Åskmoln över ankdammen
I dag gol göken. Ja, han (eller hon, kanske hen, för är det inte en höna är det i alla fall en fågel), skall ju gala tills han första hässjan ser”. Hässjor ser man numera inte, så det är väl inget onormalt att göken gal 29 juni.
Sommaren går vidare, likaså den kontroversiella islamismen. Försvarshögskolan rapporterar om att på flera platser i svenska städer påverkar salafister numera vardagen genom hat och hot. Radikala predikanter skrämmer till lydnad, moralpoliser bevakar kvinnor och barn hindras från att leka med barn av annan tro. Samtidigt byggs allt fler moskéer och allt fler städer får böneutrop.
Forskarna påpekar att Sverige haft en förhållandevis stor andel resande till jihadistgrupper utomlands samt två terrordåd på Drottninggatan i Stockholm på mindre än tio år. Lägger man därtill de avvärjda hoten, bland andra en skola i Strömsund och Åhléns i Uppsala, blir det ännu mer graverande.
Det är ett misslyckande att vi inte förstått problematiken, men också inte tagit tag i det, säger Magnus Ranstorp.
Han har så rätt! TV och media i Sverige har inte precis varit till alltför stor hjälp i denna viktiga fråga. Utomlands har det dock varit annorlunda. Där har tidningarna översvämmats av svenska skjutningar, gruppvåldtäkter och svensk otrygghet.
”Om man lever i en ankdamm, och är fullständigt tillfreds – tror man snart att gölen är en ocean”, visdomsord delat av Marja i Myrom.
Sju eller nio?
Sju sorters blommor- eller var det nio? För några år sedan var det en livlig diskussion om detta. Men drömde man inget under den korta midsommarnatten berodde det så klart på att man plockat fel antal blommor och placerat under huvudkudden.
Det är vanligt svenskt midsommarväder också. Det är väl nästan det enda svenska som får vara kvar för det är det ingen som rår på, hur PK man än är. Visserligen skyllde Lisa i Torp på Palme när det regnade i höskörden, men ändå. Högsommaren hade vi i maj, då det var det torraste jag minns. Så det är väl bara att välsigna regnet. Det är bra för havren och ”potätera”, sa man i min barndom.
Måsarnas tre ungar har tagit språnget ner på backen, ledsagare av sina föräldrar, och gjort tredagarsvandringen ner till sjön, men föräldrarna kommer fortfarande och vill ha frukost. Ibland är det fler måsar men då brukar de jagas och under tiden snor skatan en brödbit.
Ja visst ja, jag lovade att berätta om Barbro Vesterholm och hennes inlägg i folkhälsodebatten. När jag gick på Hälsovårdshögskolan i Göteborg planerade Edgar Borgenhammar och jag en etikkonferens där just Barbro Vesterholm skulle delta. Barbro har erfarenhet och kunskap. Hon pratade om alla äldre med livserfarenhet som bör tas tillvara, och så känner sig den litet äldre behövd också. Otroligt viktigt! Det behövs också boende där man kan få litet hjälp och tillsyn när man så behöver. Klokt! Barbro, f ö. mamma till Johan Vesterholm, Ledarsidorna, har åldern inne och vet vad hon talar om.
Riksdagen skall ju spegla befolkningen, de äldre är kraftigt underrepresenterade! Det skulle inte bli så mycket tokigheter annars!
GLAD MIDSOMMAR!
Telefonförsäljning, etik och Ebba
Jag tog en tur bakom Gustavianum och skådade triquetran på en runsten sedan 973 innan jag tog tåget tillbaka till huvudstaden. Denna gång var det inget enkelrum ledigt men tjejrummet med kristallkronor fick duga. Det är ju ni som betalar! Tror inte det spelar någon roll, många andra spenderar nog vad jag sparar, men jag vill i alla fall vara ett gott exempel.
Kände behov att gå ut och bara sitta på en bänk. Något drar i mig så jag går in till Adolf Fredriks kyrka. Där faller mina ögon på Ebbas gravsten. Ebba som dog 7 april 2017 och som skadestånd har staten erbjudit föräldrarna ynka 60000. Skall aldrig glömmas, står det på gravstenen. Tor Modén låg till höger om henne. Hoppas att han fortfarande skämtar litet. Det kan behövas!
Dagen därpå är jag LEDIG. Det blir Gamla Stan, men på väg dit hejdar jag mig vid riksdagshuset. På programmet stod ”Telefonförsäljning” och ”Folkhälsa”. För att komma in måste man gå igenom en säkerhetsspärr – precis som när man skall flyga och så får man inte säga bä eller bu på läktaren.
Jag fick äran att lyssna till bl.a. Lars Beckman, som är min FB-vän, och som hedersamt tackade väster- partisten för att ha hållit med Alliansen för hårdare tag mot oseriös telefonförsäljning. Egentligen skulle det förbjudas! Fick ett säljsamtal, som jag lade på när jag handla i kiosken. Det var bra gjort, sa expediten och berättade om sin pappa som fått kronofogden på sig för att han var opererad i halsen och inte orkade säga NEJ när Postkodlotteriet ringt och sålt ett dyrt avtal. Just sådana saker pratade de om i riksdagen innan folkhälsodebatten, men den och Barbro Vesterholm (L) får jag ta nästa gång.
