Innan skam har fått på sig tofflorna
När klockan signalerar att man skall upp 20 minuter i två gör man precis inga glädjevolter, men detta var precis vad som hände i går natt. Jag hade ju övertalats att hålla ett föredrag på Scíence of Consciousness konferens, som i år blev helt digital. Jag konstaterade syrligt att jag fick gå upp tidigare än när jag tar bussen från Årjäng till Oslo och Gardermoen för morronflyget till New York, San Francisco eller Los Angeles för vidare befordran till Tucson där konferensen går av stapeln vartannat år- när det inte är någon corona i vägen förstås.
Tucson ligger ju exakt 9 timmar efter oss i tid och föredraget skulle börja kl 5 på eftermiddagen. Jag skulle vara beredd att svara på frågor också…
Jag slår på datorn och kommer inte in på appen. Try again! Jag försökte och försökte sedan mailade jag ”den som har hand om det”, ja, inte Vägförvaltningen i Skulltorp nu utan en data kille over there.
Jag förklarade att jag inte kom in via appen.
-Vad har du för operativsystem, tyckte jag han frågade. Operativsystem? Windovs drog jag till med. –Nej, vad har du för browser? Å du menar läsare, sa jag. -Ja och vi kör inte med Internet Explorer längre. Okej, jag skall byta så jag och slog in något annat och allt fungerade. Tacksam var jag över att kontakten fungerade och att datasonen inte var med och behövde skämmas för sin okunniga moder.
Jag var väl den femte i raden av talare, men när klockan var halv fyra var jag minsann i bild. En jätteduktig kille i Tucson hade hjälpt mig och fått med fler bilder från Sverige också. Jag skulle naturligtvis ha tränat på uttalet också, det är litet skillnad att ha folk från hela världen som åhörare emot att bara prata värmländska med sig själv.
Jag talade om epigenetik, hur medvetandet påverkas av känslor, stress och fysisk och psykisk misshandel. Jag hade Ingegerd Bergström med boken ”Om jag bara hade vetat” som exempel och förebild, liksom Marie Fredriksson som misshandlats som barn och dog av en hjärntumör, efter att berättat att hon var övertygad om tumören berodde på hennes skräckfyllda barndom.
Men nog saknade jag härliga Tucson, Abi, Stuart Hameroff, Alexander Graur, Carl Johan Calleman, Deepak Chopra, Sue Blackmore, självaste Sir Roger Penrose för att nämna några.
Dagen efter åkte vi och tittade på tröskning i nutida storformat, samt besökte kyrkogården. Det är allt fint i Sillerud också! Trevlig helg!
