IngridFredriksson

Amna Alfakini, läkare och professor i Sudan hade skrivit färdigt sitt kapitel om Consciousness in the third millennium till min nya bok, Aspects on Consciusness II. Nu frågade om hon skulle e-maila det eller ta det med till Tucson. Jag föredrog att få det e-mailat och i dag kom det.

Men – det skulle ju vara 15 000 ord och här var det bara dryga två! Vad göra? Skall jag förklara för henne en gång till eller skall jag lägga in hennes kapitel i ett som jag skriver så att det sammanlagt blir 15 000 ord?

Ja, det tål att tänka på, denna underbara vårdag när jag varit ute och sprungit och sett två tranor och sedan har jag rensat i rabatterna. Det stack upp något blått i en lövhög i ett rabatthörn. Jag krafsade undan löven och väntade mig att jag skulle hitta en systembolagspåse. Men det var blå krokus i massor! Just utslagna och till glädje för både mig samt vårens första humlor.

Sjön håller på att gå upp också, denna marsdag med 13 plusgrader och strålande sol, men i natt var det minusgrader så jag fick springa på en delvis frusen väg. Men så kommer vårsolen och tinar upp allting. Vi har övervintrat en gång till!

Krokusarna har börjat blomma utanför verandan och solen värmer så skönt. Visst är det vår! Men man kan ändå inte låta bli att tänka på det nya norska Herculesplan som störtat och exploderat i den svenska alpterrängen vid Kiruna och dess besättning som omedelbart omkom. Gränsen mellan liv och död är många gånger hårfin.

En tacksamhetens tanke måste ändå gå till räddningsmanskapet inklusive ortens folk som kände sitt fjäll och det allt annat än snälla vädret. Sen var det ju tur att de inte hunnit plocka upp en massa människor i Kiruna. Förlusten begränsas nu till besättningen, fem av de mest erfarna Herculesflygarna i Norge samt till Siv, som planet hette. Skall man försöka dra något positivt  ur detta är det väl att man lärt sig en massa av olyckan, så att man förhoppningsvis kan undvika liknande i framtiden.

Här hemma går allt sin gilla gång. I TV rapporteras om skidtävlingar. Kalla gör ett jättebra lopp! Grattis till den välförtjänta andraplatsen Charlotte! Jag har gjort en deklaration till i dag, tänk vad nöjd man känner sig. Sedan har jag tagit en promenad och hälsat på sonens Highland Cattle och som vanligt var Tigra med. I dag hade hon fått tag på en snokunge som hon lekte med, så nog är det vår alltid!

Jag ringde och frågade när det viktiga mötet skulle äga rum. Den 10 april, blev svaret. Jag ville inte säga att jag inte kunde den dagen, men en viss tveksamhet hördes väl på rösten.

-Du är väl inte i Amerika den dagen, sa min man.

-Jo, sa jag, det är just vad jag är.

Jag brukar inte tala om när jag skall åka på konferenser för långt i förväg, men nu var det liksom dags att göra det. Litet abrupt kanske, men nu blev det i alla fall gjort.

I dag har jag också e-mailat min Poster till konferenshotellet. Vi var rekommenderade att göra så. Sedan har jag beställt shuttle service från flygplatsen till hotellet, det brukar jag aldrig göra men jag kan ju spara någon krona på det och sedan kanske det är flera konferensdeltagare som kommer med samma flyg. Vi får se... Jag får i alla fall komma ihåg att jag skall gå till "Stagecoachen" och inte bara ta en taxi när jag kommer fram.

Sedan måste jag försöka bli klar också med nästa moms - jag har momsdeklarerat för januari i dag - och deklarationerna, det är ganska många jag har att göra så det kan vara en fördel att ha det mesta avklarat innan jag åker på påskdagen. Men nu börjar isen bli borta också på den leriga byvägen, så jag borde nog försöka mig på en liten joggingtur också. Vattenflaskan är på plats...

Idag ville jag inte gå in från ljugarbänken. Solen sken och både hackspettar och spillkråkor hamrade i den gamla lönnen. Marskråkan skrek, och när kråka har skreke är fläsket speke, sa man förr. Riktigt gammaldags spicket fläsk, det var allt gott det! Gärna med litet färsk gräslök till.

I går kväll fick jag ett e-mail jag hade väntat på, ett rum var bokat på Loews Ventana Canyon Resort i Tucson 10 nätter i april. Men det stod att det var ett grupprum. Jag undrade först vilka andra jag skulle dela detta rum med, men så kom jag på att det var för att rummet var tingat för konferensen Toward a Science of Consciousness. De har bytt hotell nu till ett hotell i utkanten av Tucson, nära naturen, öknen med kaktusar. Utsikten blir nog fin och ovanlig – antingen med pool, blommor och planteringar eller med jättekaktusar.

Jag brukar ha tur med rummen, ja i Hongkong såg jag faktiskt universitetet konferensen var på från mitt fönster, och i Arizona brukar jag ha utsikt över poolen. Jag kommer ihåg hur jag såg att någon som liknade Karl Pribram var nere och tog sig ett dopp och när jag kom ned var det faktiskt Karl Pribram. Vi träffades första gången på Red Bulls restaurang i Salzburg där jag tog ett foto av folket på motsatta sidan bordet och nu fick jag prata med honom här. Undrar om han kommer med denna gång?