Medan jag varit borta hade jag fått tillökning också. Äggen hade kläckts i måsboet! Nu går det åt hembakt!
Etik, Ebba och telefonförsäljning
Jag tog en tur bakom Gustavianum och skådade triquetran på en runsten sedan 973 innan jag tog tåget tillbaka till huvudstaden. Denna gång var det inget enkelrum ledigt men tjejrummet med kristallkronor fick duga. Det är ju ni som betalar! Tror inte det spelar någon roll, många andra spenderar nog vad jag sparar, men jag vill i alla fall vara ett gott exempel.
Kände behov att gå ut och bara sitta på en bänk. Något drar i mig så jag går in till Adolf Fredriks kyrka. Där faller mina ögon på Ebbas gravsten. Ebba som dog 7 april 2017 och som skadestånd har staten erbjudit föräldrarna ynka 60000. Skall aldrig glömmas, står det på gravstenen. Tor Modén låg till höger om henne. Hoppas att han fortfarande skämtar litet. Det kan behövas!
Dagen därpå är jag LEDIG. Det blir Gamla Stan, men på väg dit hejdar jag mig vid riksdagshuset. På programmet stod ”Telefonförsäljning” och ”Folkhälsa”. För att komma in måste man gå igenom en säkerhetsspärr – precis som när man skall flyga och så får man inte säga bä eller bu på läktaren.
Jag fick äran att lyssna till bl.a. Lars Beckman, som är min FB-vän, och som hedersamt tackade väster- partisten för att ha hållit med Alliansen för hårdare tag mot oseriös telefonförsäljning. Egentligen skulle det förbjudas! Fick ett säljsamtal, som jag lade på när jag handla i kiosken. Det var bra gjort, sa expediten och berättade om sin pappa som fått kronofogden på sig för att han var opererad i halsen och inte orkade säga NEJ när Postkodlotteriet ringt och sålt ett dyrt avtal. Just sådana saker pratade de om i riksdagen innan folkhälsodebatten, men den och Barbro Vesterholm (L) får jag ta nästa gång.
Medan jag varit borta hade jag fått tillökning också. Äggen hade kläckts i måsboet! Nu går det åt hembakt!
Diplomatbil, torka och två kronor
Jag kommer ihåg sonens bil, en mörkblå Mercedes kompakt, (eller vad de nu heter) med blågula flaggor. Ja, det såg minsann ut som en riktig diplomatbil. Om det nu inte varit för att flaggstängerna var nedstoppade i rosthålen på skärmarna, för det har nog inte diplomater.
Fina Mikaela blev i alla fall uppvaktad och efter det traditionella flak-åkandet blev det middag på Alsters fina herrgård där ”dungen som göken gol i” står kvar. Göken gol dock inte i går annars har han varit trägen denna försommar. Kanske har han misskött familjelivet mer än vanligt i år?
Själv har jag kämpat med permission för ett citat av Albert Einstein, det var något som den gode Albert skrivit i ett brev 1951 och det hade inte Princeton University hand om utan det blev The Albert Einstein Archives, The Hebrew University of Jerusalem. Nu ä-n-t-l-i-g-e-n blev det klart. För 120 dollar = 428.216 Israel Shekel och 1069 skr. Undrar vart värdet på svenska kronan tar vägen? Tre kronor är ju numera bara två. Hur kommer det att gå för fotbollslaget två kronor?
Farligt vackert
Men det är också farligt torrt i markerna. Hur skall det gå med bete och vinterfoder för djuren? Tåget tände ju på efter en lång sträcka. Var det verkligen ordentligt synat och godkänt före avfärd?
I dagarna har vi också fått broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Vårt land som aldrig har varit tryggare? Eller har ”särintresset” blivit något att ta på allvar? Det uppstod ju när andra länder rustade upp, då skulle vårt land rusta ned.
Nu talas plötsligt om krisberedskap, hur vi skall överleva utan det mesta, som vi i dag tar för givet. Undrar om de små vattenkraftverken som finns runt oss kan kopplas bort från det stora nätet och ge ström till bygden? Undrar hur mycket beredskapstänk det finns kvar i vårt land. Skyddsrummen har ju tagits i bruk för annat.
På 1940-talet sökte sig ju massor med människor ut på landet, ”där de hade sina rötter”. ”Det var nog i mitt potatisland de hade de mesta rötterna”, var det en man som sa. Självförsörjningsgraden är väl det första man borde tänka på. Så låg som den är i Sverige hjälper det nog inte så värst mycket med aldrig så nyttiga broschyrer. Och så räcker det ju med en st. av lede Fi för att stänga av strömmen i hela Sverige, säger min bror. Han har nog rätt! Utan ström kan vi inte handla i affärerna heller och kontanter har vi inga. Vatten har de flesta inte…
Nej, vi får nog hoppas att kriget eller krisen aldrig kommer. Men vi borde nog vara litet bättre förberedda på det i alla fall!
