Lillerudsdagarna
Nu har jag kommit hem efter andra dagen på Lillerudsdagarna. I år var det 39:e året de anordnade dessa trevliga dagar. Och vädret var ju bara fantastiskt! Det var Marja i Myrom som tipsade mig om dessa dagar, helt passande för "Rosa, Lyckans ko!" en verklig berättelse om hur kor har haft det sedan 1940 till nu. Tack för detta Marja! Tack till Lillerud och tack alla som besökt min monter!
Så mycket roligt det fanns för barnen också! Lyckades hejda mig så att jag inte kröp in i halmgrottan, men roligt såg det ut att vara!
Men, jag var ju inte riktigt klar med min berättelse från Holland, nu har jag i alla fall kommit till hemresan.
Jag skulle checka in för hemresan. Det var bara det att det inte gick att skriva ut något på ”kunddatorn”. Jag skulle skicka ett mail till receptionen, men det kom ju inte fram… Fyra personer jobbade i en timme med att ordna detta. Till slut fick jag följa med en tjej till hennes dator, och då var det inga problem.
Dagen avslutades med gemensam middag. Fick dubbel dos av vinet eftersom damen, en forskare från England, som satt bredvid mig inte drack alkohol men gärna tog ett glas till mig.
Det blev ganska sent när jag på kvällen tog en skogspromenad och gick, ja vad tror ni, nästan vilse.
På hemvägen blev jag stoppad av en konferensdeltagare som kände Stephen Hawking och Roger Penrose samt skrivit ett 60-tal böcker. ”Är det du som är den berömda Ingrid Fredriksson”, frågade han och sa att ha sett min bok. Ja ja, berömd och berömd får jag väl ta med en nypa salt, men det var ju roligt att han i alla fall sett min bok! På hans kort läste jag Sausalito, den fina by på andra sidan Golden Gatebron, som jag var för lat att trampa fram till när jag tog min cykeltur i San Francisco.
Så mycket roligt det fanns för barnen också! Lyckades hejda mig så att jag inte kröp in i halmgrottan, men roligt såg det ut att vara!
Men, jag var ju inte riktigt klar med min berättelse från Holland, nu har jag i alla fall kommit till hemresan.
Jag skulle checka in för hemresan. Det var bara det att det inte gick att skriva ut något på ”kunddatorn”. Jag skulle skicka ett mail till receptionen, men det kom ju inte fram… Fyra personer jobbade i en timme med att ordna detta. Till slut fick jag följa med en tjej till hennes dator, och då var det inga problem.
Dagen avslutades med gemensam middag. Fick dubbel dos av vinet eftersom damen, en forskare från England, som satt bredvid mig inte drack alkohol men gärna tog ett glas till mig.
Det blev ganska sent när jag på kvällen tog en skogspromenad och gick, ja vad tror ni, nästan vilse.
På hemvägen blev jag stoppad av en konferensdeltagare som kände Stephen Hawking och Roger Penrose samt skrivit ett 60-tal böcker. ”Är det du som är den berömda Ingrid Fredriksson”, frågade han och sa att ha sett min bok. Ja ja, berömd och berömd får jag väl ta med en nypa salt, men det var ju roligt att han i alla fall sett min bok! På hans kort läste jag Sausalito, den fina by på andra sidan Golden Gatebron, som jag var för lat att trampa fram till när jag tog min cykeltur i San Francisco.
Tornsvalor och nioårscykler
Tornsvalorna har åkt till Egypten... Sommaren lider således mot sitt slut... men ett par var kvar längre än de andra. Det berodde på en sent kläckt unge. En vecka efter att de andra åkt försökte han sig på en flygtur, men fick allt försöka många gånger innan han hittade rätt öppning hem igen men dagen därpå var också han borta...
Jag var ju inte klar med SAND-konferensen...
Gerald Blommenstein var talare före mig. Han höll ett mycket insatt tal. Efteråt, vid middagen berättade han att hans liv varit indelat i nioårsperioder. Mycket intressant! När jag frågade om vad nästa fas skulle bli, skulle han lämna detta livet. Men han sa det med ett leende.
Menas tal fick avsluta dagen. Och så förstås ett samtal med Menas, där han frågade om sitt kapitel i ”Essays of Consciousness”, hur långt det skulle vara, deadline och sådant. Han skulle också fråga Deepak Chopra om ett förord och ville ha ”paragrafer” till honom. Ett handslag fick avsluta.
Söndag gick jag till Rupert Spiras meditation. Jag ångrade att jag inte gjort det alla dagar. Sedan var jag publik i ett TV program med Elisabet Sahtouris som spelades in.
Jag kollade mina mail. Ett e-mail från Alexander Graur – med ett nyskrivet kapitel om musikterapi till min nya bok. Jag svarade och tackade. Sedan var det ett mail från William Brauds änka. William Braud var ju den av deltagarna i ”Aspect of Consciousness”. Hon tackade för deltagande och ville vänta med att ta ut sin royalty tills det blev litet mera. Jag förstår henne. Mina ögon tårades när hon beskrev hur hon saknar sin man. Det var ju William Braud som föreslog att jag skulle kontakta McFarland, numera mitt förlag...
