Än en gång skall syrenerna blomma
Tänk vad solens strålar värmer! När solen blir borta och vårvindarna viner tänker man på den gröna vintern. Men den är i alla fall bättre än den vita, även om vinterjackan kommer på när jag skall ut och dricka morronkaffet.
Än en gång skall syrenerna blomma, är en strof som gör sig påmind, gång på gång. Ljugarbänken, där kaffet intas, är kantad av syrener och i dag när jag var ute och ”sprang” passerade jag syrener på inte mindre än fem ställen, syrener i fullt blom, lila och vita.
Förra helgen tyckte jag att jag fick gjort så mycket, vi får väl se hur det blir nu. Men jag har som sagt varit ute och tankat endorfiner, de där kroppsegna morfinerna ni vet som man måste jobba för. Det är liksom inte så roligt men det känns väldigt skönt när det är gjort!
Nu skall jag titta litet mer på vad jag skall skriva till Luc Montagnier, nobelpristagaren, Giuseppe Vitellio och de andra som jag skall ha med i min bok ”Consciousness II”.
