Indien - mellan hägg och syren i Sverige
Solen skiner, göken gal och fruktträden blommar. Mellan hägg och syren... när skomakaren tog semester. Denna vackraste tid skall jag åka till Holland en vecka på en konferens, Science and Non-Duality i Doorn. Tåg till Doorn skall gå under Shiphol, flygplatsen i Amsterdam, det är bara att hoppas att man kommer med! Från stationen i Driebergen-Zeist får jag som talare gratis taxi till hotellet. Men gick allt bra i Indien skall det väl gå vägen här också... men jag är ju inte klar med min berättelse från Indien ännu! Jag är fortfarande kvar på Dayalbagh lodge...
Börjar packa på lördag kväll och hela söndagen är fri!
Möter Russell Herbert när jag skall gå ut på ”stan” en sista gång. Russell skall ta ut pengar och visar mig på en ”bra” elstolpe att fotografera. Går upp till universitetet, vänta… här var vägen där jag mötte en massa fösta kor i veckan…
Vid vägens ände, när jag skulle vända får jag syn på djuren. Här var det en hel farm! Ungdjur och kalvar och kor, samt familjen förstås. Blev visad runt, jätteroligt, men gammelkon var allt litet misstänksam och bölade. Jag såg väl litet främmande ut förstås. Fodret var hackat av det som samlats in på fälten och två småpojkar pekades ut som jätteduktiga på att mjölka korna. Jag tackar familjen som så välvilligt visat sin farm och går tillbaka till hotellet.
Väl ”hemma” igen går jag ned för att kolla mailen. Det tar sin tid… Och då kommer Russel ned, Russell som visar sig vara lärare i TM, jag hade ju inte läst på hans kort… Han hade sin ”pillow”, kudde med sig, för den sov han så gott på. Nu skulle han flyga till Amsterdam, övernatta där för att sedan flyga vidare till Houston. Men, sa jag, människor från San Francisco flyger ju österut i stället… Ja, men det blir skillnad, sa Russell. Det är alltså lika långt, på motsatta sidan om man så vill, mellan Indien och Arizona åt vilket håll man åker, öst eller väst. Han fick tips om att åka Airport Express från Delhi, den snabbaste vägen till flygplatsen.
Allesammans stod och vinkade när han åkte i väg i sin taxi…
Börjar packa på lördag kväll och hela söndagen är fri!
Möter Russell Herbert när jag skall gå ut på ”stan” en sista gång. Russell skall ta ut pengar och visar mig på en ”bra” elstolpe att fotografera. Går upp till universitetet, vänta… här var vägen där jag mötte en massa fösta kor i veckan…
Vid vägens ände, när jag skulle vända får jag syn på djuren. Här var det en hel farm! Ungdjur och kalvar och kor, samt familjen förstås. Blev visad runt, jätteroligt, men gammelkon var allt litet misstänksam och bölade. Jag såg väl litet främmande ut förstås. Fodret var hackat av det som samlats in på fälten och två småpojkar pekades ut som jätteduktiga på att mjölka korna. Jag tackar familjen som så välvilligt visat sin farm och går tillbaka till hotellet.
Väl ”hemma” igen går jag ned för att kolla mailen. Det tar sin tid… Och då kommer Russel ned, Russell som visar sig vara lärare i TM, jag hade ju inte läst på hans kort… Han hade sin ”pillow”, kudde med sig, för den sov han så gott på. Nu skulle han flyga till Amsterdam, övernatta där för att sedan flyga vidare till Houston. Men, sa jag, människor från San Francisco flyger ju österut i stället… Ja, men det blir skillnad, sa Russell. Det är alltså lika långt, på motsatta sidan om man så vill, mellan Indien och Arizona åt vilket håll man åker, öst eller väst. Han fick tips om att åka Airport Express från Delhi, den snabbaste vägen till flygplatsen.
