IngridFredriksson

Den andra veckan åkte vi bil genom Sinaiöknen till Röda havet. Simning med delfiner. Det skulle bli spännande! När vi kom till viken var det ingen delfin där. Helena, vår ledare bad oss då att tänka på delfinen. Och där kom hon, Ollie som delfinen hette, simmande in i viken. Jag hade lånat snorkel och simfötter. Och vips var hon rakt under mig. Nyfiket och undersökande.
Det var en härlig känsla. En känsla av ömsesidig förståelse.
         
                   
Resten av veckan badade vi i Akabaviken. Såg på Packat & Klart i veckan. Undrar om den halvtama delfinen, som de träffade på i Dahab, var Olli eller någon släkting till henne? Ollies mamma hade ju räddat en man som blivit anfallen av hajar. Hon hade därvid blivit svårt biten och så småningom dött. Olli var hennes dotter, som var uppväxt med människorna i byn.

Det var kväll när vi kom till Luxor. Templet var mäktigt. Plötsligt såg jag klart vad jag skulle lära mig i detta livet. Så var det. Mina arbetskamrater var ett sätt att lära. Jag skulle lära mig att bli opåverkad av motgångar. Självklart, så var det. Men, nästa morron var det inte lika klart?

Från Luxor flög vi tillbaka till Kairo, där vi såg Egyptiska Museet med Tutankamon. På kvällen besökte vi den stora pyramiden, Vi gick i pyramidens genom smala gångar till kungens kammare. Och om du knackar på sarkofagen där sägs att det skall aktivera alla sju chakrana, det finns en ton för varje chackra. Detta kallas för eldsdopet.Ingetav detta visste jag inte när jag var där. Men kommer jag tillbaka skall jag i alla fall försöka. Det sägs också vara en speciell kraft med pyramider. Enligt de experiment som gjorts av Bill Schul och Ed Pettit beror denna kraft på den speciella vinkeln i pyramidformen, nämligen 50´51.
Vi fortsatte vidare till drottningens kammare. Kommande dag återvände vi till Ginzaplatån och såg sfinxen.
         

Jag hade blivit varnad för försäljare. Men jag ?åkte dit ?i alla fall. En kamelförare hejdade mig och ville ta ett kort på mig med min kamera. Han beordrade kamelen att ligga ned, och jag satte mig upp på dess rygg. Men, huj. Kamelen reser sig upp. Oh, vad den var hög! Det kostade givetvis på tok för mycket, men jag fick rida kamel från stora pyramiden till sfinxen.
Det var något välbekant i den vaggande rytmen hos kamelen. Jag kanske har ridit kamel i något tidigare liv för länge sedan?Korten sedan. Jo, tre bilder på den blå himlen, men i hörnet på den ena bilden kan man urskilja en liten figur, mitt huvud.

Vi såg Edfu och Horustemplet, vi besökte Nilens västbank och Konungarnas dal och drottning Hatsephuts terasstempel - det var där massakern var för några år sedan. Helena berättade. Att gå upp klockan fem var litet häftigt, men vi skulle ju göra soluppgångsmeditation i Karnak. Vi besökte Sekmeth, gudinnan med lejonhuvud och levande ögon, i världens största tempel. Allt var underbart och vädret var strålande. Fast det är klart, i Egypten regnar det vart sjätte år.


Det var i början på november, men här var tornsvalorna. De kommer ju under de första dagarna i juni och så flyttar de i augusti. Här var de alltså. På de höga pelarna i Karnak.
Jag blev mycket glad över detta. Att få se och höra dessa sommarens budbärare nu, i november.

Jag vet inte varför, men jag kommer att tänka på Egyptenresan.

