Deepak Chopra och skallerormar
Utkast: Apr. 09, 2014
Vårregn. Jag tycker det låter så fint och det är det, för det måste komma regn - ibland t.o.m. snö, innan våren kommer på riktigt. Vårfåglarna kvittrar, vårlökarna blommar och gräset blir grönt.
Men litet sordin läggs på vår församling nu när en av mina barns skolkamrater hastigt gått bort. Han hade varit på fotbollsmatch och åkt hem till sin mamma då han plötsligt segnade ner. Precis som hans far gjort när han själv var liten. Nu står hans duktiga flickor och sambo plötsligt ensamma.
Litet förtvivlad blir man allt, vi som är kända för världens bästa hjärtsjukvård… och ändå dör en ung människa på grund av hjärtat.
Det är vid sådana tillfällen jag tänker på hur det var när min pappa dog och jag var åtta år, min bror var nio. Hur vi blev skickade till mormor den sista hemska natten trots att pappa sagt "borta bra, men hemma bäst", när mamma talat om detta för honom.
Det blev en natt när jag inte sov mycket, utan skakades av frossa.
På morronen skulle jag få följa med moster Sigrid till affären. På vägen mötte vi en äldre man som givetvis frågade hur det stod till med pappa. "Han kola att veppen, i natt" sa min moster. Jaså, pappa hade dött! Men varför säger hon det så vanvördigt, tänkte jag. Det var naturligtvis för att jag inte skulle begripa. Men barn begriper mycket mer än man tror…
Vi fick stanna hemma två dagar från skolan, det var reglerna, två dar för pappa och fyra dar för mamma… Jag var så rädd att någon som vanligt skulle fråga hur det stod till med pappa. Som tur var frågade ingen, för i så fall hade jag svarat "det är någorlunda". Ibland är sanningen för tung att ta in…
Men livet måste gå vidare… Och nu flög tranparet förbi utanför mitt fönster. Vad stora de är!
Men litet sordin läggs på vår församling nu när en av mina barns skolkamrater hastigt gått bort. Han hade varit på fotbollsmatch och åkt hem till sin mamma då han plötsligt segnade ner. Precis som hans far gjort när han själv var liten. Nu står hans duktiga flickor och sambo plötsligt ensamma.
Litet förtvivlad blir man allt, vi som är kända för världens bästa hjärtsjukvård… och ändå dör en ung människa på grund av hjärtat.
Det är vid sådana tillfällen jag tänker på hur det var när min pappa dog och jag var åtta år, min bror var nio. Hur vi blev skickade till mormor den sista hemska natten trots att pappa sagt "borta bra, men hemma bäst", när mamma talat om detta för honom.
Det blev en natt när jag inte sov mycket, utan skakades av frossa.
På morronen skulle jag få följa med moster Sigrid till affären. På vägen mötte vi en äldre man som givetvis frågade hur det stod till med pappa. "Han kola att veppen, i natt" sa min moster. Jaså, pappa hade dött! Men varför säger hon det så vanvördigt, tänkte jag. Det var naturligtvis för att jag inte skulle begripa. Men barn begriper mycket mer än man tror…
Vi fick stanna hemma två dagar från skolan, det var reglerna, två dar för pappa och fyra dar för mamma… Jag var så rädd att någon som vanligt skulle fråga hur det stod till med pappa. Som tur var frågade ingen, för i så fall hade jag svarat "det är någorlunda". Ibland är sanningen för tung att ta in…
Men livet måste gå vidare… Och nu flög tranparet förbi utanför mitt fönster. Vad stora de är!
Gullan Lindblad och att invänta sin själ
I dag känns det äntligen som jag får tid att invänta min själ. Jag kommer ihåg en lärare som sa detta en gång, att man måste invänta sin själ. Och när man bara rusar på och rusar på så hinner man liksom inte detta.