Allesammans stod och vinkade när han åkte i väg i sin taxi…
Tornsvalor och vatten som bränsle
Oh vad vackert vårväder vi har! Det är absolut den vackraste tiden på hela året nu när lönnarna blommar och tornsvalorna kom från Egypten och Indien för att leta upp sitt näste under hustaket. Helt underbart! Men jag får fortsätta att berätta om min underbara resa till Indien.
Nu har jag kommit till sista lunchen på universitetet´i Dayalbagh. Jag hade sällskap med en kille Hari Cohly, från staterna som hade ett patent på att tillverka bränsle av vatten (?), men han beklagade att detta var omöjligt att få igenom för Obahmas skatter. Hmm… Han blev också intresserad av SAND-konferensen i Holland och jag lovade skicka papper.
Jag tackade Stuart Hameroff som tackade för sin bok, Peter Walling, som inviterat mig till Taj Mahal, Peter H. Roe, som haft en stroke på höger sida och vars vänstra hand och fot var kalla under vintern. På mig, som haft en stroke på vänster sida, är det ju höger hand och fot som är kalla…
Jag tackade också Jack Tzusynski och Jack Ellis som genom studier visat att växter kan kommunicera. Jag bad också om kopior av deras anföranden. Jack Ellis har skickat sina bilder och sitt föredrag. Något som jag faktiskt kommer att låna ett par bilder av till mitt föredrag i Doorn i Nederländerna. Tack, Jack Ellis!
Nu har jag kommit till sista lunchen på universitetet´i Dayalbagh. Jag hade sällskap med en kille Hari Cohly, från staterna som hade ett patent på att tillverka bränsle av vatten (?), men han beklagade att detta var omöjligt att få igenom för Obahmas skatter. Hmm… Han blev också intresserad av SAND-konferensen i Holland och jag lovade skicka papper.
Jag tackade Stuart Hameroff som tackade för sin bok, Peter Walling, som inviterat mig till Taj Mahal, Peter H. Roe, som haft en stroke på höger sida och vars vänstra hand och fot var kalla under vintern. På mig, som haft en stroke på vänster sida, är det ju höger hand och fot som är kalla…
Jag tackade också Jack Tzusynski och Jack Ellis som genom studier visat att växter kan kommunicera. Jag bad också om kopior av deras anföranden. Jack Ellis har skickat sina bilder och sitt föredrag. Något som jag faktiskt kommer att låna ett par bilder av till mitt föredrag i Doorn i Nederländerna. Tack, Jack Ellis!
I am a soul - I have a body
Lördag var sista dagenpå konferensen i Indien. Då var jag först av alla i föreläsningshallen, för då började vi först kl 10.00 inte kl 9.15. Det hade meddelats per mail, så det visste ju inte jag. Men medan jag satt där kom ordföranden för universitetet, en äldre man som påminde om en åldrande president Obhama, och tog mig och en australisk flicka med och visade ett rumför den speciella tro de hade.
Paavo Pylkaanen från Skövde och Helsingsfors skulle prata. Paavo skulle enligt sitt abstrakt prata om Einstein, Bohr och Bohm. Jag tänkte fråga om hologram, för Einstein hade ju en diskussionspartner, David Bohm som i sin tur hade en diskussionspartner Karl Pribram och Bohm och Pribram slog fast att hjärnan var ett hologram och eftersom hjärnan var ett hologram måste hela universum vara det. Men Paavo nämnde inte hologram utan pratade i stället om kritisism.
Då konstaterade jag i stället att visst var kritisism bra inom vetenskapen för, som en biskop sa i Sverige, ingen har hela sanningen.
Sedan var det paneldiskussion som startade med Peter Walling. Han hade fastnat för några ord: ”I am a soul; I have a body”. Visst är det så! Jag kom att tänka på min vers till mammas minne: ”Fåglar, rådjur och katter undrar – var finns hon nu? I våra minnen och i en värld utan tid, utan rymd, kanske i vinden som runt Lyckan susar”.
