Korpens rop till morronkaffet

Tack snälla Sanna för din vänliga kommentar! Sen måste jag be om ursäkt. Jag har litet besvär med att komma ut på nätet när det är mulet. I går skrev jag min artikel tre gånger innan den kom in.

Den stämmer inte heller med skiljetecken och stycken. Jag ber om överseende för detta! Förhoppningsvis blir det bättre.

I morse när jag tog min kaffekopp och gick ut halkade jag och ramlade. Det hade varit kallgrader förut, men nu var det plus. Följaktligen hade det blivit halkigt. Lilla Grå (katten som brukar vara med och dricka kaffe) blev rädd och sprang in igen. Jag fick också gå in för att hämta nytt kaffe.

Det har ju varit en fantastisk vinter. Jag har kunnat sitta ute nästan hela vintern. När jag har tid brukar jag börja min dag med att gå ut och känna av naturen och samla tankarna litet. I går morse hörde jag en hackspett i en lönn. Småfåglarna kvittrade och jag hörde också en rovfågels gälla läte från skogen. Ungefär samma ljud jag hörde när jag var liten. Då var det duvhökens ungar som ropade efter mat. Men duvhöken är ju inte här nu, än mindre har den några ungar nu.

I dag var det tystare. Men korpen ropade. Vi har ett korppar som bor vid Hängesten(en sten som hänger nästan fritt i ett berg vid Östra Silen. Ett år var de borta, för då bodde en pilgrimsfalk i deras bo. Men sen fick de det tillbaka. En kråka flög också kraxande förbi.? När kråkan har "skreke" är fläsket "speke", sa man när jag var liten. Ur led är tiden! Nu har det tydligen varit "speke" hela vintern.

Jag tänkte berätta något om "tankens kraft", men det får jag ta nästa gång. Tänk bara inte på "inte", för vårt undermedvetna tar inte till sig detta. Tänk i stället positiva saker, vad ni vill ha i stället för vad ni inte vill ska hända!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0