Dum så klockorna stannar, ärkebiskopen och livet går inte i repris
Jag har varit på en liten utflykt till Stockholm och Uppsala. Det är så vackert att åka genom landskapet inbäddat i skir grönska. Men den här gången fick jag inte se tornsvalorna i Katrineholm, för ett par år sedan dök de upp där några dagar innan de kom hit.
Som vanligt gick jag ner för Drottninggatan mot Centralen och vid Åhléns kom det en person som såg bekant ut och gick förbi. Personen var kortväxt men han var i sällskap med två fullvuxna vakter. Det var ju han ”som var så dum att klockorna stannade och blommorna vissnade”, som vårt kommunalråd sa, alltså Morgan Johansson.
När jag kommer till Uppsala var det så vackert väder så jag beslöt att gå och då möter jag ärkebiskopen Antje Jackelén, som har Uppsala som sitt stift. Hon hade dock inga jordiska vakter, jo möjligen en munvig en präst som gick snett bakom. Tänkte en stilla tanke: hur har hon det med budorden egentligen?
Uppsala vad mer än vanligt nedlortat av reklam för EU-valet. Längst ut till vänster fanns FI kvinnan, med en familj som tydligen är i delo med lagen, sen kom Annie Lööf och varnade för högerextremismen. Fälldin roterar säkert i sin grav för borgerliga Centern har med Annie Lööf blivit ett vänsterparti. ”Hur tondöv måste man inte vara om man ändå försöker tvinga länder, som i demokratiska val motsatt sig just detta, att ta emot migranter? Inga stridsvagnar kommer att rulla in i Prag och Budapest, men i stället drar man in bidrag och kallar sina europeiska grannar odemokratiska, medan man på andra sätt försöker köra över demokratiskt valda regeringar. Detta sätt att agera på går rakt emot EU:s grundtanke att skapa fred i Europa”, skriver Ivar Arpi i SvD.
Han fortsätter: ” Det är värt att notera att svenskarna aldrig hade gått med på det Ungern och Polen ska tvingas till, om de hade tillfrågats. Hade gemene svensk fått välja hade vi aldrig haft den invandring vi har sett de senaste 30 åren, om man ska lita på de mätningar som Som-institutet har gjort sedan 1990. Folkligt stöd för den förda politiken har saknats. Våra eliter i Sverige har ändå tvingat igenom den”.
Nu har vi röda siffror i snart sagt varenda kommun - och ledsna miner på SKL och i statstelevisionen.
Det som gör en mest upprörd är inte att det blev så här - för det begrep var och en med sunt bondförnuft eller någon analytisk förmåga.
I motsats till data-sonen är jag kanske tondöv, men rätten att själv välja är för mig en del av livet. Och livet går inte i repris.