Alla dagar bjöds vi på indisk lunch, jättegott, där var indiskt bröd, ris, grönsaker och olika röror att doppa brödet i. Jag åt med sked, jag och skippade brödet… Men jag kommer ihåg första dagen då vi inte visste om lunchen utan gick (tog cycelriksha) tillbaka till hotellet. Jag och Hari (professor från Indien) åt lunch tillsammans och efter maten tvättade han händerna…
Paavo Pylkaanen från Skövde och Helsingsfors skulle prata. Paavo skulle enligt sitt abstrakt prata om Einstein, Bohr och Bohm. Jag tänkte fråga om hologram, för Einstein hade ju en diskussionspartner, David Bohm som i sin tur hade en diskussionspartner Karl Pribram och Bohm och Pribram slog fast att hjärnan var ett hologram och eftersom hjärnan var ett hologram måste hela universum vara det. Men Paavo nämnde inte hologram utan pratade i stället om kritisism.
Då konstaterade jag i stället att visst var kritisism bra inom vetenskapen för, som en biskop sa i Sverige, ingen har hela sanningen.
Sedan var det paneldiskussion som startade med Peter Walling. Han hade fastnat för några ord: ”I am a soul; I have a body”. Visst är det så! Jag kom att tänka på min vers till mammas minne: ”Fåglar, rådjur och katter undrar – var finns hon nu? I våra minnen och i en värld utan tid, utan rymd, kanske i vinden som runt Lyckan susar”.
Alla dagar bjöds vi på indisk lunch, jättegott, där var indiskt bröd, ris, grönsaker och olika röror att doppa brödet i. Jag åt med sked, jag och skippade brödet… Men jag kommer ihåg första dagen då vi inte visste om lunchen utan gick (tog cycelriksha) tillbaka till hotellet. Jag och Hari (professor från Indien) åt lunch tillsammans och efter maten tvättade han händerna…
Fimbulsvinter och Ragnarök
Det har ju varit så mycket roligt här hemmavid nu, så jag måste ta en paus från Indienresan.
Först var det Ambassadörer för Kvinnors Företagande som träffades i Stockholm och sedan fick jag förtroendet att hälsa våren välkommen på Hembygdsgården.
För tre veckor sedan, när isen låg tjock och tjälen var meterdjup trodde jag att det var fimbulsvintern som hade kommit och vi bara hade att vänta på Ragnarök. Men det blev vår i år också! I maj kommer björkarna att slå ut och göken att gala ända tills ”han första hässjan ser, då galer han ej mer”. Men, bönderna pressar ju gräset i stora vita balar numera, så göken får inte se några hässjor utan nu blir det nog ko-ko hela sommaren.
Sedan berättade jag om mina mostrar och morbröder som slagit sönder en fönsterruta och inte vågade tala om detta för morfar som låg och vilade middag på kökssoffan. ”Det är allt väldigt vad göken låter nära”, tyckte han då. Tror jag det, det var ju direktkontakt!
Sista veckan i maj tills första veckan i juni kommer tornsvalorna från Egypten och Indien. De är här i tre underbara månader som vi har framför oss. Då är det sommar!
Men skulle det regna skall vi inte vara ledsna för det. I Arizona är det 350 soldagar om året, 351 om det är skottår, där behöver de inte klippa gräset, för det finns inget gräs. Inga sjöar och floder heller, inte ens en liten bäck. Vi skall nog vara glada att det regnar ibland, att vi får bo i de glittrande vattnens land, som landshövding Rolf Edberg skrev om Värmland.
”Å käringa går å mårker och planter skott i bårker, ja vårn ja, ja vårn ja dä ä e härlig tid”, skrev Gustaf Fröding. ”Det forsar och det porlar i skogens alla vrår, det kryper och det flaxar bland buskar och bland snår och tomtebarnen jublar i glädje huvudyr, så mor får rent omöjligt att hålla dem i styr”, Elsa Beskow. ” Och benen blir fulla av spring”. Ja, många diktare har skrivit om våren.
