Vilken jä-la smäll!
-Vilken jä-la smäll! Så brukar ju Sickan i Jönssonligan säga. Nu kan jag säga detsamma, jag håller nämligen på att utrota skadedjur, sorkar som äter upp mina blomsterlökar, ja till och med blomrötter. Alltså har jag beväpnat mig med karbid. När man hittat sorkhålet, fyllt karbid i det och vattnat skall man försöka få det tätt så att röken följer sorkgångarna innan den går upp i luften.
Ja, det blir rök av karbid och vatten innan man tänder och dessförinnan skall man vänta minst tio minuter. Och sedan lyfter man på stenen och slänger ned en tändsticka. Och då smäller det!
Jag får nog göra om smällandet några gånger innan jag är säker på att lökmördarna är väck!
Denna vecka åker jag på bokmässa också. Visst ja, jag har inte bokat biljett ännu! Men det har blivit kyligare nu och mörkret kommer allt fortare, lättjan får hjälp när jag skulle springa… I morron kanske…
Det var ett reportage om oss i Sillerud i NWT. Om hur vi röstade. 28,5 procent av sillerudsborna röstade på SD. Vi blev uppmanade att skämmas och Sillerud kallades Sillyrud på facebook, vi skulle alltså vara dumma. Nu skall jag inte försöka försvara Sillerud, men hade vi röstat på kommunisterna eller Fi hade ingen ifrågasatt vårt vett. Då hade det varit helt OK!
I Sverige har de styrande försökt tysta debatten och till och med hindra folket att tänka. Talmannen vägrade to m att skaka hand med ledaren för Sveriges tredje största parti. Och jag som hålligt honom så högt! Kan inte ens han respektera alla människors lika värde, då är det illa ställt i Sverige!n
International New York Times skriver en stort upplagd artikel om hur syriska flyktingar blivit ett nordiskt dilemma. "40000 flyktingar har redan anlänt från Syrien och antalet väntas stiga till 80000 under resten av år 2014. I sin storslagenhet har Sverige distanserat sig från länder som Storbritannien, Holland och Danmark. Vissa europeiska länder tar emot flyktingar som valts ut av FN, men bortsett från Tyskland som är ett mycket större land är det bara Sverige som välkomnar tio tusentals personer som kommer på eget bevåg och begär asyl".
"Krav på genomlysning av svensk invandringspolitik: Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor. Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande. Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier. Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor. Nu borde regeringen genast utreda hur mycket de människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. Att ett samhälle faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen". Det skriver Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris.
Kanske har han rätt!
Jag är ju så blödig och tycker synd om alla. Hur skall vi kunna hjälpa de 81 miljoner (enligt senast uppgift) som befinner sig på flykt?
Hade detta debatteras,hade vårt bristande försvar och hade den bristande integrationen diskuterats, hade människor vågat ha en mening och tycka olika utan att bli kallade rasister, då tror jag inte SD hade blivit största parti i vår församling. Nu är vi bara dumma…
Ja, det blir rök av karbid och vatten innan man tänder och dessförinnan skall man vänta minst tio minuter. Och sedan lyfter man på stenen och slänger ned en tändsticka. Och då smäller det!
Jag får nog göra om smällandet några gånger innan jag är säker på att lökmördarna är väck!
Denna vecka åker jag på bokmässa också. Visst ja, jag har inte bokat biljett ännu! Men det har blivit kyligare nu och mörkret kommer allt fortare, lättjan får hjälp när jag skulle springa… I morron kanske…
Det var ett reportage om oss i Sillerud i NWT. Om hur vi röstade. 28,5 procent av sillerudsborna röstade på SD. Vi blev uppmanade att skämmas och Sillerud kallades Sillyrud på facebook, vi skulle alltså vara dumma. Nu skall jag inte försöka försvara Sillerud, men hade vi röstat på kommunisterna eller Fi hade ingen ifrågasatt vårt vett. Då hade det varit helt OK!
I Sverige har de styrande försökt tysta debatten och till och med hindra folket att tänka. Talmannen vägrade to m att skaka hand med ledaren för Sveriges tredje största parti. Och jag som hålligt honom så högt! Kan inte ens han respektera alla människors lika värde, då är det illa ställt i Sverige!n
International New York Times skriver en stort upplagd artikel om hur syriska flyktingar blivit ett nordiskt dilemma. "40000 flyktingar har redan anlänt från Syrien och antalet väntas stiga till 80000 under resten av år 2014. I sin storslagenhet har Sverige distanserat sig från länder som Storbritannien, Holland och Danmark. Vissa europeiska länder tar emot flyktingar som valts ut av FN, men bortsett från Tyskland som är ett mycket större land är det bara Sverige som välkomnar tio tusentals personer som kommer på eget bevåg och begär asyl".
"Krav på genomlysning av svensk invandringspolitik: Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor. Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande. Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier. Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor. Nu borde regeringen genast utreda hur mycket de människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. Att ett samhälle faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen". Det skriver Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris.
Kanske har han rätt!
Jag är ju så blödig och tycker synd om alla. Hur skall vi kunna hjälpa de 81 miljoner (enligt senast uppgift) som befinner sig på flykt?
