Än en gång skall syrenerna blomma

Tänk vad solens strålar värmer! När solen blir borta och vårvindarna viner tänker man på den gröna vintern. Men den är i alla fall bättre än den vita, även om vinterjackan kommer på när jag skall ut och dricka morronkaffet.

 

Än en gång skall syrenerna blomma, är en strof som gör sig påmind, gång på gång. Ljugarbänken, där kaffet intas, är kantad av syrener och i dag när jag var ute och ”sprang” passerade jag syrener på inte mindre än fem ställen, syrener i fullt blom, lila och vita.

 

Förra helgen tyckte jag att jag fick gjort så mycket, vi får väl se hur det blir nu. Men jag har som sagt varit ute och tankat endorfiner, de där kroppsegna morfinerna ni vet som man måste jobba för. Det är liksom inte så roligt men det känns väldigt skönt när det är gjort!

 

Nu skall jag titta litet mer på vad jag skall skriva till Luc Montagnier, nobelpristagaren, Giuseppe Vitellio och de andra som jag skall ha med i min bok ”Consciousness II”.


Tornsvalor och ambassader

I fredags kom så torsvalorna. Deras välkända ljud hördes när de kom seglande över mitt huvud när jag var på väg till ljugarbänken med morronkaffet. Nu är det sommar!

Sen var jag till Karlstad tillsammans med ambassadörer för kvinnors företagande. Vad många duktiga kvinnor dett finns!Men själv har jag litet svårt att komma in på Ambassaden, den digitala mötesplatsen. Jag har ju olägenheten att glömma bort hur jag gjorde förra gången och sedan är det tjii. Ja, jag ber om ett nytt lösenord, men inte kommer jag in inte.

Jag skulle skriva litet mera om Stockholm också. Där var ju bl a Peter Fenwick, d v s det var "den riktiga" Peter Fenwick, honom jag försökte maila till och be honom skriva ett kapitel i min bok om consciousness. Men jag kom hela tiden till en annan Peter Fenwick, i Austrailen. Nu fick jag chansen att träffa "den rätte" Peter Fenwick och be om ett kapitel till Consciousness II.

Sedan kände jag på mig att jag hade för litet mycket oskrivet, började gårdagen med att skriva om regionfrågan ur företagarsynpunkt och gick sedan vidare och med den stackars äldre dam som misshandlats av sjukvården, patientförsäkringen och advokater. Kanske skall jag prova och se om hon kan få rättsskydd via hemförsäkringen? Hoppas det går att lösa på något sätt för hon är verkligen värd all hjälp hon kan få.


Svenskt vårväder och NDU


Nu är det vanligt svenskt vårväder, litet regn och kyligt. Men det är ju bra egentligen för då blommar inte våren över med detsamma. Skall på träff med kvinnliga företagare i Karlstad till fredagen men först skall jag berätta litet mera från Stockholm.

Pim van Lommel är en nederländsk kardiolog vars bok om nära-döden-upplevelser sålt i snart 150000 exemplar. Frågade honom om han inte nu kunde medverka i en bok om consciousness, medvetande. Det får bli en andra bok, en uppföljare, har jag kommit underfund med.

Lars-Eric Uneståhl, som jobbar med mental träning och som har tränat nästan alla framgångsrika idrottsmänniskor vi har och haft kommer att bl a att medverka. Och så har jag ju Edgar Mitchell och alla de andra som inte rymdes i den första boken.

Pim van Lommel ja, är den kardiolog som genom sin bok och sin forskning fört ut vetskapen om nära-döden upplevelser. Han berättade att han på ett möte blivit ifrågasatt av en annan kardoilog som rest sig upp och sagt: "Struntprat, jag tror inte ett ögonblick på detta". Men då hade en annan man rest sig upp och sagt: "Jag är din patient, och aldrig i livet skulle jag berätta något sådant för dig".

Det är som om patienter skulle känna på sig om läkaren själv haft en liknande upplevelse och då vågar de berätta, sade Pim van Lommel.


Sir Roger Penrose

I veckan hörde jag göken. Nu är det bara tornsvalorna jag saknar. De brukar komma från 20 maj till första veckan i juni och stanna här i ungefär tre månader. Då är det sommar!

 

Men jag har varit litet trött denna vecka. Det beror kanske på att det tar tid att smälta allt jag hörde på konferensen förra veckan. Som Sir Roger Penrose, till exempel. Han hade vanliga overhead, som han ritat kvällen innan och visade på två overhead-apparater, som han växlade mellan. Han visade exempelvis Schrödingers katt, som både var död och levande.

 

Sir Penrose,  som är född 1931, hade sin familj med sig på båtresan från Stadshuset till Aquaria, där vi åt konferensmiddag. En son i sjuårsåldern och en ung fru. Hoppas att de gillade båtresan och maten! Peter Burton från Australien ville ha oss med när han anslöt sig till Penroses sällskap. Där gick i alla fall gränsen för min påflugenhet! Är man adlad av the Queen Elizabeth har man rätt att slippa sällskap man inte bett om!

 

Jag skall återkomma senare om Pim van Lommel, Peter Fenwick och de andra favoriterna.


Svaret var ja

Så var jag då hemma från en fantastisk konferens i Aula Magna, ni vet där Nobelprisen delas ut. En av talarna var faktiskt också nobelpristagare, nämligen Luc Montagnier, som pratade om DNA och vatten. Tilsammans med min favorit Giuseppe Vitellio, svarade de också på frågor från oss lyssnare.

Vatten, vår fantastiska dipol, ingår i vårt DNA i form av en geleartad massa. Jag ställde frågan om, det något förenklat, var så att vattnet var avgörande för vårt immunsystem.

Svaret blev ja. Så var det alltså! I både "Det finns ingen död" och "H2O Bara vanligt vatten" har jag med en förklaring till detta. Giuseppe Vitellio var också med på konferensen i Salzburg 2007 och förklarande då att "det beror helt och hållet på vattnet". För snart två år sedan frågade jag Guiseppe om han kunde tänka sig att medverka i min bok om "Consciousness", men det skulle ta ett år innan han hann skriva något, sa han då. Frågade honom nu om han kunde tänka sig att medverka i "Consciousness II". Det lät inte omöjligt!

Detta var bara två av veckans många fantastiksa talare. Tack Christer Perfjell, som fick konferensen till Sverige! Det var ju meningen att den skulle hållas i Tel Aviv, men så kom Skip to Gaza och då blev det litet osäkrare där. I Sverige bedömdes det som mycket lugnare. Och det var det. Det var bara vädret som var litet varierande. Förra tisdagen låg det snö i parken vid Universitetet. Det var inte utan att man tyckte synd om gästerna från varmare delar av världen. Men nu är det vackert väder igen!


RSS 2.0