IngridFredriksson

Vi befinner oss mitt i en valrörelse med nazister och våldsbenägna motdemonstranter. Och dessa får uppmärksamhet i media! Vore det inte bättre att tiga ihjäl dem? Det eldas bilar i Rinkeby också och Björklund pratar förändringar i skolan. Att han bara orkar efter Pisa och allt…
Mitt i allt detta vaknar vi svenskar yrvaket upp. Björnen har vaknat, och vi som rustat av och sjungit "Björnen sover" allt medan Borg använt pengarna till urskiljningslöst flyktingmottagande. Nu kostar det plötsligt pengar, det var ju ren vinst förut. Visst är det synd om dem som kommer och barnen är väldigt tacksamma men vi kan ju inte ta emot alla miljoner som vill till Sverige och bland dessa finns det farliga element, sådana som stridit i Syrien och kommit tillbaka. Norge och England har varit utsatt för hot. Hur länge går det innan det händer något här?
Nu är det skärpt beredskap och Jas i luften. Det är nog så dags nu… Mp och V och lede Fi vill ju fortfarande inte satsa en krona på förvaret… Nu pratas om Nato, som en ren säkerhetsåtgärd. Andra länder har ju rustat upp när vi har rustat ned.
Borg och Reinfeldt har nog dåligt minne också… Borg mindes inte Nuon-affären och han minns inte de 1,5 ryska miljarder, som lagts ned i Saab.
EU, som ju skulle vara för fred, funderar på att skicka stridsberedskap till Ukraina. Ett steg mot ett tredje världskrig. Det var väl Kissinger som sa att Ukrainakrisen berodde på EU, som varit för enträgna på att få med Ukraina… Skall då detta bli det som utlöser DET STORA KRIGET?
Syrien, Libanon, ebola och allt elände…
Ja, detta var en ovanligt klar och negativ blogg, kanske beror det på min migrän, som efter tre dagar kommer med förnyad styrka i andra sidan på huvudet. Man skall inte beklaga sig, det leder ingen vart, men bara så ni vet…
PS. Mitt tips en koalition efter valet av S +M!
Spindelliljan blommar...

Denna vecka har jag bland annat varit i Östra Ämtervik och på Mårbacka tillsammans med duktiga samordnaren för Ambassadörer för kvinnors företagande, Kerstin Eriksson från Dalarna, Anette Rudhin på Tillväxtmotorn och Pia från Almi - samt ambassadörer förstås.

Selma hon var en riktig entreprenör hon! Hårt arbetande var hon också.  När hon beslutat sig för att köpa tillbaka släktgården Mårbacka genom att skriva blev det på det viset. Först skrev hon dikter och sonetter, det gick inget vidare. Då kom hon att tänka på alla sägner och sagor som farmor berättat för henne i soffan och då lyckades det bättre.

Fantastiska Nils Holgersson, som blev en rolig lärobok i svensk geografi för alla Sveriges skolbarn.  Sedan fanns ju Skrolycka och där bodde Jan som fick se sin fina dotter, Klara-Fina, bli gatflicka. Det blev för mycket för Jan som blev Kejsaren av Portugallien. Många av Selmas berättelser har en verklighetsbakgrund… Hon skrev om sådant hon kunde och då fick hon Nobelpriset också! Gräv där du står heter det ju och så gjorde Selma.

Vi blev guidade på kyrkogården, där Selma vilar, av duktiga Anette Rudin som berättade att nu renoveras prästgården och då spökar det så förförligt där. Ljuset tänds och släcks, ljud uppstår och saker flyttas…

Besöket på Mårbacka blev kulinariskt med skrädmjölscrepes. Vi fick se trädgårdslandet och den renoverade arbetarbostaden och det berättades att Selma på sin tid byggt upp en export av skrädmjöl till USA. Hon var verkligen före sin tid!

Marja i Myrom hade utställning i matsalen på Mårbacka. Alla tavlor jag såg var sålda! Jag hade med en bok "Rosa Lyckans ko" med fler av Marjas målningar. Ja, Marja har ju gjort en fasadmålning på en hel husvägg i Sunne. Marja är bra exempel på en kvinnlig entreprenör i dag!

Jag blev ju oväntat "Årets Selma" ett år. Ja, det var inte det stora Selmapriset jag fick, men roligt var det!