Hade detta debatteras,hade vårt bristande försvar och hade den bristande integrationen diskuterats, hade människor vågat ha en mening och tycka olika utan att bli kallade rasister, då tror jag inte SD hade blivit största parti i vår församling. Nu är vi bara dumma…
Bidrag eller erfarenhetskunskap?
Denna vecka har jag varit på Hånsfors bruk och i Sthlm och nu skall vi rösta. Men litet bekymrad är jag allt över att inte ens företagare har klart för sig vad partierna står för. Alla politiker talar om behovet av fler jobb men de flesta vet inte att då behövs det företagare som vågar anställa också! Och "riktiga jobb" som inte utgår från bidrag! Ungdomarna som drev Hånsfors bruk, utan något som helst bidrag, ser jag verkligen som goda förebilder.
Jag är ju företagare av födsel och ohejdad vana, brukar jag säga. Med teknisk utbildning arbetade jag i Gbg innan jag gifte mig med en entreprenör. Detta var på den tiden Astrid Lindgren skrev om Pomperipossa och egenföretagareskatten, som kunde bli 102 %. Detsamma hade Ingegärd Troedsson (m) sagt, men ingen hade lyssnat på henne. Det gick inte att vara egenföretagare på den tiden! Men ett år tyckte jag att det blev litet bättre. Men då kom det ett brev på posten – en saltad räkning på egenavgifter! Man brukar tala om blod, svett och tårar. Min man arbetade 12 timmar per dag, lördag som söndag. På söndag behövde det ju ofta skruvas på maskinerna. Jag skötte bokföring, skatteinbetalningar och deklarationer.
Men jag bildade bolag – och anställde mig själv. Redovisa och bokföra samt företagsekonomi hade jag läst in när första barnet var fött. Man får inte vara dum för då kan man bli politiker. Jag hade ju litet politiskt påbrå. Mamma var center och första kvinna i Svanskogs fullmäktige. 1985 kom jag in i landstinget i Värmland innan jag blev utkonkurrerad av den berömda sjukgymnasten från Likenäs, ni vet hon som arbetade både 29 och 30 februari!
För att lära mig mer läste jag in en Mastersutbildning i folkhälsovetenskap. Under utbildningen talades om "elektroniken", vårt nya avfallsproblem. När jag kom hem fick jag se min son tillverka kretskort på spisen- och då ramlade "polletten" ned: Det blev ett av Sveriges första elektronikåtervinningsföretag och ett år skrev jag 28 kontrolluppgifter, så många anställda hade vi varit. Så kom Elkretsen och vi förlorade anbudet samtidigt som jag börjat skriva, först "I väntan på vård" sedan "Energi" innan jag halkade in på en konferens om medvetandet och blev helsåld. Det har blivit minst ett 10-tal titlar www.ingridfredriksson.se. Nu reser jag över hela världen som talare och utställare. Jag har varit San Francisco, i Hongkong, i Salzburg, i Indien och i Tucson, hos kaktusar och skallerormar fyra gånger där jag träffar Menas Kafatos och Amit Goswami som båda skrivit kapitel i mina böcker och Pim van Lommel, kardiologen från Nederländerna, (endorsement), vars bok sålt i 150000 ex. , samt den gode Deepak Chopra förstås. Och i oktober väntar San Francisco igen…
Men först skall jag rösta. Och jag tänker verkligen med hjärtat, som Fredrik Reinfeldt sa. Men Sveriges handlande är inte humant! Vi kan inte ta väl hand om alla dem som kommer hit. En liten stackars grabb stod och slog huvudet i väggen. Läraren frågade efter en tolk. Om tre veckor! Barnet får ju men för livet! Många är traumatiserade och blir i månader inskuffade i Bert Karlssons flyktingboende. En del skäller på dåligt internet andra bränner bilar. De flesta är papperslösa och har lagt ut en förmögenhet till flyktingsmugglare för att komma hit. Det finns drygt 52 milj. på flykt. Jag skulle vilja hjälpa dem alla. Men det går ju bara inte….
Många svenskar vet heller inte skillnaden mellan Sverigedemokraterna och hemska nazistiska partiet! Sverigedemokraterna, som alla skäller på är ju faktiskt det enda partiet som vågar tala klartext om att det finns problem. De håller ju på Israel och tar avstånd från rasism. Men säger man något sådant är man väl rasist… Vad har hänt med Sverige?
Är det jag som blivit tokig - eller är det alla de andra?
Jag är ju företagare av födsel och ohejdad vana, brukar jag säga. Med teknisk utbildning arbetade jag i Gbg innan jag gifte mig med en entreprenör. Detta var på den tiden Astrid Lindgren skrev om Pomperipossa och egenföretagareskatten, som kunde bli 102 %. Detsamma hade Ingegärd Troedsson (m) sagt, men ingen hade lyssnat på henne. Det gick inte att vara egenföretagare på den tiden! Men ett år tyckte jag att det blev litet bättre. Men då kom det ett brev på posten – en saltad räkning på egenavgifter! Man brukar tala om blod, svett och tårar. Min man arbetade 12 timmar per dag, lördag som söndag. På söndag behövde det ju ofta skruvas på maskinerna. Jag skötte bokföring, skatteinbetalningar och deklarationer.