Den morgonen jag skulle åka, hade ett Egyptiskt flygplan störtat. Men min man skruvade ned ljudet på TV:n, så att jag inte skulle höra. Han ville inte oroa mig. Jag skulle ju just åka med ett egyptiskt plan. Min man skjutsade mig till bussen - till Stockholm och Arlanda. Men det satt två kvinnor bakom mig. De pratade ljudligt om nyheterna och förfasade sig över det hemska med utländska flygplan. Ändå förmådde de inte skrämma mig. Detta var ingen vanlig resa. Det var en resa med Helena Montelius. På dataskärmen såg jag att vi flög över Istambul. Långt under mig såg jag ljusen från en stad.

Nästa morron flög vi till Luxor och åkte buss vidare till Assuan.
Det var inte utan att jag kände historiens vingslag när vi besökte Philaetemplen och Isistemplet. På kvällen besökte vi Assuans berömda basarer. Svartklädda unga flickor med små barn på armen bad om en slant. Jag förhärdade mig. Men så var det en liten grabb som sprungit framför mig hela tiden. Till slut gav jag honom en sedel. Men det skulle jag nog inte ha gjort. Han blev nedslagen av en större grabb och blev av med sin sedel. Men då kom de vuxna och blandade sig i. Oj, oj oj, detta var början till tredje världskriget. Jag försvann snabbt därifrån.

Helt klart är hjärnan datorn - som programmeras och varje tanke är ett program.
Den mentala nivån (tanken) producerar energi. Är tanken primärenergi?

Tankens kraft är otroligt stark. Och då handlar det inte om placebo utan helt enkelt om tankens makt över kroppen. Jag hörde talas om en kvinna som hade cancer. För detta provade hon en helt ny terapi och förbättrades avsevärt. Tumören blev mindre och mindre. Ända tills hon frågade sin läkare. Denne hade då "vänligheten" att förklara att metoden var helt verkningslös, som ju läkare gör (och skall göra) med icke vetenskapligt bevisade metoder. Hon blev snabbt sämre och dog kort därefter. Ibland är sanningen komplicerad och vad som är rätt kan diskuteras. Glöm dock aldrig tankens makt över kroppen!

"Forskning visar hur positiva förväntningar hjälper oss att bli friska Det handlar inte om inbillning utan om tankens makt över kroppen".
Detta kan man läsa i Apotekets tidnig "Apoteket nr 2 2006".

Många framgångsrika idrottsmän i världen lägger i dag stor vikt vid den mentala träningen och kan därför fortsätta att utvecklas inom sin idrott. Det är en otrolig kraft i varje tanke och i varje ord. Om vi kunde bli litet bättre på att ta vara på denna kraft. Vi borde använda, om möjligt bara positiva ord, åtminstone till oss själva. Vi kunde försöka undvika ordet ?inte?. Små barn och ditt undermedvetna förstår inte detta ord.
När vi är sjuka, kunde vi till exempel säga: "Jag blir bättre för varje dag". Och upprepa detta om och om igen. Försöka transformera om eventuella känslor av rädsla till glädje och tillfredsställelse. För det går att lura hjärnan. Den skiljer inte på fantasi och verklighet. Och varje tanke blir en reaktion i kroppen.

Känslan av "flyt" äts upp av tvivel när du tittar bakåt på saker som inte lyckats så där speciellt?.. Det har kanske inte gått så bra som det skulle kunnat göra. Våra idrottsmän och kvinnor tränar just på detta. Att inte se bakåt. De skall bara se segrarna framför sig. Men våra idrottsreportrar gör vad de kan för att förstöra detta. Det finns väldigt många exempel på detta, men jag kan inte låta bli att tänka på OS i Salt Lake City. På Per Elofsson och Johann Mulegg. Hur Elofsson trodde att han skulle vinna. Men Mulegg var dopad.
Mera om "flyt" finns att läsa i "Flow Forever" och "Den tredje boken".
Om tankens kraft kan du läsa mer (tyvärr bara på engelska) i "The Power of Thought".
Böckerna säljs på Adlibris och Amazon.com

