Vackert både dag och natt
På våren är det vackert både natt och dag. En vårdag när löven spricker ut, visst är det härligt! Att sitta ute och kontera är medan det grönskar och fåglarna sjunger är inte fy skam.
Jag hade sett ett program om vagus-nerven, ett program jag inte kunde hitta på min dator utan jag frågade på universitetet I Honolulu och talade om att jag behövde det inför mitt tal på konferensen i San Diego. Jag skulle ju till Shanghai men det skar sig med kineserna så konferensen blev flyttad till San Diego i stället. (Trump och Kina kanske inte kom överens?) Ja, det var mycket strul med registrering, biljetter och allt, men det är avklarat nu.
Jag fick i alla fall hjälp från Honolulu att hitta programmet och då tyckte min faculty mentor Elizabeth att jag skulle besöka henne i Oahu när jag var så nära. Hm, det är en bit till Hawaii och jag fick ju tala om för henne att mina biljetter gällde bara över konferensen.
Annars är jag lycklig nog att få se till bondesonens kossor. Det är kalvningstid nu och extra spännande. Och när jag gick ronden fick jag se en ko som låg och försökte kalva det var bara det att kalven kom inte fram. Jo, huvudet och ett ben var framme. Det var kallt och tungan hängde ut ur munnen. Kalven var död.
Jag ringer på bondesonen som varit där för någon timma sedan. Han kommer med ett redskap. Kalven kommer ut och LEVER! Mamman fick ta hand om honom. Men så var hon litet slarvig eller okunnig – det var första kalven. Alltnog den lever och sonen ger den råmjölk i flaska.
Tänk vad bönderna nu för tiden är kunniga. Hade det varit när jag var barn hade både ko och kalv dött trots veterinär. Det behövs också mycket fler kor i vårt land annars blir ekosystemet helt utarmat. Betande kor ger öppen mark, mat åt fåglar och insekter. Tranor och skator sprättar ut bajshögarna. Jorden får näring och ekosystemet liv. Sedan flyger man till Thailand på semester men har mage att klaga på att korna fiser! Fem procent av våra utsläpp svarar korna för och 75 procent beror på de fossila bränslena.
Jag hade sett ett program om vagus-nerven, ett program jag inte kunde hitta på min dator utan jag frågade på universitetet I Honolulu och talade om att jag behövde det inför mitt tal på konferensen i San Diego. Jag skulle ju till Shanghai men det skar sig med kineserna så konferensen blev flyttad till San Diego i stället. (Trump och Kina kanske inte kom överens?) Ja, det var mycket strul med registrering, biljetter och allt, men det är avklarat nu.
Jag fick i alla fall hjälp från Honolulu att hitta programmet och då tyckte min faculty mentor Elizabeth att jag skulle besöka henne i Oahu när jag var så nära. Hm, det är en bit till Hawaii och jag fick ju tala om för henne att mina biljetter gällde bara över konferensen.
Annars är jag lycklig nog att få se till bondesonens kossor. Det är kalvningstid nu och extra spännande. Och när jag gick ronden fick jag se en ko som låg och försökte kalva det var bara det att kalven kom inte fram. Jo, huvudet och ett ben var framme. Det var kallt och tungan hängde ut ur munnen. Kalven var död.
Jag ringer på bondesonen som varit där för någon timma sedan. Han kommer med ett redskap. Kalven kommer ut och LEVER! Mamman fick ta hand om honom. Men så var hon litet slarvig eller okunnig – det var första kalven. Alltnog den lever och sonen ger den råmjölk i flaska.
Tänk vad bönderna nu för tiden är kunniga. Hade det varit när jag var barn hade både ko och kalv dött trots veterinär. Det behövs också mycket fler kor i vårt land annars blir ekosystemet helt utarmat. Betande kor ger öppen mark, mat åt fåglar och insekter. Tranor och skator sprättar ut bajshögarna. Jorden får näring och ekosystemet liv. Sedan flyger man till Thailand på semester men har mage att klaga på att korna fiser! Fem procent av våra utsläpp svarar korna för och 75 procent beror på de fossila bränslena.
Kommentarer
Trackback
