En vådlig resa
Nej, det är inte till San Francisco, inte till Hongkong eller New Delhi utan tvärs över landet till Stockholm och Uppsala. När jag skulle lösa biljett till min vanliga resa till Uppsala var det byte fyra gånger, något jag snabbt slog ifrån mig och åkte i stället med ett tåg som gick direkt till Stockholm.
Det var bara det att det gick litet tidigare och kom fram mycket senare. Jag fick gå upp ”innan Skam fått på sig tofflorna” och ta bussen till Karlstad. Tågtoaletterna fungerade inte heller, ja vatten var förstås inte att tänka på… Det såg ut som tåg från gamla Sovjetrepubliken, mycket sämre än tåget från Agra till New Delhi. Tänk om Schweizarna fått åka med ett sådant tåg, där var tågen supermoderna och i perfekt skick och med sekundperfektion. En tåggranne luktade på sin dator varje gång tåget bromsade och det stack i näsan - av lameller(?).
Så kom vi till Uppsala och efter fem timmar äntligen till Stockholm! Sammanträdesdagen gick det inga tåg hem heller utan jag fick en övernattning extra i Stockholm. På hemvägen åkte jag buss ända till Årjäng. Sex timmar skulle det ta från Stockholm. Jag brukar alltid lösa biljetter för att sitta längst fram men den här gången de var upptagna. Nåja, det blev en plats mot mittengången på tredje raden. Det var bara det att framför satt det en norsk familj med tre barn. Den store pappan satt rakt framför mig och ta mig katten, det gick att skjuta ut stolen i sidled också, vilket han gjorde och satt lutad mot sin fru på andra sidan.
Jag satt och kikade som en kattuggla och trodde givetvis de skulle uppmärksamma detta. Men icke! Vem ser en liten svensk kattuggla?
