IngridFredriksson

Nu är jag hemma igen efter en underbar vecka i kungliga huvudstaden. Att höra "medvetande professorn" Stuart Hameroff är alltid lika intressant. Förra söndagen var det ju litet kyligt, så när vi kom ut i regnet och snålblåsten drog Stuart upp en tjock toppluva och satte på sitt huvud. Han hade varit på Island tidigare och blivit litet förkyld, sa han.

På måndag var det föreläsning på psykologiska institutionen på Stockholms universitet. Där blev det en diskussion mellan två fysiker och Hameroff.
Jag har märkt hur låsta i "sina läror" respektive fack är. Fysiker talar sitt språk, medicinare sitt, biologer sitt, ekonomer sitt och filosofer sitt språk osv. Därfär tycker jag det är väldigt roligt att ha en tvärvetenskaplig utblidning, så att jag är fri att tänka "mellan facken" så att säga.

Sen var jag på kurs med näringslivet. Monica Renstig var kursledare och sa många tänkvärda saker, bl a gäller det inte "att kunna" utan "att komma ifråga", d v s kvinnorna måste synliggöras. Monica arbetar tillsammans med Stefan Fölster och Urban Bäckström.

På fredag var det den fantastiska Kick-offen för ambassadörerna för kvinnligt företagande. Vi är 880 kvinnor och ungefär 90 procent var samlade. Vilken kraft och vilket kunnande! Men jag tyckte litet synd om den man som stod och lättade på trycket inne på herrtoaletten när plötsligt en ström av kvinnor rusade in bakom hans rygg. Själv gick jag snabbt ut igen. Det är ju detta med hur man värderar behov...

Först av allt, svar till "mingla": Vad trevligt, du får gärna fråga allt du kan komma på, får vi se om jag kan svara sedan.

Sen skall jag åka upp till Stockholm, jag skall höra på Stuart Hameroff som kommer till Sverige från universitetet i Arizona. Stuart är anestesiolog och en legendarisk medvetandeforskare som förutom föreläsningen på söndag håller en föreläsning på Stockholms Universitet på måndagen den 19 maj, sal 34, 3 tr.

Enligt Hameroffs teori är medvetandet beroende av kvantprocesser i mikrostrukturer, s. k. mikrotubuli i hjärnceller. Denna teori blev mer känd och omdiskuterad genom att den berömde matematikern och fysikern Sir Roger Penrose i Oxford anslöt till Hameroffs teori i bästsäljaren "The Emperpor´s New Mind".

Det skall bli jättespännande i Stockholm, där jag för övrigt stannar hela veckan. På fredag är det "Kick-off" för regeringens ambassadörer för kvinnors företagande och sedan fylller jag på med kurser däremellan.

Nu är det litet mera normala temperaturer för maj. Ja, i morse var till och med åkern utanför vit av rim. Men det är tur att nätterna är så korta nu.

Jag fortsätter med min fascination för vatten. Ny forskning pekar på att vatten till och med deltar aktivt i kommunikationen mellan arvsanlag och proteiner. Utan detta samspel skulle livet som vi känner det helt enkelt vara otänkbart.

Vår kropp består till minst två tredjedelar av vatten. Hjärnan innehåller exempelvis 80 procent vatten. När hjärnans vävnad omsätter glukos från blodet till syre och energi, som förbrukas i hjärncellernas kommunikation, producerar den vatten. En människohjärna producerar 50 ml vatten per dygn och innehåller cirka en liter vatten. Således är hjärnans vatten helt utbytt på cirka tre veckor. Vår kropp innehåller mest vatten i fosterstadiet och något mindre när vi är barn. När vi blir gamla sjunker vattenhalten i vår kropp.

Vi har nu haft den vackraste pingstlördag jag kan minnas! Det har nu varit några dagar med underbart nästan högsommarväder. Våren är ju så vacker dessutom. Grönskan är ny och fräsch och naturen sjuder av livskraft. I dag kommer dock molnen sakta krypande från norr och gör det uthärdligt att slå sig ner vid datorn igen.

Jag skrev ju om vatten - vårt livsnödvändiga "lösningsmedel".Datorsimuleringar har visat att DNA-dubbelspiralen går sönder, om man försöker att modellera den utan närvaro av vatten. Det beror på att vattenmolekylerna skapar vätebindningar mellan DNA-strängens fosfatgrupper, som annars skulle stöta bort varandra.

