Hemma på "mitt universitet"
”Det där kan du forska vidare på, nu får de att göra på ditt universitet”, sa en berömd professor i San Jose om en mening på min poster. Mitt universitet – det måste väl vara mitt röriga skrivbord med utsikt över Östra Silen och sonens Highland cattle det.
Upptäckte att en del kossor använt sjöskåpet till fiberkabeln för att klia sig på, de avslöjades genom spåren. Skåpen skall ju vara låsta, här var skruvarna borta t.o.m. men jag satte ihop det för att nästa stund se det delat igen. Jag tror dock inte att sabotörerna var ute efter någon information, men vad som drog mig dit var att pinnen var nedvikt. Den hade förstås kliat väldigt bra och hornen kommer ju inte åt överallt.
Bokmässan var som vanligt intensiv, jag hade ju två framträdanden i Värmlandsmontern också. På torsdagen var det inte så mycket folk, men kulturredaktören för vår tidning satte sig längst bak vid mitt framträdande. Efter de första bilderna reste han sig och gick. Efteråt var han kvar, men ”såg” mig inte, trots att vi känner varandra sedan 30 år.
Men vädret var vackert, om man nu har någon glädje av det när man är inomhus utan fönster. Ja, jag smög faktiskt ut en liten stund och satte mig i en blomlåda. På andra kanten satt en kvinna och rökte när en dam kom och delade ut broschyrer. –Oh, är det från Jehovas vittnen, frågade jag. Damen nickade instämmande. –Då vill jag inte ha någon, sa den rökande kvinnan och lämnade tillbaka sin broschyr.
Jehovas vittnen har faktiskt mycket bra kunskap om den senaste forskningen. Jag kommer ihåg när jag höll på med en bok och fick informationen jag saknade tack vare deras skrifter.
Och så minns jag i slutet av 60-talet när ungdomar stod och skränade ”Stöd FNL”. Bredvid och litet bakom står en man från Frälsningsarmén och säljer tidningar, jag tror de hette Stridsropet. Jag gick fram till honom och bad om en tidning. Omgivningen tystnade.
Upptäckte att en del kossor använt sjöskåpet till fiberkabeln för att klia sig på, de avslöjades genom spåren. Skåpen skall ju vara låsta, här var skruvarna borta t.o.m. men jag satte ihop det för att nästa stund se det delat igen. Jag tror dock inte att sabotörerna var ute efter någon information, men vad som drog mig dit var att pinnen var nedvikt. Den hade förstås kliat väldigt bra och hornen kommer ju inte åt överallt.
Bokmässan var som vanligt intensiv, jag hade ju två framträdanden i Värmlandsmontern också. På torsdagen var det inte så mycket folk, men kulturredaktören för vår tidning satte sig längst bak vid mitt framträdande. Efter de första bilderna reste han sig och gick. Efteråt var han kvar, men ”såg” mig inte, trots att vi känner varandra sedan 30 år.
Men vädret var vackert, om man nu har någon glädje av det när man är inomhus utan fönster. Ja, jag smög faktiskt ut en liten stund och satte mig i en blomlåda. På andra kanten satt en kvinna och rökte när en dam kom och delade ut broschyrer. –Oh, är det från Jehovas vittnen, frågade jag. Damen nickade instämmande. –Då vill jag inte ha någon, sa den rökande kvinnan och lämnade tillbaka sin broschyr.
Jehovas vittnen har faktiskt mycket bra kunskap om den senaste forskningen. Jag kommer ihåg när jag höll på med en bok och fick informationen jag saknade tack vare deras skrifter.
Och så minns jag i slutet av 60-talet när ungdomar stod och skränade ”Stöd FNL”. Bredvid och litet bakom står en man från Frälsningsarmén och säljer tidningar, jag tror de hette Stridsropet. Jag gick fram till honom och bad om en tidning. Omgivningen tystnade.
Kommentarer
Trackback