Men jag bildade bolag – och anställde mig själv. Redovisa och bokföra samt företagsekonomi hade jag läst in när första barnet var fött. Man får inte vara dum för då kan man bli politiker. Jag hade ju litet politiskt påbrå. Mamma var center och första kvinna i Svanskogs fullmäktige. 1985 kom jag in i landstinget i Värmland innan jag blev utkonkurrerad av den berömda sjukgymnasten från Likenäs, ni vet hon som arbetade både 29 och 30 februari!
För att lära mig mer läste jag in en Mastersutbildning i folkhälsovetenskap. Under utbildningen talades om "elektroniken", vårt nya avfallsproblem. När jag kom hem fick jag se min son tillverka kretskort på spisen- och då ramlade "polletten" ned: Det blev ett av Sveriges första elektronikåtervinningsföretag och ett år skrev jag 28 kontrolluppgifter, så många anställda hade vi varit. Så kom Elkretsen och vi förlorade anbudet samtidigt som jag börjat skriva, först "I väntan på vård" sedan "Energi" innan jag halkade in på en konferens om medvetandet och blev helsåld. Det har blivit minst ett 10-tal titlar www.ingridfredriksson.se. Nu reser jag över hela världen som talare och utställare. Jag har varit San Francisco, i Hongkong, i Salzburg, i Indien och i Tucson, hos kaktusar och skallerormar fyra gånger där jag träffar Menas Kafatos och Amit Goswami som båda skrivit kapitel i mina böcker och Pim van Lommel, kardiologen från Nederländerna, (endorsement), vars bok sålt i 150000 ex. , samt den gode Deepak Chopra förstås. Och i oktober väntar San Francisco igen…
Men först skall jag rösta. Och jag tänker verkligen med hjärtat, som Fredrik Reinfeldt sa. Men Sveriges handlande är inte humant! Vi kan inte ta väl hand om alla dem som kommer hit. En liten stackars grabb stod och slog huvudet i väggen. Läraren frågade efter en tolk. Om tre veckor! Barnet får ju men för livet! Många är traumatiserade och blir i månader inskuffade i Bert Karlssons flyktingboende. En del skäller på dåligt internet andra bränner bilar. De flesta är papperslösa och har lagt ut en förmögenhet till flyktingsmugglare för att komma hit. Det finns drygt 52 milj. på flykt. Jag skulle vilja hjälpa dem alla. Men det går ju bara inte….
Många svenskar vet heller inte skillnaden mellan Sverigedemokraterna och hemska nazistiska partiet! Sverigedemokraterna, som alla skäller på är ju faktiskt det enda partiet som vågar tala klartext om att det finns problem. De håller ju på Israel och tar avstånd från rasism. Men säger man något sådant är man väl rasist… Vad har hänt med Sverige?
Är det jag som blivit tokig - eller är det alla de andra?
Mo-dag eller Ko-dag
I går var jag på Mo-dagen. En jättefin tillställning som får fler och fler besökare varje år. För mig var det kanske Ko-dagen eftersom jag var där med en del av mina böcker och främst då Rosa Lyckans ko.
Rosa är ju en sann berättelse om min barndoms kor till nutid. Den innehåller allt om hur kor levde och lever, sett ur en kos perspektiv. Om hur livet på landsbygden förändrats från en tid då de flesta på landsbygden hade kor till nutid, med bara några få procent jordbrukare kvar.
Det var så roligt att vara i Mo, för Rosa härstammade ju från Mo där farmor och farfar bodde och Rosa var ju deras lysningspresent till Mamma och Pappa som ju flyttat över gränsen till Värmland. Det kom gamla grannar till dem och berättade om en häst de sedan hade köpt och hur Mamma kört hem denne i tömmarna över skogen. Fler grannar berättade roliga saker…
Jag träffade också en del gamla skolkamrater, ja, inte desamma som i fjol men det var jätteroligt. Min bror var också där, men hans bil börjar allt att bli gammal…. En T-Ford 1923.
Rosa är ju en sann berättelse om min barndoms kor till nutid. Den innehåller allt om hur kor levde och lever, sett ur en kos perspektiv. Om hur livet på landsbygden förändrats från en tid då de flesta på landsbygden hade kor till nutid, med bara några få procent jordbrukare kvar.
Det var så roligt att vara i Mo, för Rosa härstammade ju från Mo där farmor och farfar bodde och Rosa var ju deras lysningspresent till Mamma och Pappa som ju flyttat över gränsen till Värmland. Det kom gamla grannar till dem och berättade om en häst de sedan hade köpt och hur Mamma kört hem denne i tömmarna över skogen. Fler grannar berättade roliga saker…
Jag träffade också en del gamla skolkamrater, ja, inte desamma som i fjol men det var jätteroligt. Min bror var också där, men hans bil börjar allt att bli gammal…. En T-Ford 1923.
