I nattviolens tid
Äntligen så kom jag då ut på en joggingtur, det hade varit litet annat att göra och så hade det ju varit för varmt, men duggregnet passade mig bra. Mitt i sommarnatten kan man numera möta vildsvinen också, nu blev det bara en flock änder som flög upp och skrämde mig. En älg med ljust huvud stod också och glodde på mig.
Aldrig är man riktigt nöjd heller, är det inte för varmt är det för kallt… annars är det nog läge att ut och kolla nattviolerna igen. Det är deras tid nu, för ett litet tag sedan var det liljekonvaljerna som prydde vägkanterna och som bara måste lägga mig ner och lukta på, likt tjuren Ferdinand, som luktade på blommor. Nattviolerna doftar ännu mer underbart än liljekonvaljer… Jag ryckte också upp ett stånd lupiner, invasiva rackare som annars snart tar över alla vägkanter. Sedan måste jag trampa på alla mördarsniglar jag ser på vägen.
Jag har också lovat att skicka en video till ”Science of Consciousness”, som nu har gett upp hoppet om en live-konferens under coronaåret. Ja sa först nej, men så fick jag se programmet där mina medförfattare skulle tala och ”så skulle jag bara behöva en laptop för att fixa videon”. Jag behöver nog både dator, videokamera och datasonen för att fixa detta! Annars får det väl bli mäss-fall.
Jag måste nämna den svarta hen också. Jag som aldrig trodde jag skulle använda detta pronomen, jag trodde bara det var för dem som tyckte att genuspedagogik var viktigare än försvar och beredskap inför pandemier och kriser. Nu har jag fått en svart kattunge, som är en hen. Jag går bet på att könsbestämma den, om det är en hon eller han, för den är inte stilla såpass länge, så det fick bli en hen. En hen som går på lådan, kommer när jag lockar och klättrar i mina ben. Och jag som inte trodde att det kunde vara något underbart med en hen!
