Höst och JÖK-ungar
Enligt läkarna påbörjades utredning av könsdysfori hos fler än 500 barn år 2018, vilket kan jämföras med ett tiotal barn år 2003. Varför har det blivit så?
Det finns mycket som talar för att könsdysfori som startar i sena barn- och ungdomsår inte alls är en isolerad fråga om könsidentitet utan en mera genomgripande ’vem är jag-problematik’ relaterad till utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska problem, ätstörningar, depressioner och trauma hos unga, skriver läkare vid Göteborgs universitet och varnar för hur historiens dom kommer att se ut om 20 år. Dubbelt så många som på 1980-talet, nästan hälften av 15-åringarna, uppger att de har återkommande psykosomatiska symtom.
Barn och ungdomar har väldigt många funderingar under tidiga tonåren. Därför är otroligt viktigt hur barn påverkas och att de inte påverkas negativt. Påminns de ständigt om könsidentitet börjar de kanske grubbla över detta och man kan inte utesluta att Prideflaggor, Pride festivaler med det självklara ”allas lika värde” kan ha en viss inverkan. ”Allas lika värde” ja, nog skulle de svaga på äldreboendena vilja få lika bra mat och tillsyn som internerna!
Alla måste liksom överträffa sig själva i Pride, HBTQ etc. Det naturliga görs till något onaturligt. Det är väl inget märkligt om man råkar tycka om någon av samma kön, man kan ju gifta sig. Centerns viktiga stämmobeslut att utreda ”ett tredje kön” gör det inte lättare att bo på landsbygden, men gillas av övriga JÖK-gänget. Det finns ju toaletter enkom för det tredje könet också, men jag tycker inte det är något att göra väsen av.
Läkarna påpekar vidare att barnen ofta söker utredning med stöd av skolor, nätupprop och olika påtryckningsgrupper och att könsbehandlingarna inte sällan genomförs mot föräldrars vilja. De vidhåller också att många barn ångrar sig efter behandlingen. Stackars barn! Det går inte att ändra på utan är för evigt. De är för alltid steriliserade.
