Tjusad orm i Indien
Vilken otrolig bilresa Mellanlandar i Helsingfors. Träffar svenskar som skall till Indien och se på tigrar. Välordnad flygplats med väldigt bra transfer. Sen middag på flyget och vaknar före frukost i Delhi.
På Delhi flygplats var det bra ordnat, lätt att få ut väskan, går till utgången och frågar efter Airport Express. Lätt att hitta, ingången var på andra sidan. På Airport Express var det tull och röntgen av väskorna. Något var skumt, det var min locktång som gav utslag… Tjänstemännen frågade varifrån jag var och om min ålder… Hmm…
Väl ute i Delhi nästan överfalls jag av dessa förare av gulgröna trehjulingar som alla skulle hjälpa mig… Ja, järnvägsstationen var ju på andra sidan, så det var väl ok. Men när jag kom dit hade jag ju ingen biljett, jag hade ju suttit i dagar hemma och försökt, men det hade varit omöjligt att lösa biljett.
Vi blev hänvisade till ett annat ställe för att ordna biljett… Det bar iväg… en litet skärrad känsla fick jag allt… Vart skulle han åka? Men till sist stannade han vid resebyrån. Jag frågade efter lucka 52, den internationella resebyrån, men det var givetvis inför döva öron… Nej, det gick inga lediga tåg den dagen utan det enda för mig var taxi, ville jag ha en liten eller mellan eller stor bil? Jag tvekade litet men bossen bestämde att jag skulle ha en rätt stor bil, för det gick fortare, resan ung. 20 mil, skulle i alla fall ta fyra timmar. Sedan skulle han ordna så någon hämtade upp mig och körde mig till Raja Ki Mandi kl 06.00 på måndag och även ordna med taxi från järnvägsstationen till Hotellet (nära järnvägsstationen) i Delhi när jag kom tillbaka. Priset var 18.000 rupies! Gjorde ett överslag… delade med tio och då blev det 1.800, nja litet mer för man skall ju dela med åtta… Men väskorna var tunga så jag sa ja.
Där var cyklar, cykelrikshas, oxtransporter och traktorer (utan båge eller hytt) på vägen. Det var också barn som tiggde. En liten söt flicka… Jag vevar med bilrutan och ger henne tio rupies… Så var det trafikstopp… Utanför bilrutan var det massor med försäljare… en bok om Taj Mahal, en apa, fjäderprydnader och halsband. Jag rar kort och vevar sedan upp bilrutan igen. En fjäderprydnad var kvar… så det blev till att veva ned rutan igen…
Chauffören stoppar halvägs till Agra. Kör in till en restaurang, men jag vill inte ha något att äta men köper vatten… Utanför står en ormtjusare och en man med två kopplade apor. När vi far tillbaka har ormen krupit ner i sin korg för att vila… Det är ansträngande att uppträda inför publik, och dessa betalade inte ens…
På Delhi flygplats var det bra ordnat, lätt att få ut väskan, går till utgången och frågar efter Airport Express. Lätt att hitta, ingången var på andra sidan. På Airport Express var det tull och röntgen av väskorna. Något var skumt, det var min locktång som gav utslag… Tjänstemännen frågade varifrån jag var och om min ålder… Hmm…
Väl ute i Delhi nästan överfalls jag av dessa förare av gulgröna trehjulingar som alla skulle hjälpa mig… Ja, järnvägsstationen var ju på andra sidan, så det var väl ok. Men när jag kom dit hade jag ju ingen biljett, jag hade ju suttit i dagar hemma och försökt, men det hade varit omöjligt att lösa biljett.
Vi blev hänvisade till ett annat ställe för att ordna biljett… Det bar iväg… en litet skärrad känsla fick jag allt… Vart skulle han åka? Men till sist stannade han vid resebyrån. Jag frågade efter lucka 52, den internationella resebyrån, men det var givetvis inför döva öron… Nej, det gick inga lediga tåg den dagen utan det enda för mig var taxi, ville jag ha en liten eller mellan eller stor bil? Jag tvekade litet men bossen bestämde att jag skulle ha en rätt stor bil, för det gick fortare, resan ung. 20 mil, skulle i alla fall ta fyra timmar. Sedan skulle han ordna så någon hämtade upp mig och körde mig till Raja Ki Mandi kl 06.00 på måndag och även ordna med taxi från järnvägsstationen till Hotellet (nära järnvägsstationen) i Delhi när jag kom tillbaka. Priset var 18.000 rupies! Gjorde ett överslag… delade med tio och då blev det 1.800, nja litet mer för man skall ju dela med åtta… Men väskorna var tunga så jag sa ja.
Där var cyklar, cykelrikshas, oxtransporter och traktorer (utan båge eller hytt) på vägen. Det var också barn som tiggde. En liten söt flicka… Jag vevar med bilrutan och ger henne tio rupies… Så var det trafikstopp… Utanför bilrutan var det massor med försäljare… en bok om Taj Mahal, en apa, fjäderprydnader och halsband. Jag rar kort och vevar sedan upp bilrutan igen. En fjäderprydnad var kvar… så det blev till att veva ned rutan igen…
Chauffören stoppar halvägs till Agra. Kör in till en restaurang, men jag vill inte ha något att äta men köper vatten… Utanför står en ormtjusare och en man med två kopplade apor. När vi far tillbaka har ormen krupit ner i sin korg för att vila… Det är ansträngande att uppträda inför publik, och dessa betalade inte ens…
Indienresan forts.