Jag kommer att tänka på Klara på Klockaregården och dikten ”Att bli gammal”
”Att bli gammal det är att glömma
det som hänt i dag och i går,
men bevara i minnets gömma,
glimtar från tidiga år,
såsom barndomens enkla lekar
med grankor och tallkottsfår”.
Ja, så är det. Vi kommer ihåg vad som hände när vi var små, men vad som hände förra veckan det är helt borta för mig i alla fall!
Sedan berättade jag om hur jag lurat hjärnan… och avslutade med vårtalet!
Jag läste den dikt mamma hade skrivit och läst en valborgsmässoafton på Hembygdsgården i Svanskog på 1960- talet. Den passade lika bra i Sillerud denna valborgsmässoafton.
”Man håller så många vackra tal till våren,
Men det vackraste talet håller våren själv.
Den talar så att alla förstår den,
Kanske med ett viskande prassel i snåren
Eller vårflodens brus från en frigjord älv”.
Det var fem verser som avslutades med ett fyrfaldigt leve för våren. HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
Nu är det vår!!!!!
Först var det Ambassadörer för Kvinnors Företagande som träffades i Stockholm och sedan fick jag förtroendet att hälsa våren välkommen på Hembygdsgården.
För tre veckor sedan, när isen låg tjock och tjälen var meterdjup trodde jag att det var fimbulsvintern som hade kommit och vi bara hade att vänta på Ragnarök. Men det blev vår i år också! I maj kommer björkarna att slå ut och göken att gala ända tills ”han första hässjan ser, då galer han ej mer”. Men, bönderna pressar ju gräset i stora vita balar numera, så göken får inte se några hässjor utan nu blir det nog ko-ko hela sommaren.
Sedan berättade jag om mina mostrar och morbröder som slagit sönder en fönsterruta och inte vågade tala om detta för morfar som låg och vilade middag på kökssoffan. ”Det är allt väldigt vad göken låter nära”, tyckte han då. Tror jag det, det var ju direktkontakt!
Sista veckan i maj tills första veckan i juni kommer tornsvalorna från Egypten och Indien. De är här i tre underbara månader som vi har framför oss. Då är det sommar!
Men skulle det regna skall vi inte vara ledsna för det. I Arizona är det 350 soldagar om året, 351 om det är skottår, där behöver de inte klippa gräset, för det finns inget gräs. Inga sjöar och floder heller, inte ens en liten bäck. Vi skall nog vara glada att det regnar ibland, att vi får bo i de glittrande vattnens land, som landshövding Rolf Edberg skrev om Värmland.
”Å käringa går å mårker och planter skott i bårker, ja vårn ja, ja vårn ja dä ä e härlig tid”, skrev Gustaf Fröding. ”Det forsar och det porlar i skogens alla vrår, det kryper och det flaxar bland buskar och bland snår och tomtebarnen jublar i glädje huvudyr, så mor får rent omöjligt att hålla dem i styr”, Elsa Beskow. ” Och benen blir fulla av spring”. Ja, många diktare har skrivit om våren.
Jag kommer att tänka på Klara på Klockaregården och dikten ”Att bli gammal”
”Att bli gammal det är att glömma
det som hänt i dag och i går,
men bevara i minnets gömma,
glimtar från tidiga år,
såsom barndomens enkla lekar
med grankor och tallkottsfår”.
Ja, så är det. Vi kommer ihåg vad som hände när vi var små, men vad som hände förra veckan det är helt borta för mig i alla fall!
Sedan berättade jag om hur jag lurat hjärnan… och avslutade med vårtalet!
Jag läste den dikt mamma hade skrivit och läst en valborgsmässoafton på Hembygdsgården i Svanskog på 1960- talet. Den passade lika bra i Sillerud denna valborgsmässoafton.
”Man håller så många vackra tal till våren,
Men det vackraste talet håller våren själv.
Den talar så att alla förstår den,
Kanske med ett viskande prassel i snåren
Eller vårflodens brus från en frigjord älv”.
Det var fem verser som avslutades med ett fyrfaldigt leve för våren. HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
Nu är det vår!!!!!
