På väg någonstans
Vi börjar närma oss slutet på november och nu var det ju den viktiga dagen när Annie Lööf skulle rapportera hur det gått med sondringsuppdraget. Efter att pressen fått vänta i trekvarts timma fick de sedan höra valtal innan det kröp fram att ingen ville rösta på Annie som statsminister, S och M röstar bara på sig själva de fulingarna!
Jag kan inte låta bli att dra på munnen, detta är min svaghet som jag måste erkänna, att jag kan inte låta bli att skratta när det är något tokigt och detta uppfyllde VÄL kraven för mig. Men Sverige behövde sannerligen en regering som kunde ta hand om både det ena och det andra!
I brittiska tidningar kan man läsa om terrorhotet mot Sverige och som gammal kärring kan man ju bli fastbunden på en stol medan tjuvarna letar efter guld och värdesaker. Lycka till, säger jag bara!
Jag har varit på både Värmlands bokfestival och Julmarknaden på Tjolitta med mina tre nya böcker. Det blev ju en ny kobok igen, en sista, ”Kornas bästa tid är nu” och så blev ju ”Essays on Consciousness: Toward a New Paradigm” äntligen klar. Jag måste snabbt skicka en bok till en medförfattare, Alexander Graur, som skall hålla en konferens nu.
Sedan målade ju Marja i Myrom den nära-döden upplevelse hon fick när hon ramlade 3,5 m mer i asfalten vid Teaterbiografen i Sunne. Hon berättar själv i boken ”Fan vad ont det kommer att göra när jag slår i asfalten. Men döm om min förvåning när jag slog i backen. Det kändes som ett varmt duntäcke lades runt hela mig. Och jag flög 14 meter upp över skorstenarna och såg hela väggmålningen uppifrån. Men då hör jag mig själv säga. –Marja du har inte målat klart ännu”.
Det var nog tur att Marja inte var klar med målningen, för då hade hon nog flugit vidare och vi behöver minsann Marja, som målar så alla blir glada.
