Hemma från Science of Consciousness
Hemma från en fantastisk Science of Consciousness konferens i Interlaken i vackra men dyra Schweiz. Dagen jag skulle hem vaknade jag pliktskyldigt 04:10 och begav mig på vandring till järnvägsstationen. I jämförelse med tågen i Schweiz är de svenska tågen som hämtade från gamla Sovjet, bra skyltar och hjälpsamma människor var det också. Efter att jag hade checkat in min tunga väska på flyget, med nerpackad ”dramat”, som naturligtvis var ”dra-böcker”, för dem hade jag sålt.
Prick på minuten var tåget framme vid flygplatsen i Zürich, men något taxfritt var bara inte att tänka på… 100 kr för en chokladkaka, det är dubbelt så dyrt som i London, som en forskare därifrån sagt. Apropå de många muslimerna fick jag förklaringen ”att i Schweiz bor det rika människor. Det finns rika muslimer också och det är de som kommit dit. I Schweiz får man betala själv för allting, det är inte som in Sverige, som hela världens socialkontor”.
Den kvinnliga professorn från Kalifornien hade sett en kvinna i svart tält med bara ögonen framme, äta glass. För detta måste hon lyfta på det svarta skynket framför munnen. Det var 35 grader varmt ute och männen gick naturligtvis i shorts. ”I jämlikhetens namn skulle jag vilja se männen gå i svarta tält i värmen!”, skrattade hon.
Hur gick det då med mitt föredrag till vilket jag hade väntat mig en handfull lyssnare? I verkligheten var rummet knökfullt, folk satt på golvet och dörren var öppen så det stod folk utanför också. Så mycket folk! Hade de blivit kvar sedan föreläsningen innan? Nej, det hade kommit folk från rummet bredvid också, sas det. Klockan var 18.00 och det var 35+ varmt. Efter min stroke för 21 år sedan brukar jag bli litet ”trött i huvudet” på kvällen, men det gick bra. Jag kan bara tacka Ingegerd Bergström, min schweiziska nya granne Nadine samt Mikalea för all hjälp med såväl epigenetik som engelsk accent. Tack! Och så får jag be om ursäkt för att det inte blev ett enda vykort skickat!
