IngridFredriksson

Novembersnön faller över vissna rosor och kvarblivna löv. Nu finns det ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Men så bra kläder att det skulle locka ut mig i dag har åtminstone inte jag hittat.

Nästa fredag och lördag är det bokmässa i Kalstad så då får man vara på alerten. På söndag börjar julförsäljningen i röda huset i Årjäng och den tredje december är det författarafton i Stockholm, på Kattgränd 1 och då skall jag vara med.

Det är i alla fall roligt att ha två nya böcker Det finns ingen död och H2O Bara vanligt vatten med på mässorna. Men nu måste jag uppdatera mitt kapitel i den engelska boken om consciousness inte minst efter Stuart Hameroffs anförande i San Rafael. Det var ju förra månaden jag var där – i sommaren och värmen. Den här gången gick det utmärkt att flyga på natten också. Vi lyfte från San Francisco sent på kvällen. Vädret var klart, så nu kunde jag se Golden Gate bron från luften, d v s belysningen som ger bron dess karaktäristiska profil.

Sedan var det ganska snart tidig frukost innan vi landade i New York. Där gick jag ut och får se en buss med ”Manhattan ” på. Men man måste lösa biljetter inne på flygplatsen först, så jag gick tillbaka in. Där står en taxichaufför som ville köra mig in till staden för 68 dollar. Nej tack sa jag, går ut i gen och tar bussen, som går varje kvart till Manhattan. Den stannar på tre ställen, jag tar det mittersta, nära 5:e Avenyn. En alldeles utmärkt plats för en turist att komma till. Och bussen kostade bara 25 dollar tur och retur!

I dag är det gråkallt, fruset, mulet och det blir inte ljust på hela dagen. Jo, såpass ljust blev det att jag såg en domherre på ledningen utanför fönstret. Men jag vill inte ha någon snö!

I dag kom det också ett mail från Abi på universitetet i Arizona. Accenterna hade blivit frågetecken när jag mailade över mitt abstract och "Göte" fungerade inte heller. Kanske måste man skriva "Gote". Vi är nog rätt ensamma vi svenskar med våra å, ä och ö. Globaliseringen går ju allt fortare. Kanske kommer våra prickar att försvinna i nästa generation?

Professor Richard Amoroso skickade sitt avkortade kapitel i dag. Ja, jag fick det i dag men han skickade det nog i går. Jag får försöka skicka ett tack och en bön om "signed release" före han vaknar kl 3.

Nu har jag i alla fall alla kapitel avkortade jag skall ha till Consiousness Through the Looking Glass. Men jag har inte hört något från Russel Targ på ett tag. Det blir till att försöka få tag på honom.

Denna vecka trycks H₂O Bara vanligt vatten och Det finns ingen död för att bli klara till bokmässan i Karlstad 26 – 27 november. Jag trodde ju inte att jag skulle ha några nya böcker i år och det är ju kravet för att få hålla föredrag på mässan. Nu slipper jag det!  I boken om vattnet pekar jag på vattnets förutsättning för allt liv och i boken om att det inte finns någon död försöker jag ta fram de vetenskapliga bevisen för att det är så.

Det var nog någon mening med att böckerna inte skulle bli tryckta förrän nu för nu får jag med vad professor Stuart Hameroff sade på konferensen i San Rafael.  I sitt arbete som anestesiolog på ett sjukhus, där organdonationer hör till vardagen, hade Hameroff m .fl. gjort en intressant iakttagelse. Ett antal hjärtdöda patienter hade pågående efter 15 min plötsligt uppvisat ett EEG på Gammafrekvens 80-100 Hz. Detta tillstånd hade varat i 20 minuter innan det åter blev noll.

Detta var något av det som gjorde konferensen så speciell för mig. Och så hade jag en otrolig tur med vädret. Under konferensen, då man i alla fall inte hann ut, regnade det som spön i backen. När konferensen var slut blev det återigen toppenväder. Kaliforniens sol  är något att tänka på nu när novembermörkret sänker sig över oss i Sverige.

I går var jag i Karlstad på ”Kvinnors företagande skapar tillväxt – Hur ser det ut i Värmland?”. Verkligen en givande dag! En av kvinnorna jag samåkte med, Gunilla Andersson, blev utsedd till årets Vilja-stipendiat. Hon hade själv ingen aning om att hon skulle få denna hedrande utmärkelse utan  blev smått chockad. Men hon klarade dagen galant, liksom besöket hos Radio Värmland där hon intervjuades. Det var verkligen roligt att vara med och som det heter ”regnar det på prästen så duggar det på klockarn”. Barbro Ekeroth som också var med och jag fick som årjängsbor sola oss i glansen runt Gunilla.

Beträffande vädret är det inte utan att jag längtar tillbaka till det soliga Kalifornien.  Snö tycker jag inte är roligt! Men det är klart, Sverige har sina fördelar. Jag märkte det första dagen på hotellet i San Rafael när jag dragit bort min lunchbiljett inför första dagen, men eftersom jag inte var speciellt hungrig   lagade jag  en kopp te åt mig i stället. Men medan tepåsen låg och drog i vattnet ljuder högtalaren i rummet:  ”Varning, en mördare har tagit sig på hotellet. Lämna rummen omedelbart. Ta inte hissen utan ta trapporna”.

Springer till närmaste utgång, nedför trapporna och ut i det fria. En städerska sprang före mig och tydligen kom jag ut genom någon personalingång för det var jag och en massa  kökspersonal  som tydligen kom från Mexiko.  Ute fick vi vänta ett bra tag innan larmet avblåstes med en ursäkt att det var ett falsklarm. Men ändå – något sådant hör inte till vanligheterna här hemma i Sverige!

Det är mycket nu… Mina båda böcker  ”H₂O Bara vanligt vatten” och ”Det finns ingen död” skall ges ut på svenska till bokmässan i Karlstad i slutet på den här månaden så jag måste godkänna provtrycket snabbt som bara den. Vidare har jag undertecknat kontraktet på ”Consciousness Through the Looking Glass” och skickat till McFarland, det akademiska förlag som skall trycka den i USA.

Samtidigt mailar jag ju till författarna om ”signed release”, d v s de skall godkänna att jag övertar ägande rätten till vad de har skrivit. Och senast den 15 november skall ju abstraktet in till universitetet i Arizona för att komma med i Stockholm i maj.

Men jag lovade ju att berätta om min resa till San Francisco. Hur stänger man av denna telefon egentligen? Jag började fundera på min väg till Arlanda. Att ringa och fråga sonen skämdes jag faktiskt för. Hur dum får man vara? Jag hade frågat någon på vandrarhemmet, men att ta ur batteriet tyckte jag lät besvärligt. Så jag går in på 7eleven och frågar. Jodå jag får ett mycket korrekt svar, finns det ingen avstängningsknapp är det bara att hålla avstängningen intryckt. Det funkade!

Men det hade ju varit  skumt på vandrarhemmet och sved i ena ögat, makeupen hade kommit litet fel… På Arlanda Express tar jag upp en spegel och ser ett svart öga och runt munnen var det vitt av tandkräm. Huvaligen!  Vad hade de tänkt på 7eleven? De kanske trodde att jag börjat fira Halloween?