Indienresan forts.
Det var en snäll chef, som hjälper mig med telefon till Finnair. Indiska ambassaden hade stängt för dagen, men jag får adressen dit. Finnair var först litet motsträviga, ”nej det skulle inte gå att ändra biljett till dagen därpå” utan jag skulle få köpa en ny biljett. -Jaha, så jag, det var ju synd, för då måste jag skippa hela resan. Efter litet tvekan fick de fram en ny flygtid om två dagar mot ett tillägg om 150. –Nej, det går inte för jag skall ju ha posterutställning i Agra om två dagar. Då skulle de se vad de kunde göra och ringa sedan.
Min telefon ringer när jag sitter på Arlanda Express på väg tillbaka till Sthlm. Har ett meddelande att jag skulle höra av mig för det skulle gå att ordna en flygtid mot ett tillägg av 150 euro. Javisst, finländarna har ju euro! Tar en taxi från Centralen till Hötorget. Går förbi Palmes mordplats in till Hostelet på Luntmakargatan. Men det var ju låst! En man kommer och skall in och jag får slinka med. Men receptionen var ju stängd! Vad i helskotta skall jag nu göra? Ja, jag går inte ut i kylan igen. Funderar och frågar de boende där. Åker upp, kollar, men alla rum låsta. Hur kunde jag tro något annat?
Men så kommer en av de boende och talar om att nu är det folk i receptionen! Oh, Gud vad bra! Jag frågar efter tjejrum men det har de inget. Det är ju litet kymigt att dela rum med en massa karlar… Ett privatrum kostade 600 kr och ett delat rum 250. Jag bestämmer mig snabbt för ett delat. Jag får en uppsättning med lakan och badhandduk och går upp på mitt rum. Det bor bara en engelsk tjej i det stora och fräscha rummet med egen toalett och dusch. Dricker av Falconölet jag skulle ha med mig till Indien och somnar gott…
Nästa morgon äter jag frukost, inkluderat i de 250 kr, sen går jag uppför de trappor som Palmes mördare antogs ta, till Indiska ambassaden. En man och en kvinna ansluter så småningom till de väntande. Men, vad kallt det blåser! Går fram och tillbaka. Men det måste ju vara här som vi bodde när jag var på skolresa när jag var 14 år gammal!
Så blir vi insläppta. Mannen tar nummerlapp ett, han är ju man (!) men jag får i alla fall plats nummer två och blir snart framsläppt. Förklarar mitt ärende. Jodå, passet måste till ett annat ställe, men de skall göra vad de kan. Betalar runt 500 och går ut på stan. Hänger på dörren till H& M när de öppnar. Nej, det var inga passande kläder för mig.
Går upp på hostelet, laddar mobilen och frågar vad jag skall göra med bagaget som jag får ställa in i ett rum. Åker rulltrappa uppför trapporna. Passet klart! Nu blir det en promenad till Centralen och Arlanda Express. Nu var allt i sin ordning! Blir av med väskan och går genom spärren. Nu väntar jag bara på flyget!
Min telefon ringer när jag sitter på Arlanda Express på väg tillbaka till Sthlm. Har ett meddelande att jag skulle höra av mig för det skulle gå att ordna en flygtid mot ett tillägg av 150 euro. Javisst, finländarna har ju euro! Tar en taxi från Centralen till Hötorget. Går förbi Palmes mordplats in till Hostelet på Luntmakargatan. Men det var ju låst! En man kommer och skall in och jag får slinka med. Men receptionen var ju stängd! Vad i helskotta skall jag nu göra? Ja, jag går inte ut i kylan igen. Funderar och frågar de boende där. Åker upp, kollar, men alla rum låsta. Hur kunde jag tro något annat?
Men så kommer en av de boende och talar om att nu är det folk i receptionen! Oh, Gud vad bra! Jag frågar efter tjejrum men det har de inget. Det är ju litet kymigt att dela rum med en massa karlar… Ett privatrum kostade 600 kr och ett delat rum 250. Jag bestämmer mig snabbt för ett delat. Jag får en uppsättning med lakan och badhandduk och går upp på mitt rum. Det bor bara en engelsk tjej i det stora och fräscha rummet med egen toalett och dusch. Dricker av Falconölet jag skulle ha med mig till Indien och somnar gott…
Nästa morgon äter jag frukost, inkluderat i de 250 kr, sen går jag uppför de trappor som Palmes mördare antogs ta, till Indiska ambassaden. En man och en kvinna ansluter så småningom till de väntande. Men, vad kallt det blåser! Går fram och tillbaka. Men det måste ju vara här som vi bodde när jag var på skolresa när jag var 14 år gammal!
Så blir vi insläppta. Mannen tar nummerlapp ett, han är ju man (!) men jag får i alla fall plats nummer två och blir snart framsläppt. Förklarar mitt ärende. Jodå, passet måste till ett annat ställe, men de skall göra vad de kan. Betalar runt 500 och går ut på stan. Hänger på dörren till H& M när de öppnar. Nej, det var inga passande kläder för mig.
Går upp på hostelet, laddar mobilen och frågar vad jag skall göra med bagaget som jag får ställa in i ett rum. Åker rulltrappa uppför trapporna. Passet klart! Nu blir det en promenad till Centralen och Arlanda Express. Nu var allt i sin ordning! Blir av med väskan och går genom spärren. Nu väntar jag bara på flyget!
Kommentarer
Trackback