Vattenmolekyler kan också fångas i vattenälskande fickor inne i proteiner. Ett försök utfört av biofysiker i Bochum i Tyskland har visat hur vattnet spelar en central roll för dessa proteiners funktion. Ett exempel är mätningar på proteinet bakteriorhodopsin. Proteinet är inlagrat i cellmembranen på fotosyntetiska bakterier och sköter första steget i bakteriernas fotosyntes. När proteinet absorberar en ljuspartikel, använder den ett nätverk av vattenmolekyler i en inre kanal till att överföra en proton från cellens inre till membranets utsida. Där snappar ett annat protein upp protonen och lägger energi på att producera biologiskt bränsle. Forskarna fastslog att processen är bara är möjlig för att vätebindningarna i vatten bildas och bryts mycket lätt.

Vatten kan lösa de flesta kemiska grundämnen och föra dem med sig. Järn, kalcium och kväveföreningar är bara några exempel på ämnen som kan lösas i vatten. Kemiskt rent vatten existerar inte i naturen. Vattnets lösningsförmåga är en förutsättning för livet självt. Vattnet som stiger i växterna transporterar löst näring till växternas alla delar. Likaså försörjs människokroppen med näring som lösts i vattnet i blodet.

Hur är det då med oljor och apolära ämnen, som inte är vattenlösliga? Just detta förhållande , att en del ämnen tycks älska att uppehålla sig i vatten medan andra skyr det, är nyckeln till hur vatten hjälper livets viktigaste byggstenar ? gener och proteiner att uppnå den specifika, tredimensionella form som bestämmer de stora biomolekylernas funktion. När proteiner reagerar med varandra eller med generna är det nämligen avgörande att molekylerna passar i varandra.

Nybildade proteiner kommer ut ur cellens proteinfabriker som en lång pärlrad av aminosyror, och först i cellvätskan vecklar proteinet samman sig i sin kompakta tredimensionella form. En del av aminosyrorna är vattenskyende, och de vecklas naturligt in i centrum av proteinerna, där de slipper all kontakt med vattnet, medan andra aminosyror är vattenälskande, varför de i stället hamnar på proteinets utsida.

Vad grönt allting blev efter det välbehövliga vårregnet!

Vårt vatten är ett unikt lösningsmedel ? ständigt på väg i naturens kretslopp. Vatten byter ständigt skepnad, från flytande form till ånga och is och tillbaka igen. Vatten är cykliskt och har fungerat på detta sätt i flera miljarder år. Allt liv på jorden är beroende av vatten. Vattencykeln har egentligen ingen speciell startpunkt, men ett lämpligt ställe att börja på är i världshaven. Solen, som driver på vattencykeln, värmer upp världshavens vatten så att det förångas, evaporerar, upp i luften. Uppåtgående vindar för vattenångan ut i atmosfären, där den lägre temperaturen får vattenångan att kondensera och bilda moln. Vindarna flyttar molnen runt jordklotet och molnpartiklar kolliderar med varandra, växer ihop och faller ner från skyn i form av nederbörd. En del nederbörd faller som snö och kan ansamlas i form av enorma isflak och glaciärer. Där klimatet är varmare smälter snön oftast när våren kommer och den smälta snön rinner fram över marken som smältvatten. Största delen av nederbörden faller direkt tillbaka till haven eller på land där det på grund av gravitationen rinner iväg ? avrinning från markytan. En del av avrinningsvattnet tas upp i floder, vars flöde för vattnet mot världshaven. Både grundvattnet och vattnet som rinner av från markytan sipprar ut i sjöar och floder. Allt vatten tas dock inte upp av floderna. En del vatten tas upp av marken ? så kallad infiltration. En del av detta vatten blir kvar strax under markytan och sipprar tillbaka till olika vattendrag och havet genom grundvattenavrinning. Delar av grundvattnet letar sig genom markytan och dyker upp i form av sötvattenkällor. Från det övre lagret av grundvattnet tar växternas rötter upp vätska som sedan genom transpiration från växternas blad återförs till atmosfären. Genom infiltration tar sig en del av vattnet djupare ner i marken och bildar akviferer, i vilka stora mängder sötvatten kan ligga lagrade under lång tid. Med tiden rör även detta vatten på sig och en del av det rinner ut i världshaven där vattencykeln ?slutar? och ?börjar?.