Raja Ki Mandi och Taj Mahal nästa!
Framme på Indira Gahndis flygplats gäller det att få ut väskan – om den hunnit med rätt plan förstås- annars får jag väl ta en natt på hotell nära flygplatsen och vänta tills nästa dag innan jag tar tunnelbana till järnvägsstationen. Där får jag försöka komma till turistbyrån på andra våningen och lösa biljett till Raja Ki Mandi. Det är en sträcka på ungefär 20 mil, men tåg lär vara det bästa sättet att ta sig fram, för med bil är det mycket i vägen även på motorvägen, som t ex åsnetransporter.
Det skall i alla fall bli spännande! Jag fick email från Arizona, Tyskland, North Carolina och Indien en dag här i veckan. Från Dayalbagh fick en skrift från 1975, om hur man hade löst försörjningsproblemen genom att alla människor, oavsett titel eller rang gått upp 3:30 varje morgon och efter bönen gått ut och jobbat på fälten innan man gick till sitt arbete. Vid den tekniska skolan i Dayalbagh fick unga män lära sig att starta industrier för som man sade ”the destiny of India is being shaped in her classrooms”. Kanske något för folkpartiledaren att lära sig av?
Själv har jag dock ingen lust att gå ut på fälten och jobba innan konferensen börjar. Dels vill jag sova på morgonen och dels är jag rädd för ormar…
Jag fick också ett email som talade om hur Nobelpristagaren Richard Ernst besökt universitetet i Dayalbagh och talat om att detta var ett unikt universitet där vetenskap och andlighet gick hand i hand. Ja, det skall verkligen bli en mycket spännande konferens!
Run, so they not Find us
Sedan har jag undertecknat och skickat mitt andra kontrakt till McFarland i North Carolina. De hade sänkt royaltyn för böcker med många författare, men efter en diskussion fick jag godta att de inte kunde göra något undantag för mig. Men fem procent delat med 15 författare blir inte så mycket… Det gäller att hoppas på god försäljning, för det är mängden som gör det, sa bonden som förlorade 10 kronor på varje uppfödd gris…
Då kom jag att tänka på den europeiska matskandalen, där hästkött märkts om till nötkött. I och för sig är det ju inte farligt att äta hästkött, men vad man reagerar över är ju den avsiktliga och bedrägliga felmärkningen. För hundratals år sedan var ju hästkött förbjudet att äta i Sverige, detta för att skydda hästarna som behövdes i krig mot den svältande befolkningen.
Fortfarande är det människor som svälter – av olika anledningar. Att skänka köttet till behövande borde vara en bättre gärning än att elda upp detsamma! Anna Maria Bildt driver denna linje, vi får hoppas att det blir med framgång!
I avvaktan på resultatet så kan vi ju roa oss med ”Täby Kalops” eller hästflocken som ropar ”Run, so they not Find us”.
Lucka 52 i New Delhi
I dag håller jag på att planera vilka sevärdheter jag måste se i New Delhi. I Agra blir det förstås Taj Mahal och någon helig plats i Dayalbagh, någon plats som min indiske vän har e-mailat om.
Men vad papper och biljetter det blir! Jag får försöka samla allt, så jag inte glömmer något. Först tågbiljetter, Arlanda express, flygbiljetter, Dayalbagh hotel, Hotel Grand Plaza och så visumet förstås. Försökte förgäves lösa biljetter till tåget mellan Delhi och Agra, men det var tji. Flera andra vittnade också om detta problem men tipsade om "Lucka 52", International Tourist Bureau på järnvägsstationen i Delhi, där de ordnar biljetter med kort varsel även till fullsatta tåg.
Jag har också blivit varnad för "hjälpsamma människor" i Indien. Människor som berättar att "Lucka 52" nu är stängd osv. Påminner litet grand om Egypten faktiskt.Jag kommer ihåg när jag fotade en vakt på kamel vid pyramiderna och han sedan jagade mig för att få betalt för fotograferingen!
Visst ja, inträdet till konferensen får jag heller inte glömma! Var har jag nu det?
Det känns i alla fall rätt skönt att momsdeklarationerna är klara, fastighetsdeklarationen som kom i fredags likaså. Men jag måste ju göra en momsdeklaration till innan jag åker, för när jag kommer hem har ju tiden gått ut.
Postern är jag väldigt nöjd med fastän den innehåller en motsägelse, något av Schrödingers katt, både död och levande. Visst ja, jag måste också beställa tid för kopiering av postern på ABA, Wennergrens center, på avresedagen. Ja den blir nog full dag den dagen också och jag kommer säkert att vara mycket nöjd när jag 20,10 på kvällen sitter på Indienplanet i Helsingfors.
Tokmaja på konferenser
I dag har jag skickat in ett abstrakt till SAND konferensen i Europa 2013. Jag kunde bara inte låta bli, för på talarlistan fanns Pim van Lommel, kardiologen som skrivit om nära-döden-upplevelser och vars bok sålts i fler än 100 000 exemplar. Jag bad honom skriva ett kapitel i Aspects of Consciousness, men han hann inte med för allt resande och alla föreläsningar han hade. Där fanns också Elisabet Sahtouris, som tillsammans med Amit Goswami, en av författarna i Aspect of Consciousness, varit på en konferens med Dalai Lama och som jag träffade på SAND konferensen i San Francisco. Menas Kafatos vars bok jag fick i Arizona, Menas är också en av författarna till uppföljningsboken ”Aspects of Consciousness II” och slutligen var det Susan Blackmore, en av författarna i Aspects of Consciousness. Susan kramade om mig när vi träffades på hemväg från dansen i Arizona.
Jag skrev också att jag ville bli talare på konferensen – tokmaja som jag är! Jag kunde ju ha nöjt mig med en poster, som jag skall ha i Indien. Och jag vet ju över huvud taget inte om jag skall anmäla mig till SAND i Amsterdam som skall hållas i maj –juni.
Sen kom jag på hur jag skall göra med böckerna jag skall ha med till Agra. Jag skickar dem före i ett paket! Så slipper jag dra på dem, det brukar ju räcka med min vanliga packning. Litet orolig är jag också för visumet. Emailade till Indiska ambassaden och frågade men har ännu inte fått svar om det duger det jag har emailat in. Sedan blir det knappt om tid i Helsingfors och rörigt när man kommer fram. Tåget rekommenderas, de har ju en motsvarighet till Arlanda express så man kommer till järnvägsstationen i New Delhi, sedan är det nummer på alla tåg och att lista ut rätt nummer kanske inte är så lätt. Men jag kommer till Delhi på morronen så jag har ju hela dagen på mig… Ett äventyr kommer det att bli!