Förra veckan var jag som sagt till Kungliga Hufvudstaden. Tillväxtverket samlade alla Ambassadörer för kvinnors företagande till en heldag med bl. a. näringsministern. Sedan skulle jag till ABA kopiering och hämta min Poster, som jag kompletterat med epigenetik. Ni vet detta som är jättehett nu, förr trodde man ju att det var generna som styrde, nu vet man att det beror på vilka gener som är påslagna respektive avslagna. Hur gör man då för att få de rätta generna påslagna? Ja, detta fick jag lära mig i slutet på veckan, på utbildningen i epigenetik.
När jag kom hem var det dags att ta tag i mina bilder till boken, döpa om dem, sortera dem i rätt folder och skriva en ny lista som McFarland ville ha den. Datasonen var här till ovärderlig hjälp, för själv är jag ju så urbota dum när det gäller dpi och sådana begrepp och bilderna till en bok måste ju vara tydliga.
Först skulle jag se efter i "utforskaren", sedan var det filer och mappar och program, sådant som jag blandar ihop, och sedan skulle jag e-maila detta till förlaget, trodde jag. Det var bara det att det stod McFarland överst så det behövde inte skickas… Jag skickade i alla fall ett följebrev på e-mailen, men det har jag inte fått något svar på ännu, så därför kan jag i dag hämta andan eller "invänta min själ".
Läste också Gullans krönika i NWT, det är ett jättebra sätt att hålla sig uppdaterad med vad som händer och sker. Men, nu skrev Gullan om hur oförskämda människor t o m krävt hennes avgång som krönikör! Jag kan inte annat än förvånas! Hur urbota oförskämda får politiker och de som vill bli politiker vara? Som om Gullan skulle ha gjort något fel! I stället är det oförskämda människor som vill komma åt makt på andras bekostnad och som inte drar sig för något. Aggressioner, kallade Gullan denna krönika, som dessutom handlade om händelserna i Ukraina.
Det var för övrigt Gullan Lindblad som gav Moderaterna en social profil under sin tid i Socialförsäkringsutskottet. Hon kanske hade behövt vara kvar som aktiv riksdagspolitiker.
Förra veckan var jag som sagt till Kungliga Hufvudstaden. Tillväxtverket samlade alla Ambassadörer för kvinnors företagande till en heldag med bl. a. näringsministern. Sedan skulle jag till ABA kopiering och hämta min Poster, som jag kompletterat med epigenetik. Ni vet detta som är jättehett nu, förr trodde man ju att det var generna som styrde, nu vet man att det beror på vilka gener som är påslagna respektive avslagna. Hur gör man då för att få de rätta generna påslagna? Ja, detta fick jag lära mig i slutet på veckan, på utbildningen i epigenetik.
När jag kom hem var det dags att ta tag i mina bilder till boken, döpa om dem, sortera dem i rätt folder och skriva en ny lista som McFarland ville ha den. Datasonen var här till ovärderlig hjälp, för själv är jag ju så urbota dum när det gäller dpi och sådana begrepp och bilderna till en bok måste ju vara tydliga.
Först skulle jag se efter i "utforskaren", sedan var det filer och mappar och program, sådant som jag blandar ihop, och sedan skulle jag e-maila detta till förlaget, trodde jag. Det var bara det att det stod McFarland överst så det behövde inte skickas… Jag skickade i alla fall ett följebrev på e-mailen, men det har jag inte fått något svar på ännu, så därför kan jag i dag hämta andan eller "invänta min själ".
Läste också Gullans krönika i NWT, det är ett jättebra sätt att hålla sig uppdaterad med vad som händer och sker. Men, nu skrev Gullan om hur oförskämda människor t o m krävt hennes avgång som krönikör! Jag kan inte annat än förvånas! Hur urbota oförskämda får politiker och de som vill bli politiker vara? Som om Gullan skulle ha gjort något fel! I stället är det oförskämda människor som vill komma åt makt på andras bekostnad och som inte drar sig för något. Aggressioner, kallade Gullan denna krönika, som dessutom handlade om händelserna i Ukraina.
Det var för övrigt Gullan Lindblad som gav Moderaterna en social profil under sin tid i Socialförsäkringsutskottet. Hon kanske hade behövt vara kvar som aktiv riksdagspolitiker.
