycket pengar som helst. Så tror man i Indien!
Men jag hade i alla fall kommit tillbaka till hotellet och jag hade fått se Taj Majhal.
Kommentarer
Trackback