Jag var ju inte klar med SAND-konferensen...
Gerald Blommenstein var talare före mig. Han höll ett mycket insatt tal. Efteråt, vid middagen berättade han att hans liv varit indelat i nioårsperioder. Mycket intressant! När jag frågade om vad nästa fas skulle bli, skulle han lämna detta livet. Men han sa det med ett leende.
Menas tal fick avsluta dagen. Och så förstås ett samtal med Menas, där han frågade om sitt kapitel i ”Essays of Consciousness”, hur långt det skulle vara, deadline och sådant. Han skulle också fråga Deepak Chopra om ett förord och ville ha ”paragrafer” till honom. Ett handslag fick avsluta.
Söndag gick jag till Rupert Spiras meditation. Jag ångrade att jag inte gjort det alla dagar. Sedan var jag publik i ett TV program med Elisabet Sahtouris som spelades in.
Jag kollade mina mail. Ett e-mail från Alexander Graur – med ett nyskrivet kapitel om musikterapi till min nya bok. Jag svarade och tackade. Sedan var det ett mail från William Brauds änka. William Braud var ju den av deltagarna i ”Aspect of Consciousness”. Hon tackade för deltagande och ville vänta med att ta ut sin royalty tills det blev litet mera. Jag förstår henne. Mina ögon tårades när hon beskrev hur hon saknar sin man. Det var ju William Braud som föreslog att jag skulle kontakta McFarland, numera mitt förlag...
Föredrag med avbrott
Också Pim van Lommel, kardiologen från Holland, vars bok sålts i mer än 150 000 ex. hade en ny framsida till ”slidsen” daterad SAND 1 juni 2013. Pim pratade naturligtvis om nära döden upplevelser NDU. Man bara kände att här har vi en jättefin människa och en fantastisk talare. Pim berättade att på en stor konferens för kardiologer hade en kardiolog förargat ställt sig upp och sagt ”Det där är bara struntprat, jag tror inte ett ögonblick på detta. Därefter reser sig en annan man och säger: ”Jag är din patient, och du är den siste jag skulle berätta detta för”.
Efteråt bytte jag böcker med Pim. Jag har ju alltid varit ”överlastad” på konferenser och fått avstå från Pims bok. Nu blev den min!
Lördag skulle jag hålla mitt anförande. Hur skulle då detta gå? Rummet blev fullt av folk. Jag hade pratat om Nobelpristagaren Luc Montagnier och vattnets minne. I vår kropp finns det 100 trillioner celler (en etta med 14 nollor) och vår kropp består till 2/3 av vatten.
Just som jag sagt ”att livet är en illusion” blev det något fel med strömmen, så mina bilder försvann från tavlan. Men det var tydligen likadant i alla rum. Då skulle man passa på att svara på frågor och en man frågade om jag ansåg att varje cell har ”mind”. Ja, vad svarar man på detta… på knackig engelska… nej det var inte lätt att svara på, vi svenskar har ju ingen bra översättning för ”mind” heller, men jag fann på råd.
-Vad tror du själv? Frågaren pratade i fem minuter – tills strömmen kom tillbaka. Han kom efterårt och sa ”så skulle aldrig Susan Blackmore ha gjort”. Många kom också och tackade mig för ett bra tal. Om det var av ren artighet eller om de verkligen tyckte att det var bra vet jag ju inte… Men roligt var det!
På kvällen gick jag som vanligt vilse i skogen…
Efteråt bytte jag böcker med Pim. Jag har ju alltid varit ”överlastad” på konferenser och fått avstå från Pims bok. Nu blev den min!
Lördag skulle jag hålla mitt anförande. Hur skulle då detta gå? Rummet blev fullt av folk. Jag hade pratat om Nobelpristagaren Luc Montagnier och vattnets minne. I vår kropp finns det 100 trillioner celler (en etta med 14 nollor) och vår kropp består till 2/3 av vatten.
Just som jag sagt ”att livet är en illusion” blev det något fel med strömmen, så mina bilder försvann från tavlan. Men det var tydligen likadant i alla rum. Då skulle man passa på att svara på frågor och en man frågade om jag ansåg att varje cell har ”mind”. Ja, vad svarar man på detta… på knackig engelska… nej det var inte lätt att svara på, vi svenskar har ju ingen bra översättning för ”mind” heller, men jag fann på råd.
-Vad tror du själv? Frågaren pratade i fem minuter – tills strömmen kom tillbaka. Han kom efterårt och sa ”så skulle aldrig Susan Blackmore ha gjort”. Många kom också och tackade mig för ett bra tal. Om det var av ren artighet eller om de verkligen tyckte att det var bra vet jag ju inte… Men roligt var det!
