Svarta katter och inmålade hörn
Jag har alltid älskat svarta katter, ändå hade jag framtill i förrgår bara Tigra. Ja, ni hör, inte är hon svart inte. Hon är inte rödhårig heller, annars skulle jag kalla henne Annie. Hon var född hos grannen och ratad av sin mamma till förmån för två större kattungar. När jag kom hem från Hongkong 2009 hämtades hon hem, men här frästes bara åt henne. Hon var så liten så jag hade henne i tröjärmen och trodde inte hon skulle överleva. Men det gjorde hon och när hon blev stor började hon fräsa tillbaka och efter ett tag hade både gamla mamma och svarta Fina flyttat ner på sommarstugeområdet. Jag gick dit med mat och satt och pratade med Fina, som sista gången oroligt tittade upp mot himlen.
Nästa gång jag kom med mat var hon försvunnen, men så fick jag se en stor örn i en grantopp och fick misstankar om att det var Finas baneman. Så hade min vän Annelie en liten svart mästerjägare, Sotis, som blev min på en parkeringsplats i Årjäng. Sotis och Tigra har skilda sovrum och hålls fortfarande litet åtskilda även om de kan vara i samma rum samtidigt, så ännu har det inte varit någon direkt närkontakt, men det får ta sin tid. Kommer de att bli vänner? Och kommer vi att få någon ny regering? Vem kommer först fram ur de inmålade hörnen, som de bara befäster allt mer? Frågorna är många, svaren är få.
