Trygga rekan...
Nu hade mötesplatsen flyttat till nybyggda Segerstedtshuset, så man måste uppför backen vid Slottet och Carolina Rediviva också. Jo, går man upp innan Skam har fått på sig tofflorna, 04,50, så hinner man till Uppsala kl 13. Men dagen därpå är det sovmorgon vid Hötorget. Gäller bara att inte missa frukosten…
Det är så bra att åka till Stockholm för där kan man laga skor i nästan varje tunnelbaneuppgång. Men nu hade Systembolaget flyttat in vid Hemköp på Åhléns (där skomakaren brukade husera) och Hötorgets skomakare lovade först nästa vecka. -Jag vill ha dem lagade NU, sa jag. Då blev jag tipsad om NKs snabbskomakare. Omdömet var ”snabbt men inte väl”.
Jag kom dock till NK och fick se bl. a. Dagmar kollektion. Det var roligt för Dagmar-systrarnas mamma var ju landstingskollega, en gång i tiden. Jag passade också på att uppsöka damrummet. ”Här gäller det att sno sig”, sa mannen bakom, och det gjorde han ordentligt så på en guldpeng var det fyra stycken som fick lätta på trycket. När jag gick ut höll jag upp dörren för en man med rollator, ”det var tur det, för jag hade inga pengar”, sa han. Men när nöden är störst…
Annars var det nästan kusligt folktomt, ja i hela innerstaden. Men så hade det ju också gått ut terrorhot och jag själv hade blivit varnad av nära och kära. Jag hade glömt tunnelbanekortet hemma och det tyckte jag gjorde detsamma, för Tunnelbanan känns mindre bra vid terrorhot.
För bara några år sedan fanns det inga terrorhot och inga tiggare heller. Jag säger som Elisabet Höglund: ”Jag vill ha tillbaka det fina, trygga Sverige som vi hade förut, där kvinnor kunde gå ut på stan utan att riskera att bli våldtagna och där unga pojkar inte blir avrättade med maskingevär när de står och väntar på bussen”. Jo vi har hört att ”Sverige är tryggare än någonsin”, men det stämmer tyvärr inte! Med terrorhot hängande över sig är man definitivt inte trygg. Går det någonsin att få tryggheten tillbaka i Sverige?
Jag kände mig i alla fall nöjd när tåget rullade ut ur Stockholm, hem till kära gamla Värmland! Jag hade överlevt den här gången också.
Det är så bra att åka till Stockholm för där kan man laga skor i nästan varje tunnelbaneuppgång. Men nu hade Systembolaget flyttat in vid Hemköp på Åhléns (där skomakaren brukade husera) och Hötorgets skomakare lovade först nästa vecka. -Jag vill ha dem lagade NU, sa jag. Då blev jag tipsad om NKs snabbskomakare. Omdömet var ”snabbt men inte väl”.
Jag kom dock till NK och fick se bl. a. Dagmar kollektion. Det var roligt för Dagmar-systrarnas mamma var ju landstingskollega, en gång i tiden. Jag passade också på att uppsöka damrummet. ”Här gäller det att sno sig”, sa mannen bakom, och det gjorde han ordentligt så på en guldpeng var det fyra stycken som fick lätta på trycket. När jag gick ut höll jag upp dörren för en man med rollator, ”det var tur det, för jag hade inga pengar”, sa han. Men när nöden är störst…
Annars var det nästan kusligt folktomt, ja i hela innerstaden. Men så hade det ju också gått ut terrorhot och jag själv hade blivit varnad av nära och kära. Jag hade glömt tunnelbanekortet hemma och det tyckte jag gjorde detsamma, för Tunnelbanan känns mindre bra vid terrorhot.
För bara några år sedan fanns det inga terrorhot och inga tiggare heller. Jag säger som Elisabet Höglund: ”Jag vill ha tillbaka det fina, trygga Sverige som vi hade förut, där kvinnor kunde gå ut på stan utan att riskera att bli våldtagna och där unga pojkar inte blir avrättade med maskingevär när de står och väntar på bussen”. Jo vi har hört att ”Sverige är tryggare än någonsin”, men det stämmer tyvärr inte! Med terrorhot hängande över sig är man definitivt inte trygg. Går det någonsin att få tryggheten tillbaka i Sverige?
Jag kände mig i alla fall nöjd när tåget rullade ut ur Stockholm, hem till kära gamla Värmland! Jag hade överlevt den här gången också.
Kommentarer
Trackback