Jag har ett självupplevt exempel. Jag hade varit med om en bilolycka (för första gången på 35 år!) "tre holländska turister körde framför mig. När de fick se skylten med "camping" tvärnitade de. Det gjorde jag också, men inte tillräckligt fort.Jag körde alltså in i den bakre bilen. Min bil blev skrot, motorn flyttade sig två decimeter bak, men själv blev jag oskadad, nåja nästan. Jag fick ett litet sår på knät. Såret blev infekterat. Jag fick antibiotika och en allergisk reaktion men infektionen var kvar? Alltnog, jag kunde inte "springa" ja, springa och springa, men jag brukar i alla fall röra på mig. Då kom jag att tänka på elitidrottsmän, de tänker att de tränar och det ger samma effekt som att träna på riktigt. Jag kunde ju i alla fall pröva. Så jag satt i fåtöljen, tänkte att jag tog på mig löparkläderna och stoppuret. Och så "sprang" jag, tryckte på stoppuret där jag brukade, "sprang" den invanda vägen, tog av mig löparjackan, tittade på stoppuret, det visade på samma tid det brukar. Drack vatten på det ställe jag har vattenflaskan gömd och sprang hem igen. Puh! Jag blev varm och pulsen steg!

"Sprang" på detta sätt två dagar i rad. Vet ni vad som hände på tredje dagen? Jo, då hade jag träningsvärk. Jag brukar ju inte springa två dagar i rad!

Tack snälla Sanna för din vänliga kommentar! Sen måste jag be om ursäkt. Jag har litet besvär med att komma ut på nätet när det är mulet. I går skrev jag min artikel tre gånger innan den kom in.

Den stämmer inte heller med skiljetecken och stycken. Jag ber om överseende för detta! Förhoppningsvis blir det bättre.

I morse när jag tog min kaffekopp och gick ut halkade jag och ramlade. Det hade varit kallgrader förut, men nu var det plus. Följaktligen hade det blivit halkigt. Lilla Grå (katten som brukar vara med och dricka kaffe) blev rädd och sprang in igen. Jag fick också gå in för att hämta nytt kaffe.

Det har ju varit en fantastisk vinter. Jag har kunnat sitta ute nästan hela vintern. När jag har tid brukar jag börja min dag med att gå ut och känna av naturen och samla tankarna litet. I går morse hörde jag en hackspett i en lönn. Småfåglarna kvittrade och jag hörde också en rovfågels gälla läte från skogen. Ungefär samma ljud jag hörde när jag var liten. Då var det duvhökens ungar som ropade efter mat. Men duvhöken är ju inte här nu, än mindre har den några ungar nu.

I dag var det tystare. Men korpen ropade. Vi har ett korppar som bor vid Hängesten(en sten som hänger nästan fritt i ett berg vid Östra Silen. Ett år var de borta, för då bodde en pilgrimsfalk i deras bo. Men sen fick de det tillbaka. En kråka flög också kraxande förbi.? När kråkan har "skreke" är fläsket "speke", sa man när jag var liten. Ur led är tiden! Nu har det tydligen varit "speke" hela vintern.

Jag tänkte berätta något om "tankens kraft", men det får jag ta nästa gång. Tänk bara inte på "inte", för vårt undermedvetna tar inte till sig detta. Tänk i stället positiva saker, vad ni vill ha i stället för vad ni inte vill ska hända!

I går kväll såg jag på Vetenskapsmagasinet i TV. De undrade där varför vissa stridspiloter lyckas tio gånger bättre än andra. Svaret kom delvis genom Randin, som länge bedrivit studier på våra oförklarliga sinnliga förmågor. Vid försöken placerades ett stort antal människor ut framför datorer, som slumpmässigt visade hemska och våldsamma bilder och bilder som man blev glad av. Det visade sig då att tre sekunder innan bilden kunde personen avgöra om det var en hemsk bild eller inte som skulle visas.

