Julen är över men vintern är här…
Sedan jag i februari förra året fick klart för mig att en pandemi var på gång och senare hörde FHM förneka detta har mitt förtroende för Sveriges coronahantering urholkats likt den platå vi enligt Tegnell står på. En platå? Det borde vara en djup grop vid det här laget! 10 323 döda tills i dag, 10 323 som saknas av sina nära och kära. 10 000 hade kunnat leva om Sveriges hantering varit som övriga nordens. Utan våra medgivanden har regeringen Löfven, gömd bakom FHM,
som använt oss alla som försökskaniner i experimentet "Jakten på flockimmuniteten". Det står sedan länge klart att detta var omöjligt redan från första början. Resultatet är istället enorma dödstal och stor smittspridning.
Trots detta fortsätter man envist och hänsynslöst med den så kallade svenska linjen. Man vägrar erkänna att man begått några fel och skyller istället allt på andra. Nån-annan-ismen står för närvarande högre i kurs än etik och ansvar.
En familj kommer hemflyttande från New York och rapporterar följande:
”Jag kom hem till ett land utan lagar, där inkompetenta tjänstemäns ”rekommendationer” och vaga uttalanden orsakar smittspridning utanför all kontroll, och där en riksbyfåne inte tar till sig forskningsrön och resten av världens expertis, utan envist står på sig för att inte tappa ansiktet på bekostnad av människoliv. Man blir mörkrädd och förtvivlad.
Jag har munskydd på mig överallt dit jag går. Blir ofta utstirrad men ännu oftare backar folk undan (de tror väl jag är smittad).
Min man jobbar som lärare i åk 6-9, lärarna riskerar sina liv varje dag. Han har munskydd i klassrummet och har berättat för eleverna om våra upplevelser i New York, och uppmanat dem att hålla avstånd, tvätta händerna mm…
Min släkt och mina vänner här i Sverige tror på Tegnell, och jag har gett upp diskussionen”.
Ge inte upp mina vänner! Demokrati kännetecknas av att det finns opposition.
Låt oss fortsätta att protestera hur mycket vi än åthutas! Håll i och håll ut för nu går vi mot ljusare tider!