Det var en snäll chef, som hjälper mig med telefon till Finnair. Indiska ambassaden hade stängt för dagen, men jag får adressen dit. Finnair var först litet motsträviga, ”nej det skulle inte gå att ändra biljett till dagen därpå” utan jag skulle få köpa en ny biljett. -Jaha, så jag, det var ju synd, för då måste jag skippa hela resan. Efter litet tvekan fick de fram en ny flygtid om två dagar mot ett tillägg om 150. –Nej, det går inte för jag skall ju ha posterutställning i Agra om två dagar. Då skulle de se vad de kunde göra och ringa sedan.
Min telefon ringer när jag sitter på Arlanda Express på väg tillbaka till Sthlm. Har ett meddelande att jag skulle höra av mig för det skulle gå att ordna en flygtid mot ett tillägg av 150 euro. Javisst, finländarna har ju euro! Tar en taxi från Centralen till Hötorget. Går förbi Palmes mordplats in till Hostelet på Luntmakargatan. Men det var ju låst! En man kommer och skall in och jag får slinka med. Men receptionen var ju stängd! Vad i helskotta skall jag nu göra? Ja, jag går inte ut i kylan igen. Funderar och frågar de boende där. Åker upp, kollar, men alla rum låsta. Hur kunde jag tro något annat?
Men så kommer en av de boende och talar om att nu är det folk i receptionen! Oh, Gud vad bra! Jag frågar efter tjejrum men det har de inget. Det är ju litet kymigt att dela rum med en massa karlar… Ett privatrum kostade 600 kr och ett delat rum 250. Jag bestämmer mig snabbt för ett delat. Jag får en uppsättning med lakan och badhandduk och går upp på mitt rum. Det bor bara en engelsk tjej i det stora och fräscha rummet med egen toalett och dusch. Dricker av Falconölet jag skulle ha med mig till Indien och somnar gott…
Nästa morgon äter jag frukost, inkluderat i de 250 kr, sen går jag uppför de trappor som Palmes mördare antogs ta, till Indiska ambassaden. En man och en kvinna ansluter så småningom till de väntande. Men, vad kallt det blåser! Går fram och tillbaka. Men det måste ju vara här som vi bodde när jag var på skolresa när jag var 14 år gammal!
Så blir vi insläppta. Mannen tar nummerlapp ett, han är ju man (!) men jag får i alla fall plats nummer två och blir snart framsläppt. Förklarar mitt ärende. Jodå, passet måste till ett annat ställe, men de skall göra vad de kan. Betalar runt 500 och går ut på stan. Hänger på dörren till H& M när de öppnar. Nej, det var inga passande kläder för mig.
Går upp på hostelet, laddar mobilen och frågar vad jag skall göra med bagaget som jag får ställa in i ett rum. Åker rulltrappa uppför trapporna. Passet klart! Nu blir det en promenad till Centralen och Arlanda Express. Nu var allt i sin ordning! Blir av med väskan och går genom spärren. Nu väntar jag bara på flyget!
Min telefon ringer när jag sitter på Arlanda Express på väg tillbaka till Sthlm. Har ett meddelande att jag skulle höra av mig för det skulle gå att ordna en flygtid mot ett tillägg av 150 euro. Javisst, finländarna har ju euro! Tar en taxi från Centralen till Hötorget. Går förbi Palmes mordplats in till Hostelet på Luntmakargatan. Men det var ju låst! En man kommer och skall in och jag får slinka med. Men receptionen var ju stängd! Vad i helskotta skall jag nu göra? Ja, jag går inte ut i kylan igen. Funderar och frågar de boende där. Åker upp, kollar, men alla rum låsta. Hur kunde jag tro något annat?
Men så kommer en av de boende och talar om att nu är det folk i receptionen! Oh, Gud vad bra! Jag frågar efter tjejrum men det har de inget. Det är ju litet kymigt att dela rum med en massa karlar… Ett privatrum kostade 600 kr och ett delat rum 250. Jag bestämmer mig snabbt för ett delat. Jag får en uppsättning med lakan och badhandduk och går upp på mitt rum. Det bor bara en engelsk tjej i det stora och fräscha rummet med egen toalett och dusch. Dricker av Falconölet jag skulle ha med mig till Indien och somnar gott…
Nästa morgon äter jag frukost, inkluderat i de 250 kr, sen går jag uppför de trappor som Palmes mördare antogs ta, till Indiska ambassaden. En man och en kvinna ansluter så småningom till de väntande. Men, vad kallt det blåser! Går fram och tillbaka. Men det måste ju vara här som vi bodde när jag var på skolresa när jag var 14 år gammal!
