Ett människoliv går så fort...

Juli går vidare, nu utan min granne som stilla somnade in i går. Hon hade bott på sin gård i mer än 70 år och tomheten känns nu överväldigande. Hon var ju en del av byn, visste hur det varit förr och hur det är nu. Nu finns hon inte mer utan hon fattas oss mycket.
För ett par nätter sedan väcktes jag av kattugglans ”klävitt, klävitt, klävitt”. Litet kymigt känns det allt även om jag är inte vidskeplig för kattugglans rop sades ju förr förebåda att någon skulle lämna oss.
I går morse satt måsarna (också husdjur) på taket, men jag såg dem inte först utan de fick ge hals och det hjälpte. De fick sina ”kakebitar”, litet välstekta, men av bränt lär man ju få sångröst. I dag har jag inte sett till dem. De kanske har sångövning någon annanstans. I går fick kväll fick jag dock se fladdermössen. De lever! Annars trodde jag att vi eldat upp dem. De övervintrar ju i gamla murar och sedan vi fick bergvärme har vi börjat elda i vedspisen. Det blir liksom ”skinkkokningsdags” hela vintern. Hackspetten satt i lönnen och trumpetade alldeles bakom mig i dag, men när jag skulle gå in efter kameran tyckte han det var bäst att dra.
Statsministern drog hela Sverige vid näsan genom att ombilda regeringen så att han ”som var så dum att klockorna stannade och blommorna vissnade” (enligt vårt kommunalråd), nu blev inrikesminister i stället. Att behålla försvarsministern var nog ett klokt drag, det är väl den enda i regeringen som verkar ha alla hästar hemma. Fortsättning lär väl följa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0