IngridFredriksson

Oro i världen, oro i Grebbestad, oro för covid, oro för skolstart och oro för trängsel. När man annars skulle känna att allt lugnar ner sig. På våren har man ju så mycket man skall hinna med under sommaren, inte minst att ta vara på sommaren.

I år blev det av förklarliga skäl inga konferenser, jo konferensen i Arizona var framflyttad till i december, men inte heller detta höll. Det tar ju lång tid att förbereda en konferens och i december måste jag ju julstäda. Röja upp allt det där jag bara lagt på hög under året.

I stället blev det en videokonferens och jag ombads att delta eftersom jag var godkänd talare till den inställda konferensen. Jag sa nej, för jag kände på mig att detta skulle bli mycket arbete med detta. ”Det räcker om du har en lap-top, och din dotter kan hjälpa dig”. Till slut föll jag till föga… Men det var inte bara bara. Jag tog hjälp av två tredjedelar av barnen, kämpade med inspelningar i tre veckor – minst. Men så hade de en man till hjälp, han fixade fler bilder, (någon bild kanske jag inte skulle valt själv)  till mitt tal som jag inte hade tränat på uttalet för. Ja, jag får faktiskt skämmas litet grann för engelskan, jag kunde ju ha lagt ned litet arbete på uttalet också, som jag brukar göra på konferenserna, men men… jag hade från början känt på mig att det var mycket jobb. Mycket skrik för litet ull, sa han som klippte grisen.

Kanske lyckas ni få fram mitt föredrag som går av stapeln 14 -18 september. Hoppas era goda gener är påslagna och de mindre goda är avslagna.

https://drive.google.com/drive/folders/1tDPB_xrjZ9TisrClpXnlj6OUnwSstC_p