Vänner och verklighet
Jag fick flytta måsarnas frukostbord från stenen upp till ljugarbänken för alla måsar som fanns i sjön kom till mig och ville ha frukost. Nu får mitt trogna måspar vara i fred från andra måsar i alla fall. Men kråkan är med och alla skator… När en mås försöker jaga bort en skata kommer nästa och snor brödskivan. Det är inte lätt att vara mås inte…
Sedan kommer sädesärlan och vill ha några smulor med, så nog har jag många vänner. Undrar ibland om det är mig de bryr sig om eller om det är maten. Men bra är det för allt blir borta. I dag fick de ett par brödskivor från i går och litet ”antika” köttbullar. Allting sväljs.
Måsparet har lagt sig att ruva för fjärde året i följd på uthustaket. Deras närvaro hör liksom till liksom tornsvalorna och göken i fjärran. Det är finaste tiden på året nu när vi befinner oss mellan hägg och syren. Synd bara att man inte kan stoppa tiden!
Ingmar Bergmans mor skrev två dagböcker hon. En förskönad om det roliga och en om verkligheten. Skall vi ge oss på verkligheten har jag varit med och planterat skog. Ja, jag har bara stoppat ned plantor i det upphackade hålet. Det var vara det att det var så mycket stickor så jag fick en fyra cm lång sticka som gick in under huden i smalbenet. Jag drog ut den. Efter ett tag tittar jag och får se något sticka upp ur ett sår bredvid. Jag tar tag och drar. Den stickan gick rakt in och var lika lång!
Gissa om det gjorde ont! Det blev ett långt hett bad. I dag kändes det nästan inte alls. Tack och lov! Jag kanske klarar mig så att det inte är bakterier med och blir infekterat. I så fall skall jag avslöja vad jag hade för undermedel – men det tar vi förhoppningsvis nästa vecka.
Sedan kommer sädesärlan och vill ha några smulor med, så nog har jag många vänner. Undrar ibland om det är mig de bryr sig om eller om det är maten. Men bra är det för allt blir borta. I dag fick de ett par brödskivor från i går och litet ”antika” köttbullar. Allting sväljs.
Måsparet har lagt sig att ruva för fjärde året i följd på uthustaket. Deras närvaro hör liksom till liksom tornsvalorna och göken i fjärran. Det är finaste tiden på året nu när vi befinner oss mellan hägg och syren. Synd bara att man inte kan stoppa tiden!
Ingmar Bergmans mor skrev två dagböcker hon. En förskönad om det roliga och en om verkligheten. Skall vi ge oss på verkligheten har jag varit med och planterat skog. Ja, jag har bara stoppat ned plantor i det upphackade hålet. Det var vara det att det var så mycket stickor så jag fick en fyra cm lång sticka som gick in under huden i smalbenet. Jag drog ut den. Efter ett tag tittar jag och får se något sticka upp ur ett sår bredvid. Jag tar tag och drar. Den stickan gick rakt in och var lika lång!
Gissa om det gjorde ont! Det blev ett långt hett bad. I dag kändes det nästan inte alls. Tack och lov! Jag kanske klarar mig så att det inte är bakterier med och blir infekterat. I så fall skall jag avslöja vad jag hade för undermedel – men det tar vi förhoppningsvis nästa vecka.
Kommentarer
Trackback