Så blir vi insläppta. Mannen tar nummerlapp ett, han är ju man (!) men jag får i alla fall plats nummer två och blir snart framsläppt. Förklarar mitt ärende. Jodå, passet måste till ett annat ställe, men de skall göra vad de kan. Betalar runt 500 och går ut på stan. Hänger på dörren till H& M när de öppnar. Nej, det var inga passande kläder för mig.
Går upp på hostelet, laddar mobilen och frågar vad jag skall göra med bagaget som jag får ställa in i ett rum. Åker rulltrappa uppför trapporna. Passet klart! Nu blir det en promenad till Centralen och Arlanda Express. Nu var allt i sin ordning! Blir av med väskan och går genom spärren. Nu väntar jag bara på flyget!
Indienresan
Har litet tid över på Arlanda flygplats…
Maken skjutsade mig till tåget i Karlstad, men jag tyckte att det var så kallt ute så jag hämtade en extra tröja och drog över kappan. När vi kom förbi Persbyn kom jag på att jag glömt kavajen, så det blev bara att vända.
Vi kom till Karlstad i god tid, bra det, går in på stationen och tittar på tavlan med ”avgående tåg”. Mitt tåg var ”ersatt med buss till Stockholm”. Tågen går inte längre som tåget! Maken vägrar tro att det är sant, han frågar en dam också som bekräftar det hela. Så var det alltså! Letar upp bussen, sätter mig fram och bussen går faktiskt raka vägen till Stockholm. Tåget hade rasat ihop under natten, fick vi veta av värdinnan som bjöd på smörgås till första klass. Jag frågade chauffören vilken tid vi skulle vara framme – ”om fyra timmar”, blev svaret. Jag tänkte att det är säkert tilltaget med marginal, så jag ringde min frisör på Cityterminalen och talade om at jag blir litet försenad men kommer halv 12 och det gjorde jag.
Klockan 13 var jag färdig, det var då jag skulle vara på ställe nr två. Ringer och talar om att jag blivit försenad, jodå det går bra. Taxin från Cityterminalen tar 330 kr! Taxin till ABA kopiering, jag skulle ju kopiera min poster också, tar 130 kr. Hmm…
”Går inte idag”, säger den litet äldre mannen på ABA. Jag talar om att jag skulle flyga till Indien 17.30 och efter litet bönande gick det faktiskt. Taxi från ABA, vid Wennergren center, till Centralen runt 130 kr. Nästan 1700 kostade kopieringen, men ABA är de enda som kan göra så stora kopior i färg.
Hämtar ut väskan, som var kvar hos frisören och tar Arlanda Express till Arlanda. När jag kommer till Arlanda och lämnar in min väska, men skall visa upp mitt pass blir det reaktioner, jag har ju inte Visa stämplat i passet. Jag har ju bara passansökan! Och jag som varit litet orolig för Visa, jag hade försökt maila och ringa till Indiska Ambassaden, utan framgång! Killen ringer efter sin chef…
forts.följer...
Maken skjutsade mig till tåget i Karlstad, men jag tyckte att det var så kallt ute så jag hämtade en extra tröja och drog över kappan. När vi kom förbi Persbyn kom jag på att jag glömt kavajen, så det blev bara att vända.
Vi kom till Karlstad i god tid, bra det, går in på stationen och tittar på tavlan med ”avgående tåg”. Mitt tåg var ”ersatt med buss till Stockholm”. Tågen går inte längre som tåget! Maken vägrar tro att det är sant, han frågar en dam också som bekräftar det hela. Så var det alltså! Letar upp bussen, sätter mig fram och bussen går faktiskt raka vägen till Stockholm. Tåget hade rasat ihop under natten, fick vi veta av värdinnan som bjöd på smörgås till första klass. Jag frågade chauffören vilken tid vi skulle vara framme – ”om fyra timmar”, blev svaret. Jag tänkte att det är säkert tilltaget med marginal, så jag ringde min frisör på Cityterminalen och talade om at jag blir litet försenad men kommer halv 12 och det gjorde jag.
Klockan 13 var jag färdig, det var då jag skulle vara på ställe nr två. Ringer och talar om att jag blivit försenad, jodå det går bra. Taxin från Cityterminalen tar 330 kr! Taxin till ABA kopiering, jag skulle ju kopiera min poster också, tar 130 kr. Hmm…
”Går inte idag”, säger den litet äldre mannen på ABA. Jag talar om att jag skulle flyga till Indien 17.30 och efter litet bönande gick det faktiskt. Taxi från ABA, vid Wennergren center, till Centralen runt 130 kr. Nästan 1700 kostade kopieringen, men ABA är de enda som kan göra så stora kopior i färg.
Hämtar ut väskan, som var kvar hos frisören och tar Arlanda Express till Arlanda. När jag kommer till Arlanda och lämnar in min väska, men skall visa upp mitt pass blir det reaktioner, jag har ju inte Visa stämplat i passet. Jag har ju bara passansökan! Och jag som varit litet orolig för Visa, jag hade försökt maila och ringa till Indiska Ambassaden, utan framgång! Killen ringer efter sin chef…
forts.följer...