Denna vecka har jag bland annat varit i Östra Ämtervik och på Mårbacka tillsammans med duktiga samordnaren för Ambassadörer för kvinnors företagande, Kerstin Eriksson från Dalarna, Anette Rudhin på Tillväxtmotorn och Pia från Almi - samt ambassadörer förstås.
Selma hon var en riktig entreprenör hon! Hårt arbetande var hon också. När hon beslutat sig för att köpa tillbaka släktgården Mårbacka genom att skriva blev det på det viset. Först skrev hon dikter och sonetter, det gick inget vidare. Då kom hon att tänka på alla sägner och sagor som farmor berättat för henne i soffan och då lyckades det bättre.
Fantastiska Nils Holgersson, som blev en rolig lärobok i svensk geografi för alla Sveriges skolbarn. Sedan fanns ju Skrolycka och där bodde Jan som fick se sin fina dotter, Klara-Fina, bli gatflicka. Det blev för mycket för Jan som blev Kejsaren av Portugallien. Många av Selmas berättelser har en verklighetsbakgrund… Hon skrev om sådant hon kunde och då fick hon Nobelpriset också! Gräv där du står heter det ju och så gjorde Selma.
Vi blev guidade på kyrkogården, där Selma vilar, av duktiga Anette Rudin som berättade att nu renoveras prästgården och då spökar det så förförligt där. Ljuset tänds och släcks, ljud uppstår och saker flyttas…
Besöket på Mårbacka blev kulinariskt med skrädmjölscrepes. Vi fick se trädgårdslandet och den renoverade arbetarbostaden och det berättades att Selma på sin tid byggt upp en export av skrädmjöl till USA. Hon var verkligen före sin tid!
Marja i Myrom hade utställning i matsalen på Mårbacka. Alla tavlor jag såg var sålda! Jag hade med en bok "Rosa Lyckans ko" med fler av Marjas målningar. Ja, Marja har ju gjort en fasadmålning på en hel husvägg i Sunne. Marja är bra exempel på en kvinnlig entreprenör i dag!
Jag blev ju oväntat "Årets Selma" ett år. Ja, det var inte det stora Selmapriset jag fick, men roligt var det!

Jag måste vara väldigt intressant för gång efter annan får jag min hemsida hackad, men nu är jag tillbaka i dubbel bemärkelse, ber dock om överseende för ev. porrfilmer, det är inte jag som lägger in dem! Jag föredrar att visa mina böcker i stället!
Vi hade i alla fall tur med vädret, kan jag konstatera, väl hemkommen efter att ha varit en del av Världens längsta bokbord på Drottninggatan i Stockholm. Först av allt vill jag tacka den dam som vaktade mina väskor på Centralen. Tåget till Karlstad gick från spår 10, jättebra, då blev det inte så långt att släpa sin tunga packning. Väl där blev jag sugen på någonting från Pressbyråns kiosk, så jag bad en dam se till mina väskor medan jag gick till Pressbyrån. "-Jajamän, jag lämnar inte ut dina väskor till någon annan än dig", sa hon.
När jag betalar i kiosken möter jag damen i högsta hugg släpande på mina väskor. "Mitt tåg har kommit in, så jag måste gå ombord", sa hon, överlämnade väskorna och sprang haltande tillbaka. Visst blir man glad över sådana damer!
Det var också mycket annat som gladde mig denna resa. Mot "Rosa Lyckans ko" bytte jag till mig serietecknaren Kalle Strokirks nya bok "Alice i utomlandet" med allt från Atlantis till kunskapens träd, Internet. De historiska och religiösa legenderna och kampen mellan de himmelska härskarorna och de fallna änglarna i deras svarta brödraskap genom historiens dramatiska epoker. Allt är skrivet i serieform med bilder på varje sida. Gav mig många goda skratt.
Förlagsredaktören för Siljans Måsar gav mig boken "Funnen" av Ma Oftedal och så köpte jag också en bok av Lennart Nilsson och en sann bok om "Änglavakt och övernaturliga ingripanden" skriven av Anita Barker Andersson och Titti Axén Sonesson. Människor som blivit mirakulöst räddade och figurerat i svenska tidningsrubriker om änglavakt. Mycket läsvärd! Helt klart finns det änglar! Kvinnan som vaktade mina väskor var en av dem.

Livet är ömsom vin ömsom vatten, men det ger så mycket att vara tacksam för. I går var jag på ett härligt sommarbröllop när en kusin gifte sig i en fin gammal kyrka och medan brudparet åkte min brors T-Ford fick jag ta hans Volvo med kärra (T-Fordens färdtjänst) från kyrkan till bygdegården där middagen intogs. Till och med vädret var på vår sida och det är vädigt trevligt att träffa släkt och vänner i trevliga sammanhang.

I övrigt börjar det dra igång efter semestern. Ja, bondesonen har Gud-bevars inte haft någon semester, det har inte datasonen heller och dottern har jobbat dubbla heltider i juli. Ja, de drar in någon krona till skatteverket!

Menas Kafatos, John Grandy och någon mer av mina medförfattare har mailat och jag har svarat dem att den senaste boken nu åtminstone är med i McFarlands katalog. En svensk konstnär Annica Andersson har gjort illustrationen som pryder bokens framsida.
Nu väntar jag bara på att få referensläsa den och skriva index. McFarland godkänner inget dataprogram för detta utan det skall göras för hand.

Den 17 augusti skall jag åka upp till Stockholm för Världens Längsta Bokbord. Vi skall stå längs Drottninggatan hela dagen och vi får hoppas att vi i alla fall har tur med vädret. Jag får ta med mig några böcker, speciellt Rosa Lyckans ko, Det finns ingen död och Bara vanligt vatten.