Detta strider givetvis mot naturlagarna, men ?det verkligt värdefulla är intuitionen?, sade på sin tid Albert Einstein. Jag hittade något mycket intressant, som handlar om intuition på Internet. Tyvärr var det helt anonymt. Författaren hade förmodligen glömt skriva ut sitt namn, men innehållet var som sagt mycket intressant. Han berättade att då han arbetade inom byggbranschen, skulle han klättra upp i ett torn, när de byggde nya Klarabergsviadukten, för att kontrollera att inte bron sjönk ojämnt. Han kände ett starkt obehag inför detta, och hittade på en mängd saker att göra först. Men så närmade sig det kritiska ögonblicket. I detsamma hördes ett dån. Olyckan var ett faktum. En olycka som kostade miljontals kronor, men där inte en enda människa skadades. Detta tack vare intuitionen.

Han berättar vidare vad som hände när Golda Meir var premiärminister i Israel på sjuttiotalet.
År 1972 hade hon på känn att något var fel, att det var någon form av krig på gång och hon ville förbereda landet. Hennes rådgivare och experter övertygade henne om att hon hade fel. De kom visade fram fakta och rationella argument och Golda Meir lät sig lugnas.
Kort därefter hade Syrien och Egypten gått ihop och attackerade Israel som led stora förluster: Golda Meir har berättat att hon umgicks med självmordstankar efter den händelsen. Hon kunde inte förlåta sig själv för att hon hade litat på experterna och inte följt sin känsla, sin intuition.
?Om du får en stark känsla av att du ska eller inte ska göra på ett visst sätt, så lita på den känslan. Oftast krävs det inte så mycket för att följa den?, skriver författaren. Han avslutar med följande ord: Lyssna när intuitionen knackar på ditt medvetandes dörr, öppna och se efter vad den vill säga dig. Om det bultar på dörren och hela din kropp vill göra dig uppmärksam så kan du vara på väg mot en katastrof, då måste du lyssna på din intuition?.

Gary Zucav skriver i Soul Stories om att lyssna till sin intuition är som att lyssna till valar. Är det storm, eller är du arg, svartsjuk eller upprörd hörs de inte. Det är som att försöka höra en vän i telefon när det är hög dansmusik i rummet eller bollspel på TV:n. Din vän pratar men du hör honom inte.

Måtte detta bli en dag när vi hör valarna!

Det finns inget nytt vatten på vår jord. Det vatten som finns har alltid funnits och kommer alltid att finnas i ständig cirkulation mellan jordyta och atmosfär. Vårt vatten är också ett unikt lösningsmedel ständigt på väg i naturens kretslopp. Vatten byter ständigt skepnad, från flytande form till ånga och is och tillbaka igen. Vatten är cykliskt och har fungerat på detta sätt i flera miljarder år. Allt liv på jorden är beroende av vatten.
Vatten har ett säreget täthetsförhållande. Det är tyngst vid +4 grader C och inte vid +-0. Ett ämnes täthet eller densitet, beror på hur tätt atomer och molekyler ligger packade. I vanliga fall har ett fast ämne högre täthet än motsvarande i ämne i flytande form. Vatten är ett undantag där is har lägre täthet än vatten. Den luftigare uppbyggnaden hos is medför att is flyter på vatten. Om vatten vore tyngst vid 0 grader C skulle isen lägga sig skulle isen lägga sig underst i sjöar och floder som skulle frysa från botten och uppåt, fisken skulle dö och isen aldrig hinna smälta på våren. Frågan är om liv över huvud taget kunnat uppstå på jorden i så fall.

Nu har vi människor haft en enastående tur, eller som den respekterade fysikern Freeman Dyson säger:"När vi betraktar universum och identifierar de många fysikaliska och astronomiska händelser som har samverkat till vår fördel, verkar det nästan som om universum i en eller annan mening måste ha vetat att vi skulle komma".

I går kväll avslutade jag min senaste bok. Den handlar om vatten -förutsättningen för allt liv.