Istid och kyrktorn

 
 
 
 

I dag är det vackert höstväder men frosten kom tidigt i år. Är det månde början till istiden som man varnade på 1960-talet som nu är på gång?

Själv har jag varit i Uppsala på ett månadsmöte, men jag slutar vid nyår eftersom det blir besvärligare och besvärligare att åka. Mellan buss och tåg är det tre minuter, och det klarar inte ens en tidsoptimist som jag av. Tågen verkar inte ha kommit riktigt i ordning efter sommarens Pendelbygge i Stockholm utan ersatts med bussar.

Nu övernattade jag i Uppsala, mitt emot Domkyrkan vars torn håller på att renoveras.  För att arbeta i toppen av det tornet får man minsann inte ha varken höjdskräck eller liten blåsa. Säkerhetschefen var nere för lunch och informerade nyfikna personer. –Kan du se Stockholm? –Nej inte nu längre, osv. Vi fick också veta att tornet i nuvarande skick var byggt på 1870 –talet på kyrkan som är sedan 1400 talet och att plåten senast lagades på 1970 talet. Då hade byggledaren satt sitt namn på en blyplåt i toppen, bredvid åskledaren.

Jag tog en promenad förbi Ärkebiskopsgården också där SVT var med en filmkamera, och där det blommade tidlösor, ser ut som krokusblommor utan blad. De är mycket giftiga…

Sedan gick jag runt Gustavianum och tittade på runstenarna, bl a den med Triquetran på, innan jag fick kliva över en tiggare in i Domkyrkan för att hälsa på Emmanuel Swedenborg som jag brukar.

Även Gustav Vasa vilar ju i Domkyrkan och på tåget mot Karlstad fick jag sitta bredvid en annan åksjuk kvinna vars make i rakt nedstigande led härstammade från Gustav Vasa genom Erik XIV. Det har skrivits en bok nu om. Per Andersson heter författaren.

När jag skulle åka från Uppsala hade jag en biljett utställd till kl 18, men jag kunde inte motstå det nya fina tåg som gick kvart över fem. Litet dåligt samvete hade jag allt, så jag tänkte att det är kanske bäst att vara på toaletten när konduktören kommer. Jag gick längst fram i tåget sedan längst bak, men det var precis som på Värmlandstrafik, ingen toa. Sedan började det rabblas upp en massa små hållplatser på var km. När tåget slutligen kom till Stockholm hade jag ingen tid över och tåget kom in på en ny tunnelbaneplattform långt ned i underjorden med tre rulltrappor upp varav en dubbelt eller tredubbelt så lång som de brukar vara. Det var den nybyggda Pendeln jag hade åkt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0