På kvällen gick jag som vanligt vilse i skogen…
Portad på www.ingridfredriksson.com
Jag har nu i flera veckor varit portad på www.ingridfredriksson.com! Jag vet inte vad jag gjort för fel, men mina inlägg accepteras inte. Och detta började innan 36 fruar… Så nu får ni läsa min blogg här i stället.
Denna fantastiska vecka har det varit KOSLÄPP! Marja i Myrom har varit med mig i två dagar och signerat och ritat i varenda bok! Helt otroligt! Hon ritade så hon blev alldeles trött, ”nu får jag nog ge mig, för nu är jag alldeles skakig”, sa Marja.
Dessutom hade hon gratis ansiktsmålning för alla barn (och det är vi ju allihopa). En del blev fjärilar, andra blev fladdermöss, med och utan huggtänder. En grabb ville bli fladdermus, men han tyckte att huggtänder var litet för läskigt…
Jag hade ju börjat skriva om min resa i Holland. Ja, det låter ju nästan som hemmaplan om man jämför med Indien, men varje ställe har sin tjusning.
Dagen därpå, på konferensen, pratade Elisabet Sahtouris och John Hagelin samtidigt. Vilken skulle jag välja? Jag hade hört dem båda tidigare, Elisabet i San Francisco och Hagelin i Indien. Det blev Elisabet Sahtouris, som pratade om VISTA. Om man frågar en person var han får sina nyheter ifrån + vilka fem böcker hon/han värderar högst får man reda på exakt vilka värderingar personen har och kan på så sätt veta hur han kommer att reagera. Klokt! Vi hade grupparbete också, jag tillsammans med en tjej, som var biofysiker från Kroatien och en datakille från Israel.
Sedan talade Menas Kafatos, han hade inte sin söta fru med sig nu, som han haft i Indien. På kvällen var det öppningsfirande med Mauritzio och Zaya där vi fick veta att på denna konferens var det folk från 27 länder”. Sedan följde ett jättebra och roligt föredrag av Lothar Schäfer. Han hade förresten en ny bok –med förord av Deepak Chopra. Just vad jag tänkt för min kommande bok ”Essays on Consciousness”.
Fredag var det Susan Blackmores tur att tala. Susan är ju en av medförfattarna i min bok ”Aspect of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind”. Susan hade en ny förstasida till ”slidsen”, den hade hennes son gjort, sa hon.
Jag väntade spänt på Jan Pilotti, som skulle tala om ”Consciousness – Spacetime, samma som han skrivit om i min kommande bok ”Essays of Consciousness”. Jan Pilotti kom tyvärr inte, men det var en svensk till med på konferensen och så var det gemytliga danskar.
Denna fantastiska vecka har det varit KOSLÄPP! Marja i Myrom har varit med mig i två dagar och signerat och ritat i varenda bok! Helt otroligt! Hon ritade så hon blev alldeles trött, ”nu får jag nog ge mig, för nu är jag alldeles skakig”, sa Marja.
Dessutom hade hon gratis ansiktsmålning för alla barn (och det är vi ju allihopa). En del blev fjärilar, andra blev fladdermöss, med och utan huggtänder. En grabb ville bli fladdermus, men han tyckte att huggtänder var litet för läskigt…
Jag hade ju börjat skriva om min resa i Holland. Ja, det låter ju nästan som hemmaplan om man jämför med Indien, men varje ställe har sin tjusning.
Dagen därpå, på konferensen, pratade Elisabet Sahtouris och John Hagelin samtidigt. Vilken skulle jag välja? Jag hade hört dem båda tidigare, Elisabet i San Francisco och Hagelin i Indien. Det blev Elisabet Sahtouris, som pratade om VISTA. Om man frågar en person var han får sina nyheter ifrån + vilka fem böcker hon/han värderar högst får man reda på exakt vilka värderingar personen har och kan på så sätt veta hur han kommer att reagera. Klokt! Vi hade grupparbete också, jag tillsammans med en tjej, som var biofysiker från Kroatien och en datakille från Israel.
Sedan talade Menas Kafatos, han hade inte sin söta fru med sig nu, som han haft i Indien. På kvällen var det öppningsfirande med Mauritzio och Zaya där vi fick veta att på denna konferens var det folk från 27 länder”. Sedan följde ett jättebra och roligt föredrag av Lothar Schäfer. Han hade förresten en ny bok –med förord av Deepak Chopra. Just vad jag tänkt för min kommande bok ”Essays on Consciousness”.
Fredag var det Susan Blackmores tur att tala. Susan är ju en av medförfattarna i min bok ”Aspect of Consciousness: Essays on Physics, Death and the Mind”. Susan hade en ny förstasida till ”slidsen”, den hade hennes son gjort, sa hon.
Jag väntade spänt på Jan Pilotti, som skulle tala om ”Consciousness – Spacetime, samma som han skrivit om i min kommande bok ”Essays of Consciousness”. Jan Pilotti kom tyvärr inte, men det var en svensk till med på konferensen och så var det gemytliga danskar.
